Blodpudding och bacon på menyn

Jag har många gånger bloggat om den nya tokcentern och yttranden och förslag som får håret att resa sig på kroppen. En centerpartist som jag dock tycker brukar vara riktigt klok är Karin Broström. Jag brukar gärna lyssna till vad hon har att säga och på den tiden jag satt i Bygg och Miljönämnden så var hon ofta överens med mig även om det senare inte syntes i majoritetens beslut.

Därför är jag lite besviken, för att använda ett borgerligt uttryck, när Broström nu tillsammans med partikollegorna Åsa Wärlinder, ordförande för Klimatnämnden, och Berit Jansson, vice kommunalråd eller vad det heter, i ett debattinlägg menar att det är samma sak att ha en vegetarisk dag i veckan på menyn som att ha en dag då man endast serverar kött. Det är ju så dumt att man kan tro att de alla tre tillhör den inre kretsen av tokcentern.

På grund av detta utspel och att dessa tre damer dessutom påstår att de inte vill ha en vegetarisk dag i menyn eftersom de vill att barnen ska serveras allsidig kost, så känner jag mig nödgad att upplysa om att det är fullt möjligt att sätta ihop en vegetarisk rätt som täcker kostcirkelns alla delar, vilket blir väldigt svårt om man bara serverar kött. Nu serverades vi iofs blodpudding och bacon på min arbetsplats (visserligen med lingonsylt), men jag ifrågasatte också allsidigheten i detta.

Att konsumtionen av kött i Sverige ökat till 85 kilo per år från dryga hälften för 40 år sedan och att kosten definitivt blir mer allsidig med en vegetarisk dag i veckan är bara en av flera saker jag tar upp i mitt debattinlägg som jag som svar skickar till lokaltidningen för att få rätsida i denna fråga. Men visst är det skrämmande att ett kommunalråd och en ordförande i klimatnämnden tycker att vi måste äta kött veckans alla dagar för att rädda klimatet. Nämnde jag tokcentern?

Vems är ansvaret?

Det finns personer (vanliga svenssons och ganska högt uppsatta maktpersoner) som anser att Sverige inte behöver göra någonting i klimatfrågan eftersom Sveriges påverka på klimatet är så liten jämfört med t ex Kina, Ryssland, Polen, Tyskland eller nåt annat land. På sin höjd kan dessa personer tänka sig att Sverige kan bidra med ekonomiskt bistånd för insatser i andra länder, men att förändra någonting i vår livsstil eller bekvämlighet, det är bara löjligt.

Sen finns det andra personer som tycker att alla ska dra sitt strå till stacken, att vi som är ett relativt rikt land som ligger långt fram tekniskt sett borde ha de bästa förutsättningarna att faktiskt göra mest. Eller åtminstone lika mycket som alla andra. Det är ju typ allas planet. Det är ju typ alla våra barns framtid.

Det kan vara lätt att leva med den förstnämnda inställningen så länge klimatkatastroferna främst drabbar fattiga länder långt härifrån, eller släktingar till oss själva i en oändligt lång framtid (ja, men DÅ har de ju säkert kommit på nåt....). Allt som inte är precis här och nu kan vi ju tänka bort.

Med det förstnämnda resonemanget kanske det inte vore mer än rätt att egentligen bara männen ändrade livsstil. Enligt två färska undersökningar orsakar nämligen män betydligt större klimatpåverkan än kvinnor, t ex genom att de äter mer kött och kör mer bil. Meh, brudar, vore det inte perfekt? Att helt enkelt lägga över ansvaret på männen och bara fortsätta leva som vi gör? Eller så kan vi ju alla hjälpas åt att förändra världen och vår livsstil som påverkar såväl framtida klimat som våra söner och döttrars framtida möjligheter.

Jag säger som jag säger till mina barn; jag bryr mig inte om vems fel det var, hur löser vi problemet?