Snart har vi sopat järnvägen under mattan för gott

1884-85 kom järnvägen till Norrtelje från Uppsala och Stockholm via Rimbo. I samma veva blomstrade småindustrierna upp runt stationsområdet i Norrtälje. Där fanns ett antal fabriker och arbetarbostäder och Norrtälje stadsgräns flyttades norrut för att rymma den nya befolkningen. I kvarteren Balder och Frej bodde framför allt järnvägsarbetarna, vid Baldersgatan fanns det stora röda huset som inrymde arbetare från Norrtälje Snickerifabrik. Här fanns också låsfabrik (Balders Hus), armaturfabrik, repslageri och mycket annat.

 

När sista tåget gått till Norrtälje i slutet på 1960talet gick det fort att röja spåren efter järnvägsepoken. Rälsen revs upp och byggnader revs. Under årens gång har olika folkliga protester gjorts för att rädda byggnader och områden runt den f d järnvägen, med olika framgång. När aktionerna kring kvarteren Balder och Frej på 1990talet resulterade i en bevarandeplan där några hus belades med rivningsförbud och riktlinjer om att de andra husen "fick" rivas, men i sådana fall skulle ersättas med hus i samma stil, trodde vi kanske att vi vunnit, att en helhet för att minna om järnvägens storhetstid och betydelse för staden skulle bevaras. Vi kunde nog inte i våra vildaste fantasier drömma om hur beslutet skulle komma att tolkas.

 

På den tiden (1990talet) var vi fortfarande lyckligt omedvetna om vilken makt byggherrarna i framtidens norrtälje skulle komma att ha. Vi hade ju sett vad som hänt med det vackra gamla stationshuset, som i slutet at 1980talet ersattes av kolossen inrymmande ICA Kryddan och Biblioteket, och trodde kanske att detta skulle vara en blunder som skulle gå till historien som den sista i sitt slag.

 

Nu är järnvägsparken bebyggd. Bussterminalen vill de styrande helst också glömma och gömma. Trots att vi Norrtäljebor är ett pendlingsfolk. En fungerande pendling utgör basen för många av våra invånares uppehälle. Men det enda de styrande vill minnas och se av Norrtäljes historia och karaktär är att vi är en handelsstad som måste ha utrymme för MER konsumtion och konsumenter.

 

Kvarteret Balder är idag helt oigenkännligt med stora lyxlägenhetshus. I kvarteret ovan skulle den gamla armaturfabriken bevaras (men byggas in och döljas för allmänheten), men se.... byggherren upptäckte att huset höll på att rasa när man grävde under det.... Nu rivs huset. Inte ens en vacker gammal vägg kunde tydligen sparas för att minna om det gamla. Arbetarna var tydligen tvungna att för första gången under bygget komma hit en LÖRDAG för att se till att byggnaden verkligen jämnades med marken innan någon huskramare vaknade och upptäckte vad som höll på att hända...

 

Nu blir det bostadsrättshus ovanför kvarteret Balder (Niord och Narstrand). Nedanför kvarteret planeras också den öppna bussterminalen att övertäckas och förses med 3,5våningslimpor. något som en gång för alla gör de bevarade husen (Rodret, Skeppet m fl) helt osynliga i stadsbilden.

 

Norrtälje behöver en stadsarkitekt. Det har vi i Vänsterpartiet länge hävdat. Snart är det väl ändå för sent. Ett köpcentrum åt Solbackahållet kanske. Det måtte väl finnas ålänningar där med.

De forna järnvägarnas kvarter

En gång i tiden skulle hela kvarteren Balder och Frej rivas och ge plats för nya affärskvarter. Det orsakade dock protester då många ville bevara de två gamla villakvarteren med uppvuxna trädgårdar i centrala Norrtälje. Två sammanhållna kvarter med sammanlagt uppåt 15 gamla trähus från förra sekelskiftet, äppelträd, syrenhäckar osv. Kvarteren byggdes i samband med att järnvägen kom och staden växte med många nya industrier kring järnvägsstationen. Husen gav bostad till många järnvägs och fabriksarbetare i staden med framtidstro.

Nu är järnvägsrälsen, stationshuset och bangården sedan länge dött, begravt och glömt i Norrtälje. Egentligen finns inga minnen kvar av den framåtsträvande tiden runt 1900. För ett par år sedan revs arbetarebostäderna på Baldersgatan där den lyckosamma Snickerifabrikens arbetare bott. Igår revs fabrikörns eget vackra trähus i kvarteret Balder, men fabrikörn hade väl knappast känt igen det nedgångna, eternitplattebesatta huset längre.

Det stod flera strider kring kvarteren Balder och Frej och slutligen kändes det som att Bevarandesidan ändå vann. Fyra hus belades med rivningsförbud och resten sades kunna renoveras eller rivas och återställas med liknande byggnader. Hela kvarteren fick en s k q-märkning, vilket betydde att de var kulturhistoriskt intressanta.

För några år sedan styckades kvarteret Frej upp och såldes ut till privatpersoner. Fem av de ursprungliga husen står fortfarande kvar, nu upprustade. Tre nya hus har uppförts på delvis tomma tomter, ett stenhus från senare årtionde har rivits. De nya husen är större än de gamla. En väg har dragits rakt genom de gamla villaträdgårdarna och det finns inte mycket till tomter kvar för de som bor längs den övre gatan, Narvagatan.

Kommunen, som var de som köpt upp kvarteren och låtit dem förfalla, beslutade att göra annorlunda med kvarteret Balder. Förra året sålde man hela kvarteret till en köpare, Credentia AB, som betalade högst. Byggnaderna var i ytterst dåligt skick och hade under de senaste tio åren enbart genomgått "absolut nödvändigt" underhåll. De byggnader som inte stod tomma har hyrts ut till socialförvaltningens verksamheter och klienter, antagligen människor som inte har så stor kunskap om vilka krav de har rätt att ställa på en hyresbostad.

Nu har, som också uppmärksammats av Norrtelje tidning, rivningarna av kvarteret börjat. Credentia AB river fyra stycken hus mitt i kvarteret, två stycken är belagda med rivningsförbud och i ett hus finns det fortfarande hyresgäster kvar. Äppelträden är borta, syrenbuskarna är borta, uthusen är väck och trädgårdarna är en leråker där stora grävskopor rullar fram och tillbaka. Snart kommer här att resa sig betydligt större hus. Det blir bostadsrätter naturligtvis och vad jag har hört ryktas är en lägenhet redan såld för 3,5 miljoner kronor.

Som jag sa vann bevarandesidan kampen om kvarteren Balder och Frej i centrala Norrtälje. Frågan är väl vad bevarande egentligen innebär. Nu blir de forna järnvägsarbetarnas hem till lyxlägenheter för rika fyrtiotalister. Inte minner det mig något alls om Norrtäljes historia och inte ser jag anledning till fortsatt q-märkning av kvarteren.