Tänk, på ett sätt tyckte jag att det var mycket enklare när Göran Persson var en rik snobbig statsminister som köpte herrgård trots att han var sosse. Det var liksom lätt att svälja på det viset att han var i den åldern där många idag har kommit upp sig lite (inte minst sossar) och det stack inte i ögonen mer än att någon annan fyrtiotalist skaffade sig bekvämligheter för pengarna. Det blev värre när Filippa Reinfeldt blev statsministerfru, tycker jag. Filippa och jag hade ju suttit i sjukvårdsstyrelsen tillsammans och vi är lika gamla. Jag tror en av deras löner var typ dubbel så hög som min och min sambos löner tillsammans. Klasskillnaden kändes med ens mer uppenbar. Det är skillnad på folk och folk.
Idag började vi blivande förskollärare åter på vår utbildning. Kul att se alla igen, men det fanns de som hade det ännu roligare. När vi kom fram till skolbyggnaden (vi skulle vara i en sal i Handelhögskolans lokaler) så stod minst 50 uppklädda, underlagskrämade, slimekammade ungdomar i vita byxor och stilettklackar och drack champagne (strax efter 9 på morgonen och det var alkoholhaltiga drycker) och blockerade hela ingången. Vi blev lite osäkra på om vi verkligen skulle vara där och blev upplysta av en äldre person om att "Här är bara vi, så ni har nog kommit fel". Men den äldre herren visade sig ha fel.
Vi buffade oss genom champagnedrickarna (ingen gjorde ansats att flytta sig en aning) och satte oss i soffgruppen i entren och väntade på vår lärare. Efter en stund väller de in på sina stillettklackar och tittar överlägset mot oss. En ung kvinna kommer fram och säger: Ursäkta, men skulle du vilja vara snäll att ta ned fötterna från soffan. Vi har fått önskemål om att det inte ska vara några fötter i soffan." Min blivande kollega tog ned fötterna och vi tänkte bitskt:"Ni kommer att vara de med de längsta arbetsdagarna i framtiden, de som lämnar först och hämtar sist på dagis. Vi kommer att uppfostra era barn. Respekt, tack."
Som om det inte räckte med det kommer sen ett yrvaket kommunalråd in genom dörren och letar efter de "fina" studenterna som ska hälsas välkomna. Det är ingen måtta; champagne, kommunalråd, underlagskräm och stilettklackar; hur ska det bli folk av dessa studenter? Men vi förstår vinken, vi förstår vilka som är viktiga för framtiden...inte är det vi förskollärare i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar