Ska planet störta snart eller varför hoppar alla?

En kommun kan sällan liknas med ett störtande plan eftersom det finns alltför många stöttepelare på gräsrotsnivå som håller planet i luften, men nog blir det en ordentlig turbulens när det knakar i ledningen. So, ladies and gentlemen, please fasten your seatbelts och behåll dem på tills planet stannat och lampan i taket släcks.

Privat monopol på vaccin? mm mm

I lokaltidningen hittar jag flera annonser om privata entreprenörer som erbjuder TBE-vaccin på olika tider och platser runt om i kommunen. Och till olika priser. Alla priser är definitivt snäppet högre än vad de var för ett halvår sedan. Man kan få sitt vaccin mot kontanter, eller ibland t o m på kort, vid bryggan, utanför ICA eller konsum, hur enkelt som helst. Men när jag för en dryg månad sedan ringde husläkarmottagningen så svarade de att de hade slut på vaccin sen länge tillbaka. Och då är min fråga, var finns valfriheten i detta?

Uppenbarligen finns det massor av vaccin eftersom det erbjuds ut både här och där, men det finns inte hos de läkare och sköterskor som vi har fattat förtroende för och valt att utföra vår övriga hälso och sjukvård. Istället ska vi skuffa oss iväg till någon stormarknad och stå på en skitig parkering för att få förebyggande hälsoservice från vilt främmande människor. Hur vet vi att de är läkare/sjukvårdsutbildade? Ja, vi kan begära leg, men är vi vanliga dödliga kapabla att avgöra om de är äkta? Hur vet vi att det är vaccin de har i mängder när det nu är slut hos den läkarmottagning vi litar på, hur har de som står utanför ICA kommit över större mängder än vårdcentralen? Är det köpt på svarta marknaden? Är det månne koksaltlösning vi betalar 300 kronor för att få insprutat i blodet?

Okej, det är bra att man förenklar för människor att få tillgång till ett bra hälsoskydd, kanske finns det mer av förebyggande hälsovård som borde bedrivas på parkeringen utanför Konsum, men valet att få den vården hos sin vårdcentral måste ändå finnas. Huvuddelen av vaccinet borde finnas hos våra fasta vårdcentraler och till ett fast pris året om. Nu tyckte jag att jag kände igen de två som stod utanför Coop förra veckan och gav oss vaccin, men, för allt vad jag vet, de kan ju ha varit skådisar....

Fotboll

Så var det dags att börja arbeta efter fyra härliga lediga dagar... puh, men vi hade det rätt lugnt på jobbet, endast tio barn på båda avdelningarna tillsammans. Lugn start som var välbehövlig för både barn och personal. Ganska kallt på förmiddagen men på eftermiddagen blev det soligare och varmare i vår lilla gryta till gård. Jag jobbade till halv fem och då var det rush rush iväg eftersom Storasyster skulle börja på fotboll, klockan kvart över fem hade de kallat till samling, men själva fotbollandet skulle börja sex. Fyrahundra kronor måste man ha med sig också, annars fick man ingen tröja och boll.

Med andra ord var det brått. Jag hade inte tagit del av denna information förrän igårkväll eftersom den endast fanns tillgängligt på nätet och vi varit på landet hela helgen. Hade slängt ner ett par bananer och mackor i en väska redan på morgonen. Och nån typ av mjuka byxor och de ärvda röda fotbollskorna.

Tjejerna åt banan i bilen. Jag hade plundrat Litens sparbössa på 200 kronor eftersom jag inte hade mer just nu. Tröja, vattenflaska, festis och en liten lagom läderboll. Så gå till skylten med laget som Storasyster tillhörde enligt listor på nätet: Chelsea.

Hon träffade en kompis från dagis. Allt var jättekul. Hon frös ingenting trots att hon bara hade t-shirt och vi stod i jackor och småhuttrade i blåsten. Liten och jag åt upp mackorna. Nästa gång ska jag ha med en extra boll och en vagn. Liten ville inte gå hem när det var slut. "Min tur, min tur" skrek hon och ville ha Storasysters fotboll.

Hemma duschade båda barnen men vägrade tvätta håret och jag orkade inte bråka eftersom klockan var mycket. Måste öppna på jobbet imorgon eftersom kollegan blivit sjukskriven en månad till. Storasyster var tillfreds med livet. Liten satt med vattenflaska och boll och muttrade: "min motboll, min motboll". När de väl kom i säng somnade de nästan genast.

Jag ska hänga tvätt. Sen måste jag sova. Det var kul med fotboll.

sen var det det där med kompisar...

Hur grejar man barnens kompisar? Jag är inget bra alls på det där. Helst vill jag inte ha dem hemma. Alltså, vi är ju nästan aldrig hemma och när jag är hemma vill jag ha lugn och ro. Dessutom är jag orolig för att de förstör grejor och att mina barn blir ledsna, att de retas med Liten och en massa andra saker.

Storasyster är i eld och lågor när hon har kompisar hemma. Och nu bor ju en dagiskompis granne med oss. Jag brukar jämt säga att de får leka ute, men nu börjar Storasyster tröttna på det. Jag hade dem inne en gång och då sprang de runt i alla rum och plockade grejor och klättrade och gjorde saker som mina barn normalt varken får göra eller har lust till att göra (åtminstone inga påtagligt trängande behov att göra).

Nu har de varit ute några gånger och jämt gör de saker som Storasyster vet att de inte får. De leker inte. De kokar ihop sattyg. I torsdags höll jag på att explodera och nu har jag varit tvungen att ta flera konflikter kring detta i helgen också. Lyssna på detta:

Lägga sig över den uppochnedvända båten med mycket avfärgande blå bottenfärg flera gånger (detta gjorde Storasyster när hon var typ 2 år och sen aldrig mer) för att få komma in och tvätta händerna, plocka blommor i rabatten (har Storasyster aldrig gjort och hon blir galen om Liten gör det), sitta i farstun och plocka med verktyg och knivar i pappas verktygslåda (hu), hälla öl i vattendunken, springa fram och tillbaka ut på trottoaren och sen bad de om bilnyckeln... När vi sa till att hon skulle komma in och äta så vägrade hon och när hon skulle komma hem och sova så vägrade hon igen och spelade tuff och skitjobbig.

En annan sak med såna här kompisar är att de helst vill leka på någon annan plats än där man själv är. Går man ut och sätter sig på baksidan där de är så är de snart på framsidan eller någon annan stans. Det var skönt att komma ut på landet i fredags. Och där har Storasyster så kul trots att det inte alltid finna jämnåriga kamrater (det gjorde det dock förra helgen och då var det jättekul ((de var på deras gård och lekte)))

sentimentalitet

Vi var vid huset som vi bodde i tidigare. Vi grävde upp syrenbuskar som jag planterat där för ca tio år sedan. Det var inte så lätt. Vi fick bara med oss lite grand, men vi ska dit igen. Storasyster grävde och planterade dem alla på en rad längs diket ute vid stugan. Nu ska där bli en fin häck med aning från de gamla arbetarbostäderna som snart ska rivas. Ja, enligt beslut i kommunstyrelsen skulle det vara rivet och klart april 2008. Platsen skulle varit tillplattad och grusad. Antagligen för att användas som parkeringsplats. Det är det som händer med alla platser som det tidigare stått gamla hus på i den här stan.

Vårt gamla hus var i uselt skick och det var sorgligt att gå omkring på gården och se allt förfallet, kvarlämnat, övergivet. Bara en person bor kvar i huset. Måste vara mycket ödsligt. Storasyster grät hela vägen till stugan för att huset skulle rivas. Hon är i en känslig ålder.

yrkesval

- Mamma, jag ska inte bli byggjobbare och mamma längre. Jag ska bli trädgårdsarbetare och mamma.

- Jaja, bara du håller dig inom arbetarklassen.

Första maj a la Mammapolitik

Vaknade som vanligt kvart i fem. Konstaterade att jag skulle få nästan tre timmars extra sömn denna morgon. Klockan var ställd på halv åtta. Funderade på om det verkligen var ett klokt beslut att tacka nej till att få säga ett par ord på torget på första maj. Har jag då ingenting att tala om?

Gick upp vid halv åtta. Duschade och satte mig vid köksbordet och punktade ner ett tal om barnomsorgens villkor och vara. Gjorde välling och satte på TVn. Ingen morgonbarnTV på ettan? Just det, det är ju torsdag. Satte på barnkanalen och Liten hade redan störtat upp. Väckte Storasyster.

Satte igång diskmaskinen och började duka fram frukost. Allting var lugnt. Ingen telefon ringde (som det brukar kunna göra på första maj) och barnen satt som klistrade framför TVn med sina vällingflaskor. Väckte sambon och började äta frukost. Diskmaskinen började pipa. Alltså det gör den när det är färdigdiskat, men nu slutade den inte pipa. Stängde av, satte på och testade lite fram och tillbaka. Ingenting hjälpte. Diskmaskinen paj. Ingen tid att fixa det nu.

Började bli bråttom. Barnen vägrade klä på sig. Liten bajsade. Bara två blöjor kvar. Skickade SMS till mormor om att hon skulle ta med sig ett par blöjor till torget. Klädde oss ordentligt för att inte frysa. Hann inte borsta tänderna. Storasyster skulle ha flätor, halsband och örhängen. Fick strunta i örhängena när brådskan blev överhängande och båda två grinade i lekrummet.

På partilokalen strax efter tio. Barnen hjälpte mig (eftersom det bara var vi där) att bära allt som skulle till torget till hallen, att möblera om i samlingsrummet inför eftermiddagens fika samt att ladda kaffebryggaren. Några kamrater kom och hämtade plakaten och flaggorna och vi åkte till torget.

Första talaren hade missat bussen och jag improviserade in med mitt barnomsorgstal. Solen sken från blå himmel. jazzmusik. Huvudtalaren AnnMari Engel gick in som tvåa och Storasyster viskar att hon kissat på sig. snabbt SMS till mormor med fråga om hon kunde gå förbi hemma hos oss och hämta rena byxor på vägen till torget. Barnen dansade till jazzen och hade skoj.

Amelia Morey Strömberg anländer med bussen från Rimbo och håller sitt tal (Mycket bra tal av alla talare förresten, vill bara påpeka det). Mormor anländer med blöjor och byxor. Barnen tar en promenad med mormor och köper glass. Bertil Karlsson håller avslutningstal. Mer Jazz. Internationalen. Vi avslutar på torget precis i tid och tar oss upp till partilokalen för fika och smörgåstårta.

Börjar på toaletten med barnen. Kissning och blöjbyte. Sen äter vi tårta och dricker festis (jag drack lättöl). Politiska diskussioner. Skickar barnen till lekrummet. Storasyster måste bajsa. Avbräck mitt i den internationella politiken. Vi blir kvar till sist. Barnen vill inte åka hem. Vi tar med oss smörgåstårta som blivit över hem.

När vi kommer hem börjar jag med att städa bilen. Vinterdäcken ner i källaren. Dammsugning. Torka med våt trasa. Storasyster börjar leka med grannen. Sambon säger att de står utanför Coop och säljer TBEvaccin. Jag blir överväldigad eftersom vaccinet är slut på Husläkarmottagningen och när fästingbussen står vid ICA är det så lång kö att jag inte kan gå dit. Jag kan nämligen inte köa. Klarar inte av det. Spelar ingen roll vad det gäller. Jag lämnar mina varor och går om det är för lång kö (okej okej, jag köade jättelänge för att Storasyster skulle rida ponny så sent som igår). Ingen kö, utlovar i alla fall sambon.

Men jag har ju inga pengar? Sambon hostar upp pengar till vaccin till mig och barnen. Städar färdigt bilen och beger mig till Coop. Rätt. Ingen kö. Lite dyrt, men det gör inte ont (bara på Liten som skriker som en vettvilling, men det var nog mest för att hon blev överraskad). 800 kronor för oss tre och vi måste vaccinera oss en gång till inom fyra veckor. Och sen en gång till nästa vår. sen har vi livslångt skydd. Får se om sambon kan hosta upp 800 till...

De bygger om på Coop och det är alldeles hemskt för man hittar absolut ingenting. Jag handlar ju inte där så ofta annars heller så jag hittar dåligt, men nu var det hopplöst. Och med två getter som kutade precis hur som helst och letade efter glass som mamma utlovat om man tog spruta.

Sambons son kom på middag. Diskmaskinen fortfarande trasig och jag hittar inte bruksanvisningen. Inte kvittot och garantin heller, men någonstans i köket vet jag att de ligger. Massor av disk och inget diskställ. Handtork. Liten trött över alla gränser. Storasyster vill inte gå in. Inte Liten heller. Med lite hårda tillsägningar ligger de så i säng vid åtta och somnar på momangen båda två (men Liten lite fortare ändå).

Nu ska jag leta bruksanvisning och laga diskmaskin. Ha en fortsatt bra dag som vår chef skulle ha sagt.