En bra arbetsgivare kan få en väl fungerande verksamhet. Hos en bra arbetsgivare känner sig personalen behövd, uppskattad och lyssnad på. Om personalen trivs och gör ett bra arbete spar man pengar på minskad sjukfrånvaro, stabila personalgrupper, personalidéer mm. Inom många områden tjänar man också pengar på en nöjd personalstyrka eftersom de levererar det som efterfrågas och på så sätt lockar nya "kunder".
Varför får kommuner och landsting inte vara bra arbetsgivare? När man mer och mer talar om medborgaren/patienten/brukaren i fokus, när man talar om mål som ska nås oavsett vilka metoder som används eller hur stor personalstyrka man ha (inget fel i något av dessa synsätt), så blir det ofta att ingen bryr sig om hur det ser ut för de som utför arbetet/tjänsten. Som politiker får man ofta höra att vi inte ska bry oss om hur arbetet utförs eller av vem utan att vi bara ska bry oss om att patienten/kunden/medborgaren får det denne vill ha till bästa pris. Och ja, medborgaren ska ha service av hög kvalitet till bästa pris, för det är väl förvaltade skattepengar. Men kommuner och landsting är också arbetsgivare och i den iver som idag finns att konkurrensutsätta, privatisera och hitta den billigaste lösningen på allt, så glömmer vi ofta det. Anställda inom kommun och landsting får veta att de inte utför arbetet tillräckligt billigt, effektivt, bra eller vad det nu är och ska därför konkurrensutsättas för att förbättra verksamheten och göra den billigare. Situationen blir osäker för så väl de offentliga arbetsgivarna som för de privata som kommer in som konkurrenter och detta leder till att fler människor blir timanställda/deltidsanställda, ofta är samma personer anställda på flera konkurrerande företag. Istället för att erbjuda fler människor trygga heltidsanställningar så slår man sönder verksamheter och bidrar till fler osäkra anställningar, något som inte kan vara bra för hjulsnurret.
Det är inte heller bra för öppenheten på arbetsplatsen. Med osäkra anställningar ökar tystnaden bland de anställda, ingen vill vara obekväm.
Jag har hört om flera dåliga varianter av konkurrens där kommuner och landsting inte har samma möjligheter att konkurrera som de privata entreprenörerna utan bara ska "ta hand om" de verksamheter som ingen vill ha, där det inte finns några pengar att tjäna, förlustverksamheter helt enkelt. Det är de tyngsta arbetena som blir kvar, de tråkigaste och de mest olönsamma. De offentliga verksamheterna får inte lägga anbud på samma sätt som de privata, de får inte marknadsföra sig, de är bundna till omöjliga upphandlingsregler, de kan inte välja sina kunder/brukare och de är låsta i personalsituationer och tvungna att rätta sig efter politiska beslut (som t ex kan lägga ned, slå ihop, organisationsförändra).
I Vänsterpartiet vill vi ha världens bästa välfärd. Vi vill att skolor, förskolor, hälso/sjukvård mm ska drivas med offentliga medel utan vinstintressen. Vi vill att patienten/kunden/brukaren ska vara i centrum, men för detta krävs att vi också är goda arbetsgivare och lyckas rekrytera duktiga, kreativa, brinnande arbetare som älskar sina jobb och trivs med sina anställningar, som känner sig trygga att utveckla verksamheterna, säga vad de tycker och känna ärlig solidaritet med sin arbetsplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar