Folkpartisten Birgitta Ohlsson ska bli EUminister. Det finns bara ett litet problem, hon är gravid. Själv kan jag inte riktigt se det som ett problem, men kritiken rasar nu mot Birgitta Ohlsson som inte tar sitt kvinnliga ansvar och tackar nej till ministerposten till förmån för att vara hemma med sitt kommande barn. Att Birgitta själv intygar att hon har en modern man som är beredd att ställa upp som heltidspappa de tre månader det rör sig om spelar tydligen ingen roll. Läs t ex den här urbota dumma artikeln från dagens expressen:
Och som fritidspolitiker i kommun och landsting kan jag bara konstatera att trycket lär vara betydligt högre på stackars Birgitta i det här läget. Hoppas verkligen hon har vänner som stöttar henne och talar om att dinosaurierna har fel. De borde vara glada att representationen bland de styrande ökar, att de får erfarenhet från fler delar, skeden och upplevelser i livet. De borde vara glada att andra än äldre män sitter i styret för hur Eus framtida föräldrarförsäkring ska se ut. Vi borde alla vara glada att det 2010 är möjligt för såväl kvinnor som män att kombinera framgångsrika arbeten med familj.
Men med det resonemang som Sternberg för i Expressen så ska vi istället tala om för kvinnan att hon inte bara är en dålig förälder, utan även en dålig minister. Och eftersom denna typ av kritik sällan får någon att backa så blir effekten den motsatta; Det ni som kommer med de här påhoppen gör för de här barnen som ni säger er värna om är inte att förbättra deras situation utan ni lägger på deras mammor att de måste vara dubbelt så kompetenta politiker/arbetare som sina kollegor samtidigt som de måste vara dubbelt så kompetenta/fullfjädrade föräldrar som vilken hemmafru som helst. Det blir omänskliga krav som kanske kommer att knäcka den fullt dugliga politiker/arbetare/förälder som faktiskt finns där och har stora möjligheter att klara av kombinationen med stöd, med förtroende, med förvissning om att insatsen hon gör på arbetet och hemma faktiskt duger utan att vara snäppet bättre än gubbarna eller tanterna som har respektive sysselsättning som heltidsgöra och blir servade på den andra fronten.
Ett jättebra inlägg i debatten kommer från Helene Sigfridsson, Makalösa Föräldrar: http://http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/03/sex-argument-f-r-att-jobb-och-bebis-g-r-utm-rkt-att-kombinera
nej, nu ska jag amma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar