I dagen Norrtelje tidning skrivs det på ledarplats om kundvalet inom hemtjänst/hemsjukvård och rehabilitering. Mycket riktigt påpekar ledaren att politikerna i Tiohundranämnden måste vara vaksamma på hur kvaliteten kommer att påverkas av detta. Det kopplar jag nästan direkt till den artikel som igår publicerades i samma tidning och handlade om Attendo Care som vill bli störst i Sverige på hemtjänst. Direkt efter att jag läst artikeln drack jag kaffe tillsammans med en vikarie på Attendo Care som berättade hur hon och en annan vikarie ensamma blivit satta på att ta hand om ett helt område under lördagkvällen. Till den vanliga slingan hade lagts ytterligare brukare som ingen av dem träffat förut och för dessa fanns inte heller något tillgängligt biståndsbeslut utan bara lösa lappar om vad som skulle göras. Inte heller fanns någon ansvarig att tillfråga. När en äldre dam talade om att hon inte behövde någon ny blöja för att hon kunde byta den själv, vet vikarierna inte om de ska respektera detta eller om kvinnan är senil och behöver övertygas om att en ny blöja ska på. När de ringer till en annan dam för att berätta att de blir sena p g a den nya rutten, så säger hon att de inte behöver komma för att hon har redan värmt sin mat själv. Frågan är om alla brukare får det stöd de är berättigade till och betalar för. En timma innan min väninna skulle börja jobba ringde den som arbetade skiftet innan och bad att få vidarekoppla larmet till hennes hemtelefon eftersom det inte fanns någon på plats som kunde ta emot larm. Efter arbetstidens slut är de tvungna att sitta kvar (eftersom de inte hinner med detta under arbetstid) och efterlogga och godkänna loggningar som gjorts under kvällen så att avrapporteringen blir korrekt.
Behöver de anställda gå på toaletten eller stoppa i sig något att äta under arbetspasset sker det i skogen eller i bilen (ätandet!!) Har även hört från andra att schemaläggning sköts från passagerarsätet i en rullande bil.
Detta kan hända i det offentliga eller i det privata. Skillnaden är att vi i det offentliga har bättre verktyg att ta tag i missförhållanden. Det offentliga har heller inga krav på att det ska bli pengar över att stoppa i aktieägarnas fickor. Sedan tycker jag att det är viktigt att uppmuntra idéer och initiativ från arbetstagare även inom det gemensamma för att skapa arbetsglädje och effektiviseringar som gynnar brukarna.
Vidare skriver Reidar Carlsson i sin ledare att Tiohundranämnden nu måste se till att villkoren för att bli auktoriserad inom hemtjänst/hemsjukvård måste anpassas så att de små företagen inte slås ut från marknaden. Ja, det är fint tänkt och önskvärt, men det är inte Tiohundranämndens uppgift. Tiohundraprojektet går ut på att sätta brukaren/patienten i centrum och nämndens uppgift är således att skapa helhetslösningar runt individen. Det har man gjort genom att kräva att den som utför hemtjänst också ska kunna ställa upp med hemsjukvård och hemrehabilitering. Det minskar krånglet för den enskilde och det minskar antalet männiksor som springer i den behövandes hem. Att rucka på dessa krav för att göra det möjligt för mindre företag är inte Tiohundranämndens uppgift.
Tiohundra skapades för att sätta brukaren i centrum. Till sitt förfogande har nämnden Tiohundra AB som är det företag som självklart kan sy ihop helhetslösningar då det rymmer såväl tidigare kommunala som tidigare landstingsuppgifter. Själv trodde jag syftet var att använda bolaget till detta och inte att göra "som alla andra" och slänga ut all verksamhet på privata entreprenörer. Valfriheten måste bestå i att kunna välja "tjänster" och att kunna välja personer som kommer hem till sig, vilket går att ordna inom Tiohundra AB, och inte att vara tvungen att välja vilken aktieägare som ska stoppa skatteslantarna i fickan.
