Jo det blir långa dagar när man stiger upp före sex på morgonen. Barn som inte vill vakna, som inte vill gå till dagis eller fritids, som inte vill, helt enkelt. In med dem i bilen (som fortfarande rasslar när man kör), tanka (igen), lämna ett barn här och ett barn där, inte glömma trettioskyltar och gångfartsområden trots att det är bråttom till jobbet.
Inskolningar, barn som kommer tillbaka från semestern, chefer, arbetskamrater som är sjuka, budget som inte håller. sol, regn, trött. Bilen hem igen. Fotbollen började idag. Lite rörigt, dottern kom i konflikt med kompisen på vägen från planen. Nu vill hon aldrig spela fotboll mer. Gråt, trötta barn,´till en början förstående och pedagogisk mor, men trots allt en mor som inte ätit middag och då funkar inte den biten hur länge som helst.
Trött, ledsen familj bökar sig in i lägenheten, pyjamasar, toalettbesök, välling. Det gick fort att få barnen att somna efter Alfonsboken. Mamman äter middag (som är lunchen från sammanträdet igår). Moffar en nästan full påse kalasgodis som dottern erhållit nångång i våras. Pluggar. Tentan. Förstår inte riktigt frågorna. Trött. Letar i litteraturen. Ögonen blöder.
En dag imorgon också. Upp 04.45. Trötta barn som inte vill. Jobba. Ut till landet och utfodra kaninen. Styrelsemöte i partilokalen (antagligen med McDmat). Lägga barn. Plugga. Tenta.... cirkeln bara vandrar på och jag hoppas varje dag att jag inte ska somna halv åtta på kvällen. Då är det ju liksom kört....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar