Spelet om budgeten

Idag var det dags för budgetdebatt i Norrtälje kommunfullmäktige. Samverkansstyret, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern hade lagt fram ett mastigt budgetförslag som vi andra partier försökte förhålla oss till. Det gjorde vi på lite olika sätt, kan jag säga, men alla våra andra förslag var ju beroende av Styrets förslag som utgångspunkt. Inga andra partier har ju på samma sätt haft tillgång till tjänstemän och siffror som gjort att de med någon större säkerhet har kunnat peka på kostnader och intäkter.

Det välbetalda oppositionsrådet, som egentligen bara representerar sitt eget parti som alla vi andra gruppledare, yttrade visserligen att det var det sämsta budgetförslag han sett på 25 år. Själv hade han åstadkommit ett löst blad med siffror, ingen text som förklarade på vilket sätt han och moderaterna föreställde sig att dessa pengar skulle plockas in/delas ut eller någon slags vision. Där fick han ju hjälp kan jag avslöja av ett annat oppositionsparti, SD, som bara hade en vision och sedan yrkade bifall till de siffror som Moderaterna lade fram.

Precis som förra året hade oppositionsrådet en debattartikel om budgeten införd i lokaltidningen samma dag som den kommunala budgeten också skulle behandlas. I artikeln slår han fast att samverkansstyrets usla budget skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. På liknande sätt har han tidigare gått ut i en artikel och slagit fast att parkeringsstrategin skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. Jag vet inte vilken källa oppositionsrådet använder sig av, men tydligt är att han är desinformerad när han går ut i pressen.

Och sanningen är ju en helt annan.

Det fanns skillnader mellan de olika budgetförslagen som låg på bordet vid dagens fullmäktige, men som jag redan tidigare nämnt så byggde de allihop i stor utsträckning på det förslag som styret lagt fram. KD hade till exempel ett förslag som bara skiljde sig på tre att-satser från det som samverkansstyret lagt. Den allra tydligaste skillnaden mellan Styret och de andra budgetförslagen som fanns idag, var att i stort sett alla andra partier ville lägga mer pengar till Kommunförbundet för vård och omsorg. Moderaterna och SD hade 12,9 mnkr mer, Liberalerna hade 16 mnkr mer och från Vänsterpartiet föreslog vi 23,5 mnkr mer till vård och omsorg (minns inte vilket av detta KD stöttade). Hur detta skulle finansieras fanns det dock delade meningar om; medan Moderaterna ville göra neddragningar på fr a kultur och utbildning för att också få till stånd en skattesänkning föreslog vi i Vänsterpartiet en skattehöjning. Vad alla oppositionspartierna var överens om var dock att besparingsbetingen på vård och omsorg var på tok för otydliga i förslaget från Samverkansstyret. I Vänsterpartiet är vi inte beredda på att acceptera ospecificerade neddragningar inom vården av gamla och svaga människor på över 20 miljoner kronor. Det är helt horribelt.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det fanns en majoritet i fullmäktige idag för att tillskjuta mer pengar till Kommunalförbundet för vård och omsorg. Och. Om fullmäktige beslutat i budgetärendena i den ordning som från början var bestämd och betat av nämnd för nämnd hade detta kunnat bli verklighet. Den moderate ordföranden föreslog dock en annan ordning som gjorde att de olika budgetförslagen ställdes emot varandra i sin helhet.

 Det är en helt klart lättare modell som säkert besparade oss många timmar i fullmäktigesalen och det är också lätt att se vad samverkansstyret hade att vinna på den här hanteringen; finansiering och kostnader hänger ihop, inga tilläggsyrkanden som riskerar att stjälpa budgeten osv. Det är också möjligt att tänka att Moderaterna, som suttit länge vid makten i Norrtälje, kan känna styrets kval över detta och därför går med på denna hantering för att på något sätt kunna räkna med samma förståelse i framtiden, ett slags "visomaxlardettungaansvaretatthamakten"-perspektiv. För ärligt talat, här hade en samlad opposition kunnat fälla styrets budget. Vi kunde ha enats om ett antal ytterligare miljoner till vård och omsorg och yrkat på det. Hur mer resurser till detta sedan skulle trollas fram skulle inte vara vårt problem. Det är alltid de som sitter vid makten som har ansvaret att se till att de har stöd för sin budget innan den ska beslutas. Det bör givetvis ske i god tid innan budgetfullmäktige. Har de inte det stödet så får de problem. Stöd för sitt budgetförslag får man ju bland annat genom att förhandla med andra partier om man som i detta fall inte har majoritet. Här förhandlades det i sista stund med det största oppositionspartiet som genom sitt bifall till ändrad hantering räddade den sämsta budget de sett på 25 år. Samverkansstyrets budget gick inte igenom med stöd av Vänsterpartiet, som oppostionsrådet hävdar i lokaltidningen, det gick igenom med stöd av Moderaterna.

Södertälje sjukhus andas framtidstro

Idag har vi varit på studiebesök på Södertälje sjukhus och framför allt var vi intresserade av att besöka förlossningen och få veta hur personalen där såg på nuläget (förlossningskaoset) och framtiden. För inte så länge sedan aviserade ju förlossningen på SÖS sina avsikter att lägga ned den verksamhet som gick under namnet Södra BB för att kunna frigöra flera förlossningsplatser på Södersjukhuset. Vi hade då från Vänsterpartiet kontakt med både personal från Södra BB och från SÖS förlossning och gjorde också ett besök där. I Vänsterpartiet kom vi fram till att vi tycker att det ska finnas alternativ inom förlossningsvården och vi tycker att det också är bra om dessa alternativ finns inom den landstingsdrivna verksamheten. Vi kunde dock inte se att det fanns någon nödvändighet i att alternativet fanns just på Södersjukhuset. I stället föreslog vi att konceptet Södra BB skulle kunna finnas på Södertälje sjukhus.

Detta nappade man snabbt på vid Södertälje sjukhus och det var nog också anledningen att även den styrande borgerliga minoriteten i landstinget tog detta förslag till sig. Det gjorde det ju enklare för dem att stänga en populär BB-avdelning på Söder.

Konceptet Södra BB bygger på en småskalighet och en helhet där den gravida kvinnan får en sammanhållen vårdkedja från MVC till eftervård på förlossningsavdelningen. Detta har i pressen målats upp som en lyxvård för lattemammor på Söder och en del kritiker har även menat att detta är ingenting som landstinget ska driva, eller som Vänsterpartiet ska stödja. Men det fanns också en grupp kvinnor som togs om hand av Södra BB som utgjordes av stigmatiserade grupper av kvinnor, t ex med missbruksproblem eller med stark förlossningsskräck. För dem utgjorde konceptet ett avgörande alternativ för att få en bra förlossning.

På Södertälje BB har man en lång erfarenhet av att arbeta med kvinnor som på olika sätt skiljer sig från den "normala" enkla förlossningen. Många kvinnor kommer från andra länder och andra kulturer, pratar kanske inte svenska, har kanske blivit våldtagna, bär på skam över sin graviditet osv. En betydande andel kvinnor utanför Södertälje tillhör antroposoferna och föredrar hemförlossningar och ska få stöd och hjälp på det sätt de önskar utifrån detta. Så för Södertäljeförlossningen är det ingenting nytt att arbeta med kvinnor med många olika ursprung och behov. Nu får de bättre förutsättningar att utveckla sitt arbete kring de kvinnor som har de största behoven.

Nya Södertälje BB kommer fr o m nästa år få nya större lokaler där man kan bedriva sin verksamhet. Man känner sig lugn inför sommaren då man fick ett försprång i rekrytering eftersom beslutet om utökat antal platser och att flytta Södra BB-konceptet till Södertälje togs redan innan BB Sofia aviserade att de tänkte stänga. Det finns en framtidstro på Södertälje sjukhus och förlossningen, inte bara p g a det utökade uppdraget och de nya lokalerna utan det finns även det hopp som finns i småskalighet, i lokal stolthet och de möjligheter som småskaligheten ger till samarbeten och lokala lösningar som inte fungerar på de stora sjukhusen och mitt inne i vårdvalskarusellens centrum. Lite utanför den stora staden kan kontakter knytas mellan utförare och vårdkedjor byggas som sätter medborgaren i fokus. Här försöker nu förlossningspersonalen få till samarbete och delade tjänster med mödravården för att samma personal ska kunna följa kvinnan genom graviditet och förlossning. Här byggs på idén med tidig hemgång och besök hemma av kompetent Bb-personal. Kontakter med BVC och de planer på familjecentral och ev Rinkeby-modell har tagits. Forskningsprojekt är påkopplade. Rinkeby-modellen är en modell med utökade hembesök från BVC och socialtjänst i samarbete som visat sig vara mycket framgångsrikt. På det lilla sjukhuset blir samarbetsvägar kortare. För att arbeta med fysiska avstånd med landsbygd bl a funderar personalen på hur de kan använda iPads/ facetime för att stötta och bygga trygga föräldrar och barn.
Jag set det helt tydligt. Det var tur att Vänsterpartiet sa ifrån nedläggningen av akutmottagningarna i Södertälje och Norrtälje för snart 15 år sedan. Annars hade dessa satsningar på alternativ inom förlossningsvården aldrig varit möjliga. Allt måste inte flytta in till staden. Många positiva mervärden skapas genom att istället flytta verksamhet åt andra hållet.

En ovetenskaplig jämförande studie - del två Gran Canaria

Vi åker iväg på semester med ett barn i vagn. På flygplatsen får vi låna rullstol. Hon är trött och sover rätt mycket. Klagar på ont i magen och äter ingenting. Dricker ytterst lite.


Så fortsätter det ett par dagar, ingenting verkar ge med sig. Hon vägrar ta smärtstillande. En natt får jag i henne en supp Alvedon och hon sover lugnt resten av natten. Nästa dag går hon under protest med på att ta en till. Hon piggnar till en stund, går på benen. Vi går ut en sväng med henne i vagnen och hon är med och pekar, pratar lite, men blir snabbt trött igen. På kvällen har vi samma läge igen. Hon vägrar ta smärtstillande, sover dåligt, bajsar på sig och spyr på natten. Hon blir bara tröttare, dricker nästan ingenting nu.


Jag tar henne till en läkarmottagning som rekommenderas av resebolaget. De skickar oss vidare till ett privat sjukhus med taxi. Där tar de om alla prover som togs i Sverige, sätter in dropp och skickar oss sedan vidare i ambulans till det stora Barnsjukhuset i Las Palmas. Nu börjar barnet vakna till. Hon säger att hon är hungrig. Jag pratar med sköterskor och läkare, kan hon få något att äta? Känner mig hoppfull. Läkaren säger att hon kan få något att äta senare, sköterskorna tittar på mig som om jag är dum i huvudet, barnet beklagar sig över sin hunger, hon vill ha någonting nu.


Efter timmar av provtagningar (samma prover igen) läggs vi in på observation över natten. Jag tjatar om att barnet vill äta. Hon erbjuds näringslösning i små medicinsprutor som ska tas med tio minuters mellanrum. När hon fått i sig dem kan hon få yoghurt. Hon vägrar. Jag fortsätter tjata på personalen, de erbjuder henne efter ett par timmar yoghurt. Hon gillar inte yoghurt. Personalen tjatar om att hon ska kissa. De vill ta urinprov. Hon vägrar.


Vi får veta att hon ska få en "very painful injection". Det är i stället för den penicillin jag inte lyckats få i henne. På det första sjukhuset hittade de streptokocker, på det stora sjukhuset hittade de inte streptokocker, men för säkerhets skull ska hon ändå ta penicillin så att inte tillståndet förvärras av streptokocker. Jag ser väl lite skärrad ut när doktorn förklarar om "very painful injection", när han berättar att antibiotikan ibland kristalliseras när den kommer in i kroppen så att det blir stopp och de måste ta ut nålen och sticka in den igen på ett annat ställe. Antagligen ser jag skärrad ut, barnet har dåliga erfarenheter av nålar då man både i Sverige och Spanien har misslyckats med att hitta ådror att ta blod ur och därmed stuckit fel, karvat runt osv (ni som vet hur det känns vet hur det känns s a s. Hur som helst säger personalen att jag inte behöver vara med när hon får sprutan, jag kan vänta utanför. Hahahaha, vänta utanför??? När de ger mitt sjuka barn "a very painful injection"? Dröm och glöm, så funkar det inte i min moderna svenska hjärna.


Hur som helst lyckas jag slita ur hennes droppnål när jag ska lyfta henne upp på britsen för att få den hemska sprutan. Det gör jätteont. Jag lovar henne på svenska att prata med doktorn, säga att vi avstår sprutan, att vi kan ta penicillinet i flaskan hemma.


Det funkar inget vidare, ska jag erkänna. Doktorn säger att hon ska ha sprutan. Hon kommer inte att ta medicinen hemma, säger doktorn, det säger hon bara till dig nu, men det kommer hon inte att göra när ni väl kommer hem. Men vi kan få vänta till imorgon bitti, vilket vi får nöja oss med för tillfället.


Vi tillbringar natten på observation, 12 sängar i rad med sjuka barn i direkt öppen planlösning mot akutmottagningen där många små ledsna, panikslagna barn ges "very painful injections" natten i ända. Som tur är så är barnet utmattat och sover. Hon har inte ont någon gång, hon sover gott. Jag sitter och fryser i stolen bredvid, tur jag hade med hennes badlakan som jag kan lägga över benen. Ungefär en gång i timman tar personalen tempen på alla barn och då och då ska någon få medicin eller ta blodtryck. Vid ett tillfälle slutar ett barn andas och mamman får panik och ropar och skriker. Massor av personal kommer springande och har mer jobb med att få mamman lugn än de har med att få igång pojken. Mamman får sedan lugnande och allt blir lite tystare igen. Tyst blir det aldrig. Och inte mörkt. En sköterska upplyser mig om att dottern måste kissa innan kl 06.00 annars tar de ut urin med nål.



På morgonen serveras torrt vitt bröd och yoghurt till barnet. Hon vägrar äta. Vi blir inskrivna på sjukhuset.


 De hittar blod i urinen. Dottern slipper "the very painful injection" och får antibiotika via droppet i stället.  Vi ligger kvar på observation till klockan halv fyra på eftermiddagen. Dottern serveras även lunch à la 70talsskolmat och vägrar naturligtvis äta. Personalen frågar mig om det är något hon inte gillar. Jag svarar att hon äter det mesta, men just nu är hon väldigt sugen på pasta, varpå jag blir informerad om att pasta inte precis är sjukhusmat. Inte ens på ett barnsjukhus. Personalen fortsätter att ta tempen och blodtrycket på alla barnen med jämna mellanrum. Dottern har ingen gång under sjukhusvistelsen haft feber. Inte heller har hon ont längre, men hon är trött och sover mycket.


När vi kommer upp på fyrbäddsrummet där vi ska tillbringa natten kommer resten av familjen på besök och det är roligt. Dottern håller sig vaken nästan hela tiden. På avdelningen ska dottern kissa i bäcken för hon ska inte flyttas. Hon är vaken en stund på kvällen också. Hon är ledsen. Hon vill åka till de andra på hotellet. Hon har inte ont. Hon vill äta, men maten är inte god. Jag har vid detta tillfälle (under tiden familjen varit där) kommit iväg och rekat att det finns automater med kaffe, smörgåsar, chips och choklad utanför avdelningen. Vilken tur, annars hade jag kanske svimmat av hunger. Ingen gång har någon personal frågat mig om jag fryser, om jag är hungrig eller i behov av någonting annat. Toaletterna på avdelningen är egentligen bara till för barnen och vi vuxna som envisas med att stanna med våra barn är hänvisade till en superäcklig toalett utan lås och med överfulla papperskorgar utanför avdelningen. Jag har köpt med mig en macka till kvällen. Dottern äter chips, hon vill ha chips, egentligen pasta, men i brist på detta duger chips.


Morgonen efter är hon mycket piggare och jag har väl också sovit okej i stolen. Vi väntar på att läkaren ska komma och ge oss klartecken att åka hem. Vi blir lite oroliga när sköterskorna i stället ger intrycket av att vi ska vara kvar i flera dagar, de pratar om att spänna fast dottern i stilla läge. Jag får lite panik, hon har ju äntligen börjat röra sig, vägrar ligga utan sitter hela tiden upp i sängen och pratar, pysslar med de små böckerna jag har med mig. När frukosten serveras är hon precis nyvaken och inte sugen på torrt bröd och yoghurt, men när lunchen kommer är hon fast övertygad att äta, vad det än är, för att få komma ut från sjukhuset. Sköterskorna säger nu att de ska ta urinprov varje gång hon kissar. De vill också veta när hon ska bajsa.


Jag vill gå och köpa kaffe i automaten. Dottern är pigg och vill följa med. Hon vill köpa mera chips, kanske finns något annat gott? Sköterskorna säger att det är otänkbart, barnet får inte lämna avdelningen, det är olagligt. Men de säger att jag kan gå och köpa kaffe, de tar hand om henne. Dottern tar hand om sig själv, jag köper kaffe, choklad, chips och smörgås.


När doktorn kommer vill hon veta hur gammal jag är, hur gammal är pappan, var graviditeten besvärlig, förlossningen, hur var den? Hon pratar om att göra ett ultraljud på dotterns mage. Jag börjar känna mig som i Gökboet, ser inget slut på detta, ingen väg ut. Jag förklarar desperat att vi vill bli utskrivna, dottern är mycket piggare, vi har uppföljningsbesök bokat i Sverige när vi kommer hem, vi kan ta hand om vår dotter om de bara talar om för oss hur vi ska göra. Doktorn ser tveksam ut. Hon påpekar att jag ger mitt barn choklad och Coca cola, det är inte bra när man är sjuk.


Eftermiddagen blir allt mer outhärdlig. Barnet ska badas. I sängen eftersom hon inte får gå upp. Sköterskorna klär av henne och baddar henne i ljummet vatten. En kvinna kommer in och talar om att vi måste ha ett greencard för att kunna bli utskrivna. Jag pratar engelska med en dansk läkare från försäkringsbolaget i telefonen. Ett greencard tar några dagar, säger han. Lunchen består av soppa, hårdpanerad fisk och kokt potatis som är skalad, men ändå har ett hårt skal. Jag gröper ur innandömet i potatisen och mosar med ketchup. Barnet äter. Hon äter upp all potatis. Jag frågar sköterskorna om de vill ha urinprov när hon ska kissa. Nu är beskedet att urinprov bara tas morgon och kväll. Jag frågar sköterskorna om de vill ta prov när barnet ska bajsa. Inte bajsa, säger en, Inte nu, svarar en annan. Doktorn kommer in igen och säger att de väntar på analysen av morgonens urinprov. En annan doktor ska titta på det och jämföra det med det första urinprovet som togs på det första sjukhuset. Vi ska få besked senare.


Klockan blir tre och jag blir lite orolig eftersom jag fått beskedet att läkarna bara finns på avdelningen 9-15. Men så dyker en läkare upp, tittar på dotterns ben, nästan inga prickar eller fläckar. Det ser bra ut. Hon ska skriva ut oss. Inom en timma, säger hon. Jag är inte helt säker på att jag vågar tro på henne. Men vi blir utskrivna. En läkare och en sköterska skriver under pappren. På spanska. Men det står att vi ska hålla henne i absolut vila, att vi ska uppsöka läkare direkt om hon får ont i magen eller om vi upptäcker blod i urin eller avföring.


När vi kommer ut känns det som om vi rymt. När det ringer på dörren hos grannen på hotellet morgonen efter tror jag att de  kommer för att hämta oss. Och visst är man nervös. Hemma i Sverige är man nästan arg när de skickar hem en med ett sjukt barn, nu har jag visat mig vara svensk och själv övertygat/övertalat dem att skriva ut oss. Tänk om vi gör fel, tänk om hon blir dålig. Vi lyder dock läkarens råd och låder henne inte gå på benen fast hon kan, fast hon vill. Vi låter henne bli buren/sitta i vagnen i en hel vecka till tills vi träffar en svensk läkare som säger: Kan man gå så ska man gå. Annars blir man ju bara sjukare....

 

Låga kostnader och varsel - ingenting att skryta med - är det ett sabotage?

Det är återigen pengabrist och varsel inom sjukvården och omsorgen i Norrtälje kommun. Trots att Tiohundra ABs VD för en tid sedan deklarerade att bolaget hade en budget i balans. Trots att flera genomlysningar av interna och externa krafter har gjorts för att ta reda på vart pengarna går. Trots att de båda ägarna, kommun och landsting, vid ett flertal tillfällen skjutit till mer pengar i efterskott. Trots att de flesta styrande politiker, och politiker i opposition, nu trodde att ekonomin var åtminstone duglig för en tillfredsställande vård och omsorg.

Visst tyder de faktum att kostnaderna för omsorg ligger nästan 10 % under rikets genomsnittskostnader för kommunal omsorg och Norrtäljebornas kostnader för Hälso-  och sjukvård ligger 7,2% under övriga länets kostnader för detsamma, på att det kanske finns områden som är ekonomiskt eftersatta. Visst känns inte det helt okej att tycka att det är någonting att skryta med? Visst känns det inte riktigt som att dessa verksamheter är så högt prioriterade? Ändå står oppositionsrådet (M) i kommunfullmäktige och är riktigt upprörd över att det nya styret tilldelar sjukvård och omsorgsnämnden mer pengar. "De pengarna behövs inte", menar moderaten.

Det är något som inte stämmer, menar Norrtelje tidnings ledare Reidar Carlsson, och det har han nog rätt i. När vi efter valet 2014 fick ett nytt styre i Norrtälje kommun beslutades om mer pengar för att täcka löneökningar och volymökningar inom omsorgen. Summan var, som vi politiker (åtminstone fritidspolitiker) förstod det fastställd i samförstånd mellan Tiohundra AB, Sjukvård och omsorgsförvaltningen samt styrande politiker genom nogranna genomgångar av vilka resurser som saknades. Det är klart att vi då alla blir förvånade att pengarna inte räcker. Men vi blev också förvånade över att vi under en tvådagarsöverläggning med nämnden får den korrespondens som funnits mellan bolaget och förvaltningen under flera månader, på bordet någon timma innan nämnd på överläggningens andra dag. Samtidigt får vi också detaljbudgeten för 2015 samt det nya geriatrikavtalet på bordet. Anledningen till att jag får upp ögonen för konstigheter i geriatrikavtalet beror på att jag samma morgon fått ett mail från en läkare som arbetar på geriatriken vid Norrtälje sjukhus som är oroad.

Förvaltningen förklarar korrespondensen med Tiohundra AB med att bolaget missförstått siffrorna. Först har bolaget missförstått och trott att de ska få hela summan på 13 mnkr som extrafinansierades av kommunfullmäktige för att täcka omsorgens löne- och volymökningar. Summan var, enligt förvaltningen ämnad att även gå till de privata utförare av omsorg som finns inom kommunen. Sedan har bolaget, enligt förvaltningen, även missförstått och tror att de ska få runt 6 mnkr fast det i detaljbudgeten framgår att de tilldelas nästan 9,5 mnkr. Och på grund av detta är deras hot om varsel och neddragningar irrelevanta. Vi politiker i nämnden har svårt att kunna kontrollera vad som egentligen stämmer när vi sitter där på nämnd och beslutet ska fattas för att bolaget inte ska få vänta ytterligare på sina avtal.

Förvaltningen förklarar även att den oro som finns hos bolaget för geriatriken är obefogad då de enligt de nya avtalet får mer pengar än vad de fick förra året. De har inte utnyttjat den budget de tilldelades förra året, men ändå har de fått mer pengar för 2015. Det är svårt att se detta som en neddragning, menar förvaltningen. För mig som politiker, men även som nyfiken medborgare, väcker detta ett naturligt intresse att också vilja höra varför den andra parten uppfattar detta som en neddragning som gör att de måste stänga åtta vårdplatser, stoppa direktintaget etc. Men det finns det ju inte tid för...

Vi som är lite frågvisa lugnas av att det mesta är i sin ordning och att det som inte är det kommer att lösas inom den närmsta framtiden. Det handlar om missuppfattninar, det är inga neddragningar osv.

Samma dag som Norrtelje tidning publicerar de konsekvenser som Tiohundra lyfter i den korrespondens som presenterades för nämnden på torsdagen innan är det Öppet hus hos fackförbunden och där möts jag inte alls av det lugn som förvaltningen försökte sprida. Här undrar de i stället över i vilka hål förvaltningen stoppar de extra pengar som borde gå ut i verksamheten. Som det presenteras nu kommer tillskotten inte ens att täcka löneökningarna.

Ja, Reidar Carlsson, det är något som inte stämmer. En sak som inte stämmer är att politikerna i nämnden får budgeten på bordet en timma innan beslut ska fattas. Budgeten verkar också enbart utarbetat efter hur det gick förra året, förbrukade verksamheten mindre än tilldelat minskar tilldelningen (gäller för typ alla verksamheter utom själva nämnden), förbrukade de mer än tilldelat kanske de får en viss ökning, men oftast inte lika stor ökning som de förbrukade året innan. Vad vi ville se producerat talades det inte om. Att t ex BUP hade en beställning på 70 neuropsykiatriska utredningar förra året och gjorde 74. Samtidigt vet vi att familjer i Norrtälje får vänta ett år på en utredning, trots vårdgaranti på 90 dagar. Borde vi inte då beställa fler utredningar? Till svar på denna fråga får jag: "De får göra hur många utredningar de vill, det finns inget tak." Grejen är väl att antalet beställda utredningar är kopplad till en summa pengar som räcker till ett visst antal anställda och inte mer, de kan ju inte jobba 24/7. Antalet beställda utredningar kopplat till den kö som finns idag vittnar om vilken ambitionsnivå som finns på området. Men det som inte stämmer är ju att vi inte ens ges tillfälle att diskutera detta i politiken innan budgetbeslut ska fattas. Ambitionerna har under de senaste åren bestått utav att skaffa fler privata utförare till kommunen, inte på vad vi vill att de ska göra eller var vi vill att de ska finnas för våra medborgare.

En fråga som vi fritidspolitiker som sitter som ersättare i nämnden, eller för den delen; vi medborgare, kan ställa oss är om det finns politiker i nämndens ledning, eller i kommunen eller landstingets ledning som tillsammans med de som sitter i Tiohundra ABs ledning som vet betydligt mer om vad detta är för spel, om vad det som inte stämmer, och om det finns ett syfte med att skapa oro och en negativ bild av Tiohundraprojektet som sådant nu precis innan det ska permanentas efter tio år som projekt. Hur som helst är det här fruktansvärt olyckligt. Tiohundraprojektet måste ses som ett projekt och ett arbetssätt med positiva effekter och verksamheten måste också prioriteras och satsas på i budgeten. Det är ingenting att skryta med att verksamheten är den billigaste i världen, när pengarna aldrig räcker. Att vi hela tiden satsar på och gör verksamheten bättre, det vore något att skryta med på riktigt.

Den ojämlika vården

Så har då kommissionen för jämlik vård haft sin presentation. Jo, jag fick en inbjudan, men det skulle ju presenteras under ett s k frukostmöte i Stockholm, en timma på morgonen. Kändes inte som en så värst jämlik presentation. I alla fall var det nog svårt för såväl fritidspolitiker, vårdanställda och andra intresserade i länets utkanter att kunna ta sig in för den här presentationen. 

Hur som helst kom de fram till att vården är ojämlik. Och då har de jämfört mellan olika landsting. Vården är så ojämlik mellan landstingen att tio personer dör varje dag. Av sjukdomar som hade gått att åtgärda. Kommissionens ordförande Ilja Batljan (S) fruktar att dessa ojämlikheter kommer att leda till att människor väljer att skaffa sig privata sjukvårdsförsäkringar och att rätten till god vård blir en plånboksfråga. Och visst, det är skrämmande att människor med mer pengar ska tilldelas ett större värde, men redan nu tilldelas människor bosatta i rätt landsting (Halland) ett större värde genom tillgång till en bättre vård och mindre risk att dö av sjukdomar som faktiskt går att bota och behandla. Värre ser det ut i Västernorrland, Norrbotten och Jämtland.

I slutrapporten presenterar Kommissionen för jämlik vård 17 punkter för att förbättra jämlikheten inom vården och ett av dem är att riksdagen beslutar om en nollvision, att ingen ska behöva dö p g a ojämlik vård. Det finns också förslag på landstingsnivå som t ex att:

1. Landstingen måste med kraft agera mot ojämlik vård i olika befolkningsgrupper.
2. Alla landsting bör inrätta en fristående regional samordnare för jämlik vård.

Dessa två punkter tolkar jag som att landstingen får ett utökat ansvar att se över jämlikheten inom det egna landstinget. För vården är ojämlik även inom ett och samma landsting och det skulle vara intressant att få se siffror på hur detta drabbar t ex de boende i Hallstavik och Nynäshamn när det kommer till Stockholms län. Jag har ju tidigare på denna  blogg skrivit om tillgången på Ambulans i norra länet där endast en ambulans finns stationerad i Hallstavik och när den är utanför regionen skickas ingen annan bil upp på pass norr om Norrtälje. Jag har också skrivit om vårt besök på Hallstaviks vårdcentral där inte en enda fastanställd läkare arbetar och där vårdvalet sett till att invånarna blivit av med både sjukgymnast och arbetsterapeut, ungdomsmottagning och i stort sett även mödravård eftersom den är öppen bara ett par dagar i veckan. Att över huvud taget påstå att invånarna i länets utkanter har tillgång till en vård som är jämlik med den som boende i Stockholms innerstad har är groteskt. Marie Ljungberg Schött (M) talade i landstingsfullmäktige förra månaden om ett avtal med Uppsala som skulle ge understöd av såväl ambulanser som helikopter till norra Stockholms län, men det är något som de anställda knappt hört talas om. I stället påpekar de att de inte ges tillstånd att köra svårt sjuka personer till närmaste specialistsjukhus (Akademiska sjukhuset i Uppsala 6 mil) utan tvingas köra dem till Karolinska universitetssjukhuset i Solna (12 mil) för att det ligger inom Stockholms län och utomlänsvård kostar mer pengar.  Detta innebär inte bara längre tid till vård för den skadade utan även att norra länet under en längre period står utan ambulans.

Det finns mycket som landstingen kan göra för att agera mot ojämlik vård. Ett första steg kunde vara att ta bort det likriktande vårdvalet som idag finns inom 31 olika områden i Stockholms län. Nu föreslår den borgerliga alliansen även Vårdval geriatrik. Vårdvalen är kostnadsdrivande, vilket borgarna tycker är okej eftersom valfriheten måste få kosta, men de styr också vården till områden där avstånden är korta och behoven relativt små, kort sagt, där det går att göra vinst på verksamheten. Vårdcentralen i Hallstavik har inte gått att sälja trots att den varit till salu flera gånger eftersom de borgerliga politikerna tror att alla problem försvinner med en privatisering. I Hallstavik ger vårdvalen tvärtom ett mindre och mindre utbud av vård, en smalare och smalare valfrihet om ens någon alls.

sammanträdestider och budget

I går var det kommunfullmäktige med nytt styre och allmänt strul. Visst fick det nya samverkansstyret igenom sina idéer trots att de inte har majoritet i fullmäktige, men det var inte utan debatt. Och nu finns det ju opposition i olika läger och med olika politisk grundfärg. Bland annat antogs de nya ersättningsbestämmelserna som jag också skrivit om tidigare här i bloggen. I dessa beviljades det moderata oppositionsråden, tidigare kommunalrådet, Kjell Jansson, en ersättning på 90% av kommunstyrelsens ordförandes arvode (tidigare har oppositonsrådet haft 85%). Detta motiverades med att samverkansstyret har mer kommunalrådstjänst (200%) än tidigare. Märkligt är väl då att de 5% som oppositionens ledare tilldelas i ökning för att kompensera detta, läggs på ett råd. Precis som Rossana Dinamarca så om tredje vice talmannen i riksdagen säger jag om det moderata oppositionsrådet; Vi är i opposition, men Kjell Jansson är inte mitt oppositionsråd! Och så mycket åsikter som han hade om ersättningar till andra förtroendevalda, så kunde han väl ha varit ödmjuk själv och delat med sig till den övriga oppositionen? Med höga ersättningar till vissa politiker medan andra partier får klara att sätta sig in i alla ärenden, hinna med alla möten, studiebesök etc på sin fritid ger inte likvärdiga förutsättningar för att skapa ett demokratiskt arbete. En översyn av ersättningsbestämmelserna är beslutad och vi hoppas från Vänsterpartiet att man vågar riva upp, göra om och göra nytt för att skapa ett mer demokratiskt politiskt klimat.

Med många olika perspektiv från oppositonen (bitterblå moderat, kritisk folkpartistisk, kränkt sverigedemokratisk,  uppstudsigt ROOPiskt och varmt, vaket vänsterpartistiskt) blir debatten förstås lång och voteringarna fler än normalt. Så lär det fortsätta. Det kommer att bli viktigt för det nya styret att se till att informera, förankra och tillmötesgå för att få igenom sina idéer.

Idag var det så dags för budgetfullmäktige i landstinget, dag 1. Där styr Alliansen i minoritet. Precis samma allians som före valet, men försvagad och med Sverigedemokrater som vågmästare. Alliansens företrädare avlöste varandra för att tala om hur överens de är om allting. Men finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl tycker att en skattehöjning med 25 öre är så enorm att det inte kommer att löna sig för människor att arbeta. Och KDs Ella Bolin tycker att en så fjuttig skattehöjning inte räcker till någon av de satsningar som Vänsterpartiet vill göra på vården eller kollektivtrafiken. Vidare pratar Ella Bolin om hur valmöjligheterna för människorna i Stockholms län ska öka, hur vården ska komma närmare människorna. Jag hoppas innerligt att hennes tal även gäller invånarna i Hallstavik, Edsbro, Älmsta, Yxlan osv. Jag hoppas, men jag tror inte hon vet hur alliansens vårdvalspolitik begränsar valmöjligheterna för de som bor i utkanterna av länet, hur den flyttar vården bort från medborgarna, gör resorna längre och tillgängligheten sämre.

Folkpartisten Anna Starbrink ondgör sig över usel landstingsdriven vård som inte hjälper gamla Gerd med en ny läslampa och hyllar privata alternativ som gör att Gerd kan välja bättre kvalitet. Det gör mig illamående när de som är högst ansvariga för kvaliteten i den landstingsdrivna vården ägnar sig åt att spy galla över den och i stället styra pengarna ner i privata fickor. Varför inte förbättra den egna verksamheten om den är så dålig? Aldrig skulle väl en privat arbetsgivare (som de styrande politikerna är) tala illa om sin egen verksamhet och styra kunderna till andra företag? så märkligt och oetiskt beteende.

Sverigedemokraten beskrev hur det kom 40 000 invandrare till ´Stockholms län varje år, och, säger han dramatiskt, hälften av dem kommer från andra länder. Det får en ju osökt att fundera över vilka som är invandrare i Sverigedemokraternas ögon, jo, samer, det vet vi, antagligen skåningar, värmlänningar och en hel del andra också, kanske även nyfödda bebisar eftersom 30 000 av länets nya medborgare är nyfödda och det är därför det är kris i förlossningsvården. Sverigedemokraten menar också att dessa invandrare tar väldigt mycket av vårdens resurser, vilket kanske inte är konstigt om de är nyfödda. Efter det gör Anna Starbrink (fp) faktiskt ett bra inlägg där hon konstaterar att en fjärdedel av de som är anställda inom vården i Stockholms läns landsting har utländsk bakgrund. Vården klarar sig inte utan de människor som kommit hit från andra länder, de är en förutsättning för en fungerande vård i långt större utsträckning än en särskild belastning för vården som SD ville göra gällande.

Både Socialdemokraternas Erika Ullberg och Vänsterpartiets Håkan Jörnehed gör sedan starka och bra inlägg där Håkan bl a ifrågasätter att skattepengar går till skatteparadis vid upphandlingen av  nya NKS i stället för att för halva summan införa avgiftsfri akutsjukvård för barn. Vänsterpartiets budgetförslag går under namnet att Hela länet ska leva. Det förpliktigar. Imorgon är det dag två med budgetdebatt i landstinget. då ska jag själv gå upp och säga ett par väl valda ord som kommer att beröra delar av länet som av Alliansen lämnas åt svältdöden. Underlaget för inlägget kommer sedan att publiceras här på bloggen.

Många samtal blir det

Valrörelsen är inte bara det vi ser på TV, i tidningar och i sociala media. Valrörelsen är också oändligt många möten och samtal. En del samtal verkar inte leda någon vart, andra blir informationstillfällen för samtliga inblandade och leder förhoppningsvis till en bättre demokrati och ett större utbyte mellan förtroendevalda och de som givit dem förtroendet, eller kommer att göra det den 14 september.

Igår hann jag bara vara i valstugan i 40 minuter eftersom ett av mina barn behagade försvinna iväg med en kompis utan att tala om vart hon skulle, så jag tillbringade eftermiddagen med att leta. Men under den tiden jag var där hann jag få kontakt med flera engagerade medborgare. Först dök ett gäng studenter från Komvux omsorgsprogram upp och ställde frågor kring löner och arbetsförhållanden i vården. De blev väldigt glada när jag svarade dem att lönerna inom omsorgen måste höjas och att arbetsförhållandena måste bli bättre. Det måste vara möjligt att få fasta heltidsanställningar utan delade turer där personalen får äta i bilen och kissa i skogen. Att ge våra äldre ett värdigt liv ska skattas högt. Vi blir allt äldre och i vår kommun är andelen äldre förhållandevis hög. Med anledning av detta kan det vara värt att fundera på om kommunen eller staten kan göra riktade insatser för att rekrytera arbetskraft till vård och omsorgsyrken. I kommunen tycker vi i Vänsterpartiet att vi ska använda det landstings- och kommunägda bolaget Tiohundra AB för att skapa en stabil organisation som har möjlighet att erbjuda en flexibel vård och omsorg där personalen också arbetar under goda arbetsvillkor och med bra lön. På så vis ska den demokratiskt styrda vården utan vinstintressen kunna konkurrera om brukare och arbetskraft. Vi skulle också kunna erbjuda delfinansierad utbildning för människor som annars är arbetslösa och möjlighet till körkortsutbildning vid omsorgsprogrammet för att också göra det möjligt för studenterna att få jobb dag ett efter avslutad utbildning. Omsorgsstudenterna var mycket nöjda med mina svar och jag undrade om inte alla svarade väldigt välmenande och extra positivt så här ett par veckor innan valet, men de svarade att så var inte fallet. Till exempel Moderaternas svar hade inte alls väckt något jubel i gruppen.

Efter en stund kom två herrar och ville prata om ett utbyggt cykelvägnät i kommunen samt olägenheter med buller från Mellingeholms flygplats. De lämnade en strategi för cykelvägsutbyggnad samt förslag på vägsträckningar som de tyckte var extra viktiga. Där fanns bl a förslag om att banvallen mellan Rimbo och Norrtälje skulle kunna bli cykelväg. Superintressant. Eftersom det var den cykelväg, förutom längs väg 76 Norrtälje-Älmsta, som jag föreslog i min första motion till Kommunfullmäktige för 20 år sedan. Dessutom, vill jag poängtera, är detta intressant eftersom den delen om banvallen blev bifallen.

Efter jobbet idag var jag inbjuden till Hyresgästföreningens mobila lägenhet som är placerad utanför Stadsbiblioteket. Där fick jag, förutom att se den fina compactliving-enheten, diskutera Hyresgästföreningens lokala handlingsprogram samt skriva på ett vykort till kommunalrådet om att låta det kommunala bostadbolaget Roslagsbostäders hyresgäster slippa straffskatt. Det fanns flera bra krav i föreningens handlingsprogram. Något som jag själv uppskattade väldigt mycket var stycket om att hyresgäster själva ska få vara med och påverka vid renovering och att renoveringen inte skulle kunna höja hyran som att hyresgästen inte har råd att bo kvar. Det är ju en fråga som ligger mig själv väldigt nära då jag väntat på en renovering i två år utan att faktiskt veta om jag kommer att ha råd att bo kvar om den blir verklighet och, beroende på hur mycket en som hyresgäst får vara med att påverka, om vi verkligen vill bo kvar till den nya hyran.

Flera av de besökande till den mobila lägenheten var överväldigade och en person föreslog att sådana enheter kunde staplas i hamnen för att göra det möjligt även för ungdomar att bosätta sig där. Efter att jag varit hos Hyresgästföreningen sprang jag ner till Radio Roslagen där jag skulle duellera med Landsbygdspartiet, oberoendes representant Magnus Malmsten. Där fick vi bl a informationen att en geoteknisk undersökning av hamnen totalt dömde ut allt bostadsbyggande där och med den informationen i handen kanske vi inte ska bygga för ungdomar just där och kanske inte helst för någon annan heller. Framtida miljö/naturkatastrofer och risk för sådana är ingenting vi ska ta lätt på. Det är reella risker som ska tas hänsyn till vid byggande och planering av samhällen.

Magnus och jag fick också duellera i frågor som skolan, landsbygden, näringsliv mm. Vi var ganska överens om det mesta. När vi kom till frågan om vargens existens i Sverige hade vi dock helt skilda åsikter. Medan Lpo står för att alla vargar ska finnas i hägn, d v s inga fria vargar, så tycker vi snarare att vargstammen, för att undvika inavel, måste bli större. Vi människor har inte ensamrätt på jordklotet och vi måste lära oss att leva sida vid sida med de djur och växter som finns här och har funnits här länge. Tamdjur måste helt enkelt skyddas och det får vi gemensamt betala för, djurägare ska givetvis också ersättas vid förluster. Magnus tyckte dock att det fanns alldeles för mycket varg, att de som vill ha varg ska komma överens med markägare och sätta upp hägn där de kan vara och han antydde t o m att den svenska vargstammen innehåller korsningar med ryska hundar som använts vid spaning under sovjettiden, korsningar som är som vakthundar, men ´som inte skäller.

Jag ska inte heller säga att vi var överens om blockpolitiken. Lpo stödjer alla förslag som enligt dem är bra för landsbygden, oavsett vem som lägger förslagen. Är det det som är att vara oberoende? Jag undrar ofta i dessa tider då det flirtas hej vilt och pratas om blocköverskridande och oberoende. Magnus sade sig också vara personligt oberoende; han kommer att uttrycka sin åsikt oavsett vad ett parti förväntar sig och därför kommer han troligtvis aldrig att bli en erfaren politiker, som jag beskrevs som.

Jo, jag har varit med ett tag. Jag har aldrig resonerat som jag hör en del göra, att jag kan inte engagera mig i något parti, för tänkt om jag inte tycker som de i någon fråga. Jag är ju en del av partiet, av rörelsen, och självklart kan jag påverka partiets ståndpunkt i frågor jag tycker är viktiga. Jag har bara varit oense med partiet om frågor som jag själv inte tycker är livsviktiga, det är inte ett problem för mig.  Magnus uttryckte det som att han aldrig kommer att bli en politiskt korrekt politiker, och det är nog inte jag heller, men jag är en väldigt politiskt korrekt person. Jag har höga krav på mig själv och mår som bäst när jag lever efter dem.

Senare på dagen pratar jag skola, kvarsittning, läxor, hemmasittare, nationella prov, betyg mm med föräldrar vid fotbollsplanen. Många samtal blir det och många ställer samma fråga; Hur tror du det går, hur är känslan? Och efter alla samtal jag har med er där ute är känslan god, men jag vet att det finns många fler där ute som inte pratar med mig utan med det moderata kommunalrådet. Och därför är nog känslan hos honom också god. Men gör Sverige och Norrtälje en tjänst, rösta rött, inte oberoende, inte blocköverskridande, utan riktigt rött så att vi får ett alliansfritt styre.

underlag för presentation i Älmstadalen

Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av 

allas lika värde,rättigheter och möjligheter. I det samhället

bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sitt behov.
 
Norrtälje kommun är en kommun med en ganska ålderstigen befolkning 

där mer än en tredjedel är bosatt på landsbygden. Till ytan är 

kommunen länets största, men innehar endast tre procent av befolkningen. 

Detta ger speciella förutsättningar, men också unika möjligheter.
 
Vänsterpartiet vill göra det möjligt för hela kommunen att leva 

och utvecklas. Vi tror inte att detta sker av sig självt som en 

bieffekt av satsningar på Norrtälje stad. I stället vill vi 

förbättra och förstärka den kommunala verksamheten i hela kommunen 

samt uppmuntra och stödja kreativa medborgarinsatser.
 
Vi vill inrätta en kommundelsnämnd med egen budget och med ansvar 

för de kommundelarna som ligger utanför norrtälje stad. Vi tror att 

detta kommer att sätta ett större fokus på de olika kommundelarnas 

utveckling och göra det möjligt för medborgarna i kommundelen att på 

ett mer demokratiskt sätt påverka resurserna.
 
I väddöbygden verkar många ideella krafter, bara runt Älmsta finns ett 

25-tal olika föreningar. Väddöbornas engagemang har bl a resulterat i 

det förnämliga Sjöfartsmuseet, en fullstor sporthall, ett unikt äldreboende 

på Solhem samt att området kring kanalbanken/roslagsleden röjts från sly, 

grusats och fått gräset klippt, genomfarten genom älmsta har också 

försetts med perenna planteringar. Vi anser att Väddöbornas engagemang 

för sin bygd bör ses som en tillgång för hela kommunen och få det stöd 

det förtjänar.
 
För att människor ska kunna bo och verka på mindre orter och på 

landsbygden året om krävs en väl fungerande samhällsservice. 

I vänsterpartiet vill vi se ett utbyggt bredband, en förutsättning 

för många att kunna arbeta och studera. Vi vill se utbyggd 

kollektivtrafik med säkra på- och avstigningsplatser längs våra slingriga 

vägar, vi vill införa ett logistikstöd för lanthandeln och vi vill se väl 

fungerande, livskraftiga skolor som kan utvecklas utan ett ständigt 

nedläggningshot.
 
 Det senare vill vi åstadkomma genom en grundlig genomgång av samtliga 

skolors förutsättningar där hänsyn kring den kringliggande 

samhällsutvecklingen också tas. Diskussioner och enkäter genomförs 

med verksamma föreningar, företag, föräldrar, elever etc. När detta är 

gjort fattas beslut om vilka skolor som långsiktigt ska finnas kvar 

där den tyngsta beslutsfaktorn är möjligheten att upprätthålla en god 

pedagogisk kvalitet. De skolor som beslutas vara kvar ska ges goda 

förutsättningar, t ex genom inrättande av någon akademisk enhet där 

skolan kopplas till universitet/högskola och fortlöpande bedriver 

forskning. ex på forskningsområden skulle kunna vara små skolors 

förutsättningar, distansundervisning i glesbygd.
 
Vi vill också se en vård och omsorg som finns tillgänglig i hela kommunen. 

Vi tror att detta bäst åstadkoms genom en permanentning och en fördjupning 

av Tiohundraprojektet. Det är vår övertygelse att en sammanhållen vård och 

omsorg har oändliga möjligheter. Genom samarbete kan vi skapa en flexibel 

organisation och erbjuda ett större utbud av service även i mindre 

tättbefolkade områden. Det är enkelt, det vi förlorar på gungorna, 

tar vi in på karusellerna och på så sätt kan människors behov ligga till 

grund för vårdutbudet. Säljer vi ut karusellerna får vi svårt att 

finansiera gungorna. Vi uppskattar initiativ som Solhem och tycker att 

kommunen ska stödja detta, men det räcker inte. Kommunen måste ta ansvar 

för att se till att tillräckligt med boenden för äldre finns. 

I vänsterpartiet föreslår vi att alla som fyllt åttio år själva ska få välja

om de vill bo kvar hemma eller om de behöver ökad trygghet i form av ett 

äldreboende. Vi vill också utveckla hemtjänsten så att den äldre i större 

utsträckning kan välja vilken service som ska ingå i biståndsbedömningen.
 
I Väddöbygden finns flera företagare som redan nu är verksamma i de 

branscher som vänsterpartiet ser som framtidsbranscher, t ex  produktion 

av lokala livsmedel på väddö gårdsmejeri, roslagskött, 

Danne och Britt-Inger i Senneby, Leffe i Musko m fl. Vi vill att det 

ska bli enklare för kommunen att upphandla ekologiska och 

närproducerade livsmedel till våra skolor, förskolor, sjukhus, 

äldreboenden mm. Det är ju något som så gott som alla partier säger 

sig vara för idag och då borde det inte vara omöjligt att genomföra. 

Det ger inte bara bättre kvalitet och bättre miljö utan även fler 

arbetstillfällen och ett bevarat/utvecklat kulturlandskap.
 
Vi vill också se över hur kommunen i större utsträckning ska kunna 

använda sig av lokalt producerad energi. Livsmedels- och hållbar 

energiproduktion är två av de stora potentialer som landsbygden besitter. 

Vår kommun är full av små kreativa företag som är en förutsättning för 

vårt välstånd och därför måste få goda villkor att verka. T ex måste det 

bli möjligt för små företag att delta vid offentliga upphandlingar. 

Vi vill också stödja sociala företag och kooperativa möjlighet att 

utvecklas i kommunen.
 
Sist, men inte minst, vill vi uppmuntra utveckling av ekoturism

i kommunen. Ett led i detta kan vara att kommunen tar över ansvaret 

för Roslagsleden. Vi vill också se en utbyggnad av gång- och cykelvägnätet 

i kommunen. På detta är vi beredda att satsa 15 Mkr/år, samma summa 

per person som satsas i Stockholms stad. Redan för 20 år sedan föreslog 

jag som första motion i kommunfullmäktige cykelväg mellan Norrtälje 

och Älmsta. Idag tycker jag nog att cykelvägen ska sträcka sig ända till 

Grisslehamn, men det finns också många andra vägsträckningar som behöver 

säkra cykelbanor inte minst runtom våra skolor och handelscentra.

Norrtälje kan bli bättre

Det är tydligt att den moderatledda majoriteten i kommunen litar helt till att väljarkåren inte har längre minne än någon månad tillbaka i tiden, möjligtvis ett par-tre månader. Så nu jäktas det med att inviga vägar, kulturhus och badhus för att det ska ligga i färskt minne hos valmannakåren den 14 september. Allt gott som denna borgerliga majoritet har åstadkommit under sina alltför många år vid makten. Det som de inte har lyckats åstadkomma får utgöra grund för de borgerliga småpartiernas manifest och löften inför nästa mandatperiod. För onekligen funderar en en hel del på varför Centern just nu vill satsa på bättre mat till de äldre och naturreservat i Färsna t ex, när de inte lyckats åstadkomma det under otaliga år i majoritetsamarbete. Onekligen funderar en en hel del över varför Moderaterna helt plötsligt säger sig vilja ha mindre klasser i skolan, då de i debatt efter debatt envist hävdat att klasstorleken inte har någon betydelse för barns inlärning. Kanske är de lite missnöjda med sitt eget arbete?

Det finns dock en som inte är det minsta missnöjd och det är kommunalrådet själv. I dagens Norrtelje tidning vill han passa på att presentera allt gott Moderaterna och deras nickedockor gjort för kommunen under den senaste mandatperioden. Nytt badhus, jehupp, kostade bara 20 mkr mer än beräknat, men en ny förskola i Vigelsjö för 30 mkr det var för dyrt. I stället dras barn och skolkontoret och alla kommunens förskolebarn nu med höga kostnader för inhyrda, icke ändamålsenliga baracker. Nytt kulturhus, jehupp, klubbades för under 20 mkr för då behövde majoriteten inte ens ta debatten om vad det skulle innehålla eller hur pengarna skulle kunna räcka till mer än ett tomt skal i fullmäktige; beslutet kunde nämligen klubbas direkt i kommunstyrelsen till följd av den låga kostnaden. Huset, har jag hört, är redan för litet och utrymmen på Pythagoras industrimuseum måste hyras in för att få plats. Renovering av det gamla gevärsfaktoriet och museiparken är däremot ingenting som majoriteten brytt sig om att ens diskutera.

Det byggs mer än någonsin, fortsätter kommunalrådet, men vad är det som byggs? Hittills har vi bara sett dyra bostadsrätter, många av dem inriktade enbart mot personer över 55 år. Det talas om hyresrätter, men innan valet har ingen satt spaden i marken för att åstadkomma något större antal hyresrätter som kan minska den hutlösa kö på 12 år för en hyresrätt i centrala Norrtälje. Oftast är det väl så att kommunalrådet har bättre koll än alla oss andra vad som är på gång. Att utkräva någon form av ekonomisk försäkring från det nystartade bolag som lovat bygga 300 hyresrätter bakom kommunhuset kom inte på fråga; det är pålitiga personer, lovar kommunalrådet. Vid sittande debatt i Rimbo får debattanterna också veta att det är klart med byggnation av ett nytt område i Rimbo. Trots att inga beslut tagits.

Och visst är det konstigt att några Moderater vill ha mindre klasser trots att kommunalrådet säger att resultaten i skolan redan förbättrats markant? Att Norrtälje kommun har ett högre meritvärde än samtliga S-styrda kommuner i länet verkar vara tillräckligt för kommunalrådet. Han påpekar att Norrtälje är länets tryggaste kommun. F d gruppledaren för Folkpartiet hävdar att Norrtälje är länets bästa äldrekommun. Kommunalrådet fortsätter att tro att en nödvändig utbyggnad och upprustning av VA-nätet är den ultimata och ända miljösatsningen en kommun måste göra under ett halvt sekel. Och att en utveckling av en skärgårdskommun måste innebära försämrat strandskydd och ökad byggrätt/äganderätt.

Det enda jag tänker hålla med kommunalrådet om är att Norrtälje kan bli bättre. Vi kan ändra fokus, vi kan se de förstärkningar som behöver göras i skolan, i förskolan och på fritids för att våra barn ska få en trygg uppväxt och de kunskaper de har rätt till. Vi kan se de förstärkningar vi måste göra inom vård och omsorg för att ge personalen drägliga arbetsvillkor, för att kunna erbjuda människor i hela kommunen närhet, trygghet och en kontinuerlig service som inte ständigt hotas av nedläggning, privatisering och centralisering. Vi kan se hur vi kan värna natur och kulturvärden och lyfta dem till någonting positivt för kommunens utveckling i form av t ex ekoturism samt lokal produktion av livsmedel och energi till kommunens olika verksamheter. Vi kan arbeta annorlunda för att nå de mål vi vill nå och som vi tror gör livet bättre för många i stället för att göra livet bättre för ett fåtal.

Vänsterinriktad skolpolitik och Moderat sjukvårdspolitik - i samma blogg

Snart är det val och flera toppolitiker besöker kommunen för att träffa medborgarna. Den här veckan är det fyra stycken, varav tre har blivit annonserade av artiklar i Norrtelje tidning, Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd för Moderaterna och Marit Paulsen, EUparlamentskandidat för Folkpartiet. Reinfeldt besökte naturligtvis sjukhuset som Alliansen i landstinget är synonymt med all sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun och Marit Paulsen skulle enligt pressen besöka "nån gård". SDs Jimmie Åkesson besöker Stora torget för att värva röster till EUparlamentsvalet. I Vänsterpartiet bjöd vi, trots att tidningen valde att inte skriva något om det vare sig i förväg eller efteråt, in vår riksdagsledamot och tillika talesperson i skolpolitiska och feministiska frågor Rossanna Dinamarca till ett öppet möte i Pythagoras café igår kväll. Det blev ett trevligt och välbesökt möte, dryga 30 personer samlades och lyssnade till musik av Maria Ribeiro och flermansorkestern samt Rossanna som berättade mycket intressant om både Vänsterpartiets och Alliansens skolpolitik. Det hon särskilt lyfte fram var hur skolvalet (hon vägrade kalla det fritt skolval eftersom det minsann inte är fritt för alla) ökar segregeringen och hur en segregerad skola påverkar alla elever negativt. Hon pratade också om ohållbart stora fritidsgrupper (hon nämnde en med 156 barn på tre personal) och hur denna fråga enbart uppmärksammas av Vänsterpartiet som vill ha mindre barngrupper och fler personal. Rossanna nämnde också vinstuttagen i skolan som nu snart alla utom Centerpartiet vill se ett stopp för. Det blev en intressant efterföljande diskussion där åhörarna ifrågasatte syftet med de nationella proven och vittnade om att många lärare, p g a individuell lönesättning, idag inte vågar säga vad de tycker. Frågan om förstelärare togs också upp av en åhörare som undrade om det hette förstelärare eller furstelärare.

I går besökte även sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, vårdvalets främste vän och lierade, Norrtälje sjukhus. Om detta skriver Norrtelje tidning idag. I artikeln berättar Reinfeldt bl a om ett projekt med vårdcoacher i Stockholms läns landsting som hon hoppas att även Norrtälje ska vilja vara med på då det permanentas 2015. Vårdcoacher handlar om att på ett bättre sätt möta äldres vårdbehov. Det blir tydligt att Reinfeldt inte har en aning om att Norrtälje och Tiohundra redan tidigare har deltagit i detta projekt, Aktiv Hälsostyrning, men att det avbröts av ekonomiska skäl. Allt som inte var lagstadgat skulle dras in. Och att detta är en följd av att sjukvården och omsorgen i Norrtälje under ett decennium fått för lite pengar för sin verksamhet, det borde Reinfeldt också veta. 

Och med den typen av kortsiktiga besparingar blir det tyvärr så att verksamheter som tydligt kommer att spara pengar på sikt försvinner; vårdcoacher, träffpunkter och andra sociala verksamheter som får människor att må bättre längre.

Sjukvårdslandstingsrådet uttalar sig också om Norrtälje sjukhus, som, enligt henne, ska vara kvar som akutsjukhus, men tilldelas färre operationer. Detta för att sjukhuset, också enligt henne, inte har tillräckligt många operationer för att kvaliteten ska hålla standard. Reinfeldt talar om knivtid, men missar att varje enskild kirurg på ett litet sjukhus har mer knivtid är kirurgerna på de stora sjukhusen även om det utförs färre operationer vid det lilla sjukhuset. Det är ganska naturligt eftersom det också arbetar färre kirurger vid det lilla sjukhuset. Det vore intressant att i den här diskussionen få se knivtid/kirurg eftersom Reinfeldt både säger att en riktigt duktig kirurg måste operera mycket OCH kvaliteten på Norrtälje sjukhus är inte ifrågasatt.

Norrtelje tidning frågar också Reinfeldt om kommunen kan tänkas erhålla en högre ersättning för sjukvård eftersom befolkningen är äldre och sjukare. Detta finns det givetvis ingen diskussion om på moderatkansliet i landstingshuset. Den som är missnöjd kan ju själv välja att åka någon annan stans. För i vår kommun är det ju frågan om att åka, gå är knappast möjligt. Men att vi kan välja att åka till en BRA husläkare i Täby är långt mycket viktigare för Reinfeldt och hennes gäng i landstinget än att det finns vård av god kvalitet i t ex Hallstavik, Älmsta osv. Jag vill fortfarande ha svar på min fråga vad denna vårdvalsreform kostat i rena pengar som kunde ha använts för att anpassa vården till Norrtälje kommuns förutsättningar.

Därför är vinster i välfärden den viktigaste, men inte den enda, valfrågan för Vänsterpartiet

Jag har så mycket jag vill skriva om; de nya upphandlingsreglerna i EU och bristen på svensk mat i skolor, sjukhus etc, steg vi kan ta mot en förkortad arbetstid och de livskvalitetvinster detta kan ge, Vänsterpartiets utmärkta politik för en levande landsbygd och en grön omställning osv osv osv. Men, fastnar till sist i att jag ska skriva om det som beskrivs som Vänsterpartiets enda valfråga; Vinster i Välfärden. Givetvis är detta inte partiets enda valfråga, det är ju rent löjligt att tro att ett parti som har funnits så länge och som faktiskt sitter i majoritet i flera kommuner och landsting redan idag, helt plötsligt skulle bli ett enfrågeparti. Men, det är likväl en viktig fråga.

Och det är en viktig fråga för svenska folket. En majoritet av tillfrågade har vid flera tillfällen visat sig vara emot att skattepengar, i stället för att användas till vård, skola, omsorg, tas ut i vinst av de företag som bedriver verksamheten. Här har speciellt de s k riskkapitalbolagen fått klä skott och t o m finansminister Anders Borg (M) har efterfrågat hårdare tag för att stoppa just riskkapitalbolagen och fått Annie Lööf (C) att uttrycka att han låter som en Vänsterpartist. Det är däremot ganska orealistiskt att se att det på ett effektivt och rättvist sätt skulle gå att stänga ute just vissa typer av företag från att bedriva verksamheter. Nu har det ju äntligen (!) blivit möjligt att enligt EUregler ställa krav på kollektivavtal och klimathänsyn i upphandling, men hur ska ett företag kunna "lova" att bedriva verksamhet i ett visst antal år, då de samtidigt ska lägga lägsta anbud och är tvungna att chansa på att det överhuvudtaget går att bedriva verksamheten för de pengar kommuner och landsting betalar ut? Det utestänger ju i stället de små lokala företag som privatiseringsivrarna säger sig vilja stärka.

Det här kan också bli en märklig debatt i en landsbygdskommun som Norrtälje. Det är nog inga välfärdsföretag som tar ut några högre vinster här. Att kunna göra vinst på en verksamhet kräver ett ganska gott underlag av brukare och möjligheter att effektivisera. Om det finns två anställda är det svårt att dra ner på personalen t ex. Effektiviseringar inom hemtjänsten är gjorda näst intill vägs ände och fler företag inom den verksamheten i den här kommunen leder snarare till en allt mindre effektiv organisation. Att bedriva verksamheter i en landsbygdskommun med låg utbildningsnivå är förknippat med kostnader utöver rikssnitt och det är väl också därför som den borgerliga majoriteten har fått arbeta hårt med att locka hit fler företag för att kunna avhända sig kommunala uppgifter. Med vinster som ända drivkraft lockar vi inga företag att ta över de verksamheter som vi själva inte klarar av att få att gå runt. Det är därför också nära till hands att tro att de företag som bedriver vård, skola och omsorg i Norrtälje kommun i många fall inte gör detta av vinstintresse utan av t ex ideologiska eller pedagogiska skäl.

Anders Borg (M) hojtar alltså om att sätta stopp för riskkapitalbolag i välfärden, men blir nu stoppad av privatiseringsfundamentalisten Annie Lööf (C). Socialdemokraterna vill inte sätta ner foten om vinster i välfärden och verkar också pyssla med nåt kompromissnickeri som de kallar för "ordning och reda", vilket för min del mest för tankarna till Folkpartiets misslyckanden inom skolpolitiken. LO har ett tydligt kongressbeslut som tar avstånd från vinster i välfärden, men trots detta ger förbundet sig nu ut på den hala kompromissisen och letar efter sossekompisarnas händer för att hålla balansen. LO menar att företagarna och facken tillsammans ska förhandla bort vinsterna, jo, tjena, det verkar ju vara en framkomlig väg.  Nej, det enda som sker här är att det läggs ut dimridåer för vad som egentligen händer med våra skattepengar.

Det är ganska många i Sverige nu som ser hur skolan (tänk senaste PISA), vården (senast cancervården i blickfånget) och omsorgen (typ varje dag i tidningen) är i stort behov av mer resurser, fler anställda, bättre mat osv. Behovet är inte fler företag, det tror jag ganska många är överens om. Fler personer vittnar om att de tjatat sig före i vårdköer och betalat ur egen ficka, så visst kan behovet av sänkt skatt för att kunna betala själv finnas, men det känns inte riktigt etiskt rätt. 

Klart och tydligt är att det behövs ingen Linje två i den här frågan, väljarna bör få klara besked vad vi tänker använda deras skattepengar till. Tydligast här är Vänsterpartiet som säger nej till vinster i välfärden. Det är ingen orealistisk utopi, det fungerar i många andra länder, det måste kunna fungera här. Drivkraften inom vård, skola och omsorg ska inte vara girighet utan att du är fylld av engagemang och intresse för det yrke du utövar och vill vara med och utveckla verksamheten till toppnivå.

Därför behövs tydliga alternativ inom politiken

Folkpartiet har haft landsmöte och tagit en rad beslut inför valrörelsen och de stundande valen under 2014. Ett viktigt ställningstagande har varit att värna den förödande vårdvalsmodellen och se till att sprida den över hela landet, oavsett om den fungerar eller inte. Fokus i Folkpartiets vård- och omsorgspolitik är således inte patienten/brukaren utan möjligheten för vårdföretag att verka och tjäna pengar på våra skattemedel. Skrivelsen som antogs löd enligt följande:

Vårdval och etableringsfrihet ska råda i hela landet för den som lever upp till kvalitetskraven. Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar. Den utförare som hållet otillräcklig kvalitet eller gör sig skyldig till allvarliga brister ska inte ha tillstånd att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. 

Jo, men det vet vi ju alla att Folkpartiet tycker att det är viktigt att företagare får goda villkor att verka, så goda att huvudsyftet  med skattefinansieringen glöms bort. Hur ska den fria etableringsrätten försäkra ett gott utbud av vård och omsorg i glesbygd, avfolkningsorter, områden med hög andel gamla/sjuka/fattiga? Det har inte lyckats hittills och risken är liten att det lyckas mer av att vårdvalsverksamheterna utökas. Vi kan se hur vårdutbudet påverkas av vårdvalet och den fria etableringsrätten inom Stockholms län och inom Norrtälje kommun. Ur Vänsterpartistisk synvinkel är det inte en modell som kommer att tillgodose hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om likvärdig vård för alla.

När jag skriver detta sitter många och förfasar sig över hur media rapporterar kring SD och vill med yttersta tydlighet markera att de tar avstånd från SDs rasistiska politik. Det är mycket viktigt att ta avstånd från all främlingsfientlighet tycker jag, det går inte att nog understryka. Idag har jag varit och lämnat kläder och leksaker till flyktingbarn som just kommit till Sverige från ett krigsdrabbat Syrien. Det kändes bra och dåligt. Bra för att de blev så glada och för att det var konkret på ett annat sätt än att SMSa pengar till Filippinerna. Dåligt för att jag inte vill att vår humanism ska bygga på välgörenhet utan på grundläggande strukturer som stödjer alla människors lika värde. Det är viktigt.

Men, det är också viktigt att det finns andra skiljelinjer inom politiken. Varje människas val att utnyttja sin rösträtt kan skapa en förändring av samhället. I Vänsterpartiet accepterar vi inte vinstuttag inom välfärdssektorn. Det är för oss helt främmande att ekonomisk lönsamhet ska vara drivmedlet för var hälso/sjukvårdsservice eller skolor ska etableras/finnas kvar. Avgörande måste vara behovet som finns i området. Detta går enbart att uppnå genom att förtroendevalda anger var en verksamhet bör etableras. Ägarförhållanden är sedan inte alltid avgörande, men inga verksamheter ska etableras av vinstintresse. Människors rätt till likvärdig utbildning, hälso och sjukvård är viktigare än så.

Det finns alltså en avgörande skillnad mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. Det är något som Socialdemokraterna har att ta ställning till då det väljer samarbetspartner, men det är också något som Socialdemokratiska väljare lämnas i ovisshet om. En röst på Vänsterpartiet är en röst mot vinster i välfärden.

Norrtälje och Södertälje sjukhus hotas åter, men i det fördolda

Hörde just en tjej på radio som berättade att hon bloggade minst tre gånger om dagen. Då kom jag på mitt nyårslöfte att ta upp bloggandet igen. Sedan 1 januari har det väl blivit en 3-4 bloggposter. Fattigt skulle jag uttrycka det. Problemet är ju inte att det inte finns nåt att säga. Och lång tid tar det inte heller. Jag provar igen.

I förrgår träffade jag tre kirurger på Norrtälje sjukhus. Här följer mina minnesanteckningar från det mötet.

"Jag har pratat med tre kirurger på Norrtälje sjukhus angående den nya framtidsplan som ska tas för hälso/sjukvården i Stockholms län den 11-12 juni.

Enligt framtidsplanen kommer inga cancerpatienter att i framtiden behandlas vid Norrtälje eller Södertälje sjukhus (se sid 39). Detta är ett hot mot sjukhusens framtida verksamheter. Cancervården är en väsentlig del av den allmänna sjukvården. Vad händer om man bryter bort den? Läkarna jag talade med oroade sig för akutmottagningen, som de menar är beroende av att det finns en viss volym av annan vård och dagkirurgi. Läkarna menar att ett akutsjukhus måste kunna hantera vanliga sjukdomar. Om all cancervård försvinner från Norrtälje och Södertälje sjukhus kommer sjukhusen att kompetensdräneras och detta kommer att gå ut även över andra patienter inom t ex mag/tarmkirurgin. Planen anger att verksamheten kommer att ekonomistyras så om cancerpatienter ändå behandlas vid de två sjukhusen kommer ingen ersättning att utgå. Detta innebär att sjukhusen måste skicka vidare alla misstänkta tumörer till sjukhusen i centrala Stockholm, alla cancerpatienter som kommer till akutmottagningarna måste skickas vidare och detta drabbar även hemsjukvården och ASIH, som har behov av närhet till ett akutsjukhus för sina svårt sjuka patienter.

Läkarna jag talade med menade att framtidsplanen inte är förankrad i verksamheten. De har själva deltagit i det s k specialistrådet som fått yttra sig över planen och de blev förvånade när de såg att det som nu står i planen inte stämmer överens med det som specialistrådet tyckte. De hänvisar till en Nationell plan för cancervården som på regional stockholmsnivå drivs i inriktningen att cancervård inte ska ske på små sjukhus. Som stöd för detta hänvisas det till att cancervården inte drivs bra på små sjukhus i England. I Stockholms län finns statistik sedan 15 år tillbaka som visar att cancervården är väldigt bra i Norrtälje.

I specialistrådet var man överens om att ändtarmscancer – där man har få patienter - kan släppas till de centrala sjukhusen och NTS kan inom detta område öka samarbetet med DS. Däremot var alla överens om att tjocktarmscancer skulle behandlas på alla sjukhus. Specialitetsrådet har alltså en annan uppfattning än det som står i planen. Läkarna menar att idéerna om centralisering som förs fram i framtidsplanen kommer från Regionalt center för cancervården. Planen utgår från ett storstadsperspektiv, men 70-80% av all cancervård går att bedriva med lika hög kvalitet vid mindre sjukhus. Läkarna vill att rospiggarna ska ha nära till sin hjälp och vård, och menar att NTS idag har bra kontakter,nätverk och videokonferenser med andra sjukhus i länet. Kortast väntetid mellan diagnos och behandling är idag på NTS, Södertälje och Ersta sjukhus.

Idag opereras 20-25 patienter cancerpatienter per år vid NTS, ett tiotal utreds, och ca 100-200 cancerpatienter finns i systemet. Till detta tillkommer palliativa patienter. ASIH påverkas inte direkt av framtidsplanen, men deras verksamhet grundas på närhet till ett akutsjukhus.

Läkarna saknar en konsekvensbeskrivning av vad som händer med sjukhusen när alla cancerpatienter slussas till sjukhusen i centrala Stockholm. De menar att det kommer att bli överfullt på stockholmssjukhusen och att en bättre lösning vore att flytta ändtarmscancer från NTS och Södertälje, samtidigt som de sjukhusen på sikt skulle kunna ta emot fler tjocktarmscancer i nära samarbete med stockholmssjukhusen. En avlastning som kommer att behövas med tanke på bl a befolkningsökningen i länet.

Slutligen undrar läkarna om politikerna i landstingsfullmäktige är medvetna om vad detta beslut innebär såväl för cancerpatienter (och andra patienter)i länets utkanter samt för Norrtälje och Södertälje sjukhus fortsatta status som fullvärdiga akutsjukhus.

Beslutet kan tas, säger det, men det ska tas med öppna ögon och de som beslutar om det ska sedan stå ansvariga för följderna."

Jag ser detta som mycket allvarliga signaler och det finns all anledning för invånare i Norrtälje och Södertälje att åter rusta sig för barrikaderna. Med tanke på allvaret i frågan har jag valt att inte göra partipolitik av detta (förrän jag får majoritetens respons), utan delat med mig av informationen till politiker i alla färger, media och tjänstekvinnor och män för att få klarhet i detta.

Är det viktigt att förvalta skattepengar väl?

Som jag skrev på den här bloggen nyligen så utvecklar borgerligheten ett märkligt och ovidkommande smutskastningsspel så fort de på något vis känner sig hotade av vänstern. Det visar sig åter igen i kommentarsfälten under den förträffliga debattartikel Jonas Sjöstedt idag hade införd i norrtelje tidning.

Vad i artikeln får en kommentator att vilja spekulera i hur vänsterpartiets kursgård i Syninge är finansierad? Artikeln handlar ju om hur vi på ett berättigat sätt använder skattepengar för alla medborgares bästa. Säkerligen har skattepengar någon gång finansierat kursgårdar, och det finns säkert andra "ljusskygga" finansiärer också. Men det är ju inte det artikeln handlar om. Artikeln ifrågasätter om det är riktigt att privatpersoner tillåts slimma skattefinansierad verksamhet och på så sätt kunna stoppa vinstpengar i egen ficka. Är det rätt att de pengar du och jag betalar i skatt riskerar att hamna i någon pengasmart människas privata ficka medan mormor till stor del får tas hand om mamma eftersom den privata eller offentliga skattefinansierade omsorgen inte räcker till?

Som debattören beskriver är det inte bara offentlig eller bara privat vård som försämras, det räcker att någon oseriös aktör går in på marknaden och dumpar priserna så blir alla utförare tvungna att slimma,  spara in och i slutändan sänka kvaliteten. Vem vinner på det? Endast den privata utförare som har möjlighet att stoppa pengar i egen ficka.

En kommentator hänvisar till forskning som visar att kvaliteten på samtliga skolor har ökat i de kommuner det finns friskolor. För det första drivs inte alla friskolor med vinstintresse. Det är en viktig aspekt. För det andra finns det också internationella studier som visar hur likvärdigheten i den svenska skolan kraftigt försämrats i och med friskolornas ohämmade framväxt. 

Frågan är inte huruvida det ska finnas alternativa utförare inom välfärdssektorn utan huruvida vi ska tillåta att dessa utförare plockar ut vinster ur våra skattepengar istället för att förbättra och utveckla verksamheten. Möjligtvis innebar privatiseringarna till en början nya idéer och arbetssätt, men nu finns inte mycket mer än effektiviseringar och vinster på bekostnad av kvalitet, trygghet och ideella krafter kvar.

Tiohundra - Ett livsprojekt?

Förr kunde en gå hur länge som helst på olika vikariat hos samma arbetsgivare, t ex Norrtälje kommun. Efter att jag avslutat min ungdomslagstjänst, som det hette på den tiden, vid fyllda 20 år, fortsatte jag att arbeta som vikarie inom barnomsorgen. Det var 1987. Jag fortsatte på olika vikariat till 1993, sen ledsnade jag på att aldrig bli aktuell för en fast anställning. Jag skulle börja plugga, utbilda mig till lärare, men kom på villovägar och blev biolog. Inte blev utsikterna bättre för att hitta en fast anställning efter utbildningen, men reglerna för vikarier har förbättrats. Idag får en inte vikariera hur länge som helst, efter en viss tid blir arbetsgivaren tvungen att erbjuda en tillsvidareanställning. Visserligen har den regeln lett till att en del arbetsgivare bara tar in en vikarie den tid de kan göra det och sedan låter bli att ringa till den personen och tar in en annan för att slippa anställa någon, men det är ändå ett steg mot något som skulle kunna bli bättre. Om personen inte uttryckligen vill så, så ska det inte vara möjligt för arbetsgivaren att ha hen kvar i osäker anställning hur länge som helst.

Det finns andra saker som också borde regleras. Hur länge kan egentligen ett projekt förlängas? En verksamhet kan väl inte vara ett projekt för alltid? På ett sätt är jag glad att Tiohundraprojektet föreslås förlängas, nu finns möjligheten att avgörandet om hur vård och omsorg i Norrtälje ska organiseras kommer att tas av en klokare majoritet under nästa mandatperiod. Ungefär som när en begär återremiss på ett ärende i fullmäktige så tycker jag att en förlängning av ett färdigutvärderat projekt borde motiveras på något sätt. Varför är projektet inte redo att permanentas? Det som är positivt med att vård och omsorg i Norrtälje kommun fortsätter att drivas i projektform är att det finns möjligheter att testa fler olika lösningar inom projektet. Det som är negativt är att det fortfarande kommer att råda en osäkerhet för de anställda, speciellt på förvaltningsnivå och att det kommer att vara fortsatt svårt att göra rekryteringar.

Samtidigt hoppas jag att ytterligare tre år ska ge oss chansen att visa att "den samlade pengapotten", "de gemensamma beställningarna" och "samarbete utan stuprör" är suveränt vad det gäller att skapa kvalitet och trygghet för invånarna och att det också är kostnadseffektivt. Vårdval Stockholm kommer att samexistera med Tiohundra, men förhoppningsvis kommer det bara att leda till att fördelarna med det senare och nackdelarna med en likriktad, stel vårdapparat kommer att framträda tydligare inför nästa gång det är dags för beslut. Jag hoppas få mandat att fortsätta värna vår unika vård och omsorgsstruktur i Norrtälje kommun tills den är permanentad och säker. Kanske blir det ett livsprojekt.

Vi mår bara bra tack

Hemkommen från två debatter denna heta lördag i Norrtälje. Jag började vid skördemarknaden i Societetsparken där Studieförbundet Vuxenskolan ordnade debatt om lokalproducerad mat och förutsättningarna för de små jordbruken. Jag tyckte det var en ganska bra debatt även om det tog lång tid innan man fick ordet när man vinkade. Även om det kändes som om det var lättare för vissa att få ordet liksom.

Det kändes att det fanns vissa skilnader partierna emellan och det var skönt. Visserligen var det Centern och Folkpartiet (vilkas båda representanter var bönder samt att det är de två partierna som är medlemmar i studieförbundet) som drog applåderna, men jag tycker ändå att det var jag och Socialdemokraternas representant Tove Engvall som hade de klart bästa, tydligaste och visionäraste inläggen.

Det handlar om att jordbruken ska kunna finnas kvar, att bönderna ska kunna överleva, göra nysatsningar. Det handlar om att hålla landskapen öppna. Det handlar om att kunna servera närproducerad mat till våra barn och äldre, på våra offentliga inrättningar, men även på våra restauranter. Det handlar om att minska miljöstörande transporter och det handlar om en turistattraktion och även annan attraktionskraft och marknadsföring för vår kommun.

Folkpartiet och Moderaterna deklarerade väl klarast att de inte vill att politiken ska lägga sig i detta. Men då så, vad gjorde ni där?

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sa tydligt att politiken kan och ska styra mot de visioner vi har för det framtida samhället. Vi har verktygen. Gör vi fel ska de som har kunskapen protestera. Även Miljöpartiets Ingrid Landin tyckte att vi politiker måste utmana de regelverk som finns för att nå den vision vi har. Kommunen måste visa tydligt vilken verksamhet vi välkomnar och genom att arbeta om upphandlingsunderlagen för mat till barn och äldre säkra efterfrågan på lokala livsmedel.

Jag sprang vidare till vårddebatten på Speakers Corner. Det handlade mycket om sjukhuset och maten till de äldre. Även här märktes tydliga skillnader mellan partierna. Medan Socialdemokraternas Håkan Jonsson och undertecknad konstaterade att det största hotet mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var en utförsäljning/privatisering av sjukhuset eller delar av sjukhuset, verkade de borgerliga partierna (Moderaterna ej representerade) inte tycka att det förelåg något hot mot sjukhuset. Mycket märkligt eftersom det är Centern och Folkpartiet som i sina annonser talar om att de vill Rädda akutmottagningen på Norrtälje sjukhus. Hm.

Men det är två lustiga partier för i samma debatt sitter de och säger att de vill att de äldre ska få bättre mat trots att de för bara ett par veckor sedan gjorde en upphandling av kylda matlådor till äldre på exakt samma underlag som det gjordes för ett par år sedan. Inte förrän år 2013 känner den borgerliga majoriteten sig mogna för att göra en annorlunda upphandling av maten till våra äldre.

Hans Andersson från Folkpartiet, vilken jag nästan känner blev min främste motdebattant i båda debatterna, menade att vi måste myndighetsförklara de äldre och med det menade han att de äldre måste ha möjlighet att välja vilket företag som ska utföra deras hemtjänst/hemsjukvård. Känns lite löjligt när man genomfört ett kundval som lockat ett företag att utföra hemtjänst i ett distrikt av kommunen, fått ett befintligt företag att gå i konkurs och det egna bolaget att säga upp sitt avtal för hemtjänst/hemsjukvård i delar av kommunen.

Jag tycker att de äldre i stället ska kunna välja vad de vill ha utfört i hemmet, vilken mat de vill äta samtidigt som de garanteras en långsiktighet i sin hemtjänst/hemsjukvård genom att verksamheten samlas i det gemensamma bolaget, breddas och stärks och får tillräcklig ersättning för det den utför.

Vårddebatten kommer snart att finnas på www.tvrr.se.

Efter debatterna fick jag frågan om jag inte har någon barnvakt till mina barn. Svaret är väl att det till viss del är en fråga om prioriteringar. Jag prioriterar vid vilka tillfällen jag känner att det är nödvändigt att inte ha barnen med och när det funkar. Det är inte alltid det finns någon. Det är inte alltid det är praktiskt möjligt med barnen. De lider inte överdrivet mycket av att vara med, jag mutar dem med lite glass eller något och sen gör vi någonting kul tillsammans efteråt. De vet om det. Ofta finns det någon de känner igen på plats och det tycker de är roligt. Visst kan man bli vassare och mer på hugget om man bara har sig själv att ta reda på, så jag tycker nog bara att ni politiska motståndare ska tacka och ta emot så länge de är med, snart bits jag på riktigt.

Jag har hittat det!!!!

Jag har hittat hotet mot akutsjukhusen. Och det var som jag misstänkte. Moderaterna vill sälja dem, låta ännu mer av våra skattepengar gå till vinst i stället för att utveckla vården. Danderyds sjukhus är ett av Stockholms läns landstings bästa sjukhus. Sälj inte karusellerna!

Ursäkta att jag tjatar

Om karusellerna alltså, men här kan ni läsa exakt hur mycket vi kunnat fördela om till gungorna om vi inte sålt karusellerna.

I övrigt kan jag väl berätta att jag var i Rimbo idag, ungefär lika tomt som på Lilla Torget-. Skillnaden var väl JanEmanuel, Hans Andersson, Anders Fransson, Hanna Stymne Bratt, Margaretha Lundgren och ett par valarbetare till. Och så den där kvinnan som alltid skäller på mig, men hon muttrade bara något om Lars Ohly efter att ha bråkat lite med sossarna den här gången.

Helt uppenbart var att jag missat årets roligaste debatt som tydligen ägde rum på Folkets Hus klockan tio och anordnades av Väddö Folkhögskola (?). Jag vet inte säkert eftersom vi inte var inbjudna. Hörde Ingrid Landin prata om den i förrgår, men eftersom jag var i skolan hela dagen igår och sen drabbades av febriga barn, så hann jag aldrig ta reda på mer om det. Trist. Att inte ens bli inbjuden. När det roligaste händer.

Inte heller till debatten i Edsbro som skulle äga rum ikväll har jag sett någon inbjudan. Det kanske är bra, jag har ju redan problem med kloningen och idag skulle jag egentligen ha varit på samtal med Hyresgästföreningen om bostäder, men lyckades få Anna och Fred att ta det eftersom jag var tvungen att vara hemma med barnen, se till att de kom i säng i tid. För att orka några varv till i valrörelsens slutskede. Men det är trist att inte bli inbjuden.

Hoppas att det talas om för åhörarna att vi inte är inbjudna. Att det inte framstår som om vi inte vill komma. Hoppas. För vi kommer om vi kan. Särskilt om det är roligt. Roligt blir det på måndag när vi ordnar debatt om vården. Särskilt glad är jag idag att Michael Blum har tackat ja till att vara moderator, då blir det roligt, även om det är allvarligt. Kul.

Imorgon har jag socialnämnd, presentation för vuxenstuderande, filmning av 1,5 minuters övertygande prat om varför man bör rösta på Vänsterpartiet och valstugesitt på eftermiddagen. Hoppas att barnen håller sig friska nu. Hoppas vi får sova i natt. Annars är det trist.

Sälj inte karusellerna!

"Det man förlorar på gungorna, tar man igen på karusellerna." Ett gammalt känt ordspråk som säkert är vägledande för många företagare (såna som vi rödgröna inte förstår oss på enligt Norrtelje tidning). Det är också ett ordspråk som är gällande för den verksamhet vi driver med våra gemensamma skattepengar, välfärden. Och det säger sig självt att allt inom vården inte är karuseller precis.

Alla vill ha god hälsa. Alla vill ha god vård, nära, snabbt, billigt. Det är svårt att förstå de olika budskapen i politiken inför ett val. Alla vill ju samma. Eller?

Det som skiljer partierna åt i grunden är att de som nu styr, med Moderaterna i spetsen och marionetterna strax bakom, tror att den bästa möjliga vården nås genom privatiseringar och att företag kan tjäna pengar på vården. Man säljer karusellerna, ibland ger man bort dem, t o m lottar ut dem. Frågan är hur man har tänkt att, med sänkt skatt, finansiera gungorna, det som inte går med vinst; missbrukarvården, de svåra otydliga multidiagnoserna, landsbygdsvården (och där kan man väl nästan räkna in akuten på Norrtälje sjukhus), den riktigt dyra specialistvården och var finner man pengar till förebyggande hälsoarbete som inte ger vinst förrän i framtiden?

Det cirkulerar rykten om att akutmottagningen på Norrtälje sjukhus är hotad. Jag har bloggat om det flera gånger och det har också Elisabeth Björk (S). Även Centerpartiet skriver om detta i Norrtelje tidning. Vissa förslag för att "rädda" akuten handlar nu om att sälja av lite av karusellerna, vilket jag vill varna för. Resultaten ser vi överallt, inte minst inom hemtjänsten/hemsjukvårdens kundvalsfiasko.

I Vänsterpartiet inser vi att vi måste samla gungor och karuseller i ett koncept för att på bästa, billigaste och effektivaste sätt få den bästa möjliga vården för ALLA. Världens bästa välfärd - utan ekonomiska vinstintressen. Bara mänskliga.