Vad var det jag sa - vårdval och lite fotboll...

Idag blev precis en sån dag som jag sa att hela livet blir när man har fått barn. Alltså, igår i bloggen sa jag det. Vi kom i tid till fotbollsskolan, det gjorde vi, men sen skulle jag släpa med mig Liten på sammanträde i Tiohundranämnden. Hon hade sovit rätt dåligt och hade feber på morgonen, men verkade ändå pigg. Tänkte hon kunde vila lite i vagnen.

Och då kom vi nästan en timma sent till nämnden som hade börjat dagen med föredragningar. Det handlade bl a om utvärderingar och om vårdval. Tänk att borgarna vill införa Vårdval i Norrtälje också. I april, alltså fem månader innan val till riksdag, kommun och landsting och risk för majoritetsskifte, vill man genomföra en så stor och omtvistad förändring av vårdsystemet. Förvaltningen har räknat med att det kommer att innebära en fördyrning av verksamheten med ca 3,5 miljoner kronor. Vad kommer vi då att vinna? I handlingarna står om ökad tillgänglighet och ökad valfrihet... Vårdvalet innebär ju fri etableringsrätt, men för det kan man ju inte räkna med att det etablerar sig läkare, sjukgymnaster och allt vad det var överallt, jämnt spritt över kommunen så att man lever upp till Hälso/sjukvårdslagens punkt om rätt till en jämlik sjukvård.

Kommer vårdval i Norrtälje att innebära en ökad tillgänglighet för kommuninvånarna på t ex Björkö, Edsbro, Häverö, Riala? Och vad menas med ökad valfrihet, att det finns mer att välja på? Det vet vi ju inte än, vi vet ju inte om det blir fler som vill etablera sig eller om det blir verksamheter som får lägga ner för att de inte kan leva upp till auktorisationskraven för vårdvalet. Redan idag har du ju rätt att välja vilken vårdcentral du vill gå till (även om borgarna i nämnden nekar till detta).

Hur som helst, vi skulle förkorta dagen och sluta nämnden redan vid 13.00 eftersom flera ledamöter skulle hem och klippa gräset innan midsommar, men redan vid tjugo över tolv så blev Liten jätteledsen och varm (tror det hade något att göra med att de testade brandlarmet också). vI BLEv tvungna att avvika lite tidigare.

Åkte upp till fotbollsplanerna och lämnade mellis som jag glömt lägga i Storasysters tunga väska. Hon visade sig åter vara uppe och leka i gräset och fick sig en liten avhyvling av fotbollsmamman som såg till att hon sprang ut på planen igen. (jag har ju faktiskt ingen lust att betala 650 kronor för att hon ska leka i gräset).

Detta fick jag ju sen ångra eftersom hon efter en dryg timmas hårt gnatande på planen inte lyckats få tag på bollen en enda gång och var helt förkrossad när jag åter kom för att hämta henne. "Det är inget kul att spela fotboll på fotbollsskolan för ingen passar mig och jag får aldrig bollen. Därför leker vi i gräset istället." Mamman tog tillbaka sina hårda ord. Det är ju inget kul att aldrig få bollen, det förstår jag med, men jag fick ju lägga till att man måste träna och försöka och allt spring är inte i onödan för man får kondition och slipper både håll och träningsvärk i framtiden. Storasyster grät och ville inte gå på fotbollsskola mer. Vi satt länge kvar i bilen och pratade när vi kom hem och det slutade med att hon skulle gå imorgon också, sista dagen, och att mamman skulle komma upp och vara med och heja på efter lunch. Då kändes det bättre.

När vi kom ut ur bilen spelade barnen fotboll i trädgården tills det var dags för mamman att åka på kvällsmöte på jobbet. tjejerna skulle vara hos moster vilket till en början verkade flyta på smidigt. Men när Liten kom på att mamma skulle åka fick hon en hysterisk gråtattack och blev osnackbar och omutbar en lång lång stund. Till sist svalde hon förtreten och tog Storasyster som substitut. Mamman kom iväg och blev bara ca 20 minuter sen till mötet. Att komma försent och gå lite tidigare. Kanske blir mina ord på vägen..............

Och sen, om det nu bara blir FÖR mycket. Glad midsommar i förskott.