Igår gick ett nyhetsprogram på svt1 där de talade om att läxor är den största konfliktorsaken i många hem. En intervjuad man skrattade och tyckte att det ändå var okej, så har det alltid varit, sa han, och det handlar om att föräldrarna ska ta ansvar och visa sin auktoritet över barnen, som i sin tur ska fostras. Idioti, tänker jag. Hur kan lärande bli roligt och entusiasmerande om det samtidigt är den största orsaken till konflikt inom familjen? Det finns ju så mycket andra konflikter. "Välj dina strider", säger experterna när de vill hjälpa familjer att minska antalet konflikter mellan barn och föräldrar.
För snart två år sedan publicerade Forskning och Framsteg denna intressanta artikel om läxors för och nackdelar (Läxor - för livet eller i onödan). Vi vet sedan länge att läxor missgynnar barn från svagare hem. Det har också visat sig att det har tillkommit allt fler outtalade läxor, de barn som inte hinner med arbetet i skolan får helt enkelt ta hem och göra färdigt. Läxor, avsedda för att skapa en länk mellan skolan och hemmet, har också i viss mån förlorat sitt syfte i och med alla de nya läxläsningsföretag som föräldrar gladeligen anlitar för att kunna stryka en stor konfliktorsak i hemmet. Om läxor ska vara bra bör de, enligt artikeln, vara mer individanpassade och ge direkt återkoppling.
När vi kommer hem är jag tvungen att snabbt få fram mat på bordet medan de två yngsta gråter och gnäller av trötthet och skolbarnet fräser. Ibland har hon träning (ja, det är viktigt att röra på sig också. Och att engagera sig i föreningslivet. Men skolarbetet går naturligtvis före allt annat, har dottern fått sig tillsagt i skolan). Hur som helst är det ingen inbjudande läxmiljö hemma vid tidpunkten för träning. Vi är alla trötta efter en hel arbetsdag. Hur kan man kräva att barn ska ha en längre arbetsdag än åtta timmar, kanske t o m tio?
Jag har resignerat vad det gäller läxkonflikten. Det är en strid jag väljer att välja bort. Hon kommer väl på det själv. När hon är mogen att ta eget ansvar för sina studier. De får väl höra av sig från skolan om hon ligger långt efter, om hon inte klarar målen. "sitt ned med ditt barn i lugn och ro och låt läxstunden bli en stund av lugn och ro" stod det i nån läxläsningsanvisning. Vad ska vi göra med de andra två då? Låsa in dem i en ljudisolerad låda? Det finns faktiskt tillfällen då jag rent av förbjuder läxläsning (ja, en sån korkad förälder är jag). Min syn på lärande tvingar mig att tycka att det är djupt olämpligt att traggla multiplikationstabellen vid sängdags när huvudet bultar av trötthet eller att stiga upp klockan fem på morgonen för att träna rättstavning. Jag tror inte det ger någonting jämfört med vad det kostar i energi.
Min dotter, som har sett Lilla Aktuellt på TV, tänker ta upp frågan om läxläsning på klassrådet. Hon har nämligen sett en kille där som lyfte frågan, fick eleverna med sig och det resulterade i att skolan slutade med läxor helt och hållet. Jag är glad att hon har så stor insyn och kunskap om hur vårt demokratiska system ska fungera och att hon kan göra upp en plan för hur hon ska kunna nå ett mål. Jag är däremot rädd för att hon blir besviken och bönar och ber om att hon inte ska ge upp hoppet och bli avtrubbad.
