Skitkul när man är dyngsur bara för att man varit ute och hämtat morgontidningarna i lådan tio i fem på morgonen. Det blir långkalsonger och tjocktröja och fy vad jag fryser i alla fall. Och trött. Och barnen är oväckliga. Till slut får vi i alla fall ordning på oss själva och kommer iväg. Kaninen får torrfoder lite snabbt och barnen in i bilen.
Liten blir ledsen och gråter när jag lämnar på dagis, Storasyster vandrar med tunga steg mot fritids. Gasen i botten.
På jobbet har halva styrkan (av personalen) fått magsjuka (eller så har deras barn fått det). Inga vikarier finns att få tag på. Och om det hade funnits det så hade det inte funnits några pengar att ta in dem för. En sån där sanning som de dunkar i oss nästan varje dag och som jag hela tiden funderar över. Om jag är tjänstledig eller vabbar så kostar jag väl inte min arbetsgivare någonting? De slipper ju betala lön för mig de dagarna. Hur kan det då inte finnas pengar till vikarie??? Då kanske det är bra att man är borta ibland för annars skulle inte pengarna räcka till decemberlönen. Eller skulle de vara slut redan i november?
Vi var i stort sett en man (kvinna) kort på varje avdelning. På eftermiddagen skulle några iväg på utbildning och då var vi åtta personal kvar på 64 barn. Det känns ju toppen, eller? Jag fick jobba över 45 minuter för att det skulle fungera...
Hämtade barnen, lättretligt och trött. Funderar över att Forsmark har fått slutförvaring av kärnavfall i 100 000 år. Det påminner mig lite om straffsystemet i USA där människor kan bli dömda till typ 490 års fängelse gånger två. Det är ju bra med framförhållning, men hallå? Jo, nu är Norrtäljes arbetsmarknad tryggad för 100 000 år framöver, toppen, men vi får akta oss så att inte Norrtälje nu blir en sovstad, en förort till Forsmark dit folk bara åker och sover en stund.
Jag säger som någon sa i lokaltidningen, Jag är emot kärnkraft, men någonstans måste avfallet förvaras. Och jag är glad att vi inte skickar det till något fattigt land utan tar hand om det själva. Någon gång kommer våra synder att uppdagas, kanske inte under min livstid eller under mina barnbarns, men någon gång kommer det vi gör nu att "drabba" någon framtida kultur. Tyvärr går inte det gjorda att göra ogjort, vi kan bara se till att på bästa hållbara sätt varna för vad som finns i bergets gömmor.
Det regnar fortfarande. Vi är alla trötta. Vi sover på saken. Imorgon kanske vi märker att kärnkraften bara var en mardröm.
2 kommentarer:
Jo, nu är Norrtäljes arbetsmarknad tryggad för 100 000 år framöver
Nej... bara till år 2070... då är förvaret fullt och skall förseglas.
Ja du trodde väl inte på allvar att förvaret var till för att sitta barnvakt åt det här i 100 000 år?! Människan designades bort från detta snabbt som attan.
oj, det var synd för arbetsmarknaden. men om det händer något lär det ju behövas folk som kan ställa upp.
Skicka en kommentar