Det är väl knappast någon som missat vad som just nu händer inom public service? Det är nämligen valår och helt plötsligt får ingen ha någon som helst åsikt, i alla fall inte en systemkritisk åsikt, som märks. Åsikten får inte ens märkas utanför arbetstid. Kan det verkligen vara lagligt? En sak är väl vad en gör på jobbet, jag pratar inte heller politik på jobbet om ingen ställer en direkt fråga förstås. Men vad en gör då en inte är anställd måste väl vara upp till var och en så länge det inte är olagligt? Och än så länge är det inte olagligt att uttrycka sina åsikter, att ta ställning, att gå och rösta under ett valår. Jag skulle till och med vilja säga att public service har ett ansvar att få människor att förstå vikten av demokrati, att låta oss höra olika åsikter och att gå och rösta.
Vi har fått se flera exempel på public services nya censur; Stefan Jarls film Godheten får inte visas före valet, för den är för systemkritisk, Soran Ismail, morgonpratare i P3, får inte arbeta i radio under valåret då han tydligt tar ställning mot rasism, redaktör Daniel Nordström på Arbetarbladet i Gävle får inte heller längre vara med i debattprogram i SR p4 eftersom ledarsidan i Arbetarbladet är Socialdemokratisk.
Detta är ett brev som gått ut till anställda inom public service. Det är alltså inte ens tillåtet att "gilla" saker i sociala media. Eftersom Sveriges radio misstänkte att Soran Ismail skulle ha åsikter även under ett valår, har de kallat honom till ett samtal och bett honom välja mellan att inte ha några synliga eller hörbara åsikter eller att ta timeout från sitt uppdrag i radio. Hur är det med andra anställda? Har de också förbundit sig att inte uttrycka några som helst åsikter under valåret? Har de lovat att inte gå i en enda antirasistisk demonstration, att inte "gilla" ett enda inlägg om att stoppa plågsamma djurförsök, att inte ställa upp då barnens skola hotas av nedläggning, att inte kräva bättre mat åt sin gamla mamma på hemmet? Har de lovat det? Då är det förbanne mig den värsta munkavle i modern tid, liknar inte en demokrati någonstans. Är borgarna verkligen så rädda nu?
Sedan är ju frågan vad som är politik. För mig är allt politik, så fort du har en åsikt så är det politik. Och det är bra, vi måste prata mer åsikter, vi måste reflektera bolla och uttrycka oss. Vi måste få höra att det finns många som tycker och känner på olika sätt och vi måste respektera varandra. Att betrakta humanism, medmänsklighet, antirasism, demokrati mm som politiska ståndpunkter som är avgörande inför riksdagsvalet, det säger en del. Trots att alla dessa är inskrivna i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, så verkar det som att det är värderingar som vi i det svenska valet ska få möjlighet att välja bort.
Och i DN, en av Sveriges största (oberoende?) dagstidningar, är det helt okej att annonsera för en rasistisk bok med en annons som gav sken av att vara fakta publicerad i punktform.
Ja, mycket händer i vårt land, det mesta går långsamt så att vi knappt märker hur samhället blir ett annat, vi är lite upprörda i början, sen tror vi att det är så det ska vara. Att det inte finns något annat sätt att göra det på. Och jag har varit oroad länge, oroad över att de gamla ligger i materialrum och inte får den vård de behöver, oroad över att våra barn slås ut p g a föräldrarnas förmåga att välja rätt skola, oroad över att människor inte har någonstans att bo, att de inte finns någon säker plats att föda barn, att människors rätt till en dräglig tillvaro endast beslutas av deras ekonomi och förmåga att förskansa sig denna tillvaro, inte alls till följd av deras behov. Men allra mest oroad blir jag när våra åsikter ska tystas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar