Läser i Göran Skyttes krönika i SvD idag att har blivit tillfrågad av flera partier att kandidera för dem till riksdagen. Så kan det också gå till. Vi andra får kämpa oss in på riksdagslistorna i konkurrens med andra hårt arbetande fritidspolitiker. Jag är föreslagen på 26e plats inför höstens val tror jag. Listorna fastställs på en valkonferens i Södertälje där jag borde ha varit idag, men vet inte om det var något övernaturligt som gjorde att jag fick sån huvudvärk att jag bestämde att stanna hemma. Det visade sig nämligen att Mellandottern vaknade varm och snorig och jag är tacksam att jag inte lämnade henne tidigt i morse till 12årig barnvakt och drog iväg till andra sidan länet. Tidigt på morgonen ser jag inte skillnad på sjukdom och trötthet.
Åter till riksdagsvalet. Jag är nöjd med att stå långt ner på listan inför valet 2010. Jag har, som Göran Skytte, inte tid med riksdagen just nu. Han för att han ska gå i pension och räknar med att ha ungefär dubbelt så mycket att göra de närmaste åren, jag för att jag har små barn och vi behöver mer tid med varandra än att mamma är heltidsockuperad i Stockholm.
Så tänker Göran Skytte att nästa val är nog lagom att ställa upp. Och han tror inte att han är ensam fyrtiotalistisk gubbe som tänker så. Han hoppas att få sällskap i riksdagen av t ex Mikael Wiehe, Ulf Nilson och Staffan Heimersson (alla då mellan 70-80 år). Efter debatten i riksdagen ska herrarna köras i varsin limousin till Prerabaren där de ska antingen glo ilsket eller ignorera varandra. Det är Göran Skyttes framtidsvision.
Jag tänker också att det kan vara lagom att kandidera till riksdagen mer på allvar 2014. Och jag hoppas på att det då är färre fyrtiotalistiska gubbar i riksdagen och fler yngre, gärna kvinnor, med någon stortå kvar i vardaglig verklighet, med någon uppfattning om hur familjer idag ser ut och har det och med en vilja att förändra det politiska system som stänger ute stora grupper av medborgare som är ickemedelålders/gamla gubbar med "sittredanpådettorra".
Kanske kan vi träffas någonannanstans än på Operabaren efter debatten också och förhoppningsvis inte ilsket glo eller ignorera varandra. Kanske kan vi skapa bryggor istället för barriärer? Ta bussen eller en promenad till något trevligt ställe och träffas bland vanligt folk. Kanske flera av oss måste hem till familjen och väljer andra tidpunkter att träffas och umgås, kanske vid tillställningar där hela familjen känner sig välkomna. Kanske vi slutar att avskärma oss och känna oss som en annan art i en annan värld. Kanske vi kan bredda demokratin, göra fler människor delaktiga (även ett antal gamla gubbar). En annan framtid är möjlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar