Närvård, vårdval, lång dag mm

jo, jag har varit ledig för länge. När klockan ringde 05.05 i morse trodde jag att jag skulle dö. Det var ju mörkt ute. Och båda barnen snusade så sött bredvid mig i dubbelsängen. Kravlade mig upp och det var kallt och ruggigt, sängen verkade varm och gosig. Så kom jag på att jag köpt Havrefras igår och blev lite sugen (tur att man alltid är hungrig på morgonen).

Väckte barnen strax efter sex och klädde på dem i sängen. Såna här dagar är man glad att man har en bil att stoppa in dem i och köra ner till dagis. Lämnade dem strax före sju och åkte hem, parkerade bilen och gick till bussen. Kom iväg med bussen kvart över sju och var framme vid Landstingshuset lagom till nio. Vi skulle ha utbildning med sjukvårdsgruppen hela dagen.

Toalett, kaffe och lite diskussioner, sen kom Jörgen, läkare från närakuten i Jakobsberg, och pratade med oss om närvård. Mycket givande samtal om sjukvårdens utveckling i Sverige och framför allt i Stockholmsregionen. När Jörgen gått fortsatte vi att diskutera fram till lunch. Mycket handlar givetvis om driftsformerna nu när borgarna är i färd med att privatisera hela sjukvården, ibland också med både verksamheten och befolkningens stöd och det kan vi bara skylla på oss själva att vi inte lyckats få den landstingsdrivna vården att fungera på ett tillfredsställande sätt. Egentligen kanske diskussionerna istället borde handla om innehållet, men visst är vi intresserade också av i vems fickor ev överskott av våra skattepengar hamnar.

Och det här med samverkan som det talas om och har talats om hur länge som helst, hur vi ska ha individen i centrum, hur den äldre/multisjuke/handikappade inte ska behöva bry sig om det är kommun eller landsting som är huvudman, huruvida vården drivs privat eller i offentlig regi. Allt det krånglas nu bara till genom en uppsjö av nya utövare, avtal, auktorisationer mm. Tidigare har två utövare haft svårt att samverka, nu blir det hundratals, som kan bytas ut, som kan försvinna, som kan dyka upp, ändra skepnad etc. Kanske inte ens borgarna vill att det ska fungera. Kanske är det bara ett sätt att sälja ut verksamheterna...

Efter lunchen kom Anette från Vårdförbundet och gav deras syn på Vårdval Stockholm och den cirkus detta satt i rullning. Alla var överens, det nya systemet som inte viktar in socioekonomiska faktorer vid tilldelning av resurser kommer att gynna de som redan har och kan ta för sig och drabba de som är sjukast och har svårast att ropa högt. Det kommer snart att se väldigt olika ut på olika platser i länet (det gör det redan, men förut arbetade vi för att utjämna skillnaderna). I innerstan har det hittills funnits 22 husläkarmottagningar, nu kommer det ytterligar 25. Situationen lär inte vara densamma i Rinkeby eller i länets perifera delar.

Som jag kanske nämnt förut i denna blogg så är landstinget det ställe där man ständigt lanserar nya ord och uttryck. Idag hörde jag åtskilliga gånger ordet triage, men har fortfarande inte riktigt hum om vad som menas med det. Näsan växer och jag låtsas. Snart förstår jag nog.

När jag lämnade gruppen vid 16.10 längtade jag så efter barnen att jag ville börja gråta. Hur ska jag någonsin kunna börja jobba heltid? Köpte ny bussremsa och två chokladbitar med nötter, hoppade på bussen och var framme på dagis vid 18.10. Barnen trötta och ledsna, missade nästan hela Bolibompa, åt fryspizza från ICA och klädde på sig pyjamasarna direkt efter maten utan att jag sagt något. Femåringen somnade nästan innan jag börjat sjunga. Jag måste diska, fylla i tider till jobbet, tider till försäkringskassan och tider till dagis via internet, söka jobb (har sökt ett i Gävle hittills) och slutligen försöka sova. Imorgon möte hela dagen (men här i stan tack och lov) och sedan möte på kvällen.