Egentligen skulle jag ha bloggat igår kväll, men jag var så otäckt sjuklig då och orkade endast följa TVn och i viss mån de medhängande twitterdebatterna t ex #matvalet, #samtycke, #fittstim, #svtdebatt och dessutom var det ju torsdag och tid för #fskchat om kollegialt lärande, så jag läste, men skrev inte så mycket själv till följd av min sviktande hälsa. Därför tänkte jag så här i efterhand kommentera gårdagens intryck.
Intressant att en undersökning nu gjorts, inte bara hur mycket av maten till skolor, äldreboenden och sjukhus som importeras, utan hur mycket av det som faktiskt skulle kunna produceras i Sverige som importeras. Otroligt att endast 4 av 100 äpplen som serveras i det offentliga är svenska. Häpnadsväckande dåligt. Så intervjuas kökschefer och kostchefer och alla vill de köpa mer svenskt och lokalodlat. Så intervjuas de som äter maten och givetvis vill de få mer lokalodlat på tallriken. På Facebook finns en sida, startad i Norrtälje kommun med över 2500 medlemmar som kräver svensk mat i skolan. Varför är det då som det är? Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) skyller som en sann centerpartist på det offentliga och menar att de borde bry sig mindre om pris och i stället se till att köpa svenskproducerade livsmedel. Men riktigt så enkelt är det väl inte??? För det första så har vi Lagen om Offentlig Upphandling, som förbjuder köparna att ställa krav just på att produkterna är svensktillverkade; det går ju i strid med EUs grundprinciper. För det andra så handlar det ofta inte om kostnader utan om möjligheten att handla direkt från lokala producenter. Kommuner och landsting tecknar stora avtal, där ofta flera kommuner gått samman för att få bra pris och dessa avtal kan kost- och kökschefer inte gå utanför i någon större utsträckning. I Norrtälje kommun måste föräldrar ansöka om specialkost för sina barn för att de ska serveras svenskproducerad mat, något som jag förstår innebär oändliga handläggningstider och dilemman för kökspersonalen. Detta är ett problem för föräldrar som ska välja skola till sina barn. Det är också ett problem som gör att kommunala enheter inte konkurrerar på samma villkor som privat drivna enheter, som har rätt att köpa in sina råvaror från varhelst de vill.
En friande våldtäktsdom i Lund har också, helt förståeligt, vållat stor debatt. Tingsrätten anser att mannen förgripit sig på kvinnan med våld, men kan inte ställa utom allt rimligt tvivel att hon varit med på detta. Nu skriver debattörer på nätet om hur de ska beväpna sina döttrar, om rättslösa kvinnor och om en syn på män som näst intill förståndshandikappade. Det går aldrig att ställa någonting utom ALLT rimligt tvivel, det är samma sak som att påstå att någonting är helt sant. Hur ska en samtyckeslag utformas? Jag har ingen aning, om vi har den synen på män att de inte förstår ordet NEJ, hur ska de då någonsin förstå ett samtycke? Jag tycker det är rimligare att resonera som Lisa Magnusson i #svtdebatt när hon säger att vi ska fokusera på vad han BORDE ha förstått, som människa. Många är de våldtäktsdomar som bygger på att kvinnan borde ha förstått att hon inte skulle ha haft så kort kjol eller ett så stort läppstiftsleende. Rimligheten ligger i att män också borde förstå och jag skulle önska att ordet NEJ hade en högre signalstyrka än en kort kjol. Typ; alla män vet att en kort kjol betyder fritt fram, men väldigt få män vet att nej betyder nej. Så kan vi inte ha det och så kan vi inte förmoda att det är när vi ska döma grova brott.
Mest omdiskuterat igår blev Belinda Ohlssons program Fittstim - Min kamp, som jag bara såg slutet av. De allra flesta som såg programmet var väldigt negativa till hur Belinda och SVT lyckades förminska den feministiska rörelsen till att låta bli att raka sig under armarna och använda ordet Hen. Jag är benägen att hålla med. Det vore mycket bättre om vi svenskar på bästa sändningstid fick läsa den här artikeln av Maria Sveland. Jag tycker dock att förskolepedagoger är oerhört viktiga i den feministiska kampen, det är med de små barnen vi lägger grunden och i förskolans läroplan ingår det att motverka traditionella könsrollsmönster. Det handlar inte om att, som Ebba Witt Brattström menade, att ta bort hon, att ta bort kvinnan och låta samhället bli enkönat. Det handlar om att kunna erbjuda det uppväxande släktet alla möjligheter utan anknytning till vilket kön de har, att erbjuda alla barn kvinnliga och manliga hjältar, pojkar och flickor som är i behov av hjälp och stöd, tuffa och mjuka sidor hos var och en utifrån individ, inte utifrån kön. En twittrare ifrågasatte igår varför vi utmålar föräldern som inte vill tala om sitt barns kön som en skadlig experimenterare, medan vi inte ifrågasätter det experiment att "göra" små barn till pojkar och flickor i förskolan, skolan, hemmet och i kommersialismen varje dag. En annan twittrare påpekar påpassligt att ordet hendagis inte existerar utan att det är Söders genusförskolor som diskuteras. Alltså ett språk som inte bara förminskar feminismen, utan även förskoleverksamheten. Jag skulle tycka det var mycket intressantare om en programserie kunde behandla olika feministiska frågor med ett positivt anslag. Det handlar inte om att feminismen inte tål att kritiseras eller ifrågasättas. Det handlar om att den varan har vi redan allt för mycket av. SVT kunde i stället hjälpa till att sprida en bild av varför ett jämställt samhälle är så viktigt. Hånad har väl feminismen blivit sen typ då det kom kvinnor och män, d v s ca 2000 år sen (enligt utsago av en man i #svtdebatt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar