Demokrati och inflytande - då det bjuds in

I dagens Norrtelje tidning finns ett litet läsarinlägg som behandlar kommunfullmäktiges kväll om medborgardialoger. Det finns mycket att instämma i. Visst var det bra redovisningar, men det blev lite märkligt då det var meningen att "publiken" skulle sitta tyst och lyssna i två timmar i streck. Med tanke på innehållet. Det hade kanske varit roligare om det blivit lite praktik också. Och trovärdigare.

Den politiska majoriteten har makten att sätta dagordningen. De kan bestämma var och när sammanträden ska hållas, hur långa de ska vara, hur vi ska sitta placerade när vi diskuterar och beslutar och vilka ärenden som behandlas först respektive sist. Den politiska majoriteten kan välja vilka frågor som ska lyftas upp i media och vilka frågor tyngdpunkten ska ligga på. Den politiska majoriteten sätter också ramar för var, när och hur vi förtroendevalda får träffa våra medborgare. Man har många tekniska och organisatoriska hjälpmedel till detta.

Oppositionens möjlighet att få sina frågor lyfta är att motionera och interpellera till fullmäktige. När vi gjort det kan vi skriva debattartiklar, blogga och prata för vår sak med medborgare vi träffar. Majortitetn väljer sedan hur de vill bemöta våra initiativ, oftast med ganska korta, torra svar som hänvisar till någon tjänsteman, ofta med avslag eller, om det är något som redan är på gång, med besvarande.

Ibland hävdar majoriteten (som en härskarteknik) i fullmäktige att våra frågor är felställda, att våra förslag är felformulerade, att det vore bättre om vi drev våra frågor någonannanstans osv, t ex ringde direkt till ansvarig tjänsteman och ställde frågan. Och sen får vi höra; ju fler motioner ni lägger, desto längre möten kommer det att bli... Ganska tråkigt.

Den som engagerar sig politiskt gör antagligen inte detta enbart för att vara med och spela ett spel. Det finns ett hopp om att frågorna jag vill driva någongång kommer att bli mötta av någon som lyssnar och tar till sig, kanske kompromissar, men åtminstone lyssnar. Det är kanske naivt, men jag undrar var vi för den riktiga debatten. Visst finns det viss diskussion i nämnderna, men i kommunstyrelsen slås klubban i rasande fart i katedern så där sägs aldrig ett ljud om innehållet i besluten och i fullmäktige kan vi debattera i timmar, men ärligt talat.... när har en debatt i fullmäktige ändrat ett på förhand beslutat beslut? Det är ju inte därför vi debatterar där. I fullmäktige debatterar vi främst för att allmänhet och press ska få höra våra goda argument och kanske gå hem och tänka till på sin kammare.

För oss i oppositionen är motioner och interpellationer de verktyg vi har, de möjligheter vi har att visa för medborgarna vilka frågor vi driver, att vi faktiskt tar initiativ för att förändra enligt de punkter vi satt upp inför valet. Det blir ett sätt att visa att det vi sa i valrörelsen inte var bara tomma ord.

I Norrtelje tidning har det annonserats inför fullmäktigemöten i alla tider. I annonsen har vi kunnat ta del av dagordningen och de ärenden som lyfts, inklusive alla interpellationer och motioner. Det har varit bra. Eftersom annonsen anger att fullmäktiges möten är öppna har det varit möjligt för den som så önskar att gå och lyssna till en debatt om någonting som intresserar denne, men det har också varit möjligt att följa vilka frågor de olika oppositionspartierna lyfter.

Jag blev mycket förvånad och frustrerad då jag såg annonsen inför måndagens fullmäktigesammanträde. Annonsen är kraftigt förkortad, antagligen inte för att spara pengar utan enbart för att ytterligare osynliggöra oppositionens politik. I stället för att skriva ut motioner och interpellationer var för sig har det sammanfattats under en punkt; besvarande av interpellationer och motioner. Så utomordentligt urdumt. Och genialiskt. Nu kommer gemene man som läser tidningen slippa studsa på smarta, kloka, sunda förslag som följs av oppositionens partibeteckningar, de som röstade på oppositionen kan fortsätta att fråga sig varför de överhuvudtaget inte syns eller hörs och vi i oppositionen kan fortsätta skylla på media, trots att detta är ett klart politiskt osynliggörande av att det faktiskt finns en opposition, att det finns andra sätt att se på verkligheten.

Räkna med en fråga om detta på nästa fullmäktige.