Ett gott nytt år – där funktionshindrade kan leva ett liv som andra.

 En artikel som idag publicerades i Norrtelje tidning, men som tyvärr inte finns på nätet. Förrän nu.

Det är nästan 20 år sedan vi fick en av vårt lands största jämlikhetsreformer. Det var när Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, trädde i kraft 1994 och samtidigt ett system för personlig assistans inrättades. För många människor med omfattande funktionsnedsättningar innebar rätten till personlig assistans att de kunde ta makt över sitt eget liv, slippa vara beroende av anhöriga och bo i egen lägenhet istället för på institution. Den personliga assistansen är för många förutsättningen för att kunna arbete, studera och vara förälder. Den ger möjligheten att själv kunna bestämma både över vardagen och utveckla sina intressen.

Men istället för förstärkta rättigheter ser vi idag besparingar och hårdnande, kränkande attityder som de som avslöjades i TV-programmet Kalla fakta. Hårdare bedömningar gör att människor förlorar sin personliga assistans. Blinda och synskadades rätt till ledsagning begränsas. Människor med funktionsnedsättning stängs ute från olika områden på grund av bristande tillgänglighet och delaktighet. Besluten om människor ska få sina rättigheter tillgodosedda balanserar ofta på gränsen och många fall avgörs efter flera turer i rättsystemet. Då gäller det att vara stark eller att ha en stark anhörig/vän som hjälper till att driva frågan. Flickor och pojkar med funktionsnedsättning får inte alltid det stöd de behöver för att klara skolan. Arbetslösheten är högre och ekonomin sämre för många med annorlunda funktionsförmåga. Kvinnor med funktionsnedsättning är ofta dubbelt utsatta och osynliggörs i många sammanhang. Idag mobiliserar Handikapprörelsen för att utvecklingen inte skall fortsätta åt fel håll.

Att det går långsamt och till och med bakåt är utan tvekan regeringens ansvar. Högerns politik har inneburit en kraftig backlash för många människor med funktionsnedsättning. Under flera års tid har regeringen bromsat ett förslag att bristande tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning ska räknas som diskriminering. Att ta bort hinder och göra lokaler, kollektivtrafik och arbetsplatser tillgängliga och användbara för alla människor är en vinstaffär för såväl enskilda som samhället på lång sikt. När det gäller de allt snävare tolkningarna och försämringarna av LSS har regeringen bara tittat på när såväl kommuner som Försäkringskassan nekar människor assistans.

Vänsterpartiet kommer att aktivt fortsätta att bekämpa diskriminering och fördomar. En tydlig lagstiftning där bristande tillgänglighet är diskriminering skall snarast läggas i riksdagen.

Vänsterpartiet vill återupprätta intentionen med LSS – att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv som andra, därför måste lagstiftningen ses över och förtydligas. Vi måste också arbeta förebyggande och inte snåla på stöd till anhöriga, träffpunkter och annat som inte är reglerat enligt lagen. Mänskliga rättigheter för alla går före skattesänkningar och vinstintressen.

Eva Olofsson riksdagsledamot och talesperson för Funktionshinderfrågor.

Jesper Odelberg Kulturarbetare och vänsterpartist

Catarina Wahlgren, gruppledare, Vänsterpartiet Norrtälje