söndag 1 maj 2011

råtexten till mitt förstamajtal

Här är texten jag utgick från i mitt förstamajtal i Norrtälje idag.


Första maj och arbetarnas dag. En dag då vi kan prata om de ökande klyftorna i samhället. En dag då vi kan prata om framtiden och hur vi vill att den ska se ut.

mina politiska hjärtefrågor är framtidsfrågor, det handlar om miljön och det handlar om barn. Utan barnen och ett jordklot - ingen framtid för mänskligheten. Man kan fundera mycket kring det i dessa dagar när kärnkraftsförespråkarna sveper bort katastrofen i Japan med att det är bra lärdomar för framtidens kärnkraftsbyggen.

När det pratas om barn idag pratas det ofta om skolan, hur dåligt barnen presterar i skolan och att det måste bli ordning och reda i skolan. Det finns ju ingen som påstår motsatsen. Det är väl självklart att det inte ska vara oordning och oreda i skolan? Men frågan är väl om det räcker med att det är ordning och reda för att våra barn ska uppnå kunskapsmålen.

Och vad är ordning och reda? Läxor och betyg? ------ Vänsterpartiet har förespråkat att ta bort både läxor och betyg och då finns det de som genast ser oreda och oordning framför ögonen. Men om vi inte har betyg så måste vi tala tydligare med varandra, och om vi inte har läxor krävs det ju att barnen får kunskap under sin tid i skolan. Krävs ordning och reda för att klara detta.

I Vänsterpartiet vill vi gärna se helheten kring barnen. Vi tycker att det är lika viktigt som många diagnostiska matteprov att barnen får hälsoriktig, god, ekologisk och gärna närproducerad mat i skolor och förskolor, lagad på plats och utan transporter som försämrar kvalitet, smak och miljö.

Vi tycker att det är lika viktigt som satsdelsträning att de får tillräckligt med tid på sig att äta, att de får lugn och ro i matsituationen.

Vi tycker att det är lika viktigt som rättstavning att det finns tillräckligt med utrymme och tid för barnen att röra på sig och leka, att det finns tillräckligt med vuxna för att se varje barn och dess behov, att det finns utrymme att lära sig på olika sätt.

I Vänsterpartiet tycker vi att små barngrupper på förskolan och på fritids har betydelse för barns lärandevillkor och vi tycker att barn ska få möjlighet till hjälp med läxläsning på fritids. Det handlar om att kunna se alla barn och att kunna tillgodose just deras behov.

Som jag sa i första meningen så ökar klyftorna mellan fattig och rik, mellan kvinna och man, mellan de som har och de som inte har och då givetvis också mellan barn och deras förutsättningar. Internationella undersökningar visar att skillnader mellan elever, men också mellan skolor i Sverige ökar. Och mycket av det kan vi skylla på det heligt fria skolvalet. Det är inte en reform som vi helt och hållet kan riva upp, men det skulle kunna kompletteras med t ex ett närområdesansvar för skolorna och en förtur till närmsta skola för barn och föräldrar som inte vill välja.

I Vänsterpartiet tycker vi att våra gemensamma resurser i enlighet med rapporter från Skolverket och i enlighet med läroplanen bör läggas på att utjämna skillnaderna i barns förutsättningar, att ge MER till de som har mindre med sig hemifrån och att ge MINDRE till de som redan har. Tyvärr är tendensen idag tvärtom, det är så mycket lättare att ge till den som redan har. Men vad barnen i Sverige behöver för att nå kunskapsmålen är knappast fler elitklasser, fler nationella prov eller fler katedrar.

Däremot visar flera studier ensidigt att skolans två timmar i veckan gymnastik inte är tillräckligt för barnens motoriska utveckling och att införandet av fysisk aktivitet varje dag på schemat ger gladare barn, lugnare klassrumssituationer, bättre hälsa hos barnen, ett bättre socialt klimat i skolan samt bättre resultat på nationella prov. Varför är då detta ingenting som genast införs? Enligt läroplanens förtydligande är det nu fullt möjligt att inom ramen för skoldagen införa fysisk aktivitet varje dag på schemat. Kom igen Norrtälje, våga prova andra vägar än disciplin för att nå bättre resultat.

Internationella studier visar också att ett jämlikare samhälle där klyftorna minskar eller försvinner är bättre för alla som lever i det samhället. I Sverige har inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökat med ca 900 kronor/månad sedan 2006. 25%, eller 57000, av alla ensamstående mödrar lever under den relativa fattigdomsgränsen. Sysselsättningsgraden var för män i januari 2011 76,3% och för kvinnor 71%. Det känns inte som ett samhälle som går åt rätt håll, även om det ofta påstås vara det jämställdaste landet i världen. Tyvärr är falluckorna alltför många för att vi än ska kunna kalla Sverige för ett jämställt modernt samhälle.

Rätten till fasta jobb på heltid måste stärkas, men en förutsättning för att kunna arbeta heltid och försörja sig och sin familj är också att det finns en barnomsorg av hög kvalitet den tid man arbetar. Samhället går idag mot att bli mer och mer öppet, många, framför allt kvinnor, arbetar inom handel, restaurant, vård och omsorg där krav ställs på att kunna arbeta helger, kvällar och t o m nätter. Trots detta är barnomsorgen fortfarande bara utbyggd för den som arbetar kontorstid, det kan t o m vara svårt att få det att gå ihop att arbeta heltid även när man är två föräldrar som hämtar och lämnar. Den som är ensam med sina barn blir tvungen att förlita sig på släktingar, vänner, bekanta eller outbildade barnvakter för att få sitt arbetsliv att gå ihop och det säger sig självt att det inte är någonting som är tryggt och långsiktigt hållbart för alla.

I Vänsterpartiet vill vi att den som får ett arbete ska kunna vara säker på att också kunna erhålla omsorg om sina barn under den tid som kommer att utgöra arbetstid. Man ska inte behöva arbeta halvtid, ha flera jobb eller tacka nej till ett jobb för att barnomsorg enbart erbjuds kontorstid i kommunen. Man ska inte ha ett jobb och känna osäkerhet och otrygghet över vem man ska lämna sina barn hos under arbetstiden. Barnomsorg under föräldrarnas faktiska arbetstid skulle vara till stor hjälp i det som borgarna brukar kalla livspusslet.

Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna motionerat om att Norrtälje kommun ska undersöka behovet av barnomsorg på s k obekväm arbetstid. Vi har också motionerat om att höja kvaliteten inom barnomsorgen genom att sätta upp ett mål om högst 15 barn per barngrupp och ta fram en handlingsplan för hur vi ska nå dit. Vi kommer också att lägga en motion om mindre barngrupper och högre personaltäthet på fritids. Vi stödjer Socialdemokraternas motion om att införa en köttfri dag i veckan på förskolor och skolors matsedlar, av både hälso- och miljöskäl, och vi framhärdar i att alla nya förskolor och skolor ska byggas med tillagningskök. För att minska klyftorna mellan barn stödjer vi också den socialdemokratiska motionen om att ingen skola eller förskola ska ta ut avgifter av barn eller föräldrar och att läxläsning ska kunna fås hjälp med på fritids. Det här är bara ett axplock ur hur vi i Vänsterpartiet vill arbeta med att höja kvaliteten för våra barn och unga i kommunen.

Enligt FNs barnkonvention ska det finnas ett barnperspektiv på alla beslut som fattas. Vi vill gärna ta på oss rollen att bevaka detta barnperspektiv i de kommunala besluten. Är det t ex möjligt att barn som kommer i kontakt med de sociala myndigheterna av olika anledningar kan få välja sin egen socialsekreterare? En som de känner sig trygga med och får förtroende för?

Barnen är framtiden. Men i Vänsterpartiet vill vi inte för den skull glömma bort våra äldre. Andelen äldre som får hjälp av vår gemensamma äldreomsorg har minskat, men behoven har inte minskat. Istället har vård och omsorg från anhöriga ökat. Idag arbetar 60 000 kvinnor och 20 000 män deltid eller har helt slutat arbeta för att ta hand om en anhörig. Det är främst personer med låg utbildning eller arbeten med låga kvalifikationskrav som slutar arbeta för att ta hand om sina anhöriga och detta ger sedan utslag genom att de också får en lägre pension.

Därför tycker vi i Vänsterpartiet att en expansion av den professionella gemensamma äldreomsorgen de närmaste åren inte bara är viktig för att kunna ge alla en bra omsorg utan även av jämställdhetsskäl. I Norrtälje kommun har Vänsterpartiet bl a motionerat om att alla som fyllt 80 år ska ha rätt till en plats i särskilt boende utan behovsprövning. Vi anser att om man vid den åldern känner att man inte vill bo kvar hemma ensam, ska man inte behöva det. Det är för oss lika självklart som att man ska få bo kvar hemma så länge det är praktiskt möjligt om man så önskar.

Vi är emot experimenterandet inom hemtjänsten där det hela verkar gå ut på att tillgodose de olika företagens krav och önskemål och inte handlar om att se den gamle i centrum och den gamles väl som prio ett. Vi skulle istället vilja bygga en stark, kvalitetssäkrad gemensam hemtjänst i tiohundra ABs regi för att på effektivast möjliga sätt (ekonomiskt, miljömässigt och integritetsmässigt) stödja de som behöver hjälp med det de vill ha hjälp med. Själva valfriheten skulle m a o inte ligga i att välja företag utan i att välja vilka sysslor man vill ha hjälp med och en del av effektiviteten skulle ligga i att de som verkligen behöver hjälp ska få den ordentligt skattesubventionerad medan de som bara vill ha hjälp får betala för den. Japp nu pratar jag om RUT, men jag ska sluta med det. För nu har jag pratat länge nog.

Jag skulle väl kunna prata hur länge som helst, t ex om de 3-4 miljarder skattekronor som försvinner från svensk sjukvård varje år, pengar som skulle kunna anställa 11 000 undersköterskor, men som istället går rakt ner i privata aktieägares fickor. Jag gör inte det. Jag hoppas att något av det jag sagt idag, eller något av det Fransisco eller Mathias har sagt får er att tänka att ert engagemang är viktigt, att det behövs ett motstånd, en opposition, ett alternativ för en framtid som våra barn kan njuta av, känna sig stolta över och förvalta, att det behövs en solidaritet med kommande och gånga generationer som vi tillsammans kan skapa, inte bara här idag på första maj, utan även under årets alla andra dagar.

Inga kommentarer: