Norrtälje kommun vill höja utbildningsnivån och höja kvaliteten på skolorna i kommunen. Det är en god och nödvändig ambition. Nu används denna ambition som argumentation då de små skolorna åter hotas av nedläggning. Redan i våras förvarnade kommundirektören att "det vore fegt att inte närma sig frågan" och det kommer ju inte heller som någon nyhet eftersom små, kommunalt drivna, skolor på landsbygden egentligen står under ett ständigt existenshot. Det är inte heller konstigt att verksamheten från och till ifrågasätts och utvärderas eftersom det kan vara svårt att rekrytera legitimerad personal, tillgodose behov av olika utrustning, lokaler och specialämnen. På landsbygden kan det också vara svårt att låna lokaler från närliggande skolor/dela på lokaler. Så långt är ju ingenting märkligt med det som nu händer.
Det märkliga är väl att kommunledningen inte verkar ha tagit lärdom av det som hände när Vigelsjöskolan och Flygskolan i Norrtälje stad lades ned för några år sedan. Då de uppifrån gick ut med påbud om nedläggning, möttes av föräldra/lärar/elevprotester, körde över allt och alla med förlorad respekt för demokrati och inflytande som följd. Den här gången skulle det bli annorlunda, den här gången skulle det ju föras dialog innan några beslut togs. Det är väl då märkligt att basunera ut att tio skolor ska läggas ned??? Och sedan efter det försöka föra dialog med berörda parter. Vad ska dialogen handla om? Det blir ju bara rena protestmöten när det redan från början gått ut vad tanken är.
Jag sitter inte i barn- och skolnämnden och jag har ingen privat insyn i de utpekade skolorna, men jag förmodar att "problemen" inte ser exakt likadana ut på alla ställen. Det skolorna har gemensamt enligt Norrtelje tidning är ju att de alla har färre än 60 elever, men det är ju inte det som är orsaken till att de är hotade vad jag förstår, utan just bristen på utbildade lärare och lokaler för specialämnen. Det naturliga, enligt mig, vore att skolförvaltningen och politikerna träffade berörda personer (lärare, elever, föräldrar, samarbetspartners på orten osv) vid varje skola där de identifierat ett existensiellt problemområde och med dem förde en dialog kring de specifika problem som finns just där. Då kunde alla komma med kreativa idéer på lösningar istället för att lägga energin på att protestera och försvara sig. Ibland finns inga lösningar, ibland blir den bittra insikten för alla att kvaliteten på barnens utbildning blir bättre någon annan stans. Men då har i alla fall alla samma bild, samma gemensamma grund för en nedläggning av en skola.
När jag först såg förslaget i gårdagens lokaltidning utgick jag från att detta är de skolor som ska diskuteras och föras dialog kring, sen kommer det antagligen att handla om att endast en eller två de facto drabbas av nedläggning. På de andra kommer situationen att lösas genom samarbete med andra skolor, näringsliv på orten etc Ev kommer några skolor att tas över av föräldrar/lärare. Så trodde jag. Men när jag läste dagens tidning fick jag istället uppfattningen att det redan är bestämt att dessa tio skolor SKA läggas ned. Inget krut läggs på att försöka rädda dem nu. Och då funderar jag över vad den annorlunda strategin är den här gången? Är det att kommunledningen helt enkelt lägger ner alla skolor på en gång istället för att ta en i taget som i förra omgången? Och hoppas på att väljarna har glömt detta till valet om två år?
Bengt Annebäck (Mp) beskriver också situationen mycket bra i sin blogg. Vad är meningen med de s k dialogmötena? Dialogen är redan överkörd och det kommer istället att bli stora protestmöten anordnade av tjänstemännen medan politikerna uppmanas att inte närvara. Rent spontant? Åka från Vätö till Svanberga för att gå i skolan? Det är ju barn vi pratar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar