En skymf mot våra äldre

Äntligen uppmärksammas vårdskandalerna med Attendo Care, ett företag som på ett enkelt sätt visar för oss alla varför vård inte ska bedrivas i vinstsyfte av den som kan utföra den till lägsta pris. Jag tycker det är beklagligt att den kommun jag själv bor i är villig att låta företaget driva ännu ett vårdboende i kommunen trots att man haft flera anmärkningar och anmälningar på det man redan driver. När ska vi lära oss?

Läs mer: http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20080813-4

Fredagkväll hos bilberoende

Fredagkväll och fortfarande ingen bil. Idag ringde jag inte ens till verkstan, jo, det gjorde jag, men det var ingen som svarade. Inte en enda gång under dessa nio dagar har de ringt mig och delgivit mig läget med bilen, varje dag har jag ringt och tjatat. Och fått samma svar. Imorgon... När de igår sa att bilen fortfarande inte gick bra och att de måste göra ännu en felsökning kändes det som om nu skiter jag i det här, jag köper en ny bil, behåll den där. Men det har jag ju inte råd med. Tänk om de måste göra en reparation för typ miljoner och då har jag inte råd med det, men jag kan ju inte heller sälja en trasig bil så jag är tvungen att låta reparera den vad det än kostar. Puh. nej, nu måste jag göra lite nytta och dra ner på mina månatliga kostnader.

Fattigdom, arbete och lön - genom en sexårings ögon

Storasyster pratar rätt mycket om hur fattiga vi är. Mamma säger ju alltid att vi inte har några pengar. Jag försökte förklara för henne att vi inte är fattiga; vi har bil och sommarstuga, stor lägenhet och god mat på bordet (dessutom ofta svensk ekologisk mat och det har jag läst att bara rika har råd med). Men inga pengar, det stämmer, för efter att ha investerat i allt det där blir det inga pengar kvar. Inte så lätt att förstå. Och rikedom är så mycket mer än pengar.

När vi åkte genom centrum till fritids i morse så kommenterade Storasyster att det var väldigt många byggen på gång och att man såg arbetare överallt. Ja, svarade jag, det är väl bra att det finns jobb så att människor kan arbeta och få pengar så att de kan köpa mat och kläder till sina barn. Då säger hon att det är bara de som jobbar på dagis som inte får några pengar! Va? undrar jag, jag får väl pengar när jag jobbar, varför tror du annars jag jobbar? Bara för att det är kul? Njaee, men barnen behöver ju någon som tar hand om dem...

Min dotter tror alltså att jag är nån slags Moder Theresa som åker till en annan kommun och tar hand om andra människors barn gratis, bara för att barnen behöver det... Riktigt så snäll är jag faktiskt inte.

Men hon är rolig och detta blir en liten samling av kloka ord. I fredags sa hon t ex; Mamma, det är inte så konstigt att jag saknar dagis. Jag har ju gått där i hela mitt liv.

Började detta inlägg med fattigdom och tänkte avsluta med rikedom. Runtom den nya förskolan där vi ska flytta in i januari bygger man bostadsrättsradhus. De kostar 4,5 miljoner att köpa, sen tillkommer hyra. På hela ön byggs det utav bara den och det är inte bara bostadsrättsradhus utan i första hand stora flådiga villor med sjönära läge. På den ön bor ingen fattig, inte riktigt fattig i alla fall. Men det konstiga är att de som bor där inte verkar förstå att de har det bättre än andra, de verkar tro att de tillhör skaran medelsvensson. Dessutom verkar de tro att vem som helst som vill ha det som dem kan få det om de bara anstränger sig lite, pluggar och skaffar ett okej jobb. Och för dem kan det vara svårt att förklara en politik annat än Reinfeldts.

följetong om bilen, fritids mm

Imorgon är det torsdag och jag åker fortfarande i mammas bil. I måndags beställde man grejor från verkstaden på tisdagen hade de kommit fel och idag hade man hittat dem i Skåne så nu hoppades man få dem imorgon så att jag också skulle kunna få min bil. När jag skriver det här funderar jag; är det sant? I vilken annan bransch kan man behandla kunden på detta vis? Okej, jag förstår att saker kan gå snett, men det verkar ju vara vardagsmat för dem att saker de beställer hamnar både här och där i Sverige. Det skulle jag aldrig acceptera, vare sig som beställare eller som leverantör. Jag tänkte nästan fråga om de inte har sån där garanti som de har på McDonalds; att om de inte levererar inom en viss tid så får man det gratis. Skulle vara rimligt tycker jag i det här fallet.

Annars försöker vi få livet att rulla på, med en snart sexåring som har det ganska jobbigt och en två och ett halvt åring som inte har det fullt så jobbigt, men är rätt jobbig själv emellanåt. Igår åkte vi till stugan, badade och tvättade håret i sjön, gick hem och tände brasa och somnade allihop framför en Bamsevideo (ettan och tvåan funkade inte och på fyran var det nyheter med krig). Jag vaknade till strax efter nio, gick upp och låste och satte på pyjamasen och kröp sedan tillbaka ner i sängen. Så enkelt är det aldrig här hemma.

Jag ville egentligen åka tillbaka till landet idag efter jobbet också, men eftersom jag slutade sent och börjar tidigt imorgon kändes det lite grand som att bara åka ut och sova. Och då skulle det bli disk och det är inget kul att sitta och köra mammas bil med barnen lite halvdåligt fastspända så vi åkte hem, åt oxkorvgryta och pasta med grönsallad, såg Bolibompa och gick i säng. Barnen somnade på 20 minuter, själv var jag tvungen att ta hand om krusbär, tvätten och diskmaskinen som måste fyllas två gånger.

Hela tiden känner jag en klump i magen eftersom Storasyster berättade att några stora killar retat henne på fritids idag, sagt att hon var en kille och att hon hade peruk. Hon verkar visserligen ganska glad (även om hon ofta bryter ihop eller får utbrott), men hon har visat mig var man sitter om man är ensam eller arg eller inte har någon att leka med. Jag vet att hon snart blir sex år, jag vet att det är jobbigt, men jag är så orolig för henne. Från att ha varit världens gladaste, charmigaste, sociala lilla varelse är hon nu rädd för allt; bromsar, getingar, åska, krig, död och mycket mycket mer, hon blir ledsen för minsta lilla och nedervärderar ständigt sig själv och sin roll. Och ser jag någonsin någon reta henne kommer jag själv att förvandlas till ett litet barn och gå in och knuffa bort de fulingarna och tala om vad jag tycker om dem. Jag tror inte jag har en enda mognadsmekanism i min kropp som skulle kunna stoppa mig från det.

Fortfarande utan bil

Efter helg med sol, bad, bärplock, buskklippning, regn, åska, mysbrasa mm är det så åter måndag och bilen lyser med sin frånvaro. Verkstan har nu beställt en spridare (brydde mig inte om att fråga vad den kostade) och förhoppningsvis kommer den i morgon och då kan jag få bilen imorgon efter jobbet (tur att jag slutar så att jag hinner dit före fem). Superjusta mamma lånar ut bilen en dag till och promenerar själv till jobbet. Vad skulle man göra utan släkten? Tur att man inte flyttat och bor på avlägsen ort.

Läsa böcker? nej, det är ingenting som fungerar just nu. Allt är uppochned. Vill få ordning, struktur på min vardag. Även under semestern så hade jag mina rutiner fasta (tills sista veckan då grannarna kom ut och sambon var ledig, då blev det bara kaos av semestern också). Jag vet ju att det ska fungera, men den så populärt benämnda logistiken sitter inte, vägrar sätta sig. Jag har inte ens förstått vilken som är närmaste vägen mellan dagis och fritids, mellan fritids och utfarten från stan, var man stannar och släpper av och hämtar upp, vilken dag man lämpligast handlar eller någonting annat.

Jag har inte handlat än. skulle handla lördag fm, men det blev bara ett par liter mjölk, toapapper och lördagsgodis. Långa listan ligger kvar på bänken i köket och ikväll blev det för sent för trötta små döttrar /och supertrött mamma med begynnande PMS/. Det får bli imorgon istället. Och sen direkt till stugan. Hoppas det inte regnar. Till middag åt vi linssoppa med senap och dill (rester från lördagens lunch) och stekt färskpotatis som blev över efter middagen igår (med lax och stuvad spenat från det egna landet). Nu får jag äta knäckebröd till frukost imorgon eftersom jag inte orkade handla. Snacka om att ingenting fungerar.

Vad har hänt under sommaren? Jo, jag läser ju lokaltidningen och på helgerna även DN, så jag har inte missat allt. FRA diskuteras livligt (snart rivs den upp), Moderate Mikael har varit i östeuropa och fått inspiration, Roland Larsson har suttit hemma på Väddö och flitigt vässat pennan i debatten kring höghus i Älmsta och sen då... jo, den forne riksdagsledamoten och Robinsonvinnaren Jan Emanuel dök upp med far och avkommor i en båt vid stranden på landet. Just när man försökte gömma sig som bäst. Annars kommer jag nog snart igång även med politikandet, så fort rutinerna sitter och logistiken fungerar.

Tjejerna har hjälpt mig att vika mängder av tvätt som samlats under sommarens korta vistelser i lägenheten och snart har vi rensat ur allt smått och fyllt på byråer och skåp med större storlekar till dem båda. Måste väl dra en sväng genom källaren också för att få klart det. Skor och stövlar och regnkläder måste också sorteras, bytas ut och finnas i trippla uppsättningar (minst) för hemmet, stugan och dagis/fritids. Återkommer.

Bilverkstans makt

Förra veckan (när det fortfarande var semester och faktiskt riktigt hett ute) lämnade jag in min bil för en gratiskontroll inför besiktningen (som jag hade tid för på måndag morgon). Det enda fel man hittar är ett missljud i motorn som gör att bilen släpper ut för mycket koldioxid och således beställer jag en tid för att justera detta. Den tiden var i onsdags.

Jag ordnar så att jag kan låna mammas bil till jobbet och den struliga vägen till arbetet har jag väl redan tidigare väl beskrivit här. Ingen på verkstan hinner titta på min bil på onsdagen och jag blir tvungen att göra samma resa torsdagmorgon. Som tur är behöver inte mamma sin bil förrän på kvällen. Får besked om att bilen inte hinner bli färdig under torsdagen så jag får lämna tillbaka mammas bil, gå hem med megatrötta tjejerna från dagis och sen gå tillbaka denna underbara skyfallsmorgon för att åter hämta mammas bil och åka till jobbet. Dyngsur.

Ringer verkstan och frågar om mamma kan hämta ut min bilnyckel om jag inte hinner från jobbet före fem då verkstan stänger (det gjorde jag inte heller). Det går tyvärr inte om hon inte betalar. visst, hon hostar säkert upp några tusen, skojar du med mig? Ni har ju mitt namn och adress? Nej, tyvärr, sån är vår policy. Och sen har de mage att ha stängt till måndagmorgon klockan sju dessutom. Som tur är (?) kommer vi underfund med att jag har Volvokort och om han i telefonen får mitt kortnummer så kan de ordna med betalningen och mamma kan hämta nyckeln. Puh, så långt.

Sen, när jag är ensam kvar på jobbet (visserligen bara tre barn plus min egen söta dotter som hjälpreda), ringer de från verkstan och säger att det är något allvarligare (dyrare...) fel på bilen och att den inte blir klar under fredagen. Men!!! Jättekul, vår kanin kommer ju att svälta ihjäl, tänker jag.

På allvar, riktig tur är det att min mamma fortsätter låna ut bilen ända till måndag eftermiddag. Nu kan vi handla, åka till landet och, inte minst, komma till jobbet på måndag. Tur att hon har semester just nu. Tänker inte bilmekaniker på att vanligt folk måste lämna ett barn här och ett barn på andra sidan stan och sen åka till en helt annan ort och arbeta och ta hand om hem och sommarstuga och kanin och handla och allt sånt där? Eller tror de att alla har två bilar? Typ, jag kan ju ta den lilla bilen den här veckan...

Nej, då gör det mig glad att diskmaskinsreparatören bara steg in kopplade in maskinen och så var den hel. För i vårt nedpackande och kånkande och stapplande runt med maskinen hade cous cousen som täppte till utflödet torkat och lossnat och nu fungerar den som ny igen. Tänk om det kunde vara så med bilen. Och gratis blev det också för den delen. Bilen har jag väl aldrig råd att lösa ut. Borde man inte åtminstone få rabatt när de lägger beslag på bilen så länge?

Tillbaka?

Nästan en månad sen man var här, ja, några veckor i alla fall, men det är mycket med det logistiska nu, som det så modernt heter. Imorgonkväll har jag klarat av min första arbetsvecka efter semestern som känns ack så kort och långt borta. Meningen var att det skulle fortsätta vara varmt och soligt och vi skulle bo kvar i stugan och köpa med oss pizza som vi skulle äta på stranden när vi kvällsbadade. Hur blev det? Regn, storm, höst och en olust att sitta och åka ut på landet för att mata kaninen. Samtidigt så går det knappt att vara på landet när verkligheten rycker i en igen. Man har behov av dator, internet, först och främst, men sen underlättar det givetvis med rinnande vatten och tvättmaskin också.

Vi var i lägenheten i början av veckan medan det åskade, regnade och stormade utanför. Tryggt och lugnt på något sätt. Sen åkte vi ut till stugan (där all mat, frukt och bröd fanns) på tisdagkvällen och pendlade därifrån till dagis, fritids och arbete. Med några mellanstopp. Eftersom bilen skulle på service lämnade jag på onsdagmorgon först liten på dagis, sen bilen, sen hämta mammas bil, skjutsa Storasyster till fritids sen jobbet. Och när jag kommer tillbaka efter jobbet är bilen inte klar, men jag får låna hem den över natten och göra nästan exakt samma vända morgonen efter igen. Förutom att jag då också måste hem och lämna lite mat och smutstvätt i lägenheten eftersom vi skulle vara här i natt. Och i all stress glömmer jag givetvis att ställa in filen i kylskåpet så vi får väl se om den går att äta imorgonbitti.

Idag fick vi gå hem när vi lämnat mammas bil eftersom vår inte är klar än. Och följaktligen så får vi gå till dagis imorgonbitti.

Liten är inte speciellt förtjust i att börja på dagis igen. Det var ju ingen hit före sommaren heller, men eftersom hon har vuxit och förändrats så mycket under de här veckorna (t ex bara slutat med blöja) så trodde jag att hon skulle gilla det bättre nu, men, njae. Inte hennes grej liksom. Trodde inte heller att det skulle bli så jobbigt för Storasyster att börja fritids eftersom hon är så social och jämt hittar nya vänner överallt. Men det är jättelite barn på fritids den här veckan och först igår hittade hon en kompis som hon lekte lite med. Imorgon ska den kompisen vara ledig och jag jobbar så gott som full dag (har haft lite kortare dagar för barnens skull denna vecka). Jag lovade Storasyster att få åka med till mitt jobb istället, vilket lugnade henne.

När vi åkte till fritids i morse visade hon mig ett ställe vid staketet där hon stått första dagen och tittat efter mig och känt sig övergiven. Jag måste säga att det skar genom mig. Hon skulle så gärna velat fortsätta på dagis. Hon är ju inte ens sex år fyllda, lilla gumman. Men det blir nog bra. Så småningom.

Och även om det är rätt kul på jobbet, så känns det oerhört stressande att vara tillbaka i verkligheten igen. kvällarna i stugan har jag ändå kopplat av, men idag när vi är hemma känner stressen inget stopp. Det är så mycket som ska göras, tvätt som ska sorteras, post som ska läsas, besvaras, behandlas, epost?-dit har jag inte kommit än, bloggen och jag har suttit och gjort en del grejor till jobbet (schemat, bilder mm). Sen skulle jag behöva kolla mina konton, skriva en inköpslista, barnens vistelsetider till dagis mm. Och, shit, anmäla till försäkringskassan att jag arbetar mindre och ska ta ut en del föräldrarpenning framöver. Måste göra det nu. Mors.