Hur kommer karriärtjänster att höja kvaliteten för våra barn?

Idag har jämställdhetsminister Maria Arnholm (Fp) varit i Norrtälje och besökt förskolan Körsbäret. Ja, det var samma förskola som de lokala moderaterna Bino Drummond och Kjell Jansson också besökte för en tid sedan. Det är en relativt nybyggd kommunal förskola där man satsat extra mycket på IT i verksamheten. Berit Jansson (centerpartiets lokala gruppledare och vice kommunalråd har troligtvis fortfarande inte besökt någon förskola alls.)

Det är roligt att politiker intresserar sig för och besöker förskolor (jo, en gång stod några lokala moderater utanför vår förskola, min arbetsplats, och skulle ta foto till valaffischerna också. Det blev visst ingen och jag vet inte hur det hade sett ut med budskapet att krogarna måste få ha öppet till fem på morgonen heller...., de ändrade inriktning där). Det är positivt att de som beslutar om verksamheten vet hur den fungerar och har en förståelse för vad som behövs för att t ex höja kvaliteten. Det förslag som jag förstår lanserades av Maria Arnholm idag, var inget nytt förslag, utan presenterades av folkpartiet redan i mars om jag inte har fel. Det handlar inte om mindre barngrupper, fler pedagoger eller stöd till barn med särskilda behov, nej, det handlar om karriärstjänster även inom förskolan. Det handlar om att några duktiga pedagoger ska få 5000-10 000 kronor mer i månaden än sina kollegor. Ja, lönesättningen är redan individuell, så rent krasst skulle det ju redan kunna vara så, i Sverige pratar vi inte med våra kollegor om vår lön. Antagligen är vi övertygade om att vi inte är värda mer, eller så tror vi att vi uppfattas som skrytsamma om vår lön är högre.

I förskolan arbetas det i arbetslag och ofta finns det någon typ av arbetslagsledare som har lite mer ansvar för att information sprids, för hur utvecklingsdagar ska se ut, för att policydokument upprättas och efterlevs, för att den pedagogiska utvecklingen förs framåt och för att alla blir delaktiga i detta. På min arbetsplats får dessa personer 500 kronor extra i månaden. Jag kan ju inte låta bli att undra vad den som får 5000 kronor mer i månaden ska göra och hur det ska leda till en högre kvalitet i förskolan. Att arbeta i förskolan är ett lagarbete och vi behöver alla högre lön. Vi behöver också tillräckliga mänskliga resurser för att kunna bedriva ett bra arbete. Med det menas mindre barngrupper utan att minska allt för mycket på personalstyrkan.

Detta leder mig in på ett inlägg en annan folkpartist gjorde i ekonomidebatten på svt igår. Han försvarade det fria skolvalets införande med att mobbade elever måste ha möjlighet att byta skola, ett mycket märkligt skäl på flera sätt. För det första har ju detta varit möjligt länge. För det andra måste det ju vara ett enormt misslyckande om den utsatte eleven ska behöva byta skolan. I stället bör vi satsa på mindre klasser, fler vuxna i skolan och bättre fortbildning hur vi kan arbeta förebyggande mot mobbing. Det är ju ytterst otroligt om en skola skulle informera om att det förekommer mobbing så att du som elev eller förälder har möjlighet att välja bort skolan, eller? All mobbing som fortgår under längre tid är "godkänd" av de vuxna som finns i skolan, antingen har de inte bättre kunskap eller så har de inte resurser att ta tag i problemen. Såväl i förskolan som i skolan saknas det ofta resurser att arbeta på ett förebyggande sätt med elever/barn som de vuxna känner kan orsaka oro i gruppen. Det krävs läkarintyg, diagnoser, för att över huvud taget få till en diskussion trots att det sägs att det är barnets behov som ska avgöra, oavsett diagnos. Här finns mycket att göra och ju tidigare det görs desto bättre.

Vänsterpartiet vill satsa på förskolan genom att se till att inga grupper är större än 15 barn med minst tre vuxna. För att höja kvaliteten för föräldrarna vill vi att förskolan har öppet även på obekväm arbetstid. Högst kvalitet blir det om barnet kan vara på samma ställe oavsett om föräldrarna jobbar dag, kväll eller natt. Vi vill se att de barn som har särskilda behov ska få stöd. Det ska vara möjligt att få stöd under längre eller kortare tid utan att barnet har diagnos. Grupper med yngre barn eller med många barn med annat modersmål än svenska eller med andra större behov ska vara mindre än 15 barn, precis som skolverket tidigare rekommenderade. Kvaliteten kan höjas med fler utbildade förskolärare som har möjlighet att diskutera olika lösningar mer vetenskapligt med varandra och med vardagsnära forskning i projektform. Att satsa endast på vissa förskollärare känns inte som rätt väg att gå.