Resurser är ett ord som kan betyda många olika saker. Enligt min ordbok (norstedts) någonting som finns att tillgå. Ibland betyder det pengar (som ju är något som sällan finns att tillgå, vare sig privat, inom politiken eller i arbetet). Ibland syftar resurser på kroppsdelar som är större än normalstora. Ibland är en resurs en person. På jobbet har vi fått en resurs nu. Det är en person som ska vara hos oss de närmaste två veckorna. Det är en extra famn, två extra händer och två extra ögon och öron som ska hjälpa oss att se till att alla våra små osäkra småttingar ska få tillräckligt med stöd att bli små trygga småttingar som trivs hos oss på förskolan. Det känns otroligt skönt. För, som jag tidigare skrivit om i den här bloggen, så är det otroligt frustrerande och energislukande att vara bara fyra personer på 19 nya små barn som för första gången ska bryta upp med sina föräldrar; fyra personer med egna familjer och barn som vi också ska räcka till för. På jobbet kan det räcka med att ett barn blir ledset och vill ha tröst, genast triggas ett par till igång och när famnarna är fulla så står det fortfarande ett par stycken på golvet med underläppen skälvande när de märker att ingen vare sig kan se eller lyssna på dem p g a all ledsenhet runt omkring. Nu blir vi en till som kan hjälpa till med det. Nu blir vi även en som kan se och höra de barn som egentligen inte är så ledsna, men ändå vill synas och höras samtidigt som vi får tid och kraft att få de allra mest osäkra barnen att också komma in i gruppen. Resurser är oftast någonting positivt.
I kommunledningen verkar man inte ha den resurs som krävs för att få att få personalen att trivas och stanna kvar. En del får sparken och andra går frivilligt, ledningen verkar vilja ha en arbetskår som går i ledband, som inte sticker ut och som ser budgeten som överordnad verksamhetens kvalitet. I en sådan organisation blir det inte roligt att arbeta. Och en sådan organisation kan inte heller leverera en bra service till befolkningen. Än finns det fotfolk som stretar och försöker och det kommer det kanske alltid att finnas, men för bra kvalitet och service krävs också att de som arbetar tillåts känna glädje och möjlighet till egna initiativ.
Reinkarnation för med sig att fattiga, kastlösa indier arbetar som skuldslavar i hela sitt liv i hopp om att återfödas i en bättre position, övertygade om att de själva inte kan förändra sin status. Mitt hopp står till att Reinfeldt och hans kumpaner inte reinkarneras och fortsätter efter 2010, helst inte ens efter imorgon. Och vill ni veta vem jag tycker ska representera Sverige i Eurovision song contest så säger jag bara Sanna Carlstedt med låten Hallelujah. En klar vinnare i den anda som slog stort förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar