Ja, idag har man sprungit runt och varit verklighetsfrånvänd hela dagen. Morgonen startade med ett gråtande barn som inte ville gå till dagis, en mamma med magknip och ont om tid, första dagen för Storasyster i skolan efter jullovet, ett brev från skolan via mail om att ALLA måste passa tiden. Jag gick upp 20 minuter tidigare än vanligt, men. Ja, jag säger bara men. Det är väl inte verkligheten att det ska ta flera timmar att komma ut ur lägenheten, eller? Alla barnen gråter. Ingen kommer i tid. Det finns inget fik på mammans skola längre. termosen räcker en kvarts dag, sen inget kaffe. Ingen kaka. Ingen lunch för den som sprungit från matlådan. Kaninerna fick i alla fall vatten.
Barnet gråter hysteriskt vid lämning. Dagen känns så oerhört lång. Tur i alla fall att det gick bra på hemtentan, så att man inte förstört barnens julledighet helt i onödan. När vi kommer hem är det mörkt. Jag tvättar bajsblöjor. Tvättmaskinen har fått spel och låter som en rymdraket. Hinner bada barnen för första gången det här året. Funderar på vem som är verklighetsfrånvänd när jag läser kommentarer som att "jämställdheten har gått för långt" och "ni har förstört min karriär" på min blogg som föreslår att Norrtäljes Luciatåg också skulle kunna ha inslag av stjärngossar.
Funderar igen. Vem är verklighetsfrånvänd? Vem förstör vems karriärmöjligheter? Jämställdheten har gått för långt. Ja, det är väl därför man knappt kommer fram till tvättmaskinen för alla karlar som trängs där inne. Eller så är det därför det är så skinande rent här inne. Eller kanske är det därför jag inte skulle kunna köpa en 200 kvadrats villa även om jag jobbade dygnet runt? Är det därför flickor presterar bättre och får högre betyg än pojkar samtidigt som de mår psykiskt sämre och får sämre lön? Jo, jämställdheten har nog gått för långt. Kan man inte bara få vara som man är? Som samhällskulturen skapat en, varm och omhändertagande utan några krav på att få betalt för sitt arbete? Då skulle ju allt bli mycket enklare.
Nej, faaaan, säger jag. Mitt arbete är inte värt 80% av en mans likvärdiga arbete. Jag vill inte acceptera det. Och jag ber så mycket om ursäkt om mitt och andras krav på att den ena halvan befolkningen ska ha samma rättigheter och värde som den andra halvan förstör någons dröm om att kunna göra karriär som hemmafru. Vem vill du ska betala din lön för att du går hemma och tar hand om din familj? Är det skattepengar du vill åt? Bidrag? Annars står det väl vem som helst fritt att leva på sin partner?
2 kommentarer:
Nej tack. Jag vill inte ha några skattepengar. Och om jämställdheten är det ultimata...vad gör din man? Tydligt att han inte tvättar bajsblöjor iaf..
men nu har vi väl hamnat snett? Det är ju inte jag som tycker att jämställdheten gått för långt. Har du en man som slåss för att få tvätta bajsblöjor? Han kan ju titta förbi här då för här finns alltid att göra.
Och du, vem hindrar din dröm? Varför kan du inte bli hemmafru som du vill? Är det för att du är man?
Skicka en kommentar