Fikastund

Idag har jag varit och storhandlat. Människor man möter (även om man inte känner dem) ojjas över att man är ute och handlar redan, trots att man precis har fått barn. Funderar på hur de tror att det fungerar. Jag har ju två barn till, minstingen är fem dagar... Nog för att jag hör till den kategori som storhandlar. De flesta jag känner gör det inte, de springer i affären titt som tätt och fyller på. Jag tycker det är helt i sin ordning att man efter fem dagar måste fylla på lite hemma, speciellt eftersom man inte fyllde på så mycket precis innan födseln, då man var stor och tung och knappt orkade bära.

Jag passade på att åka till affären direkt efter att jag lämnat de andra barnen i skola och förskola. Det hade gått några timmar sen Pyttet fick mat så jag kände på mig att jag nog måste ta en fika och amma innan jag började handla. Annars skulle det nog bli skrikigt och körigt och jag skulle komma hem med helt andra grejor än jag hade tänkt. Sagt och gjort, vi gick in på fiket och jag köpte te och en bulle. Vi satte oss i ett hörn och Pyttet gapade och vred på huvudet för att hitta maten.

När jag sitter där och ammar och tittar mig runt i lokalen så upptäcker jag att det bara finns en till kvinna förutom jag i hela fiket. Ändå är det nästan fullsatt. Kvinnan är väl närmare åttio och sitter där med sin man. När hon tittar på mig tittar jag raskt bort och tänker att hon säkert tycker att jag sitter och slänger ut brösten inför alla karlar trots att jag verkligen försöker vara diskret. Det var ju annorlunda förr, när man inte fick amma varsomhelst och när barnen inte fick äta närsomhelst.

Jag dricker mitt te och äter min bulle, Pyttet blir mätt och vi går för att handla. När vi passerar kvinnan så säger hon "grattis" och ler med hela ansiktet. Det visar sig igen att där jag tolkar fientlighet finns istället igenkännande och värme. Två kvinnor på hela fiket och den andra tilltalade mig varmt trots att jag vände bort blicken...