Vårdvalet får underkänt i en stor forskarrapport som bla DN och SvD skriver om. I DNartikeln påminner Ulrika Winblad, forskare vid Uppsala universitet, om att det varit möjligt att välja vårdcentral ända sedan 1990-talet och att det i sig inte är någonting nytt som kommit med borgarnas s k vårdval. I en föredömligt bra artikel i dagens Norrtelje tidning, som tyvärr inte går att länka till, skriver folkpartisten Lennart Rohdin om de moderata dimbankerna kring Tiohundra och upplyser oss om att regeringen på intet vis påtvingar hela landets landstingsverksamheter till den vårdmodell som finns i Stockholm. Anledningen till att de olika vårdvalsmodellerna i landet döms ut är bl a att valfriheten inte ökat eftersom det är omöjligt för patienter/kunder/brukare att få en helhetsbild och kunna göra bra val. Antalet företag och utförare har ökat, men konkurrensen har inte lett till ökad kvalitet. Ledaren i Kommunals länstidning berättar om hur Stockholm översvämmas av hemtjänstföretag sedan kundval införts, men hur valfriheten för de som är i behov ändå lyser med sin frånvaro. När man är i behov av hemtjänst är man ganska skröplig och vad de olika företagen kan erbjuda enligt sina reklambroschyrer är sammanfattningsvis "Vård, omsorg och service av hög kvalitet, dygnet runt samt trevligt bemötande." Ja, skam vore det väl annars.
I Tiohundranämnden har jag klart känt av att antalet utförare varit viktigare än medborgaren i fokus under genomförandet av kundvalet inom hemtjänsten. Förvaltningen arbetade med att ta fram riktlinjer, inga nya utförare dök upp, de gamla var nöjda med hemtjänsten. Förvaltningen ändrade riktlinjerna, en ny utförare dök upp, Tiohundra AB (det egna bolaget) sade upp hemtjänståtagandet i två av fyra geografiska områden p g a för dålig ersättning (bl a). Förvaltningen upphandlade hemtjänsten i två områden och gav två jättar inom vård och omsorg möjlighet att på allvar rota sig i kommunen. Då upphandlingstiden löper ut kommer kundvalet att börja gälla igen inom de två områdena, men då har ju det två storföretagen redan fått möjlighet att arbeta upp en kundstock och ges en klar fördel gentemot ev nya etableringar. Givetvis gjorde förvaltningen inte detta utan politiken i ryggen.
En del partier ser, lite naivt, framför sig hur hemtjänsten/hemsjukvården i framtiden kommer att skötas av en mängd duktiga, initiativrika lokala småföretag. Andra partier (läs Moderaterna) tycker att det är huvudsaken att vård, omsorg, skola eller vad det nu handlar om, sköts av andra än offentligt anställda. Mängden utförare har egentligen inte så stor betydelse, bara andelen av den totala servicen som faktiskt är privat och inte offentlig.
Peter Andersson skriver i sin blogg: "Vad jag kan se talas här om "alla landsting" och att "inget landsting" har
lyckats. Det tolkar jag som att det också gäller Stockholms läns landsting som
har slagit på trumman ganska intensivt
om vårdvalet. Nu finns ett stort behov att släppa det fokus som funnits på
fler entreprenörer i vården och i stället se till patientbehovet. Tyvärr har det
kommit skymundan i euforin kring vårdens producenter. "
Det låter som att Peter Andersson har greppat det där med Tiohundratanken mer än någon engagerad Moderat. Men de senare verkar inte ha mycket till övers för forskare eller utbildat folk heller, så länge de inte föreslår privatisering som allena saliggörande och bot på samhällets alla problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar