Idag satt jag i ett examensseminarium på lärarutbildningen där två studier om modersmålsundervisning och undervisning i Svenska som Andraspråk redovisades. I båda studierna framkom att ekonomin styr vilka elever som får tillgång till modersmålsundervisning, att inget samarbete mellan modersmålslärare och ordinarie klasslärare finns, i många fall vet inte ens lärarna i obligatoriska skolämnen vem som är modersmålslärare eller hur de kan få tag på denne och att det inte finns någon kontroll av innehåll eller kvalitet på modersmålsundervisningen. Det är bara examensarbeten, men resultaten var ganska tydliga.
Och trots att forskning framhäver vikten av att behärska sitt modersmål för att kunna lära sig ett andra språk och vikten av att få undervisning på sitt eget språk även i andra ämnen för att kunna hänga med i skolan så finns inga krav på modersmålslärarnas kompetens. Den som arbetar som modersmålslärare kan vara en pedagogiskt utbildad person i flera olika länder eller en person helt utan erfarenhet från skolvärlden. Detta medan lärare i obligatoriska ämnen kommer att krävas på legitimation för att få vara verksamma.
Ändå.
Ändå ser jag Jan Björklund, Fp, stå i TV på bästa sändningstid och tala om att lösningen för elever med invandrarbakgrund är mer katederundervisning och skolplikt till och med 18 år. Vad grundar han detta på? Om dessa elever är prioriterade, varför tittar han inte på hur situationen ser ut idag och funderar kring detta innan han går in med sin kadaverdisciplin och pekpinnepedagogik? Det kan vara lättare, det kan vara mer erbjudande än kravställande. men det är väl inte hans stil. synd att han regerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar