I Ådalen finns idag tre sjukhus och precis som i övriga landet dras sjukvården med stora kostnadsökningar som gör det nödvändigt att på olika sätt begränsa detta. På traditionellt vis föreslår så förvaltningen nedskärningar och försämringar i utbud och tillgänglighet för befolkningen. Det är ett beprövat sätt att få ned kostnaderna, men det innebär inga lösningar som är framåtsyftande eller utvecklande för vården och landsbygden i sig. Just nu föreslås ganska kraftiga avlövningar av Sollefteå sjukhus som oundvikligen kommer att leda till sämre service och långa resor för många invånare i Ådalen. Det leder också till en större ojämlikhet i hälsa i vårt land.
För snart 13 år sedan upplevde vi någonting liknande här i Stockholms län när Norrtälje och Södertälje föreslogs bli av med sina dygnetrunt-akutmottagningar. Detta var avlövningar som så småningom skulle förvandla sjukhusen till större vårdcentraler och som kraftigt skulle försämra möjligheterna för invånarna att få snabb vård vid behov. När det t ex handlar om hjärtinfarkt eller stroke är det viktigt att få avancerad sjukvård så snabbt som möjligt, en del pratar om en halvtimma, en del om fyrtiofem minuter, men tydligt är att den första timmen efter insjuknandet är avgörande för hur patientens framtida liv kommer att te sig. Men även för hur kommunens framtida kostnader kommer att se ut. Det blir den kommunala omsorgen som får ta hand om medborgare som får bestående men av att inte ha fått akut sjukvård i tid. Landsting och kommun har här alltså ett gemensamt intresse av att se till medborgarens bästa.
Och det är här en idé som Tiohundrasamarbetet är så genial. Genom att sudda ut vissa murar mellan kommun och landsting och skapa samverkansstrukturer som annars vore omöjliga kan kostnadsökningstakten minska samtidigt som vården blir bättre för medborgarna. Genom samarbete kan kommun och landsting skapa den effektivaste och bästa vården och omsorgen med medborgarens behov i centrum. Här finns många vinster (inte minst mänskliga) att göra när det kommer till de grupper som är i störst behov av stöd och hjälp från så väl kommun som landsting (äldre, kroniskt sjuka, psykiatripatienter, barn och unga samt missbrukare för att ta några exempel). Ett samarbete mellan kommun och landsting är också en förutsättning för att kunna erbjuda service i områden som är mindre tätbebyggda eller socioekonomiskt svaga. Till dessa områden finns inga köer med privata entreprenörer som vill etablera sig.
Tiohundraarbetet i Norrtälje kommun har nått stora framgångar som uppmärksammats internationellt och man kan faktiskt påstå att det gjort det trots ett aggressivt moderat styre i landstinget, särskilt under förra mandatperioden under landstingsråd Filippa Reinfeldt. Stockholms län sticker ut när det gäller vårdvalsfundamentalismen och inte ens som projekt kunde tiohundramodellen få stå utanför detta vansinne helt och hållet. I Stockholms län är vårdvalen med råge det system som är mest kostnadsdrivande och trots detta kan det inte erbjuda vård efter behov utan i första hand tillgodose utövarnas önskemål om etableringar. Till skillnad mot detta står Tiohundramodellen för en kostnadseffektiv styrning av resurser mot de behov som identifieras med medborgaren i centrum.
I början av ett sådant här projekt, när medborgare och medarbetare ser att de ska få möjlighet att styra över den vård och omsorg de är beroende av, på ett sätt som gagnar dem själva och som de ser som mest effektivt och anpassat efter lokala förhållanden, så uppstår en iver och en kämparglöd som bara den kan driva verksamheten framåt på ett unikt sätt. Det blir liksom inte längre ett landsting långt bort som beslutar om saker de inte berörs av utan det blir vi här hemma, med erfarenheter och kunskaper om de lokala förutsättningarna som skapar verksamheten tillsammans. Inte bara medborgare och medarbetare utan även politiker av olika färg kan genom ett sådant här projekt finna samförstånd och uträtta underverk.
Det råder ingen tvekan om att Ådalen ska utveckla ett Tiohundra 2.0, om du frågar mig. De har alla förutsättningar och dessutom inga vårdvalsfundamentalister som kommer att sätta käppar i hjulet. Tiohundramodellen med ett mer gränsöverskridande samarbete mellan kommuner och landsting ligger också helt i linje med regeringens utredare Göran Stiernstedts utredning om den framtida vårdens organisation. Göran var själv med vid bildandet av Tiohundra och uppger att många av hans idéer kommer just från denna organisation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar