Älvorna på Karlsdalsmossen

I fredagskväll var jag med om ett originellt äventyr. I alla fall var det för mig ett annorlunda sätt att spendera en fredagkväll (i vanliga fall sovande från rätt tidig timma). Vi tog en buss från hamnen vid sju. Bussen var fullsatt av människor av olika åldrar och typer. Vi begav oss rakt ut i skogen och där företog vi oss sedan en tre timmar lång vandring genom urskogsliknande miljöer och tittade på rödlistade mossor, lavar mm. Vi såg det man tror är Roslagens äldsta tallar och en tall som var över två meter i omkrets.

Tja, tycker väl en del nu, det där låter väl som vilken dag som helst på biogeoutbildningen och, tja, kanske det, men det var ett tag sen och nu var det framför allt kväll, blandningen av deltagarna var minst sagt stor (lite som sällskapsresans karaktärer) och dessutom dök det upp skönsjungande älvor i skogen.

Vi kom fram till en mosse och när vi försiktigt klafsade över den mellan skvattram, pors och ängsull såg vi varelser med vita skynken som sjöng och spelade horn och trumma långt där borta. Det var en trolsk stämning.

Vid elva på kvällen kom vi slutligen fram till lägereldarna under fullmånens sken och blev serverade soppa och bombmurkelbakelser. Det var skönt med eldarnas värme för det var en klar men icke varm junikväll. Sen tog bussen oss tillbaka till civilisationen igen och där stod ungdomarna runt sina raggarbilar och hinkade bers. Skönt sov man den natten.