Förrgårkväll tillbringade jag med hungrig bebis vid bröstet. Hon bara vägrade ge upp. Aha, tänkte jag, matardygn, det går över snart. Vid midnatt gav jag upp och gick och lade mig och hon somnade sött vid min sida.
När jag vaknade igår morse var jag trött och tvungen att slänga matresterna som stod kvar på spisen. Eftersom Pyttet skrikit så fort jag lade ner henne på kvällen hade jag inte lyckats få undan nästan någonting. Duschen jag tog vid halv tolv på kvällen ackompanjerades av desperata skrik från babysittern. Inga kläder fanns framlagda och som vanligt blev vi sena. Nöjd ändå med att komma ihåg att skicka med Storasyster skridskorna eftersom jag glömde gympakläderna igår.
Efter att jag lämnat de stora barnen på skola och förskola åkte jag och Pyttet till möte med Tiohundranämnden. Hon sov så sött i vagnen hela förmiddagen. Efter lunch vaknade hon och fick ny blöja. Ville äta. Ville äta mer. Och mer.
Det går bra att amma när man sitter i möte, man behöver liksom inte vara så kroppsligt engagerad i övrigt, men det blir en lite obekväm ställning på en hård stol och efter ett tag önskar man att bebis ville sova lite lite i sin egen vagn. Men bebis ville helst sova hos ammamamma, gärna med bröstet i munnen eller åtminstone inom räckhåll.
När mötet var över gällde det att sätta fart hem medan Pyttet oroligt sov. Hämta ett barn på dagis och ett vid skridskobanan och sen gasen i botten. Pyttet vaken och skrek efter mer mat. Lång 30sträcka. Trötta storasystrar och trött mamma. Hemma förstod jag inte hur jag skulle lyckas laga mat till de stora barnen som var hungriga och lättretliga. Pyttet bara gapade efter mat.
Efter nästan en och en halv timma hade jag lyckats fixa blodpudding till barnen och de kunde mätta sjunka ner framför Bolibompa. Kvarstod problemet att få i mamman nån mat; färdiga falaflar och ris från gårdagen värmdes, blomkålen som skulle vara till låg kvar på köksbänken i morse. Det är inte allt man kan göra med en hand.
Jag fick fortsätta amma hela kvällen igen, inte en sekund gick det att lägga ner Pyttet och försöka plocka av eller börja med städningen inför helgens kalas. Strax efter elva gick jag i säng, då hade jag ammat i stort sett i tio timmar i streck. Pyttet ville inte ge sig, och helst ville hon inte ligga ner och amma heller. Jag var upp ett par vändor, tjejen fick ny blöja trots att det egentligen bara var en skum stank av kattpiss från källaren som spökat i lägenheten hela dagen. Ingen riktig sömn blev det. Idag är det utvecklingssamtal på skolan med Storasyster, hoppas fröken inte har alltför många anmärkningar på våra sena ankomster och glömda gympapåsar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar