Även om jag själv bara såg EPvalet från läktaren så att säga, även om det var andra som slet medan jag ägnade mig åt arbete, studier och barn för fulla muggar, så hade jag nog känslan av att vi gjorde ett ganska gott arbete, att vi slet på rätt bra och hade vind i seglen. Men ack vad man kan bedra sig.
Vi gjorde nog ungefär en lika usel match som Sverige mot Danmark i lördagskväll i den här valrörelsen. Vi kom aldrig åt bollen, vi var för bundna till våra platser och vågade inte ge oss in i närstrider och ta bollen. Vi satt lydigt plats och fick vår stämpel som tråkiga nejsägare.
Ingenting att göra åt den saken nu, men visst känns det ungefär som om vi är tvungna att vinna varenda kvarvarande match fram till riksdagsvalet nästa år om vi överhuvudtaget ska få vara med och leka.
Jag säger som dottern; jag tycker det är roligt att vinna. På många vis håller man väl på med politik för att man tycker att det är roligt, men det är också blodigt allvar och en vision om en bättre värld. Kampen går vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar