stress inför semestern

Ojojoj, vad man stressar i onödan. Varför ska man stressa upp sig över att man ska gå på semester egentligen? Nu har jag lagt om mina planer och ett huvud som alldeles nyligen bara snurrade och dunkade har sakteliga börjat fungera igen. Ja, igår hann jag aldrig hit, det var fotbollen såklart (f-n) och sen gjorde jag kort till alla fröknar på Storasysters avdelning eftersom det är hennes sista dag på dagis imorgon. Sen hann jag inte mer eftersom Liten inte kunde sova utan bara vaknade och grät och ville ligga närmast mamma och nypa henne i halsen, ansiktet, håret... Hela natten! så jag var typ ännu mer slut än jag varit tidigare i veckan i morse, trots attjag hade sovmorgon till halv sju.

Liten vill nämligen inte vara på dagis eftersom hennes favvofröken har semester. Hon gråter och skriker och gör livet jobbigt för oss alla. Och jag undrar hur jag ens kunnat överväga att flytta henne till ett annat dagis och påbörja en ny inskolning. Hur som helst, imorgon ska hon följa med mamma till jobbet (vilket också kan bli en pers). Vi har bara sju barn på vårt jobb, så vi provar. Då har jag henne i alla fall i närheten när hon är ledsen.

Vi åkte ut till Stampe efter jobbet. Har varit där två gånger nu i veckan eftersom jag inte sett röken av grannen som lovat titta till honom. Men idag träffade jag henne och hon hade varit där, så vi var väl där lite i onödan, men man måste ju vara säker. Jag hade köpt med mat från stället jag inte gillar och vi satt på en filt i solen tills myggorna började slåss.

Sen var vi tvungna att handla inför helgen. Barnen var som två vilda getter i affären och plockade grejor, halkade, välte varuvagnen osv. Kände att jag inte ville handla så länge, hoppade citroner och jord. Måste köpa blommor och presenter till dagisfröknarna, och smör och blåbär eftersom Storasyster lovat bjuda på paj på sin sista dag.

På parkeringen ringde sambon och stressade upp mig över att virusskyddet på datorn inte fungerar och att jag måste fixa det. Jag, som planerat åka direkt till landet efter jobbet imorgon tillsammans med väninna och hennes dotter, höll på att få stresslag. Jag som inte ens har tid att sitta vid datorn. Jag ska ju baka, skura toaletten, bada barnen, packa...

Det blev för mycket. Vi kom hem och jag fick barnen i säng utan att börja gråta själv. Jag ringde väninnan och sa att jag inte mådde så bra (det var lugnt för hon hade själv kommit på att det blev lite för mycket), jag bakade paj, betalade några räkningar till och bestämde mig för att bada barnen och skura toaletten imorgonkväll. Komma hem, vara hemma, ta det lugnt och åka till landet på lördag förmiddag. Det går inte annars. Nu är jag lugn.

Det är bara det att jag inte kommer in på mailen så att jag kan se bekräftelsen på virusprogrammet jag beställde så då kan jag inte betala och då går det inte att installera... ond cirkel... Och varför kommer jag inte in på mailen? Har jag redan fått virus? Jag lägger ner detta nu och återkommer med lite tur imorgon kväll.

Förresten måste jag skryta och berätta att Storasyster varit med mormor på simskolan idag och tagit Silvergrodan. Det är 10 meter det. Och hon var den enda som klarade det. så nu är hon kaxig. Och nästa vecka tänkte jag att vi skulle ta simborgarmärket ihop (det är 200 meter det).

Långa långa långa dagar

Jag ska inte blogga idag, klockan är tjugo i tolv. Jag är trött. Har städat, betalat en del av räkningarna, måste vänta in pengar från försäkringskassan innan jag kan ta resten, matat kanin, stekt blodpudding och packat. Och lagt fram tjejernas Turkiettröjor till imorgon.

Fick en flaska vin från ett par föräldrar på jobbet idag. Det var trevligt. Nu funderar jag på vad vi ska ge Storasysters fröknar på fredag, hon slutar ju liksom inte bara för sommaren. Och sen har hon tjatat om att få bjuda på paj och jag har frågat om det är okej (d v s, jag har lovat paj till fredag). Puh, jag hinner inte, jag får nog åka in och städa färdigt på måndag eller tisdag. Och handla.

Nu sängen.

Oj, jag glömde visst.

Nej, jag har inte gått under jorden, firat midsommar så att jag aldrig vaknar igen eller dött av PMS. Jag glömde bort kommunfullmäktigemötet, glömde, det försvann, men så har jag två trotsiga döttrar som verkligen varit i gasen hela dagen. Jo, för jag har ju varit ledig och följt med till första simskoletillfället för året. Bävade lite vid fyra i natt när jag vaknade av storm och regn, men det blev ju rätt okej till halv elva och blåfrusna blir de när de ligger i i 40 minuter, så är det ju bara.

Efter simskolestarten åkte vi tillbaka till stuga och fikade (varm choklad med vispgrädde som blev över efter alla 4 liter jordgubbar vi ätit i helgen), diskade och plockade undan. Barnen hjälpte till och torka disk och Liten satt och kastade saker till en assiett gick i bitar och sen blev alla på dåligt humör. Vi utfodrade vår nye vän Stampe (se mobilbloggen), tömde komposten och åkte tillbaka till stan. Meningen var att mamman nu skulle städa, men det blev väldigt rörigt med barn som hjälpte till överallt och Liten hade inte sovit middag (eftersom vi stannade och handlade en del skrutt på vägen från landet) så hon var på bästa stortjutarhumör. PMSen är, peppar peppar, lite låg, kanske tack vare den nya medicinen, men nog finns den där och en dag som denna...

Städade så gott det gick, serverade rester, tvättade två maskiner som fortfarande står ohängda, Storasyster stack ut med grannen, Liten tjöt som en tokig, fick henne att somna framför TVn. Storasyster försvann på riktigt. Blev tvungen att ringa systeryster för att kunna gå över till grannen och hämta hem henne en hel timma efter läggdags. Ingen saga, nej, nej, ibland är livet hårt. Hon somnade rätt snabbt och städningen var ändå avbockad för dagen så jag satt framför TVn en stund, drack en kopp te, åt hårt bröd med hård ost, duschade och hamnade här. Det var ett tag sedan. Om ni tror att jag dött, kolla mobilbloggen. Oftast lever jag lite grand i alla fall.

Imorgon jobba tidigt, fortsätta städa, ta mig ut till Stampe och kolla läget, vet inte om grannen kom tillbaka annars har hon lovat kolla till honom. Fullt ös hela veckan även utan kommunfullmäktige. Turkmatch onsdag. Sov nu så gott.

Så var sagan all...

Fotbollen alltså, gick ju inget bra alls och det brukar det inte göra när vi svenskar är styva i korken innan. Förresten, vann inte ryssarna ESC också? Hm, men de är ju inte med i EU, hur ska detta gå?

Vi har efter nästan sömnlös natt tagit oss till läkare (igen, var ju där för ett par veckor sedan) och konstaterat att Liten har öroninflammation. Hade givit henne alvedon på förmiddagen så hon var pigg som en mört och jag beredd att ringa och avboka tiden eftersom jag ju inte vill ligga sjukvården till last med en massa onödigt gnäll. Var ju tur jag inte gjorde det. Nu har vi fått penicillin som hon vägrar ta, största delen av eftermiddagen(då hon inte heller ville ha alvedon) gick åt till att ligga på sängen med henne annars tjöt hon. Jag ansträngde mig som en galning för att åtminstone påbörja vinbladsdolmarna till midsommar, bada och tvätta håret på barnen och få i Storasyster och mig själv middag. Någorlunda lyckat eftersom Liten vid halvsjutiden gick med på alvedon och blev lite mer lätthanterlig.

Nu väntar säkert ännu en natt utan sömn. Storasyster kvider redan om att hon har ont i benet. Själv drabbades jag av vad jag trodde var ryggskott, men jag nu mer och mer härrör till kraftig PMS under dagen. Puh, inte redan, inte nu till midsommar, men alla symptom verkar vara på plats och innan jag fick ungarna i säng lyckades jag få ett riktigt utbrott på dem. Bu.

Har inte fått lokaltidningen i lådan på hela veckan och när jag ringer upp säger de att jag inte betalt. Men hallå! Eller ÅH. Nu kommer det en ny faktura och inte förrän jag betalt den kommer tidningen i lådan igen.

VAB idag, VAB imorgon, borde kännas skönt eftersom jag är så stressad inför midsommar, men det är stressigt att inte vara på jobbet också. Jag har bara fyra dagar kvar att jobba innan semestern. Känns lite stressigt. Och en av mina jobbarpolare är på semester nästa vecka så henne kommer jag inte att träffa förrän vecka 32. Jaja... PMS, örsprång och värkande ben, ser ut att bli en bra långhelg. Och inte har jag hunnit duscha heller.

Ickevård av sjukt barn i ickehemmet

Usch, jag är en riktigt usel mamma. Och en riktigt lojal medarbetare. Igår vabbade jag med i stort sett frisk unge som haft feber på morgonen (och natten?), idag åkte jag till jobbet och lämnade sjukt barn till dagis. Puh. Hur ska man veta klockan halv sex på morgonen? Hur avgör man vad som är trötthet och vad som är sjukdom? Kände mig hur som helst usel när jag hämtade mitt febriga barn på dagis och har sedan suttit, legat, burit på henne hela kvällen. Som en tung, het säck slapp mot kroppen.

Tror jag fick ett SMS strax före elva igårkväll där jobbarkompisen undrade hur det var med barnen och om jag verkligen skulle komma och öppna idag. Jojomen, svarade jag, vi mår bra allihop. Klockan 01.38 väcks jag av en orolig, brännande kropp som rör sig av och an i dubbelsängen. Klockan 03.07 efter flera glas vatten får hon alvedon och somnar lugnt in. Klockan 04.45 ringer klockan. Vem är jag, var är jag, hur gör jag?

Först skickar jag SMS till kollegorna att jag inte kan komma idag, lägger mig ner igen och kan inte somna om. Upp igen och skickar ett SMS att jag kommer. Chansar på att samma sak som igår händer idag, att febern försvinner om några timmar.

Lämnar gråtande, omtöcknad Liten på dagis och kör iväg till jobbet. Vågar inte ringa och höra hur hon mår. Klockan kvart över två ringer de från dagis och jag kör hem igen. Liten ligger på golvet med mosiga dimmiga ögon och röda kinder. Hon är varm och tårögd. Vi åker hem. Hon sover i tiominuterspass i mitt knä, kroppen orolig av feber. Hon vill inte ha alvedon.

Storasyster leker med grannen ute. Inte förrän hon kommer in och lägger sig i sängen kan Liten slappna av och somna in. Men det tar ett par timmar och mamma hinner också sova en stund. Sen vinglar jag upp igen och sorterar en säck ärvda kläder som en väninna dumpat utanför. Mina barn skulle behöva typ en sån där garderob som jag sett att Oprah Winfrey har på TV.

Planerar för att handla lite inför midsommar imorgon då jag ändå är hemma och vabbar. Ingen har nappat på min önskan om att köpa kaniner (två honor). Ska försöka sova nu innan de långa vaktimmarna startar igen. (Eller hoppas hon är frisk nu, helst båda två, Storasyster gnyr i sömnen nu).

VAB igen

Det är väl lite sent att komma med några intelligenta politiskt korrekta kommentarer till dagen, men det hela började väl med att Liten helt plötsligt kom ut och störde spänningen i Turkietmatchen igårkväll. Det är inte vanligt att hon vaknar under kvällen. Sen var det ju svårt att somna om eftersom pappa blev fullkomligt galen av entusiasm när Turkiet kvitterade och vann matchen som han själv tänkte sluta titta på för att minsann visste hur det skulle gå.

Slutligen somnade hon och sov oroligt. Oroligt sov också Storasyster som hade en envis hosta som återkom från och till under natten. Mamma har också sovit oroligt under helgen eftersom det alltid varit någon av döttrarna som drömt eller vaknat av andra anledningar. Mamma har gjort Liten sällskap i underslafen på våningsäng såväl i tätorten som på landet, blivit väckt av Storasysters ylande och slagit huvudet i överslafen etc etc.

Gick upp tjugo över fem, klädde mig och åt frukost. väckte Liten vid sex och hon var kokhet. 38.3 i feber är väl inte så mycket, men man skickar ju inte ett barn till dagis i det läget. Vi gick och lade oss igen och jag tänkte avvakta hur Storasyster mådde när hon vaknade. Hon började drömyla vid halv nio och då var hon pigg och glad och längtade till dagis, så vi slängde på oss kläder och körde ner henne. Vid det här laget var även Liten pigg och feberfri.

Vi gick på stan och fikade och tittade på kaniner i zooaffären (kaninburen nästan färdig). 298 kronor styck kostade de, jag som trodde folk kastade kaniner efter en. Hm. Tur vi hade alla grejor till buren vid stugan så vi slapp investera nåt i den i alla fall, men jag ger det en chans att undersöka innehav av pregnanta kaniner hos vänner och bekanta. (Brukar man inte få kaniner gratis?)

Fikade med kompisarna Fabian och William och Liten ville absolut inte sova middag. Hade fått ett uppdrag av sambon att åka till Coop och köpa en jättegrill för 499 kronor (sänkt från det dubbla) och jag fick väl ställa upp och göra det eftersom han köpt en ny trimmer (Black & Decker, näst bäst i test i DN 15/6). Det var verkligen en jättestorgrill och vi bestämde oss för att köra ut den till landet på en gång. Hämtade Storasyster, åkte till landet, yoghurt till mellis och sen fortsatte vi med kaninburen. Det roliga är att hela familjen nu varit med och spikat på den där buren så den kan med rätta benämnas ett familjeprojekt.

Efter att ha ätit kålpudding a la Mammapolitik (strimlat, förvällt spetskål, köttfärs, grynblandning och parmesan) samt fruktsallad på banan, jordgubbar och melon satte jag barnen framför Bolibompa och fortsatte med buren. Nu är den klar. Fattas bara kaniner...

Vi kom inte iväg hemåt förrän åtta. Liten var supertrött eftersom hon inte ens sovit middag och somnat direkt i bilen. Nu ligger de båda i dubbelsängen och hostar och vrider och vänder och sover oroligt. Jag har lovat jobba imorgon. Jag öppnar. Jag ska krypa ned bredvid dem och se till att de sover ordentligt och vaknar pigga och krya. Puh.

Jo, de skrev förresten igår i DN att Turkiets fotboll speglar politiken kring landet. Hur tolkar man då att Turkiet om och om igen vänder matcherna från underläge till fördel för dem själva? Kan bli ett spännande resonemang. Och jag tänker inte kommentera Sverige - Spanien matchen här.

Skyldig för all framtid

Förresten kom jag på att jag just läste i LO-tidningen om hur arbetsgivare mer och mer kollar upp människor innan de anställer. Och det kan ju vara lite olika hur man ser på det. Visst är man glad om dömda pedofiler inte arbetar inom skolan/barnomsorgen eller våldsverkare i taxinäringen, men det tragiska är att människor nekas arbete p g a skuld hos kronofogden. Det är ju hemskt. Har man skulder är ju ett arbete ett grundläggande behov för att någonsin kunna ta sig ur sin sits. Och det finns många sätt att hamna i ett skuldläge som man själv kan ha svårt att styra över. Vanligast är säkerligen kärlek, sjukdom eller kanske både ock. En annan människa kan dra ner en i träsket och sen får man inte chansen ens att själv ta sig ur. Jag tycker nog att om man ska neka någon arbete p g a skuld till Kronofogden ska man granska skulden och hur den uppkommit noga innan man avfärdar någon p g a denna.

Sen skrivs det om det här med sex timmars arbetsdag som alla verkar tycka är en orealistisk dröm som man inte ens bör tala om. Det är lite grand som när man vill göra centrum bilfritt; genast börjar alla hojta om hur det ska gå med handikappade och varutransporter etc. När man talar om sex timmars arbetsdag då tror alla att det är någonting som i ett snäpp ska gälla alla överallt med omedelbar verkan. Men allt är inte svart eller vitt. Man kan förkorta arbetstiden successivt, man kan börja inom vissa tunga branscher, man kan börja med att erbjuda småbarnsföräldrar, det finns många vägar att gå mot en bättre framtid för alla.

Förresten förresten igen, vad underbart att det enda folk som fick säga nåt (irländarna) om mer centralstyre från Bryssel sa nej. De har räddat oss alla, givit oss en frist, snart kommer ett nytt förslag, ett nytt knep att lura oss till mindre självständighet. Må det blir för svårt. Låt oss i stället samarbeta om det som är viktigt att samarbeta om som fria och självständiga länder som själva bestämmer om krigsmakt, försvar, välfärd, skatter etc.