SVT rapporterade i veckan om en 99årig man som ansågs vara för frisk för att få plats i ett äldreboende. Detta upprörde pensionärer på orten (Heby) som naturligtvis kände sig oroliga för sin egen framtid. När en är gammal kan ensamhet, värk och hjälplöshet komma snabbt. Många som inte bor i storstaden är också bosatta i villor, kanske med trädgård, kanske en bit från närmsta tätort/granne. Vad händer om jag ramlar och inte kommer upp? Vad händer om jag känner mig så där yr i huvudet och illamående igen? Hur länge blir jag liggande om jag inte kan ta mig till en telefon? Frågorna är många när en är ensam och orolig.
Jag blev inte ett dugg förvånad när jag såg "nyheten" på TV. I Norrtälje kommun har länge "bokvarhemma-principen" varit allenarådande. Dessutom är det ju brist på platser i särskilt boende. Det händer säkert att ett par personer en bit över 90 nekas plats i särskilt boende varje månad. En del av dem bosatta ganska ensamt och otillgängligt. I Vänsterpartiet tycker vi inte att detta är acceptabelt att gamla människor ska behöva leva ensamma och otrygga. Därför lade vi för ett par år sedan en motion där vi föreslog att alla som fyllt 80 år skulle ha rätt till en plats i särskilt boende om de så önskade. De flesta vill naturligtvis bo kvar hemma så länge de orkar, när de ansöker om en plats är det för att de inte orkar eller för att de känner sig ensamma och oroliga. Det är inte ett bra omhändertagande av människor som levt ett långt liv, de ska inte straffas för att de hållit sig friska.
Mitt råd till de styrande är att sluta lägga pengar på det ni kallar valfrihet, det finns ingen valfrihet så länge det inte finns ett överutbud av platser, du får vackert ta det du blir erbjuden. Se i stället till att bygga ut boendena så att de svarar upp mot behovet, gärna med en liten överkapacitet för att kunna ta emot människor över 80 år utan biståndsbedömning om de så önskar. Det är vi skyldiga våra far och morföräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar