onsdag 18 december 2013

Om skolan och rektorns roll. Och troll.

När min dotter gick på sin förra skola beklagade jag mig i ett blogginlägg över de disciplinära metoder som användes i skolan (bl a kvarsittning). Jag gnällde även över mängden läxor i en facebookstatus. Detta ledde till att jag blev inkallad till ett uppläxande möte med rektor och lärare. Det kändes ytterst jobbigt. Eftersom jag även påtalat min negativa inställning till bestraffningar som pedagogik på ett föräldramöte var syftet med att skriva om det inte att "hänga ut" skolan eller lärarna på något vis, utan att få till stånd en pedagogisk debatt med människor på nätet. Att skriva om olika dilemman i vardagen är lite av den här bloggens ledord och det är också ett av mina syften med twitter, instagram och facebook; att få till goda diskussioner kring vardagliga dilemman. Vad tycker människor? Ibland vet jag själv väldigt väl vart jag står, ibland är jag ute och famlar och vill få argument för det ena eller det andra. Vad det gäller pedagogik så är det ett ämne som jag själv studerar och är yrkesverksam inom. Min åsikt är att det alltid är viktigt att ifrågasätta och diskutera sina pedagogiska metoder och dess syften. 

Som framgått av min blogg genom tiderna tror jag inte att "hårdare tag" är det som kommer att rädda den svenska skolan. Ingen kvarsittning, utlåsning eller bestraffning och skuldbeläggande av elever och föräldrar kommer enligt mig att leda till bättre kunskaper. Jag tror inte heller på läxor för läxors skull, visst kan det vara befogat med en hemuppgift eller att jobba ikapp med något hemma, men då ska vi också ha klart för oss att alla elever inte har samma möjligheter att klara av detta. Att ha läxor för att det är bra att ha läxor tycker jag är diskriminerande och borde gå stick i stäv med Skollagens kompensatoriska uppdrag.

Jag har också varit en förespråkare för att flytta skolavslutningen från kyrkan. Kyrkan är öppen för alla och det är alla fritt att gå dit på sin fritid. Det finns ett stort utbud av konserter och gudstjänster som är stämningsfulla och traditionsbundna, men det finns också helt nya otraditionella inslag i kyrkans verksamhet. Skolan har ett annat uppdrag och därför har jag tyckt att det är lämpligt att hålla själva avslutningen någon annan stans än i kyrkan. Därmed inte sagt att skolan kan göra en utflykt till kyrkan under december för att sjunga psalmer och lyssna på en historia om Jesu födelse. Detta kan göras i undervisningssyfte om den kristna jultraditionen i Sverige. Det kan också göras frivilligt, då elever som inte önskar delta får andra uppgifter på skolan. Men avslutningen ska vara för alla.

Idag har min dotters förra skola en ny rektor. Han och hans ledningsgrupp har tagit ett beslut att flytta julavslutningen från kyrkan. Flera föräldrar blev då upprörda och gick ut i lokaltidningen och startade en facebookgrupp. De fick då också ovälkommet påhäng från rasister runtom i Sverige som försöker vända den här typen av aktioner till sin fördel. Syftet med tidningsartikeln eller, den nu bortplockade, facebookgruppen, var inte att skapa en diskussion utan att förändra ett fattat beslut. Inget fel i det, men undrar om dessa föräldrar blir kallade till samtal av lärare och rektor? Rektorn är nu för övrigt allvarligt hotad av anonyma fegisar. Rasisterna hävdar att rektorn är feg och ger vika för "starka minoritetsgrupper" i det svenska samhället, men sanningen är snarare att rektorn har tagit ett väldigt modigt beslut och de "starka minoritetsgrupperna" i form av hotande rasister inte har dykt upp förrän efter beslutet. En rektor ska kunna fatta beslut utefter sin utbildning och kompetens, lutat på lagar och rekommendationer för den svenska skolan. Detta ska kunna ske utan hotbild. Hur ska vi kunna få en högkvalitativ jämlik skola om skolans personal ska behöva oroa sig för hot och trakasserier?

2 kommentarer:

Lena sa...

Hej
Du undrar om vi blev kallade till rektor eller lärare efter vi gått ut i media. Jag personligen blev väldigt påhoppad av rektorn efter min status på fb ang julsånger o avslutning i kyrkan. Min son har( inte längre) haft rektor Per o hans sambo som kontaktfamilj i flera års tid, därför tycker inte rektorn att jag skulle gå bakom hans rygg. Så detta resulterade att han inte kunde skilja på dessa två olika människor han va flr mig. Så han skickade massor av mejl till mig med lagar o paragrafer där han oxå kallade mig rasist o förklara för mig vad SD stod för?? Sen skrev han Är det bara ensamstående mammor till barn med ADHD barn som är utsatta! Jag är ensamstående o min son har ADHD. Va fan mena han med det, sen blanda han in det som dom minsan gjort för min son som inte jag gjort eller aldrig nånsin kommer göra. Allt detta för jag som alla andra föräldrar till en elev på hans skola hade en åsikt. Igår hade vi ett möte på soc där vi avslutade deras insats som kontaktfamilj och jag hade frågor jag ville ha svar på. Men mötet gav inget ham tycker inte han behandlat mig fel, o vid flera tillfällen så påpekade han o sambon att dödshotet dom fått va mitt o fb gruppens fel. Detta är nu anmält till skolinspektionen o socialförvaltningen o Norrtälje kommun. Ska det verkligen va så här?

Catarina sa...

Hej Lena. Jag tycker detta låter som ett högst oprofessionellt beteende där en person haft svårt att skilja sina olika roller. Det är tråkigt att läsa. Oavsett vad jag tycker om avslutningar i kyrkan så har var och en rätt till sin åsikt och att uttrycka den på det sätt som den vill. Hot och angrepp i alla former är inte accepterat och inte heller det beteende som du beskriver att rektor haft gentemot er. Ingen annan människa ska väl tala om för en vad en gjort eller kommer att göra för sitt barn???? Det är väldigt tragiskt allt det som hänt och nu är det väl bara vänta på vad anmälningarna kommer att ge. Jag vill inte diskutera det öppet, men jag hoppas ni får en ny kontaktfamilj som fungerar bra för er och som respekterar er och att det går bra för din son i skolan, att han får det stöd han behöver, trots de konflikter som uppstått. Skolavslutningens vara i skolan är rektors beslut, men ni föräldrar är fria att uttrycka er åsikt utan repressalier.