Frågan om politiska partiers närvaro i skolorna tas nu upp på riksnivå. Det är ju en fråga som sedan länge funnits i kommunen. Redan från början tyckte jag att det var helt fel att stänga partierna ute från skolorna, även om jag mycket väl förstår varför man gör det. Som tillhörande ett litet parti som av vissa emellanåt ses som extremister, måste jag ändå känna en viss oro. Blockpolitiken blir också allt starkare och ofta bjuds endast en representant från majoritet och en från opposition in till debatter o dyl. Detta riskerar att urholka demokratin rejält. Vi mindre partier blir inte inbjudna om inte någon specifikt frågar efter just vår politik. Vår arena att sprida vårt budskap snörps ihop.
Men det är inte bara vår möjlighet att sprida politik som jag tänker på. Jag tänker på skolan som en plats för lärande och det handlar om att lära sig hur vårt samhälle fungerar. Det kan man inte endast göra genom att läsa böcker. Sanna Rayman skriver i SvD i dag att skolan mer och mer betraktas som en arbetsplats och hon skulle inte vilja ha partiaktivister som messade ut sitt budskap på sin arbetsplats. Hon medger också att detta blir lite fel i och med skolans utbildande syfte och där är jag beredd att hålla med till hundra procent. Skolan ska lära ut samhällskunskap, vad vore mer samhällskunskap än att de politiska partierna och ungdomsförbundet erbjöds att komma in i skolorna och få ungdomarna intresserade av att engagera sig? Det är ju löjligt att ett ungdomsförbund inte ens kan tejpa upp lappar för att locka nya ungdomar till sina möten, hur ska de nå ut med sitt budskap? Är det inte på arbetsplatser och på skolan vi ska prata politik, öppna dörrarna, bjuda in? Om några kommer med olustiga budskap så måste vi möta det med ett bättre, inte stänga åsikter ute. Frågan är var gränsen går, om jag är ung och går på gymnasiet, eller om jag är äldre och arbetar på gymnasiet, samtidigt som jag är politiskt aktiv på min fritid, får jag prata om politik, får jag lägga mig i diskussioner på lektion, i cafeterian eller lärarrummet som kan verka politiska, eller har jag munkavle av den anledningen att jag engagerat mig?
Jag tycker politiken ska sprudla och utvecklas bland ungdomar på våra skolor, jag tycker tomma skollokaler ska lånas ut till ungdomsgrupper som vill engagera sig, politiska ungdomsförbund som vill hålla möten etc. Att vara engagerad ska ge pluspoäng i betygssystemen, inte förbjudas. Att vara engagerad visar att man tagit till sig undervisningen om samhällskunskap, att man fullt ut förstår och behärskar möjligheterna till delaktighet och demokrati. Låt oss inte förbjuda och förmörka detta för våra unga. Då dör vårt demokratiska system ut med fyrtiotalisterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar