Norrtälje och Södertälje sjukhus hotas åter, men i det fördolda

Hörde just en tjej på radio som berättade att hon bloggade minst tre gånger om dagen. Då kom jag på mitt nyårslöfte att ta upp bloggandet igen. Sedan 1 januari har det väl blivit en 3-4 bloggposter. Fattigt skulle jag uttrycka det. Problemet är ju inte att det inte finns nåt att säga. Och lång tid tar det inte heller. Jag provar igen.

I förrgår träffade jag tre kirurger på Norrtälje sjukhus. Här följer mina minnesanteckningar från det mötet.

"Jag har pratat med tre kirurger på Norrtälje sjukhus angående den nya framtidsplan som ska tas för hälso/sjukvården i Stockholms län den 11-12 juni.

Enligt framtidsplanen kommer inga cancerpatienter att i framtiden behandlas vid Norrtälje eller Södertälje sjukhus (se sid 39). Detta är ett hot mot sjukhusens framtida verksamheter. Cancervården är en väsentlig del av den allmänna sjukvården. Vad händer om man bryter bort den? Läkarna jag talade med oroade sig för akutmottagningen, som de menar är beroende av att det finns en viss volym av annan vård och dagkirurgi. Läkarna menar att ett akutsjukhus måste kunna hantera vanliga sjukdomar. Om all cancervård försvinner från Norrtälje och Södertälje sjukhus kommer sjukhusen att kompetensdräneras och detta kommer att gå ut även över andra patienter inom t ex mag/tarmkirurgin. Planen anger att verksamheten kommer att ekonomistyras så om cancerpatienter ändå behandlas vid de två sjukhusen kommer ingen ersättning att utgå. Detta innebär att sjukhusen måste skicka vidare alla misstänkta tumörer till sjukhusen i centrala Stockholm, alla cancerpatienter som kommer till akutmottagningarna måste skickas vidare och detta drabbar även hemsjukvården och ASIH, som har behov av närhet till ett akutsjukhus för sina svårt sjuka patienter.

Läkarna jag talade med menade att framtidsplanen inte är förankrad i verksamheten. De har själva deltagit i det s k specialistrådet som fått yttra sig över planen och de blev förvånade när de såg att det som nu står i planen inte stämmer överens med det som specialistrådet tyckte. De hänvisar till en Nationell plan för cancervården som på regional stockholmsnivå drivs i inriktningen att cancervård inte ska ske på små sjukhus. Som stöd för detta hänvisas det till att cancervården inte drivs bra på små sjukhus i England. I Stockholms län finns statistik sedan 15 år tillbaka som visar att cancervården är väldigt bra i Norrtälje.

I specialistrådet var man överens om att ändtarmscancer – där man har få patienter - kan släppas till de centrala sjukhusen och NTS kan inom detta område öka samarbetet med DS. Däremot var alla överens om att tjocktarmscancer skulle behandlas på alla sjukhus. Specialitetsrådet har alltså en annan uppfattning än det som står i planen. Läkarna menar att idéerna om centralisering som förs fram i framtidsplanen kommer från Regionalt center för cancervården. Planen utgår från ett storstadsperspektiv, men 70-80% av all cancervård går att bedriva med lika hög kvalitet vid mindre sjukhus. Läkarna vill att rospiggarna ska ha nära till sin hjälp och vård, och menar att NTS idag har bra kontakter,nätverk och videokonferenser med andra sjukhus i länet. Kortast väntetid mellan diagnos och behandling är idag på NTS, Södertälje och Ersta sjukhus.

Idag opereras 20-25 patienter cancerpatienter per år vid NTS, ett tiotal utreds, och ca 100-200 cancerpatienter finns i systemet. Till detta tillkommer palliativa patienter. ASIH påverkas inte direkt av framtidsplanen, men deras verksamhet grundas på närhet till ett akutsjukhus.

Läkarna saknar en konsekvensbeskrivning av vad som händer med sjukhusen när alla cancerpatienter slussas till sjukhusen i centrala Stockholm. De menar att det kommer att bli överfullt på stockholmssjukhusen och att en bättre lösning vore att flytta ändtarmscancer från NTS och Södertälje, samtidigt som de sjukhusen på sikt skulle kunna ta emot fler tjocktarmscancer i nära samarbete med stockholmssjukhusen. En avlastning som kommer att behövas med tanke på bl a befolkningsökningen i länet.

Slutligen undrar läkarna om politikerna i landstingsfullmäktige är medvetna om vad detta beslut innebär såväl för cancerpatienter (och andra patienter)i länets utkanter samt för Norrtälje och Södertälje sjukhus fortsatta status som fullvärdiga akutsjukhus.

Beslutet kan tas, säger det, men det ska tas med öppna ögon och de som beslutar om det ska sedan stå ansvariga för följderna."

Jag ser detta som mycket allvarliga signaler och det finns all anledning för invånare i Norrtälje och Södertälje att åter rusta sig för barrikaderna. Med tanke på allvaret i frågan har jag valt att inte göra partipolitik av detta (förrän jag får majoritetens respons), utan delat med mig av informationen till politiker i alla färger, media och tjänstekvinnor och män för att få klarhet i detta.

Första maj 2013

Kamrater, mötesdeltagare.

Välkomna till vänsterpartiets förstamajfirande i Norrtälje 2013!

I en tid då allt fler verkar ha glömt bort varför första maj är en helgdag, också en tid då första maj och en enad kamp mot kapitalet behövs som allra mest. En tid då ett moderat kommunalråd kan slå sig för bröstet och peka på en utveckling HAN ser som positiv och lyckad. Kommunen går med vinst! Vi får nya bilvägar! Vi får nya dyra bostadsrätter! Vi får fler stora köpcentrum. Alltfler strandnära områden kan tas i anspråk! Och allt mindre protester hörs ända in i kommunhuset...

Kommunalrådet talar inte lika högt om skolan. Hur Norrtäljes skolor åter sjunker i SKLs ranking. Han talar inte om alliansens oförmåga att komma överens kring hur skolans problem ska lösas. Moderater och andra alliansanhängare vill inte prata om vänsterförslag som mindre barngrupper/klasser såväl i förskolan, skolan och på fritids. Man slår ifrån sig idéer om andra resursfördelningssystem än skolpengen som utgår från att varje elev kostar lika mycket. Man vill inte se någon koppling mellan kvalitet i förskola och fritidshem och de resultat eleverna förmår prestera i skolan. Gruppstorlekar och lärartäthet ses som bifrågor. Inte heller öppnar majoriteten ögonen för den segregering som det fria skolvalet skapar för eleverna, den osäkerhet och stress det innebär för eleverna och den brist i planeringsunderlag detta utgör för de kommunala skolorna. Nej, inom den borgerliga majoriteten kivas man om hur många kommunala skolor som måste läggas ned för att höja kvaliteten i de som blir kvar. Är det tio? Sex? Fyra eller kanske tre? Eller kan man behålla alla skolor, sänka skatten med 20 miljoner och ändå hoppas på att resultaten förbättras? Eller att skolorna lägger ned sig själva när föräldrarna upptäcker att den snäva ekonomin inte räcker till nån kvalitet alls?

Det enda syfte borgerligheten i Norrtälje kommun har till att låtsas bry sig om kvaliteten i skolan är att inflyttning och tillväxt efterfrågar bra skolor. Vi infödda rospiggar vet ju inget annat, inget bättre... Här har ju högre studier sällan varit något efterfrågat. Men det är hög tid nu att norrtälje kommuns barn får samma möjligheter att välja sin framtid som resten av länet och landet. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och för att vi ska kunna jämföra våra elevers förutsättningar med eleverna i Täbys förutsättningar krävs en hel del kompensation. Vi kan alltså inte, som kommunalrådet önskar, likställa vår resursfördelning till skolan med Täby. Det är knappast ens lagligt.

Att till vägs ände och tillbaka diskutera hur många skolor som ska läggas ned leder inte till en bättre kvalitet i skolan. Antagligen leder det inte heller till färre skolor eftersom skolorna då kan starta upp igen som friskolor och helt plötsligt välkomnas av den borgerliga majoriteten.  Eventuella nedläggningar måste därför innebära tydliga förbättringar i kvalitet på de skolor som blir kvar. Förbättringar för alla elever, även de som kanske får en något längre resväg. Även för de elever som idag går i klasser med 35 elever, i fritidsgrupper på över femtio barn och kanske dessutom har både språksvårigheter, sociala problem🎳 och andra behov av särskilt stöd för att klara sin skolgång. Det förslag som slutligen läggs fram för att öka kvaliteten i skolan måste innehålla andra saker än nedläggningar, besparingar och skattesänkning. Norrtälje kommuns elever, våra barn, kräver detta beslut. NU!

Det moderata kommunalrådet pratar inte heller särskilt högt om det som skulle kunna vara kommunens flaggskepp, nämligen projektet Tiohundra, som idag rejält avlövats och nu dras med underskott i både nämnd och bolag, sammanlagt  i femtiomiljonersklassen. Det som skulle bli en framgångsmotor som banade väg för hälso/sjukvård och omsorg i hela landet, t o m världen, pressas idag att anpassa sig till experimentet Vårdval Stockholm. Och här är den borgerliga majoriteten snabba med att försvara sig genom att hävda att norrtäljeborna inte ska ha en sämre vård än övriga SLL. medan risken kanske snarare var den motsatta; att en sammanhållen vård och omsorg med smidiga vårdkedjor och enkla vägar in i vården utan större krav på patienten, skulle bli både billigare, effektivare och patientvänligare än Vårdval Stockholm. Och på så sätt spiken i kistan på stockholmsmoderaterna. Detta kunde ju inte tillåtas. Nu stryps verksamheten på allt som inte är lagstadgat, all förebyggande verksamhet till exempel. Svarte Petterspelet är tillbaka då barn och skolnämnden påläggs att beställa tjänster från SARAH-teamet för barn i behov av särskilt stöd, d V S en verksamhet som helt uppenbart bygger på samverkan mellan kommun och landsting och därför solklart sorterar under Tiohundraprojektet. Folkhälsosamordnaren är bortplockad och ersatt av en vanlig handläggare. Det länsgemensamma projektet Aktiv hälsostyrning med syfte att minska vårdkostnaderna på sikt avbryts, husläkarjouren stängs och sommardoktorn plockas bort. Små kortsiktiga besparingar som blir dyrare på sikt. En grupp individer har hamnat i kläm mellan de två nämnder som går med underskott; socialnämnden och sjukvård och omsorgsnämnden och de finns inte budgeterade för på något ställe eftersom nämnderna kämpar för att hålla kostnaderna nere och med detta också klienter borta.

Men ingen talar om vad införandet av vårdval och kundval kostar. Detta är inga lagstadgade verksamheter, ändå påskyndas de av den borgerliga majoriteten. Och det kostar. Tusentals timmar har tjänstemännen lagt ned på att ta fram system som ska kunna kontrollera och följa upp ekonomi och kvalitet hos privata utförare. Trots att 65 % av kommunens befolkning i den senaste Tiohundrabarometern uttryckte att de inte önskade fler privata utförare. Önskemålen handlar helt uppenbart om andra saker som till exempel att få plats på ett särskilt boende när man så behöver. Idag avslår vi ansökningar från 91åringar som bor ensamma på landsbygden. Många ärenden överklagas och en del leder till straffavgifter. Detta är inte godtagbart, vare sig av rent mänskliga skäl, men inte heller av de krassa, hårda ekonomiska skäl som borgarna ibland förstår sig på.

I vänsterpartiet vill vi utveckla tiohundra i enlighet med grundtanken, en djup sammanhållen samverkan med patienten i fokus och där ingen ramlar (puttas) mellan stolarna. Vårt huvudsyfte är inte en mångfald av utförare utan en trygg och kontinuerlig vård, mycket förebyggande verksamheter, kompetent personal och ett nyfiket, utvecklande arbetssätt. Projektet ska våga testa nytt och forskning ska vara fortsatt kopplat till verksamheten. Vi har fortfarande möjlighet att göra något helt nytt och mångfalden kan finnas inom verksamheten genom att äldre t ex kan välja vad deras hemtjänst ska innehålla, att det finns ett brett utbud av behandlingsmetoder och att det finns stadigvarande personal som patienter kan fatta förtroende för och välja som sina kontakter i vården/omsorgen. För detta krävs inga privata företag. Det krävs inte heller att de helt försvinner, men det är lättare att skapa ett brett utbud inom en större sammanhållen organisation.

Här skulle jag kunna stå och rabbla upp mjuka frågor som det moderata kommunalrådet undviker att tala så högt om eftersom det är områden där utveckling stannat av eller till och med går bakåt, exempel är kulturen, miljön, ungdomars möjligheter till studier och arbete på hemmaplan, socialtjänsten mm. Jag väljer dock att särskilt också nämna det demokratiska arbetet. På ett effektivt sätt ser den borgerliga majoriteten till att minska insyn och möjlighet för såväl opposition som allmänhet att delta i viktiga beslut. Sammanträden ställs in, ärenden delas på bordet, kallelser skickas ut med kort varsel, viktiga frågor flyttas till beslut i mindre konstellationer; från öppen debatt i fullmäktige till snabbt beslut i KS, från beslut där alla partier kan yttra sig i KS till ännu snabbare beslut utan inblandning i KSAU. allmänhetens frågestund i fullmäktige är bortplockad och människor som vill träffa folkvalda hänvisas till Rådhuset mellan 16.00-18.00 på fredagseftermiddagen. Ett ganska säkert sätt att undbe sig allmänhet OCH politiska representanter om Ni frågar mig.

Förslag på att kommunfullmäktige ska lyfta förslag från medborgare, på att återinföra allmänhetens frågestund, på att bereda beslut genom öppna diskussioner med breda intressegrupper avvisas gång på gång. Folkvalda representanters möjligheter att skapa ett gott samhälle för så många som möjligt får ge vika för privata entreprenörers plånböcker. Politiker ska inte peta i detaljer, heter det, istället avhändas den representativa makten till förmån för de som ser sin chans att ta för sig. Det handlar inte bara om att plocka pengar från offentligt till privata fickor, det handlar om att skaffa sig makt och inflytande, att till exempel kunna bygga och riva hur som helst i Norrtälje centrum, att kunna skapa en stad utifrån egna ekonomiska intressen. Medan de styrande politikerna har avsagt sig ansvaret.

I vänsterpartiet vill vi se ett samhälle där människor deltar, tycker, tänker, påverkar och kommer med idéer. Ett samhälle där människor känner sig delaktiga och medansvariga för den gemensamma utvecklingen. Ett samhälle där vi öppet pratar åsikter och tankar på våra arbetsplatser, i våra barns skolor, i affären där vi handlar mat och på grannens grillskiva. Det är ett samhälle som vi enbart kan få om vi är villiga att lyssna. Det är ett samhälle som vi bara kan få genom gemenskap och öppenhet, genom solidaritet. Det är ett samhälle som vi bara kan få,genom att rösta rött i valet om ett och ett halvt år. Det är en reell möjlighet - jag tycker inte vi får missa den!

Snart har vi sopat järnvägen under mattan för gott

1884-85 kom järnvägen till Norrtelje från Uppsala och Stockholm via Rimbo. I samma veva blomstrade småindustrierna upp runt stationsområdet i Norrtälje. Där fanns ett antal fabriker och arbetarbostäder och Norrtälje stadsgräns flyttades norrut för att rymma den nya befolkningen. I kvarteren Balder och Frej bodde framför allt järnvägsarbetarna, vid Baldersgatan fanns det stora röda huset som inrymde arbetare från Norrtälje Snickerifabrik. Här fanns också låsfabrik (Balders Hus), armaturfabrik, repslageri och mycket annat.

 

När sista tåget gått till Norrtälje i slutet på 1960talet gick det fort att röja spåren efter järnvägsepoken. Rälsen revs upp och byggnader revs. Under årens gång har olika folkliga protester gjorts för att rädda byggnader och områden runt den f d järnvägen, med olika framgång. När aktionerna kring kvarteren Balder och Frej på 1990talet resulterade i en bevarandeplan där några hus belades med rivningsförbud och riktlinjer om att de andra husen "fick" rivas, men i sådana fall skulle ersättas med hus i samma stil, trodde vi kanske att vi vunnit, att en helhet för att minna om järnvägens storhetstid och betydelse för staden skulle bevaras. Vi kunde nog inte i våra vildaste fantasier drömma om hur beslutet skulle komma att tolkas.

 

På den tiden (1990talet) var vi fortfarande lyckligt omedvetna om vilken makt byggherrarna i framtidens norrtälje skulle komma att ha. Vi hade ju sett vad som hänt med det vackra gamla stationshuset, som i slutet at 1980talet ersattes av kolossen inrymmande ICA Kryddan och Biblioteket, och trodde kanske att detta skulle vara en blunder som skulle gå till historien som den sista i sitt slag.

 

Nu är järnvägsparken bebyggd. Bussterminalen vill de styrande helst också glömma och gömma. Trots att vi Norrtäljebor är ett pendlingsfolk. En fungerande pendling utgör basen för många av våra invånares uppehälle. Men det enda de styrande vill minnas och se av Norrtäljes historia och karaktär är att vi är en handelsstad som måste ha utrymme för MER konsumtion och konsumenter.

 

Kvarteret Balder är idag helt oigenkännligt med stora lyxlägenhetshus. I kvarteret ovan skulle den gamla armaturfabriken bevaras (men byggas in och döljas för allmänheten), men se.... byggherren upptäckte att huset höll på att rasa när man grävde under det.... Nu rivs huset. Inte ens en vacker gammal vägg kunde tydligen sparas för att minna om det gamla. Arbetarna var tydligen tvungna att för första gången under bygget komma hit en LÖRDAG för att se till att byggnaden verkligen jämnades med marken innan någon huskramare vaknade och upptäckte vad som höll på att hända...

 

Nu blir det bostadsrättshus ovanför kvarteret Balder (Niord och Narstrand). Nedanför kvarteret planeras också den öppna bussterminalen att övertäckas och förses med 3,5våningslimpor. något som en gång för alla gör de bevarade husen (Rodret, Skeppet m fl) helt osynliga i stadsbilden.

 

Norrtälje behöver en stadsarkitekt. Det har vi i Vänsterpartiet länge hävdat. Snart är det väl ändå för sent. Ett köpcentrum åt Solbackahållet kanske. Det måtte väl finnas ålänningar där med.

Utslängda och överkörda

Under det tvärpolitiska diskussionerna kring kvalitetsarbete i skolan i höstas blev Centerpartiet utslängda i kylan då de gjorde ett fundamentalt ställningstagande för bevarande av samtliga bygdeskolor oavsett behov eller kvalitet. Det var ganska kallt ute, vintern kom tidigt, så det blev väldigt synd om Centern. Givetvis var det också synd om Moderaterna, som nu inte kunde lägga ner skolor och hävda att ALLA var överens om det. Tyvärr så har vare sig det tvärpolitiska samtalen eller förvaltningens kvalitetsutredning nu kunnat leda till några förbättringar alls. I stället verkar den borgerliga majoriteten avvakta att resultaten sakta ska stiga av sig själva medan föräldrar, lärare och barn lever i ovisshet vad som ska,hända med skolorna.

Idag kan vi läsa i Norrtelje tidning att Centerpartiet blivit överkörda. Nu handlar det om upphandling av mat till kommunens skolor och omsorgsinrättningar. Ett beslut som fattats i kommunstyrelsens arbetsutskott med så få inblandade som möjligt. Centerpartiet känner sig överkörda för att kommunen nu ingår ett flera år långt avtal då vi fortsätter köpa in utländsk fryst kött till våra sjuka och till våra barn. Igen. Det var inte många år sen ett liknande avtal gjordes för matlådor inom hemtjänsten. Och det är klart att det svider för Centern som gång på gång går ut och deklarerar i tidningen att de värnar de lokala bönderna, närproducerad och ekologisk mat.

Men det finns ju faktiskt ett alternativ till att bli överkörd. I kommunfullmäktige, kommunens högsta beslutande organ med bred representation, finns med all säkerhet en majoritet för närodlad mat till barn, äldre och sjuka. Om vi röstar på det vi tror på och inte på det som ger oss en överkörd utfryst plats vid grytan.

Vad menas med attraktiv?

På gårdagens kommunfullmäktige fick vi anledning att diskutera innebörden av ordet attraktiv. Diskussionen började då vi debatterade försäljningen av en bit mark på Nordrona, som ska ge plats för ett ytterligare handelsområde i anslutning till Norrtälje stad. I den borgerliga visionen är detta uppenbarligen sammankopplat med attraktion. Ytterligare möjligheter att konsumera och göra av med pengar kommer att locka hit människor, såväl nya invånare som handelsturister och ökad köprush på hemmaplan hos oss som redan bor här.

I Norrtälje stads utvecklingsplan från 2004 uttrycks också att attraktiva städer är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att locka invånare, företag och turister.

I Vänsterpartiet och miljöpartiet ifrågasätter vi uppförande av fler köplador i fler handelsområden. Personligen tycker jag varken att köplador och handelsområden är attraktiva eller att ett samhälle byggt på oändlig konsumtion är det. Jag kan inte se att det finns någon som helst attraktion i fler stora asfalterade ytor och handelsområden som ekar tomma när de inte i desperat konkurrens kör clowner och hoppborgar för att pocka på presumtiva kunders uppmärksamhet.

Under fullmäktigekvällen fick vi flera tillfällen att återkomma till vad en attraktiv kommun och stad är. På flera punkter blev skillnaderna mellan den moderatledaren majoriteten och oppositionen tydliga.

Till exempel då det gäller frågor om vårt klimatarbete där Alliansen inte har något som helst intresse av att profilera sig och arbeta offensivt och på detta vis höja kommunens attraktionskraft. De vill varken underteckna Borgmästaravtalet och ställa högre krav på den egna kommunen än EUdirektiven eller ens tydligt redogöra för sitt klimat och miljöarbete i en S k miljöbarometer så att medborgarna lätt kan följa vad som sker. Ex Stockholms stad.

Till exempel då det gäller en jobbgaranti för ungdomar mellan 16-24 år som inte arbetar eller studerar. Moderaternas lösning på detta är också Fler Handelsområden där ungdomarna kan arbeta. I nästa andetag menar kommunalrådet (m) att fler företag i kommunen söker medarbetare men att invånarna saknar tillräcklig kompetens. Tja, samtidigt som lösningen är säsongs/Tim/deltidsanställningar inom handeln på obekväm arbetstid? Många ungdomar saknar idag tro på framtiden då det vare sig finns arbeten eller bostäder att tillgå för dem inom en rimlig framtid.

En attraktiv kommun är en kommun där ingen går sysslolös och tappar livstro och hamnar i psykisk ohälsa redan i unga år. Moderaten Lewerentz slår ifrån sig med att alliansen nu satsar på förskolebarnen (vilket kan ifrågasättas) och kommunalrådet menar att det inte är "riktiga" jobb att tvätta varandras skjortor (va? Är inte RUT deras grej???). Vice kommunalråd (c) tycker inte att det är meningsfullt att kläcka fram oriktiga jobb och väntar hellre... På? Tja.... Påsk kanske.

Attraktionsförmågan dyker åter upp i motionen om att minska skillnaderna i barns uppväxtvillkor. Visst arbete görs redan inom skolan och hälso/sjukvård/omsorg, men mycket av det arbetet är ju på gränsen till vad som faktiskt omfattas av lagstiftningen som ju dikterar skolans kompensatoriska uppdrag. Ingenstans sticker kommunen ut genom insatser som t ex avgiftsfri Kulturskola, fler timmar i barnomsorgen för barn till föräldralediga eller arbetslösa, utbyggd barnomsorg på obekväm arbetstid (då ju föräldrarna inom handelsstaden Norrtälje förväntas arbeta), avgiftsfria lokaler och andra gratisarrangemang för barnfamiljer. Visst är det attraktivt med en kommun där barn växer upp med någorlunda jämlika villkor och där familjens lördagsutflykt inte nödvändigtvis går till ett köpcentrum?

Vidare under kvällen diskuterades vindkraft då jag antar att denna fråga skulle kunna aktualiseras och visa på tydliga skillnader även där. Jag var tvungen att gå hem och natta barnen. Ordet attraktiv var ett ord som för mig fungerade mycket bra för att se tydliga skillnader mellan vad majoritet och opposition står för i Norrtälje kommun. Tror jag tänker fortsätta att använda mig av det.

Det livslånga lärandet och dess förutsättningar

I Sverige pratar vi om det livslånga lärandet. Det börjar i förskolan, fortsätter i grundskolan, gymnasiet, kanske Komvux, kanske något studieförbund, kanske rentav högskola eller universitet. Det är meningen att det inte "ska vara för sent" att utbilda sig någon gång under livet egentligen. Om du inte vill finansiera din studietid finansierad via lån och bidrag från staten naturligtvis. Du får inte studiemedel om du är över en viss ålder (tror det är 54 år, men det är omöjligt att hitta på CSNs hemsida), men redan från det året du fyller 45 så minskas din berättigade tid att få studiemedel (lån/bidrag) med två veckor/år. Det kan också vara svårt att studera om du har familj eftersom du högst får tjäna 70400 kr/termin på extraarbete. Nu har CSN ändå höjt fribeloppet, vilket är ett steg åt rätt håll, men jag kan inte förstå varför en inte får tjäna hur mycket som helst när man tar ett lån - bidragsdelen okej, men lånet ska ju betalas tillbaka?

Apropå betala tillbaka, så har jag flera gånger under min studietid lyckats tjäna för mycket, varpå CSN vill ha tillbaka pengarna på en gång. Jo, en kan få en avbetalningsplan, men helst ska pengarna vara tillbaka inom 12 månader. Ofta händer ju det här innan en slutat studera också, vilket försvårar situationen. För det första av den anledningen att en fortfarande har ont om pengar och för det andra p g a den regel som säger att om du har tjänat för mkt under mer än en termin, förslagsvis två, så är det stopp med mer studiemedel. Du kan alltså inte studera vidare om du inte 1, betalar tillbaka bums, 2 bor hemma hos föräldrarna och inte är beroende av studiemedel 3, av andra anledningar har pengar så att du klarar dig utan studiemedel.

När jag var yngre och studerade på Komvux samtidigt som jag arbetade deltid i kommunen så hände detta mig. Jag fick besked först när jag kommit in på universitetet och hade det inte varit för att min kära moder kunnat gå i borgen för mig så att jag kunde ta ett banklån och lösa skulden till CSN omedelbart, så hade jag inte kunnat studera vidare. Snacka om att jag kände att jag tillhörde den prioriterade delen av ett klassamhälle ändå.

Den här gången, när jag studerade med studiemedel med familj, sambo och tre barn, varav sambon sjukskriven, så jobbade jag som vanligt på för mycket och tjänade för mycket. Det kändes aldrig, jag lovar, ungarna ska ha jackor, skridskor, skor och delta i aktiviteter med sina kamrater, det är självklart. Att jag tjänade FÖR MYCKET slog mig aldrig, snarare tvärtom. 

Men efter tre år med studier, föräldrarledighet och extrajobb kom inte bara återkrav från CSN, jag fick också veta att jag inte var berättigad till lånedelen för min sista termin på högskolan, så det blev att leva på bidragsdelen + extraarbete. För återkraven gjordes en återbetalningsplan, 4000 betalade jag på en gång och ca 30 000 ville de ha tillbaka på 12 månader. Det är rätt tufft med tanke på att jag direkt efter studierna också skulle börja betala tillbaka på de studielån jag faktiskt varit berättigad till, ca 1500 kr/månaden.

Hur som helst började jag betala, men.... i september missade jag inbetalningen och fick ingen påminnelse, utan i slutet av november kom ett brev där CSN krävde in hela summan före den 30 november. Hahahahaha. Hallå! Jag jobbar visserligen som förskollärare nu, men jag har ju inte en lön som tillåter att jag betalar in 30 000 kronor med tio dagars varsel...

Jag hade tur. CSN var snälla och gav mig ett förslag på ny återbetalningsplan. Jag skrev under utan att fundera på hur dessa utgifter skulle påverka min ekonomi, glad att ha sluppit undan total katastrof. Jag lade på brevet i mitten av december, mitt i julruschen, och lät mina sparade slantar gå till julklappar och julmat till familjen. När jag betalar räkningarna i december betalar jag även på den nya återbetalningsplanen, utan att jag fått den bekräftad från CSN, det är väl en ren formalitet.

Döm om min förvåning när jag den 21 januari hittar ett brev i posten där CSN meddelar att de inte godkänner avbetalningsplanen eftersom den inkommit en dag för sent. Nu vill de ha hela beloppet före den 29 januari. Det står också att beslutet ej går att överklaga. Att om jag inte betalar går det till fogden som lägger på en avgift på 640 kronor + att jag då får en betalningsanmärkning som kommer att vara kvar i flera år efter att jag betalat skulden. klart en känner sig lite moloken. Och lite stressad.

Och lite fundersam. Vad är de ute efter egentligen? De vet att jag inte kan betala. Ingen (som jag känner i alla fall) kan hosta upp 30000 på åtta dagar. Visst, en kan sälja bilen, ta ett banklån, whatever, men det kommer att ta mer än åtta dagar. De har själva föreslagit en återbetalningsplan, jag har bara skrivit under den och skickat tillbaka den...en dag för sent, so what? Många brev kommer fram en dag för sent i juletid (annars också).

När Norrtelje tidning ringer till CSN säger de att det här kravbrevet går ut automatiskt när överenskommelser inte kommit in i tid. Självklart kan en få en ny avbetalningsplan. Det är bara att höra av sig...

Mycket märkligt. Ungefär en månad efter det att jag skickat in min underskrivna överenskommelse går det alltså ut ett mycket otrevligt och hotfullt formulerat brev per (fördröjd) automatik som gör att jag blir stressad, får ont i magen, sömnproblem etc och så betyder det ingenting? Ingenting? För det är bara att höra av sig så får en en ny avbetalningsplan? Varför skriver de inte DET då?

Jag har nu ringt CSN och förhoppningsvis så ordnar den snälla handläggaren det så att jag får en respit till sista mars med att betala mina 30000 (ja, det är liksom alltid 30000 hur mkt jag än betalar av eftersom räntan gör att det inte blir mindre). Först ska hon skicka ut en överenskommelse om detta till mig som jag ska skriva under och skicka tillbaka i tid...

När ska halvgamla mammor få spela mot Zlatan?

Idag stod att läsa i lokaltidningen att världens bästa förbundskapten Pia Sundhage och det svenska landslaget i fotboll ska komma till "stan" och lira boll mot det lokala juniorlaget. Herrar?! Jag blev faktiskt förvånad när jag läste det. Skulle inte det vara ett ypperligt tillfälle för unga tjejer att få visa upp sig för en så välrennomerad ledare? Skulle det inte vara ett ypperligt tillfälle för den lokala klubben att få lyfta sin tjej/damverksamhet till högre höjder? Skulle det inte vara en ypperlig sporre för alla våra småtjejer som kämpar på, faktiskt något mer i motvind en sina killkompisar inom samma sport, runtom i sporthallar och på leriga gräsplaner?

Äh, nästa gång får världens bästa herrlandslag komma hit och möta juniordamerna så är vi kvitt.

Eller så kan väl Zlatan och grabbarna komma hit och möta mammalaget? Vi är ju typ superbra. Vi kan komma till Paris också. Om det kniper. För det är väl där han lirar?