Jo, det är en del snack om elit just nu. Häromdagen debatterades tidiga elitsatsningar på barn i TV. En elitsimmare som tagit simborgarmärket när hon var 2 år tyckte det var helt okej och sa att barnen bara tyckte det var roligt. Själv har jag väldigt svårt att föreställa mig en tvååring som på eget initiativ ber om att få simma 200 meter och dessutom skrattar hela vägen. Detta när 8,3% av femteklassarna i landet inte ens kan simma. Och när barn under 5 år inte anses "idrotta" när de simmar så bidragen till babysimundervisningen dras in och det blir svindyrt för föräldrar att se till att deras barn lär sig simma. I Vänsterpartiet, Norrtälje, anser vi att simundervisning ska vara gratis för alla barn. Detta är enligt dagens Norrtelje tidning en uppfattning som vi delar med 94% av Sveriges befolkning. Drunkning är, enligt samma källa, den vanligaste dödsorsaken bland barn mellan 1-6 år.
Nu kom jag visst ifrån ämnet lite, men jag har blivit nekad plats i simskola till något av mina barn för att det hävdades att motoriken inte är tillräckligt utvecklad för att lära sig simma förrän man är sex år gammal. Så elitsimmaren som tog simborgarmärket när hon var två år gammal var nog inte bara ute och plaskade i vattnet på lek, det känns som en ganska hård satsning från vuxna runt omkring.
Mitt äldsta barn "normalbreddidrottar" i två olika sporter; fotboll och simning. I debatten nämndes också att det bästa för barn är att hålla på med flera sporter tills de är ungefär 16 år. Fotbollen och simningen lägger för min dotter beslag på 4-5 kvällar/dagar per vecka och då krockar det ändå ibland så att hon måste välja den ena träningen/tävlingen. Tomas Bodström påstod på fullt allvar att det gick att kombinera en elitsatsning inom en idrott med utövandet av flera andra idrotter för en tolvåring... Nu undrar jag om han menar att detta barn ska gå i skolan också. Jag har tidigare bloggat om lärare som ställer krav på sina elever att inte träna dagen före prov och att vid dåliga resultat i skolan lägga ned idrottandet. Det är ingenting som jag stödjer, men samtidigt en verklighet för många barn som tyngs av läxor som ska göras efter skoltid.
Idrottande ska vara roligt, om det blir för mycket kanske man inte märker det just för stunden, men i längden leder det kanske till att man hoppar av; att man så att säga Går in i väggen och inte vill mer. Samtidigt, för att citera det min dotter sa för ett par år sedan; "Jag VET att vi bara spelar fotboll för att det roligt och att det är en lek, men mamma, jag tycker inte det är roligt att förlora. Jag tycker att det är roligt att VINNA!"
Mer om elit; Norrtälje har fått sina första elitlärare. Jojomen. En undrar om detta ska döva sorgen över att sjunka till plats 277 av 290 kommuner i Lärarförbundets ranking av Bästa skolkommun. Inte blir en gladare av att läsa den borgerliga majoritetens s k "satsningar" på skolan i budgetförslaget som ska klubbas 28 oktober heller. Nej, ordet elit får mest en bitter klang av segregering i mina öron. En av de viktigaste faktorerna som avgör elevernas studieresultat och vilja att läsa vidare är föräldrarnas utbildningsnivå. Är det då möjligen även en satsning på vuxenutbildning som skulle behövas i Norrtälje kommun?
Ja, för den som inte är så duktig i skolan, för den som ständigt känner sig sämre än alla andra i klassrummet, kanske idrotten är en tillflykt där det är möjligt att bli bäst, att bli elit. Men idag måste en kanske elitsatsa både i skolan och på fritiden för att överhuvudtaget ha något existensberättigande. Det är den starkes samhälle där svaghet föraktas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar