utbildning leder till jobb

Och så måste jag ju berätta att på jullunchen såg jag en i gänget från miljö och hälsa som jag kände igen, men inte kunde placera. Jo, hon kände igen mig också och hon kom ihåg mitt namn och jag hennes. Vi var ju klasskompisar på universitetet. Vad kul att hon fått jobb här i Norrtälje! Och inom det vi utbildade oss till också. Jag sa faktiskt inte att jag fått jobb på dagis i Vaxholm även om jag tycker att det är kul, för visst hade det varit ballare om jag också jobbat inom det vi utbildade oss till. Men men...

Klimatmiddag och luciafirande

Tog egen bil till jullunchen med Bygg och Miljö för att vara säker på att komma tillbaka i tid till luciafirande på dagis. Ett par borgare ojjade sig genast och undrade om jag verkligen fick köra bil. Sen berättade moderaten att några grannar till henne skulle ha en klimatmiddag utan koldioxidutsläpp, så de hade kommit till henne och velat köpa en rådjursstek. Jag tyckte idén var kul, men hur jag än funderade på den sedan så kunde jag inte komma fram till hur en sådan middag skulle kunna tillskapas. Alla gäster måste ju komma gående. Okej, jag bor mitt i stan så det kanske funkar. Men hur ska jag få tag på maten? Jag odlar visserligen lite i trädgården, men det är mest kryddor. På landet kommer jag att odla mer, men då måste jag räkna med att gästerna ska cykla dit och det kan nog bli lite kinkigt. Dessutom måste väl middagen ske på sommaren, så att man kan stänga av värmen. Och att äta kött på en klimatmiddag skulle jag nog inte ens drömma om, även om det nu rörde sig om vilt.

Jag tror inte att en middag utan koldioxidutsläpp är möjlig, men givetvis kan man försöka göra sin middag så miljövänlig som möjligt. Det gör jag och många med mig varje dag, inte bara som en kul grej.

Som ni vet har jag knappt tid att följa med nyheterna på TV, men jag hörde på radion i bilen att man befarar att klimatmötet på Bali inte ska komma fram till någonting. Det är ju tragiskt. Då har folk alltså bara rest långväga med flyg och förpestat miljön utan att komma fram till någonting? Vilken miljökatastrof.

Lucia på dagis var också en katastrof för Liten. Jag försökte smita in utan att hon såg mig, men det gick inte och från första sekund hon sett mig så tjöt hon som en mistlur. Hon ville absolut inte gå med de andra barnen och fröknarna, hon tjöt när de släckte ljuset, när de stängde dörren och när de började sjunga sångerna som hon så gärna ville vara med och sjunga. Ett par gånger släppte hon mammas hals med nyporna och begav sig mot kompisarna, men varje gång kom hon på sig halvvägs och började tjuta igen. Vilken pärs.

Bättre gick det för Storasyster. Där var alla barnen koncentrerade på att göra bra ifrån sig och trots att flera föräldrar trotsade fotoförbudet under sången så höll de sig lugna och tappade inte bort sig i sångerna. Nu var även Liten glad och pekade glatt på storasyster. Efteråt blev det fika och alla andra barn och föräldrar försvann snabbt iväg. Jag sa att de lika gärna kunde ge mig nyckeln så att jag kunde låsa eftersom jag alltid blir sist kvar med mina barn.

Till slut kom vi i alla fall iväg och åkte hem och gjorde köttbullar. Julköttbullar alltså, men vi smakade dem till middagen tillsammans med quinoasalladen från igår. Tyckte de var för mjuka som vanligt, men många blev det. Och efter maten satte vi ihop pepparkakshuset. Jag brände mig bara två gånger på det varma sockret. Dekoreringen får vi göra imorgon.

Barnen somnade och jag städade köket grundligt, lekrummet grovt och pyntade i hallen och farstun. Försökte klippa av en sladd för att sticka ut genom ett hål i väggen och sedan skruva fast igen för att kunna ha till motorvärmaren, men jag hittade ingen sladd som ville fungera till detta (köpte en förra veckan men den gick inte att skruva isär). Jag får väl köpa en till.

Förresten träffade jag den enda hyresgästen som bor kvar i huset där vi bodde förut igår och han hade inte hört någonting om att huset skulle rivas. Hyresvärden (kommunen) har över huvud taget inte hört av sig till honom. Så han trodde att det som vanligt var rykten. Men tyvärr tyvärr så hittade jag handlingarna bland kommunstyrelsepappren och enligt dem ska rivningen påbörjas i december 2007 och vara slutförd i april 2008 så visst är det anmärkningsvärt att den som bor där inte har en aning...

Imorgon skriver jag anställningskontrakt.

Fler nej till strandskyddsdispenser

Bygg och Miljönämnden var snabbt avklarad och hör och häpna; sossarna var med på NEJ till ett antal byggnationer inom strandskyddsområde. Kanske börjar hända något där? Men naturligtvis blev det ju ändå ja eftersom borgerligheten inte har några betänkligheter alls beträffande skyddande av stränder. Det är tråkigt att vi har så dåliga kartmaterial att man inte ens ser var vattenlinjen går. Det är svårt att avgöra huruvida den tilltänkta byggnaden ligger framför, bakom eller helt utslängd i förhållande till annan bebyggelse och i förhållande framför allt till stranden. Hur ser vattenlinjen ut? Är det berg, skog, sandstrand? Vi har ingen aning om det ens går att gå eller se till vattnet från huset i vissa fall. Nu sa vi nej till tre ärenden tror jag; ett där man hävdade att det tidigare stått ett hus på tomten eftersom det stått en manskapsbod där som är borta sen tio år tillbaka, ett där man hävdade att det låg bostadshus mellan det nya huset och vattnet, men det syntes inte på kartan och ett där man ville riva en gammal grå sjöbod och bygga en ny röd med veranda lite längre bort från mangårdsbyggnaden på en hittills obebyggd tomt belägen mellan två bebyggda tomter. I det sista ärendet kan man ju gissa att den obebyggda tomten med sjöboden sedan avstyckas, påstås vara ianspråkstagen, bebyggd etc och därmed krävs att tillstånd till nytt fritidshus också ska ges. Alla möjligheter öppnas. Lucktomt, redan bebyggd, av ointresse för det rörliga friluftslivet mm.

Enligt mig ligger en sjöbod oftast vid en brygga. Om man flyttar sjöboden 50 meter (inte närmare stranden utan 50 meter bort från huvudbyggnaden) har man då också tänkt flytta en brygga? En sjöbod fungerar som förråd, varför ha veranda på förrådet? Kändes bra att få till ett NEJ på den.

Jag lyckades få en akuttid hos sjukgymnastiken, visserligen inte hos min vanliga gymnast, men jag hoppas att även en annan kan dra ut min rygg inför julhelgen. Annars blir det tungt. Jag har svårt att sitta längre stunder och så fort jag äter blir jag uppsvälld och stel. Inget bra utgångsläge för julfirande. Så nu mina vänner drar jag till sjukgymnastiken, sen blir det julbord med ByggochMiljövännerna och sedan Lucia på dagis. Jag älskar små lussetåg och avskyr föräldrar och släktingar som prasslar, pratar och filmar med strålkastare. Antagligen blir jag jättesur och får dubbelPMS på någon, men det ska väl gå bra ändå...

Feminismen kommer att rädda världen

Förresten, innan jag somnar, eller lägger mig i sängen alltså, vill jag bara säga: nästa toppkonferens om miljön bör tillägnas kvinnorna. Feminismen kommer att rädda världen. Alltså. Om inte männen och vissa kvinnor lyckas stoppa den. Det är inte så svårt egentligen. Det finns så många tekniker, men om man verkligen vill rädda världen, kanske man inte ska motarbeta de positiva effekter som kvinnors ökade utbildning, medbestämmande och frihet kommer att ge. Eftersom klockan är mycket och Liten hostar från sin säng ska jag försöka glida ner i min säng nu och inte utveckla resonemanget mer idag.

Iyi geceler

Tiden springer

Nu går tiden fort, springer, springer och jag vill alltid försöka minnas att jag gillar julstress, att jag gillar att jobba hårt inför en deadline, men det känns som om det är så mycket annat runt omkring i år. Men det kanske alltid är det.

Vi hade lite sovmorgon i morse, men det får man knappast mer gjort för. Samma tidsbrist som vilken morgon som helst. Elva slängde jag in ungarna på dagis och tog bussen till Stockholm. Jullunch med sjukvårdsstyrelsen, mycket julmat är det. Förr kunde jag aldrig fatta hur folk hann bli trötta på julmaten före jul för jag var aldrig med i några sammanhang där man ständigt blev bjuden på julmat, men i år tror jag jag har hamnat precis där. Förra veckan med sossarna i Bygg och Miljö, idag var jag med sjukvårdsstyrelsen och det gjorde att jag missade ABFs jultallrik och imorgon äter vi med hela Bygg och Miljönämnden. Vet inte hur det blir med gemensamma nämnden för hälso/sjukvård och omsorg nästa vecka. Kanske mer julmat?

Hur som helst är det trevligt att äta tillsammans och man får möjlighet att dryfta annat än rent politiska spörsmål. Vid vårt bord pratade vi t ex om hemgjord senap, olika porslinsserier, mumma och sist men inte minst ICAs köttfärs. Alla pratar visst om det och det är bara jag som vare sig sett programmet eller nyheterna (jag hinner verkligen inte se TV). Det var dock som jag misstänkte; ingen trodde att det var speciellt för ICA att hantera köttfärsen illa, den dåliga publiciteten drabbar alla livsmedelsbutiker. Och som nån släkting inom showbiz yttrade: Vill man promt köpa det superbilligaste ska man inte bli förvånad att det brister i hanteringen.

När jag skulle åka från Landstingshuset klev jag på fel buss och fick ta tunnelbanan från Gamla stan och vid Stadion stannade tåget p g a ordningsproblem vid någon annan station. Jag skulle precis börja gå när dörrarna stängdes och tåget fortsatte en station till. Smart tänkt, det var nog många som skulle med bussar och tåg från Tekniska så det var bättre att tåget stod still där.

Hämtade barnen kvart över sex, gjorde quinoasallad med tonfisk medan de öppnade de senaste fyra dagarnas luckor speciellt i sina chokladkalendrar. Vi åt och sen försökte jag få till en köttbullesmet i plastbunken som stått på bänken sen i måndags och väntat på just detta. Innan jag var helt klar var barnen supertrötta och började nypa varandra. Det var till att slänga på dem pyjamasar med ena handen och röra köttfärs (från ICA, vi köper den färdigpackad till butiken) med den andra. Böcker, nappar, vällingflaskor och sen jaga barnen i säng. Vi somnade alla tre. Jag smög upp igen vid halv tio och bakade plattorna till pepparkakshuset jag lovat barnen att göra. Gjorde lite extra pepparkakor också eftersom jag gjort så evinnerligt mycket deg. Barnen får baka upp resten på fredagmorgon.

När pepparkakorna var färdiga satte jag mig och läste handlingarna till Bygg och Miljönämnden imorgon. Jag hade ju ögnat igenom dem tidigare, men nu läste jag dem ordentligt. Dispenser från strandskydd, evigt återkommande dilemma. Dåliga kartor, hur ska vi kunna säga bu eller bä med de här kartorna? Skulle ha duschat också, får väl göra det imorgon bitti. Klockan ringer om fem timmar. Bäst att sova.

Förresten vill jag åter nämna mitt förslag som jag redogjorde för i en blogg häromdagen; jag läste i tidningen att Roslagsmuseet skulle stängas under två år för att renovera lokalerna. Det läste jag efter att jag själv föreslagit en flytt av museet till Baldersgatan 11. Nu tycker jag flytten är ett mycket bättre alternativ än att stänga museet i två år. Alltså, det skulle ju vara vansinne.

Inför julen

Lämnade barnen på dagis. När jag kom ut i bilen hade jag fått SMS från jobbet, hade glömt mobilen i bilen. Lämningen hade tydligen tagit 20 minuter. Ingen idé att ringa, men jag kände ingen panik för det, jag har tider så det räcker nu. Åkte hem och började sortera bland politiska papper som skulle läsas och skrivas och telefonsamtal som måste ringas. Ett par timmar senare kände jag mig mör och gick ner på stan för att ta en lunchfika. Det kan ju bli en av de sista nu eftersom heltid i Vaxholm inte lär tillåta några dylika utsvävningar,. De ringde från jobbet och jag fick en ytterligare tid nästa vecka. Det är ju julvecka. Jag jobbar sju dagar nästa vecka.

Efter lunchen hann jag inhandla presentpapper, tejp och snöre också. Köpte fem rullar eftersom jag blir så sur när de tar slut direkt. Åkte hem till sambons dotter och tittade på en soffa som hon vill bli av med. Kanske inte världens smartaste med ljusbeige soffa och två chokladmonster hemma. Tja. Hämtade barnen. Besökte kommunfullmäktiges barnvakt eftersom vi glömde att ta med oss julkorten de skulle få igår på fullmäktigemötet. Där blev vi kvar på fika i två timmar innan vi åkte hem och gjorde pannkakor.

Jag tuppade av totalt framför Bolibompa och fick verkligen sega mig upp igen för att pyssla med barnen innan läggdags. Sambon ringde och hävdade att jag lovat köpa den ljusbeiga soffan, pust, och att jag skulle tänka mig väldigt noga för innan jag tog ett jobb så långt bort hemifrån. Tänk att det är en så vanlig reaktion. Istället för att bli glada börjar folk beklaga resvägen, barnens långa dagisdagar osv. Vad tror folk? Att man får ett välbetalt halvtidsjobb som stämmer helt överens med ens utbildning och dessutom ligger snett över gatan? Jag tycker man läser i tidningen att människor blir beordrade att ta med sig sin familj och flytta typ 50 mil för att ta jobb, annars blir de av med akassan. Nu har ju jag inte akassa ännu, men det hade bara varit ett par månader bort och jag hade ställts inför såna ultimatum. Så sex mil är väl ingenting?

Och när barnen somnat slog jag in julklappar. Jag är supertrött. Vet inte hur jag ska klara ett heltidsjobb, men de flesta gör ju det, eller hur? Och de pendlar och de tar hand om familjen. Det ska nog gå. Och så får jag ju semester och månadslön och allt sånt där som jag bara drömt om tidigare. Nu måste jag nog sova.

JOBB

Jag har fått jobb! Tro det eller ej, på fredag ska jag åka till Vaxholm och skriva på en heltidsanställning som barnskötare. Jo, det finns de som tror att jag är galen som tänker sitta och åka till Vaxholm för att arbeta som barnskötare. Men det var ju där jag fick tjänsten; den första heltidstjänsten i mitt 40åriga liv. Okej, det är provanställning på sex månader, men hur mycket kan jag tabba mig? Sen är det en fast tjänst.

Jag kan erkänna att det är tillbaka till ruta ett, det var inom barnomsorgen jag började för 22 år sedan och jag gjorde ett tappert försök att ta mig någonannanstans, men kanske var det aldrig meningen. Jag är mycket äldre och klokare idag, men jag älskar barn lika mycket. Jag kan erkänna att det blir långa dagar för mina egna barn också, så på det viset är det ju bra att det är en provanställning, jag får prova om det funkar. Sex månader grejar man ju i alla fall och jag får semester och lediga helger och dessutom har jag föräldrardagar kvar som jag inte tvingas att ta ut. Och, absolut inte minst, jag får en bestämd summa in på kontot varje månad. Jag vet att jag kan betala mina räkningar. Det är underbart.

Är det då den borgerliga regeringens politik som givit mig jobb? Nja, snarare den unga borgerlighetens benägenhet att flytta till Vaxholm. Hit flyttar barnfamiljer i stora lass och flera nya förskoleavdelningar öppnas. Och här ska jag vara med och bygga upp en trygg och inspirerande verksamhet för de små liven födda i optimismens tecken. Det ska bli roligt.

Ja just det, någon kom på det, det var ju ett jobb till jag sökte och var på anställningsintervju. På det skulle jag få skriftligt svar på onsdag. Blir det positivt kommer jag ju i ett litet dilemma. Men jag ska inte fundera på saken, nej, jag ska inte ligga vaken hela natten och fundera på hur jag ska göra om jag får det också, jag ska inte. Jag ska i alla fall försöka att inte... Från drömjobbet har jag inte hört ett ljud...