Spelet om budgeten

Idag var det dags för budgetdebatt i Norrtälje kommunfullmäktige. Samverkansstyret, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern hade lagt fram ett mastigt budgetförslag som vi andra partier försökte förhålla oss till. Det gjorde vi på lite olika sätt, kan jag säga, men alla våra andra förslag var ju beroende av Styrets förslag som utgångspunkt. Inga andra partier har ju på samma sätt haft tillgång till tjänstemän och siffror som gjort att de med någon större säkerhet har kunnat peka på kostnader och intäkter.

Det välbetalda oppositionsrådet, som egentligen bara representerar sitt eget parti som alla vi andra gruppledare, yttrade visserligen att det var det sämsta budgetförslag han sett på 25 år. Själv hade han åstadkommit ett löst blad med siffror, ingen text som förklarade på vilket sätt han och moderaterna föreställde sig att dessa pengar skulle plockas in/delas ut eller någon slags vision. Där fick han ju hjälp kan jag avslöja av ett annat oppositionsparti, SD, som bara hade en vision och sedan yrkade bifall till de siffror som Moderaterna lade fram.

Precis som förra året hade oppositionsrådet en debattartikel om budgeten införd i lokaltidningen samma dag som den kommunala budgeten också skulle behandlas. I artikeln slår han fast att samverkansstyrets usla budget skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. På liknande sätt har han tidigare gått ut i en artikel och slagit fast att parkeringsstrategin skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. Jag vet inte vilken källa oppositionsrådet använder sig av, men tydligt är att han är desinformerad när han går ut i pressen.

Och sanningen är ju en helt annan.

Det fanns skillnader mellan de olika budgetförslagen som låg på bordet vid dagens fullmäktige, men som jag redan tidigare nämnt så byggde de allihop i stor utsträckning på det förslag som styret lagt fram. KD hade till exempel ett förslag som bara skiljde sig på tre att-satser från det som samverkansstyret lagt. Den allra tydligaste skillnaden mellan Styret och de andra budgetförslagen som fanns idag, var att i stort sett alla andra partier ville lägga mer pengar till Kommunförbundet för vård och omsorg. Moderaterna och SD hade 12,9 mnkr mer, Liberalerna hade 16 mnkr mer och från Vänsterpartiet föreslog vi 23,5 mnkr mer till vård och omsorg (minns inte vilket av detta KD stöttade). Hur detta skulle finansieras fanns det dock delade meningar om; medan Moderaterna ville göra neddragningar på fr a kultur och utbildning för att också få till stånd en skattesänkning föreslog vi i Vänsterpartiet en skattehöjning. Vad alla oppositionspartierna var överens om var dock att besparingsbetingen på vård och omsorg var på tok för otydliga i förslaget från Samverkansstyret. I Vänsterpartiet är vi inte beredda på att acceptera ospecificerade neddragningar inom vården av gamla och svaga människor på över 20 miljoner kronor. Det är helt horribelt.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det fanns en majoritet i fullmäktige idag för att tillskjuta mer pengar till Kommunalförbundet för vård och omsorg. Och. Om fullmäktige beslutat i budgetärendena i den ordning som från början var bestämd och betat av nämnd för nämnd hade detta kunnat bli verklighet. Den moderate ordföranden föreslog dock en annan ordning som gjorde att de olika budgetförslagen ställdes emot varandra i sin helhet.

 Det är en helt klart lättare modell som säkert besparade oss många timmar i fullmäktigesalen och det är också lätt att se vad samverkansstyret hade att vinna på den här hanteringen; finansiering och kostnader hänger ihop, inga tilläggsyrkanden som riskerar att stjälpa budgeten osv. Det är också möjligt att tänka att Moderaterna, som suttit länge vid makten i Norrtälje, kan känna styrets kval över detta och därför går med på denna hantering för att på något sätt kunna räkna med samma förståelse i framtiden, ett slags "visomaxlardettungaansvaretatthamakten"-perspektiv. För ärligt talat, här hade en samlad opposition kunnat fälla styrets budget. Vi kunde ha enats om ett antal ytterligare miljoner till vård och omsorg och yrkat på det. Hur mer resurser till detta sedan skulle trollas fram skulle inte vara vårt problem. Det är alltid de som sitter vid makten som har ansvaret att se till att de har stöd för sin budget innan den ska beslutas. Det bör givetvis ske i god tid innan budgetfullmäktige. Har de inte det stödet så får de problem. Stöd för sitt budgetförslag får man ju bland annat genom att förhandla med andra partier om man som i detta fall inte har majoritet. Här förhandlades det i sista stund med det största oppositionspartiet som genom sitt bifall till ändrad hantering räddade den sämsta budget de sett på 25 år. Samverkansstyrets budget gick inte igenom med stöd av Vänsterpartiet, som oppostionsrådet hävdar i lokaltidningen, det gick igenom med stöd av Moderaterna.

sammanträdestider och budget

I går var det kommunfullmäktige med nytt styre och allmänt strul. Visst fick det nya samverkansstyret igenom sina idéer trots att de inte har majoritet i fullmäktige, men det var inte utan debatt. Och nu finns det ju opposition i olika läger och med olika politisk grundfärg. Bland annat antogs de nya ersättningsbestämmelserna som jag också skrivit om tidigare här i bloggen. I dessa beviljades det moderata oppositionsråden, tidigare kommunalrådet, Kjell Jansson, en ersättning på 90% av kommunstyrelsens ordförandes arvode (tidigare har oppositonsrådet haft 85%). Detta motiverades med att samverkansstyret har mer kommunalrådstjänst (200%) än tidigare. Märkligt är väl då att de 5% som oppositionens ledare tilldelas i ökning för att kompensera detta, läggs på ett råd. Precis som Rossana Dinamarca så om tredje vice talmannen i riksdagen säger jag om det moderata oppositionsrådet; Vi är i opposition, men Kjell Jansson är inte mitt oppositionsråd! Och så mycket åsikter som han hade om ersättningar till andra förtroendevalda, så kunde han väl ha varit ödmjuk själv och delat med sig till den övriga oppositionen? Med höga ersättningar till vissa politiker medan andra partier får klara att sätta sig in i alla ärenden, hinna med alla möten, studiebesök etc på sin fritid ger inte likvärdiga förutsättningar för att skapa ett demokratiskt arbete. En översyn av ersättningsbestämmelserna är beslutad och vi hoppas från Vänsterpartiet att man vågar riva upp, göra om och göra nytt för att skapa ett mer demokratiskt politiskt klimat.

Med många olika perspektiv från oppositonen (bitterblå moderat, kritisk folkpartistisk, kränkt sverigedemokratisk,  uppstudsigt ROOPiskt och varmt, vaket vänsterpartistiskt) blir debatten förstås lång och voteringarna fler än normalt. Så lär det fortsätta. Det kommer att bli viktigt för det nya styret att se till att informera, förankra och tillmötesgå för att få igenom sina idéer.

Idag var det så dags för budgetfullmäktige i landstinget, dag 1. Där styr Alliansen i minoritet. Precis samma allians som före valet, men försvagad och med Sverigedemokrater som vågmästare. Alliansens företrädare avlöste varandra för att tala om hur överens de är om allting. Men finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl tycker att en skattehöjning med 25 öre är så enorm att det inte kommer att löna sig för människor att arbeta. Och KDs Ella Bolin tycker att en så fjuttig skattehöjning inte räcker till någon av de satsningar som Vänsterpartiet vill göra på vården eller kollektivtrafiken. Vidare pratar Ella Bolin om hur valmöjligheterna för människorna i Stockholms län ska öka, hur vården ska komma närmare människorna. Jag hoppas innerligt att hennes tal även gäller invånarna i Hallstavik, Edsbro, Älmsta, Yxlan osv. Jag hoppas, men jag tror inte hon vet hur alliansens vårdvalspolitik begränsar valmöjligheterna för de som bor i utkanterna av länet, hur den flyttar vården bort från medborgarna, gör resorna längre och tillgängligheten sämre.

Folkpartisten Anna Starbrink ondgör sig över usel landstingsdriven vård som inte hjälper gamla Gerd med en ny läslampa och hyllar privata alternativ som gör att Gerd kan välja bättre kvalitet. Det gör mig illamående när de som är högst ansvariga för kvaliteten i den landstingsdrivna vården ägnar sig åt att spy galla över den och i stället styra pengarna ner i privata fickor. Varför inte förbättra den egna verksamheten om den är så dålig? Aldrig skulle väl en privat arbetsgivare (som de styrande politikerna är) tala illa om sin egen verksamhet och styra kunderna till andra företag? så märkligt och oetiskt beteende.

Sverigedemokraten beskrev hur det kom 40 000 invandrare till ´Stockholms län varje år, och, säger han dramatiskt, hälften av dem kommer från andra länder. Det får en ju osökt att fundera över vilka som är invandrare i Sverigedemokraternas ögon, jo, samer, det vet vi, antagligen skåningar, värmlänningar och en hel del andra också, kanske även nyfödda bebisar eftersom 30 000 av länets nya medborgare är nyfödda och det är därför det är kris i förlossningsvården. Sverigedemokraten menar också att dessa invandrare tar väldigt mycket av vårdens resurser, vilket kanske inte är konstigt om de är nyfödda. Efter det gör Anna Starbrink (fp) faktiskt ett bra inlägg där hon konstaterar att en fjärdedel av de som är anställda inom vården i Stockholms läns landsting har utländsk bakgrund. Vården klarar sig inte utan de människor som kommit hit från andra länder, de är en förutsättning för en fungerande vård i långt större utsträckning än en särskild belastning för vården som SD ville göra gällande.

Både Socialdemokraternas Erika Ullberg och Vänsterpartiets Håkan Jörnehed gör sedan starka och bra inlägg där Håkan bl a ifrågasätter att skattepengar går till skatteparadis vid upphandlingen av  nya NKS i stället för att för halva summan införa avgiftsfri akutsjukvård för barn. Vänsterpartiets budgetförslag går under namnet att Hela länet ska leva. Det förpliktigar. Imorgon är det dag två med budgetdebatt i landstinget. då ska jag själv gå upp och säga ett par väl valda ord som kommer att beröra delar av länet som av Alliansen lämnas åt svältdöden. Underlaget för inlägget kommer sedan att publiceras här på bloggen.

Vem är inte välkommen i Finsta?

Det här är en bild från Finsta idag. Finsta är ett samhälle i Norrtälje kommun som enligt Wikipedia har 244 invånare. Historiskt sett är väl Finsta mest känt för en utvandrare, nämligen Heliga Birgitta, som av vissa påstås vara född i just Finsta. Hur många invandrare som finns i Finsta vet jag inte, antagligen några stycken. Hur stor problematiken med invandringen i just Finsta vet jag inte heller, men det känns som en märklig prioritering av Mikael Strandmans Sverigedemokrater att sätta upp den här valaffischen just här. Ärligt talat känns det nästan som mobbing av de invandrare som till äventyrs bor i Finsta.

Den här affischen sitter precis där en svänger in till Skederids skola, alltså måste eventuella barn med utländsk härkomst passera just här varje dag. Hur känner de? Hur reagerar deras klasskompisar? Varför protesterar inte befolkningen i Finsta, föräldrarna vid skolan? Kanske finns inga invandrare alls i Finsta och ingen känner sig kränkt av plakatet? Men då kan en ju fundera några omgångar till vad Sverigedemokraterna menar.

Jag har hört talas om att Moderaterna tänker kampanja på valdagen, ja, ända fram till vallokalerna, vilket till viss del är olagligt och till viss del oetiskt. Jag har också sätt många valaffischer som jag tycker är både dumma, lögnaktiga och skrämmande, men ingen valaffisch som jag sett retar mig som Sverigedemokraternas affisch i Finsta. Vad menar ni Mikael Strandman? Vem är det som inte är välkommen i Finsta? En historisk bygd som besökts och bebotts av människor från när och fjärran. En liten ort med ett gatukök (som drivs av en helsvensk), en grisbonde och en bönegrotta dit katoliker vallfärdar, vem är inte välkommen hit?

Är du precis som jag mån om vår framtid?

Har skrivit om ett brev jag fick från en moderat kommunfullmäktigekandidat:

Jag heter Catarina Wahlgren och skriver till dig för att du är människa. Jag är aktiv inom Vänsterpartiet, som har varit nya lite längre än Moderaterna, i Norrtälje kommun och har varit det i ungefär 25 år. Till vardags jobbar jag i förskolan, samtidigt som jag sköter mitt uppdrag som gruppledare. Eftersom vi i Vänsterpartiet länge arbetat för att ge kvinnor mer plats i samhället och poltiken står jag på första plats i valet till kommunfullmäktige, följd av en annan kvinna Christina Hamnö. Tillsammans är vi kvinnor i stark majoritet på Vänsterpartiets valsedel till kommunfullmäktige. Tillsammans gör vi skillnad.

Jag valde Vänsterpartiet, inte för att mina föräldrar varit aktiva där, utan för att jag är övertygad om alla människors lika värde och alla människors rätt att få stöd utifrån just sina behov samt bidra efter sin egen förmåga. Att behandla alla lika är inte rättvist då vi alla är olika. Jag tror att alla människor har många tillgångar och förmågor, en del av oss behöver ett särskilt bemötande och stöd för att kunna leva ett gott liv och bidra  ett livskraftigt samhälle. Människans förmåga att själv välja och ta ansvar ska finnas för alla grupper i samhället och vara en möjlighet, men inte ett krav för att kunna ta del av det som är varje medborgares rättighet.

När mitt äldsta barn skulle börja skolan var en tvungen att välja vilken skola barnet skulle gå i. Rubriken på utskicket från kommunen var; Alla måste välja! Detta ledde till problem då alla inte valde och skolorna inte visste vilka elever som skulle komma till hösten. Det ledde också till ångest hos föräldrar som inte visste vilken som var "den bästa" skolan eller om det över huvud taget fanns plats för deras barn där. Barnen skulle ställas i kö till skolan redan på BB, hette det i dagligt tal. Vilken ångest genererar inte detta? Jag vill att alla skolor ska vara bra skolor och att föräldrar lugnt ska kunna skicka sina barn till den skolan som ligger närmast hemmet. De som så vill ska givetvis kunna byta eller välja en annan skola om de inte är nöjda. Redan på 1990-talet kunde du välja skola till dina barn, om ditt barn inte hade behov av särskilt stöd, då stängdes ofta dörrarna. När min dåvarande styvson blev nobbad plats i vald skola p g a detta startade mitt engagemang att ge förutsättningar för alla skolor att  bli bra skolor.

För våra barn är det också viktigt att de får tillgodogöra sig de kunskaper de har rätt till. Därför vill vi ha mindre barngrupper i förskolan och på fritids. På vissa håll behövs också mindre klasser och tvålärarsystem för att säkra kvaliteten. Alla barn måste få det stöd som de har rätt till, med eller utan diagnos.

Vänsterpartiets politik går ut på att utjämna skillnader mellan de som har lite mer och de som har lite mindre. Undersökningar visar gång på gång hur barn från lågutbildade hem presterar sämre i skolan och över huvud taget klarar sig sämre i samhället. Klyftorna här minskar inte, de ökar, och för att komma till rätta med detta krävs en helt annan politik än den som förs i kommunen idag. En viktig del i detta är det förebyggande arbetet, inom hälso/sjukvård, skola, kultur och fritid mm. Därför vill jag inte att samhälleligt viktiga verksamheter konkurrensutsätts och börjar tävla om att tjäna pengar på våra medborgare. Då försvinner resurserna till det långsiktigt förebyggande insatserna snabbt.

Det heter att vår kommun är den tryggaste i länet. Vad menas med det? Allt fler äldre tvingas bo hemma mot sin vilja då det inte finns plats i särskilt boende. Vänsterpartiet vill att den som fyllt åttio år ska ha rätt att välja om den känner sig tryggare i ett särskilt boende och därför vill flytta dit, utan biståndsbedömning. I dag nekar vi "AGDA, 92 år i Rörvik"*, särskilt boende för att hon är för frisk. Det är inte trygghet. En god ekonomi i vår kommun borde göra det möjligt för alla äldre att känna trygghet genom tillräcklig bemanning i hemtjänst och på äldreboenden samt möjlighet att själva välja när de behöver särskilt boende.

Jag vill sätta stopp för våld i nära relationer. För detta måste det ske ett metodiskt, långsiktigt arbete där många verksamheter samarbetar. Det måste finnas bostäder för de kvinnor (som det oftast rör sig om) som utsätts och deras barn, det måste finnas möjlighet att också få bostad i en annan kommun för att undgå att den våldsamme partnern hittar en. Norrtälje är en liten kommun. Det måste finnas hjälp för den som använder sig av våld och vi måste också arbeta förebyggande med alkohol och droger. Barnens bästa ska alltid finnas som ledstjärna för våra ögon och det ska kunna erbjudas hjälp för barn som blivit vittnen till våld i familjen. För att leda detta arbete vill vi i Vänsterpartiet tillsätta en kvinno/familjefridssamordnare.

Jag kommer att lägga min röst på Vänsterpartiet i valet på söndag, ett parti som ser ord som ekonomi och kapital som någonting mer än bara pengar. Vi vill värna det mänskliga kapitalet och stärka den humana tillväxten. Moderaterna har ägnat sexton år åt att bygga vägar och vattenledningar samt låta byggföretagen köpa upp den kommunala marken och göra sig rika på att bygga dyra bostadsrätter. Det är dags att kommunen lyfter de mjuka frågorna och blir en varmare kommun.

Kontakta mig gärna på catarina.wahlgren@norrtalje.se om du har något du undrar över!

Originalbrevet:

Jag heter Ann Lewerentz och skriver till dig för att du är kvinna. Jag är aktiv inom nya Moderaterna i Norrtälje kommun och har så varit under perioder sedan tonåren. Till vardags jobbar jag som säljare, men har också sedan i mars uppdraget som ordförande i Socialnämnden. Jag står på plats 5 i valet till kommunfullmäktige.

Jag valde nya Moderaterna för att jag tror på varje människas lika värde och allas rättigheter att behandlas lika. Jag tror också på varje människas förmåga att själv välja och ta ansvar för sitt liv.

När mitt äldsta barn skulle börja skolan fick man inte välja vilken skola ditt barn skulle gå i, utan du blev tilldelad den skola som låg närmast. Det startade mitt engagemang att fritt få välja och jag var också med och startade Montessoriskolan i Norrtälje.

För våra barn är det också viktigt att vi får jobba vidare med lärandet. Vi har startat ett stort arbete med läsa, skriva och räkna i de yngre åldrarna, något som nu börjar visa resultat.

Som ordförande i socialnämnden känner jag väldigt starkt för dem som fått en tuff start i livet. Det är viktigt att vi hittar dessa barn och unga så tidigt som möjligt i livet så att vi kan hjälpa dem till ett liv som de själva kan styra över. Vi jobbar redan en hel del förebyggande i vår kommun, jag vill stärka det arbetet ytterligare, ju tidigare insatser vi gör desto bättre!

Vår kommun har blivit tryggare både för unga och för äldre. Kanske har du sett att vi är den tryggaste kommunen i länet i undersökningar? Det är bra, men vi behöver jobba vidare även med det! Vi behöver hitta otrygga områden och göra dem bättre med till exempel belysning. En god ekonomi i vår kommun gör det möjligt att jobba vidare med de här frågorna.

Jag vill jobba vidare med våld i nära relationer och bättre se det trauma de är för alla inblandade, kanske framför allt barnen. Jag vill att våld i nära relationer ska ingå i Trygg Norrtäljes arbete.

Jag kommer att lägga min röst på nya Moderaterna i valet i höst, ett parti som värnar om god ekonomi ger också goda förutsättningar för att jobba med de mjuka frågorna. Hur gör du?

Kontakta mig gärna på ann.lewerentz@moderat.se om du har något du undrar över!

OBS! alla syftningsfel, stavfel och utropstecken fanns i originaltexten.

 

 

Varför vill vi inte göra det bästa för våra medborgare?

I många mätningar som görs gällande kvalitet och nöjdhet hos befolkningen så hamnar Norrtälje i botten. Ofta försvarar sig ansvariga politiker och tjänstemän med "att det ingår inte i uppdraget" och "vi bryter inte mot lagen". Fullkomligt absurt. Vill man inte göra det bästa för sin befolkning?

I Vänsterpartiet har vi länge påpekat möjligheten att göra Tiohundraarbetet till ett flaggskepp för kommunen. Inom projektramen har funnits möjligheter att testa unika samarbetssätt och synvinklar, men i stället har projektets senaste år ägnats åt att likrikta all verksamhet med den i övriga Stockholms län. Trots att tanken var den motsatta, att utveckla en unik samarbetsmodell, anpassad efter de specifika förhållanden som råder i  vår kommun.

Till exempel har en speciell Parkinsonmottagning utvecklats vid Norrtälje sjukhus. Denna ska nu avvecklas. Detta föranleds till synes först och främst av att den drivande läkaren ska gå i pension. Det är svårt att rekrytera en ny person med de rätta kvaliteterna. När jag läser kommentarer från Tiohundra AB kring avvecklingen av mottagningen får jag flera skäl serverade; verksamheten är uppskattad, men inte vetenskapligt utvärderad (vi vet inte om den är bra), personer med Parkinsons sjukdom finns inte med som enskild målgrupp för geriatrisk vård (vi MÅSTE inte tillhandahålla speciell vård för dem), att erbjuda hembesök ingår inte i uppdraget (vill de ha vård kan de ta sig till närmsta mottagning), vårdformen finns inte någon annan stans i länet eller landet (Vi bör anpassa oss till en lägre nivå) och bla bla bla, vi beslutar avveckla detta och fokuserar på kärnverksamheten enligt uppdraget. De parkinsonpatienter som finns idag (50-100 st) hänvisas till primärvården, neurologmottagning på Danderyds sjukhus eller eventuellt till ASIH.

Nej, det är väl inget olagligt i detta, men är det bra? Är vi nöjda med den utvecklingen av vården? Ger det oss ett flaggskepp att sätta kommunen på kartan? Från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna föreslog vi vid dagens sjukvård och omsorgsnämnd i stället att Vårdbolaget Tiohundra AB får i uppdrag att återuppta rekryteringsförsöken av en specialistläkare med Parkinsonkunskaper och att överläggningar med nuvarande konsultläkare tas upp för att se om han kan vara kvar tills rekryteringen är klar. Inga personer ska hamna mellan stolarna i Tiohundraarbetet. Inte ens om de har Parkinsons sjukdom, kanske i synnerhet inte de som är sjuka ska hamna mellan stolarna t o m, kanske är det så.

Vi har sett för mycket av centralisering och likriktning inom hälso sjukvårdsarbetet i Norrtälje kommun de senaste åren. Allting måste se ut precis som i övriga Stockholms län. Inga möjligheter att anpassa efter geografi, åldersstruktur eller socioekonomi. Detta är antagligen en bidragande orsak till att medborgarnas nöjdhet med Tiohundraprojektet har sjunkit. Den senaste mätningen i Tiohundrabarometern, som utförts sedan projektets start 2006, visade inga muntra siffror och det är väl också därför den borgerliga majoriteten har valt att inte presentera den och nu också väljer att, med två år kvar av projekttiden, lägga ned mätningen. Detta trots att den näst sista utfrågningen, rundringningen till 2000 medborgare troligtvis redan är avslutad (skulle göras i februari 2014) och egentligen bara ska sammanställas. Sedan skulle en sista rundringning ske i mars 2015. Den borgerliga majoriteten hänvisar till andra mätinstrument som t ex Öppna jämförelser. Detta är dock ingen lokal mätning som ger svar på vad den lokala befolkningen tycker. Det är också en kvalitetsjämförelse över landet och ställer inte samma frågor som Tiohundrabarometern. Barometern ger dock, enligt nämndens ordförande Erik Langby (M), ingen information om sånt som majoriteten vill kunna sätta upp mål för. Nej, kan tro det. Senaste Tiohundrabarometern visade att 64% av Norrtälje kommuns befolkning inte vill ha fler privata vårdföretag i kommunen. Stämmer ju illa med de mål Moderaterna har för hälso och sjukvården.

Det är flera år sedan den moderatledda borgerliga majoriteten i kommun och landsting avvecklade en av Tiohundraprojektet grundstenar, medborgardialogen, ett annat fora som lyfte den lokala befolkningens synpunkter på vård och omsorg. Nu lägger de även ner Tiohundrabarometern, allt för att slippa veta vad invånarna i Norrtälje egentligen tycker om vården. Det är ju egentligen ointressant också, då man inte arbetar för att utveckla unika lösningar för att tillgodose den lokala befolkningens behov utan bara är intresserad av att så fort som möjligt genomföra ett systemskifte som blir näst intill irreversibelt inom sjukvård och omsorgssektorn.

Åsikter blir ointressanta när systemet bestämmer

Igår deklarerar Kjell Jansson, moderat kommunalråd i Norrtälje att han är positiv till tiohundraprojektet och att han vill ha kvar MVC i Hallstavik. För den som är lite insatt i ämnet blir detta uttalande tämligen märkligt. Bengt Annebäck (mp) uttrycker i sitt klarsynta blogginlägg att det inte räcker med att vara positivt inställd för att rädda tiohundraprojektet och Norrtälje sjukhus. Inte heller för att rädda MVC i Hallstavik eller Familjens hus i Rimbo. Det spelar ingen roll om alla politiker är överens om detta så länge de inte är beredda att göra avsteg från vårdvalet. Vårdvalsmodellen bygger på att den som tycker sig se ekonomi i en verksamhet och som uppfyller de krav som handboken ställer upp, är fri att starta verksamheten, var som helst denne behagar. Tiohundratanken bygger i grunden på att kunna erbjuda bra verksamhet även i områden där det kanske inte är ekonomiskt lönsamt, genom samverkan över verksamhetsgränser, nya sätt att arbeta, nya sätt att ersätta. Därför haltar dessa två modeller illa tillsammans i ett enda fragmenterat sammelsurium av moderata valfrihetsskimärer.

Samtidigt som K Jansson (M) bedyrar att han vill se ett MVC i Hallstavik sitter han som representant i den ägarstyrelse som givit Tiohundra, vårdbolaget, i uppdrag att sälja ut vårdcentralen i Hallstavik. Hur menar Jansson att bolaget ska kunna finansiera ett MVC med tillgång till läkare och annan service utan en vårdcentral eller någon annan vårdverksamhet att samverka med? Bristen på läkare till MVC är stor i hela Stockholm, men speciellt i länets yttre delar. Ett MVC utan tillgång till läkare på plats uppfyller inte de krav som ställs på verksamheten i Stockholms län och skulle i såna fall innebära att moderaterna vill se en verksamhet av lägre kvalitet i Hallstavik.

Samtidigt som K Jansson bedyrar att han visst uppskattar tiohundraprojektet monterar han aktivt ner grundtanken bit för bit tills alla delar är privata, tills ingen samordning längre går att åstadkomma och när målet är nått skyller han säkert på någon annan att systemet inte fungerar.

Valfrihet i all ära - men den är varken reell eller århundradets hit

Vårdvalet får underkänt i en stor forskarrapport som bla DN och SvD skriver om. I DNartikeln påminner Ulrika Winblad, forskare vid Uppsala universitet, om att det varit möjligt att välja vårdcentral ända sedan 1990-talet och att det i sig inte är någonting nytt som kommit med borgarnas s k vårdval. I en föredömligt bra artikel i dagens Norrtelje tidning, som tyvärr inte går att länka till, skriver folkpartisten Lennart Rohdin om de moderata dimbankerna kring Tiohundra och upplyser oss om att regeringen på intet vis påtvingar hela landets landstingsverksamheter till den vårdmodell som finns i Stockholm. Anledningen till att de olika vårdvalsmodellerna i landet döms ut är bl a att valfriheten inte ökat eftersom det är omöjligt för patienter/kunder/brukare att få en helhetsbild och kunna göra bra val. Antalet företag och utförare har ökat, men konkurrensen har inte lett till ökad kvalitet. Ledaren i Kommunals länstidning berättar om hur Stockholm översvämmas av hemtjänstföretag sedan kundval införts, men hur valfriheten för de som är i behov ändå lyser med sin frånvaro. När man är i behov av hemtjänst är man ganska skröplig och vad de olika företagen kan erbjuda enligt sina reklambroschyrer är sammanfattningsvis "Vård, omsorg och service av hög kvalitet, dygnet runt samt trevligt bemötande." Ja, skam vore det väl annars.

I Tiohundranämnden har jag klart känt av att antalet utförare varit viktigare än medborgaren i fokus under genomförandet av kundvalet inom hemtjänsten. Förvaltningen arbetade med att ta fram riktlinjer, inga nya utförare dök upp, de gamla var nöjda med hemtjänsten. Förvaltningen ändrade riktlinjerna, en ny utförare dök upp, Tiohundra AB (det egna bolaget) sade upp hemtjänståtagandet i två av fyra geografiska områden p g a för dålig ersättning (bl a). Förvaltningen upphandlade hemtjänsten i två områden och gav två jättar inom vård och omsorg möjlighet att på allvar rota sig i kommunen. Då upphandlingstiden löper ut kommer kundvalet att börja gälla igen inom de två områdena, men då har ju det två storföretagen redan fått möjlighet att arbeta upp en kundstock och ges en klar fördel gentemot ev nya etableringar. Givetvis gjorde förvaltningen inte detta utan politiken i ryggen.

En del partier ser, lite naivt, framför sig hur hemtjänsten/hemsjukvården i framtiden kommer att skötas av en mängd duktiga, initiativrika lokala småföretag. Andra partier (läs Moderaterna) tycker att det är huvudsaken att vård, omsorg, skola eller vad det nu handlar om, sköts av andra än offentligt anställda. Mängden utförare har egentligen inte så stor betydelse, bara andelen av den totala servicen som faktiskt är privat och inte offentlig.

Peter Andersson skriver i sin blogg: "Vad jag kan se talas här om "alla landsting" och att "inget landsting" har lyckats. Det tolkar jag som att det också gäller Stockholms läns landsting som har slagit på trumman ganska intensivt om vårdvalet. Nu finns ett stort behov att släppa det fokus som funnits på fler entreprenörer i vården och i stället se till patientbehovet. Tyvärr har det kommit skymundan i euforin kring vårdens producenter. "

Det låter som att Peter Andersson har greppat det där med Tiohundratanken mer än någon engagerad Moderat. Men de senare verkar inte ha mycket till övers för forskare eller utbildat folk heller, så länge de inte föreslår privatisering som allena saliggörande och bot på samhällets alla problem.

Hur mycket av valfriheten är blott en skimär?

Och i det här inlägget kommer jag endast att beröra valfriheten inom vårdvalet i Stockholms län. Det pratas så mycket om hur valfriheten ökat. Filippa Reinfeldt (M) och henner kompisar i landstingsfullmäktige slog sig i veckans budgetdebatt om och om igen för bröstet för att de lyckats genomföra en sån succe som vårdvalet som verkligen givit oss en "jämlikare och rättvisare" vård i Stockholms län och dessutom ökat valfriheten så enormt för våra invånare.

Håkan Jörnehed (V) påpekade mycket riktigt att vi i länet haft möjlighet att välja vårdcentral och läkare ända sen 1990talet, så vad är nyheten? Det verkar som hjärtat i vårdvalet för Moderaterna är den fria etableringsrätten. Den härjade ju fritt även under den mandatperiod före 2002 då den borgerliga majoriteten i landstinget inte beviljades ansvarsfrihet för sitt styre. För Moderaterna handlar det inte om att alla patienter ska få välja var de vill söka vård (men det kan ju vara en bieffekt) utan att just de själva och deras vänner ska få välja. Och att läkarna fritt ska få välja var de vill etablera sig. Birgitta Rydberg (Fp) hävdar med en dåres envishet att läkare gärna etablerar sig i utsatta områden (trots att Alliansen i övrigt inte vill tala om områden, utan om individer, vilket i sig är så världsfrånvänt att de tarvar ett eget blogginlägg). Men varför ser vi då inte hur läkarn a skockas för att öppna vårdcentraler i Hallstavik och Älmsta nu när Norrtälje äntligen har infogats i succén Vårdval Stockholm? I stället får Vårdbolaget direktiv att sälja vårdcentralerna då den moderata ledningen är fast övertygad om att en privat vårdcentral är mer motiverad att rekrytera fasta läkare än en landstingsdriven, oavsett om det är samma ledning. Då är någonting väldigt snett.

I Norrtälje kommun, eller Tiohundraområdet, har inga nya vårdcentraler öppnat sedan vi fick Vårdval den 1 januari 2011. Ändå hade läkarbesöken redan i februari ökat med 25%. Beror det på att vi nu måste göra fler besök för att ersättningen till vårdcentralerna betalas ut efter antal besök hos läkare? Eller gick det nån epidemi i kommunen just då?

På landstingsfullmäktiges budgetmöte förra veckan slår sig vice ordförande Sofia Paulsson (M) för bröstet då Tiohundrabarometern 2011 (som tillfrågat 2400 personer om vad de tycker om vården i Norrtälje kommun) visar att nöjdheten med möjligheten att fritt kunna välja vård har ökat från 2010 med 11%. Vad jag förstår är frågorna ställda i mars 2011. Här skulle man ju gärna vilja se en djupundersökning på vilket sätt dessa personer tycker att valmöjligheterna har ökat. Är det kanske så att det här ständiga tjatet om hur vårdvalet har ökat vår valfrihet som etsat sig in i huvudet på människor så de UPPFATTAR att de har mer att välja på eller större frihet att göra det nu trots att det ser precis exakt likadant ut på utbudssidan? Skulle kunna bli en intressant undersökning tycker jag.

Sen vet jag att valfriheten är en skimär för många, att välja är dem förbehållet som är rika, friska, försedda med bil och körkort, tid och kunskap. Vi andra nöjer oss väl med den AT- eller stafettläkare vi tilldelas när vi är sjuka och kommer till vårdcentralen.

inlägg i debatten - landstingsbudget

Det här är inte exakt vad jag sa i budgetdebatten i Stockholms läns landsting, det är utgångstexten som kortades och lades till och förändrades, men andemeningen är densamma:

Tiohundra bildades som ett unikt samarbetsprojekt mellan kommun och landsting för att sätta patienten i fokus, undvika att någon hamnade mellan ansvarsstolarna och öppna upp ”EN väg in” till vård och omsorg i Norrtälje kommun.

Människor från hela landet och även från andra länder besöker Norrtälje för att få veta mer om projektet, men i landstingsfullmäktige är det ännu efter fem år ganska okänt vad som egentligen händer i länets norra delar.

Tiohundraprojektet var inte bara ett sätt att rädda Norrtälje sjukhus status som akutsjukhus, det handlade också om att flytta besluten närmare medborgarna, att komma bort från irritationen över att ”beslut tas i stockholm där de inte har en aaaaaaning om hur det är här ute”.

Driftsformen i Tiohundra skulle i sig också vara ny. För detta bildades det gemensamt ägda bolaget Tiohundra AB, som nu skulle sköta såväl de verksamheter som tidigare skötts av kommunen som de som skötts av landstinget. Effektiviseringar som tidigare varit omöjliga skulle bli möjliga. Helheten runt individen skulle vara huvudfokus, patienten i centrum. Samtidigt skulle detta på sikt innebära besparingar i tid, pengar, administration och lidande.

I förra budgetdebatten gav Tiohundranämndens nytillträdda vice ordförande Sofia Paulsson (M) sin tolkning av de medborgardialoger som genomförts i Norrtälje. Hennes tolkning var att Norrtäljeborna var i ett skriande behov av fler privata alternativ och hon såg verkligen fram emot att ta tag i detta. Helt i linje med Allianspartiets budget som ju säger att vi ska vara lyhörda för människors önskemål. Frågan är bara om Sofia hörde rätt…

Under hösten försökte den borgerliga majoriteten i Tiohundranämnden lansera ett Vårdval Tiohundra, ett vårdval med specifika skrivningar anpassade till Norrtäljes geografi, sociokulturella prägel samt åldersstruktur. Detta Vårdval Tiohundra, som bl a begränsade den fria etableringsrätten, stoppades av Moderaterna i SLL och nu har Norrtälje sedan årsskiftet i stället samma Vårdval som i övriga Stockholms län.

Inga nya VC har öppnat sen årsskiftet i Norrtälje. Det känns ungefär som när Alliansen införde kundval inom hemtjänst/hemsjukvård. Man ville så gärna ha privat mångfald, men endast ett litet företag ville bedriva verksamhet inom ett av kommunens fyra områden. Det egna vårdbolaget sade upp avtalen i landsbygdsdelarna av kommunen. Ersättningen var helt enkelt för låg men i stället för att ta till sig kritiken fortsätter Moderaterna att tvinga igenom de ideologiska privatiseringarna genom att upphandla och indirekt skänka stora kundstockar till storföretag som Attendo Care och Äldreliv.

Nu säljer man vårdcentralerna i de norra delarna av kommunen för att de inte kan rekrytera läkare. Men om det nu är som B. Rydberg sa här igår att läkare gärna etablerar sig i utsatta områden, varför låter man då inte vårdvalet ha sin gång?

Allianspartierna har i Tiohundranämnden tagit en konkurrensutsättningsplan och nu finns förslag på att sälja all äldreomsorg i Rimbo och Hallstavik och stora delar av Norrtälje. Utan konsekvensanalyser eller tanke på grundidén med Tiohundra som ett sammanhållningsprojekt, inte ett splittringsprojekt ser man privatiseringar som allena saliggörande. Utan intresse av att följa projektet och se om det här var en lämplig driftsform, något som gagnade patienten/brukaren/medborgaren kör Moderaterna i stället samma recept som i övriga Stockholm.

Vi i Vänsterpartiet blir ibland beskyllda för att vara emot allt som är privat. Det händer också att man kallar oss extremister. Men enligt mig är det mest extremistiska beteendet när man så till varje pris vill privatisera att man är villig att köra över politiska överenskommelser, medborgare, verksamheter oavsett om de fungerar bra eller dåligt. Hemtjänsten/hemsjukvården i Norrtälje hade innan kundvalet mycket höga betyg i brukarundersökningar.

Om jag ska sia in i den mörka moderata framtiden så kommer om några år all vård och omsorg, som inte är alltför kostnadskrävande, i Norrtälje kommun att vara privat och beställningarna av vård kommer att ske centralt från Stockholm. Allt som var syftet med Tiohundraprojektet kommer att vara sönderslaget och därför kommer inte heller en utvärdering att kunna ge en rättvis bild av om det unika samarbetet var bra eller dåligt. Min vädjan går till släptågspartierna; sätt stopp för Moderaternas slakt av Tiohundra nu. Innan det är för sent. Inse i stället de unika möjligheterna och låt projektet utvecklas i linje med grundidén.

Vems tolkning gäller?

I förra budgetfullmäktige i landstinget deklarerade Sofia Pålsson (M) och ordförande i Tiohundranämnden att Norrtäljeborna klart och tydligt i medborgardialoger uttryckt att de ville ha fler privata alternativ inom vården. Hon tyckte det skulle bli roligt att nu få vara med i nämnden och genomföra detta. Ja, man kunde nästan se hur det lyste i ögonen på henne när hon stod i talarstolen och visionerade om ett privat Norrtälje.

Efter det har Lars Sjöblom (S) och Elisabeth Sahlén Karlsson (S) skrivit om vad som händer i Tiohundra i praktiken idag och i framtiden. Tankarna att totalprivatisera all vård och omsorg i Norrtälje kommun är på väg att konkretiseras. Det finns åtminstone konkreta förslag.

Istället för att låta Tiohundra bli ett nytt sätt att driva vård och omsorg med ett helhetsperspektiv så ska verksamheten hamna i Stockholmsfällan och privatiseras. Moderaterna vill ta det steget längre och tolkar Tiohundratanken som att de är fria att testa sina egna idéer fritt inom projektet. Som om det är nån slags moderat frizon för lek och test. Det handlar ju ändå bara om någon avlägsen del av länet med ganska få invånare, eller hur? Och när all verksamhet är privatiserad. Och alla beställningar sker från Stockholm och HSN (eftersom kompetensen saknas här i Norrtälje). Hur blev då Tiohundra ett projekt som förde makten och inflytandet över "vår" vård och omsorg närmare Norrtäljeborna? Ett av huvudsyftena bakom projektet var ju också att beslut om "vår" vård inte skulle fattas av "stockholmare som inte vet ett dugg om förhållandena här ute".

Nu verkar det som att Folkpartiet och Centern inte tolkar medborgardialogsresultaten på samma sätt som Moderaterna. Tydligen har de satt stopp för fortsatta försäljningar av verksamheten. Jag ser verkligen fram emot att i budgetdebatten i landstinget imorgon eller på onsdag få höra från dessa två borgerliga partier hur de tolkar det som kommit fram i medborgardialogerna och vad de vill göra med Tiohundra. Jag skulle gärna vilja höra dem säga att Sofia Pålsson (M) gjort en feltolkning för det måste ju vara det de menar? För om Pålsson (M) har rätt skulle det ju innebära att Fp och C motarbetar Norrtäljebornas önskan...

Alla ni och vi som trodde att vi räddat sjukhuset och sjukvården i Norrtälje i och med bildandet av Tiohundra, alla ni och vi som trodde att vi nu skulle ta makten och kunna styra över vården i kommunen på ett sätt som var anpassat efter geografiska och sociokulturella faktorer, utifrån medborgardialoger och medarbetarinflytande; Slaget är långt ifrån vunnet.

Snart blir man ju vegetarian i protest liksom

Det är skönt att lokaltidningens centerpartistiske ledare inser att den borgerliga majoriteten självklart borde bifalla motionen om att undersöka föräldrars behov av barnomsorg på obekväm arbetstid från undertecknad och Hanna Stymne Bratt (s). Från och till har vi ganska lika syn på saker och ting, men det är sällan han vill tillskriva Vänsterpartiet några positiva rader på grund av detta. Mestadels hakar han upp sig på det han tycker är fel och galet med Vänsterpartiets idéer, rena vantolkningar är heller inte ovanliga. Men här har han tagit sitt förnuft tillfånga och det är bara att tacka för stödet i denna viktiga fråga. Hur viktig den är framgår inte minst av Kommunals undersökning som publicerades förra veckan och som jag bloggat om här tidigare samt av ett underlag från Riksdagens utredningstjänst som nyligen plockats fram.

I övrigt publiceras idag en debattartikel från den moderata gruppen i klimatnämnden där man ondgör sig över oppositionens förslag om en köttfri dag på matsedeln inom kommunens verksamheter, t ex skola, barnomsorg och äldreomsorg. Man beskriver förslaget om en köttfri dag som en "farlig idé med liten klimatvinst". Man kallar förslaget för en PR-idé och menar att det är stor risk att eleverna (i skolan antar jag) inte uppskattar maten utan slänger den. Att mer mat kommer att slängas.

Glädjande nog konstaterar Moderaterna i denna artikel att bra skolmat har direkt inverkan på studieresultaten, något som tidigare förnekats av t ex Anne S Pihlgren (tidigare moderat ordförande i Barn och skolnämnden). Moderaternas förslag för att minska klimatpåverkan från maten blir istället att servera mat enligt tallriksmodellen (?) och servera godare, näringsriktig mat i skolan. Indirekt säger man alltså att vegetarisk mat vare sig är god eller näringsriktig samt att den inte går hem hos skolelever. Vilket årtusende lever moderaterna ? Tja, samarbetet med tokcentern lär väl flyta på smidigt....

Återigen en ledsen och besviken moderat

Stackars Moderaterna. De som bara arbetar för allas bästa, de som har en "affärsidé" som går ut på att lösa samhällsproblemen. Och så fort någon inte tycker som dem så blir de så ledsna och besvikna.

Jag bloggade tidigare om Moderaten Sofia Paulsson, ny ordförande i Tiohundranämnden, som är så besviken att MarieLouise Sellin (S) och jag inte delar hennes visioner om en helt privatiserad vård och omsorg. Nu är det Barn och Skolnämndens ordförande Göran Pettersson (M) som känner sig påhoppad och menar att undertecknad försöker skapa konflikter som inte finns, han menar att "alla" är överens om skolpolitiken som bedrivs och att enighet också krävs för att göra ett gott arbete.

Retoriken känns igen (och finns säkert printad utifrån det moderata högkvarteret). Visst är ambitionen bra, att söka så breda lösningar som möjligt, men att alla ska vara överens.... detta hördes sist i Tiohundraprojektet och det fungerade inte då heller. Så fort Moderaterna och deras anhängare får makten driver de stenhårt en ren moderat politik och bryr sig inte om vad oppositionen tycker eller tänker. Det är lätt att vara överens så länge det är man själv som sätter dagordningen, men menar man allvar med ambitionen att söka bred samsyn krävs att man inte kallar oppositionens oro för påhitt eller politiska initiativ från oppositionen för påhopp.

Om Göran Pettersson menar allvar med att allas bidrag ska tas tillvara i skolpolitiken, borde han genast ta till sig Skolverkets riktmärke med 15 barn per barngrupp i förskolan och skapa en bred samsyn kring detta i Barn och skolnämnden för att kunna arbeta fram en handlingsplan för hur kommunens förskolor ska kunna nå dit.

Vargfrihet till varge pris?

Moderaterna vill skapa en vargfri kommun i Dalarna. Rimmar illa med vargarnas valfrihet tycker jag. Ska de ståtliga djuren behandlas som sjuka, arbetslösa och invandrare och inte själva få välja var de vill bo eller hur de vill leva sitt liv? Att sätta ett sista datum för användning av fossila bränslen och på så sätt skapa en fossilbränslefri kommun är enligt Moderaterna i vår kommun omöjligt och oförenligt med lagstiftningen. Att se till att barn och gamla får ekologisk, närodlad mat av hög kvalitet är också oförenligt med lagstiftningen enligt ett kommunalråd från detta parti. Men att förbjuda vilda djur att leva inom kommungränsen är tydligen helt okej. Håller det sig vid djur eller kan vi förbjuda t ex tistlar och kardborrar också? Skönast vore givetvis en helt moderatfri kommun.

mer oblater till våra moderater

Moderater (stäng av radion mamma, jag vill inte höra ordet) väller fram och tar plats överallt runt omkring oss i samhället. På det politiska planet slåss de för att göra om nämnder och regleringar och själva lägga beslag på så många platser som möjligt. Det blir ju enklare så. Särskilt med lite partipiska. I övrigt har de tydligen en väldig simultanförmåga. Eller otroligt mycket mer tid än vi andra, kanske dygn på 48 timmar? På landstingsfullmäktige hade moderaterna typ 48 timmar talartid och inget vettigt att säga.... Hur kunde det bli så här?

Jag har tidigare bloggat (och fått en käftsmäll) om att vissa moderata politiker sitter på flera heltidsuppdrag. T ex Göran Pettersson och Carl Bildt. Nu stiger ännu en kapabel moderat fram i ljuset. Det är Sofia Paulsson som kliver in som vice ordförande i Tiohundranämnden, ett litet uppdrag bland andra som bl a är; kommunalråd i Täby, ordförande i utbildningsnämnden i Täby, ledamot i sjukvårdsstyrelse Norr, ledamot i landstingsfullmäktige, starkt engagerad i brottsförebyggande arbete och ordförande i Trygg i Täby. Wow, liksom.

I ett meningsskifte med Sofia i landstingsfullmäktige under budgetdebatten (vi hade tyvärr bara typ 2 minuter kvar av vår tid så jag kunde inte säga så mycket) så menade hon på att hon nu kan hjälpa norrtäljeborna att få fler privata vårdalternativ att välja på eftersom det är det de uttryckt i medborgardialoger att de vill ha. Lustigt hur olika man kan tolka saker och ting. Men välkommen Sofia, till världen utanför Täby. Om inte moderaterna i norrtälje får som de vill, så bliur jag kvar i tiohundranämnden ett tag till....

Spelar storleken någon roll?

Moderaterna i Stockolms stad vill slopa det kommunala maxtaket för hur stora barngrupperna får vara inom förskolan. Föräldrarna vill lagstadga om det hela för att undvika att olika kommuner har olika regler. Moderaterna mnar att storleken på barngrupperna inte har någonting med kvaliteten att göra. Samma argument har vi hört Anne S Pihlgren, moderat och Barn och skolnämndens ordförande i Norrtälje, använda när vi diskuterat fritids.

Anne S Pihlgren hänvisade till att med RÄTT personal så spelar det ingen roll om det är 100 barn i en fritidshemsgrupp (vilket hon också anser är ett mycket luddigt begrepp). Cecilia Brinck (M) tycker att barngruppens storlek är ett teoretiskt mått eftersom alla barn aldrig är där samtidigt (skulle vilja säga att det är en tvivelaktig analys).

I Stockholms stad har man nu ett maxtak för småbarnsavdelningar på 14 barn och för större barn 18. Dessa gränser överskrids i 12 av 14 stadsdelar p g a den kraftiga inflyttningen och ökningen av antalet barn. Det finns ju också en barnomsorgsgaranti som säger att barnen ska erbjudas plats inom tre månader.

Det är inte ovanligt att man under perioder med stora barnkullar har överinskrivningar och trångboddhet, men tyvärr följs inte mönstret och ger utrymme för mindre barngrupper och större ytor när barnkullarna minskar. Då drar man istället in resurser och låter överinskrivningssituationen utgöra norm. Är det den politiska ledningens vision att Stockholm ska fortsätta växa måste man dock bygga ut en tillräcklig barnomsorg av hög kvalitet. Och jag tror som alla partier utom Moderaterna och Centern att storleken på barngruppen har betydelse för kvaliteten och möjligheten för barn och personal att leva upp till läroplanens mål.

Det finns enligt Skolverket inga belägg för att en viss gruppstorlek eller personaltäthet är optimal, men man visar ändå på riktmärket 15 barn per grupp. När man har mindre barn och barn i behov av särskilt stöd bör grupperna vara ännu mindre, säger Marie Sedvall-Bergsten på Skolverket till SvD. Över hälften av alla barn på förskolan är under tre år och då är det viktigt med små grupper för att öka möjligheterna att skapa relationer mellan vuxna och barn.

Eligt Skolverket så har gruppstorlekarna ökat sen början av 90talet och i statistiken kan de se att barngrupper med behov av särskilt stöd eller med många barn med annat modersmål inte får större resurser i form av mer utbildad personal eller högre personaltäthet.

Hur tänker Moderaterna i Norrtälje kommun? Här finns vad jag vet inget maxtak och på de kommunala förskolorna är barngrupperna betydligt större än de riktmärken Stockholms stad hittills har. Nu bygger man en ny förskola för att ersätta Blåklinten som idag har 5 avdelningar, men det blir nu 4 avdelninag med ca 100 barn. Enligt mina beräkningar innebär det 25 barn per avdelning även småbarnsavdelningar. Är det så majoriteten tänkt? Det är ju också en förskola som både inhyser flera barn med särskilda behov och en stor del barn med annat modersmål än svenska.

För en gångs skull är jag benägen att hålla med lokaltidningens ledarskribent som brukar tycka att Vänsterpartiet har orealistiska mål. Vänsterpartiet vill ha ett maxtak på 12 barn i småbarnsgrupper och 16 i storbarnsgrupper. I det rödgröna samarbetet finns en överenskommelse på 14 barn i småbarn, 18 i storbarn och att barngrupperna ska minska med ett barn per grupp under nästa mandatperiod. Sen är det ju frågan om när det blir orealistiskt, med en minskning med ett barn per grupp och mandatperiod är vi kanske nere i de siffrorna om ca 32 år...

(Min fyraåring går på en avdelning med 24 barn, snittet i Stockholms stad är 20, riktmärket 18)

Den nya influensan och de nya moderaterna

Idag på sjukvårdsstyrelsen fick vi en dragning om den sk svininfluensan, eller "den nya" influensan som den nu ska kallas. Det är väl ungefär likadant som med "de nya" moderaterna kan man tänka. Det kommer att drabba många, men kanske inte innebära så hög dödlighet (jag minns inte riktigt om de nya moderaterna tidigare kallades svinmoderaterna, men det är möjligt).

De nya moderaterna kom ju som en pandemi redan 2006, men än har man inte kommit på något vaccin eller ens någon medicin som lindrar sjukdomsförloppet. Jag tycker det börjar bli dags att agera, men det är väl som vanligt en fråga om vem som ska betala och ju mer man sänker skatten desto mindre vaccinpengar blir det ju liksom kvar.

Hur som helst, såväl den nya influensan som de nya moderaterna är mycket smittsamt och kan smitta bara nån liksom hostar på en smörgås som man sen äter upp. Man kan bli smittat av kladdiga handtag och det utfärdas varning för att färdas kollektivt (trodde annars moderater var mer bilburna, men okej, vi talar ju om de NYA moderaterna nu). Man räknar med att det blir flera toppar i pandemin (och det har vi ju redan sett vad det gäller de nya moderaterna). Vi får helt enkelt se vilka som klarar sig, men risk finns för att halva landet kommer att stå still (de nya moderaterna har nästan nått dit redan). Det verkar dock inte som om sjukdomstillståndet ska bli så långvarigt, men allting är relativt och de nya moderaterna tycker jag har regerat länge nog nu.

Det är definitivt inte barrikadernas tid som är passé

Moderaten Leo Sarkic har idag ett minst sagt grovt inlägg i lokaltidningen. Han tvekar inte att kalla Socialdemokraterna (och alla vänster om Moderaterna) för primitiva och avundsjuka i sin kamp att få till en mer solidarisk och human politik i Sverige.

Två långa spalter ägnar han att spy galla på oppositionen och glömmer inte heller generalklausulen att dra fram kommunismen och spotta lite på den (som om det vore aktuellt för något parti i oppositionen att införa sovjetkommunism i Sverige).

Leo Sarkic talar om för oss hur kommunismen skadat sina medborgare, att vi ska komma ihåg detta. Samtidigt utmålar han vänsterpartierna som att vara de som är förlegade och lever i en svunnen tid. Sovjetkommunismen är passé Leo Sarkic, men barrikadernas tid är högaktuell.

Kvalitet och valfrihet

Rubriken låter ju som om den skulle komma från Moderaternas partiprogram, men jag syftar faktiskt på en debattartikel i lokaltidningen idag, en artikel skriven av två Socialdemokrater. Och de har helt rätt när de menar att regeringen och de borgerliga kommunernas utarmning av kvaliteten i förskolan är ett hot mot valfriheten för familjerna.

Om det inte finns plats för ditt barn inom barnomsorgen när du vill börja jobba efter föräldrarledigheten, eller om kvaliteten är så låg, personaltätheten så låg, att du känner dig tvungen att gå ned i tid för att kunna hämta ditt barn tidigare från förskolan, då finns ingen egentlig valfrihet för familjerna.

Alla vill sina barns bästa. Många vill inte bara ha sina barn i förskolan för att kunna arbeta utan även för att de faktiskt tror att det ska kunna ge barnen någonting.

Moderaterna har varit duktiga att lägga beslag på ord som de gjort till sina, det har jag skrivit om tidigare på denna blogg. Exempel på ord som Moderaterna givit egen innebörd är valfrihet och mångfald. Man använder också kvalitet på ett något likriktat sätt. Valfrihet, mångfald och kvalitet är ord som är positivt laddade i grunden, människor reagerar positivt utan att egentligen lyssna till den nya definitionen av orden. T ex kan man väl säga att Moderaternas definition av valfrihet innehåller väldigt mycket val och väldigt lite frihet egentligen. Man måste välja, var finns friheten att bara kunna lita på att man får en bra undervisning, behandling, sjukvård, omsorg, pension när man behöver det? Var finns friheten att kunna ägna sitt liv åt annat än att fundera på om man valt rätt, om allt är mitt fel, om jag får skylla mig själv?

Oheliga allianser

Det må vara allianser hit och dit, mörkblå och rödgröna, men när allt kommer omkring och storskaliga, dyra, tekniska projekt ligger i linjen då blir moderater och socialdemokrater direkt överens och skapar någon sorts betongallians som kör över alla de små tveksamma partiernas funderingar. Och då har de stolta, färgglada allianserna inte längre någon större betydelse.

Nu gäller det anslutning till norrvatten, dyra, långa vattenledningar som bara måste till trots att vattnet i Erken med all säkerhet kommer att räcka även i framtiden. Nu gäller det motorbanor som måste klämmas genom miljökraven till vilket pris som helst. Nu är de stora vargarna överens om mycket betong, asfalt och storskaligt storskaligt. Var är tanken på miljön? Som bortblåst när rött och blått bildar betongallians.

Undersökningar visar att Erken kan höjas med 20 cm och då räcka till som vattentäkt åt kommunen även vid en befolkningsökning enligt den som befaras i den regionala utvecklingsplanen. Då slipper man långa, dyra ledningar, svinn på massor av vatten då ledningarna börjar läcka samt större risk för olyckor och sabotage som drabbar många. Vi har i kommunen redan idag dyrt vatten och dyrare kommer det nu att bli.

En av anledningarna som förespråkarna för anslutning till Norrvatten använder sig av är att reningsverket i Nånö kommer att behövas byggas ut för stora pengar. Det är sant. Det kommer att behövas byggas ut i vilket fall som helst för ledningen till Mälaren kommer inte att vara klar då befolkningen antas ha ökat så mycket att ett större vattenverk behövs. Så det är inget hållbart argument.

Någonting som man överhuvudtaget inte alls hör i den här debatten är möjligheten att minska medborgarnas användande av vatten. Vattenmätare i lägenheter t ex, vattensnål teknik, upplysningskampanjer mm. Istället uppmanar man ju nästan abonnenter som är anslutna till kommunalt vatten att använda mer vatten så att det inte står stilla och blir dåligt i ledningarna. Hur ska det bli i mastodontledningen från Mälaren då? Om människor blir medvetna och använder mindre vatten...

Får man fantisera fritt så finns det flera anledningar till att denna anslutning till Norrvatten som ska ge Norrtäljeborna Mälarvatten istället för Erkenvatten. En av dem är att Stockholm vill åt Erken som reservvattentäkt. En annan är att Veolia (som ju har en långt driftavtal för vattnet i Norrtälje) ska få en rak och enkel väg mot Stockholm Vatten.

Vad det gäller motorbana (dragracing) så är det väl inte så mycket att säga. Socialdemokraterna har ju alltid sagt att de stöder banan så länge den klarar miljökraven. Jag ställer mig frågande till att någonting där man smutsar ner naturen för nöjes skull ska kunna klara några som helst miljökrav. Men det hör väl framtiden till. Inte betongåldern.

Ett oerhört dumt och onödigt beslut

Så fattade igår den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommun beslut om att lägga ned ännu en kommunal skola. Så oerhört dumt och onödigt. Ett ogenomtänkt prestigebeslut som orsakar stor sorg och oro bland många föräldrar och barn i Norrtälje stad. Dessutom beskyller allianssvansarna alla som försöker försvara en fungerande bra skola för populister som inte kan ta ansvar.

Det finns tillfällen då man måste lägga ned en skola, ja, det gör det. Det finns tillfällen då det är ansvarsfullt att lägga ned en skola, ja, det gör det. Det är faktiskt till och med möjligt att göra det utan att köra över föräldrar, elever och personal. Men då måste man låta alla berörda vara med i processen. Då måste man låta de som drabbas få vara med och föreslå andra sätt att lösa problemen, ta ansvar och komma fram till den lösning som flest personer anser vara den bästa för ett problem som måste lösas.

Föräldrar, elever, personal och andra politiker har i detta ärende kommit med flera alternativa förslag till lösning, men ingenting har fallit den moderatlojala ledningen i smaken att ens prova. "Skolan ska utrymmas så fort som möjligt", var kommunalrådet Kjell Janssons benhårda besked på alla försök till kompromisser.

Man kan få människor att förstå att man måste lägga ned en skola av t ex pedagogiska skäl, men ska man få dem att förstå en nedläggning med enbart ekonomiska orsaker måste man på ett bättre sätt kunna visa de ekonomiska vinsterna. Eftersom jag tycker (som centerpartiets BrittMarie Åhman som föredömligt röstade med oppositionen enligt sin egen övertygelse) att barn måste få kosta pengar; är en nedläggning av en skola med all den oro och förtvivlan det skapar av enbart ekonomiska skäl sällan acceptabel. Man måste kunna visa att det är någonting mer som blir bättre av nedläggningen.

De pengar man tror sig kunna spara på en nedläggning av Flygskolan, ska gå till en ökad lärartäthet heter det. Det ska göra att kommunen inte längre ligger i botten av alla skolresultatlistor. Man väljer då att bortse från hur längre skolväg, ökad otrygghet, större fritidsgrupper, stressigare lunchmiljöer och känslan av att inte ha något inflytande över sin vardag, ingen s k valfrihet påverkar barns skolresultat.

Det skulle vara intressant att veta hur mycket pengar den förra moderata ledningen sparade på att lägga ned Vigelsjöskolan och hur de pengarna kommit de pedagogiska resultaten till nytta.

Och jag hoppas att våra kommuninvånare nu kommer ihåg detta till september 2010 och inte gör om samma misstag igen. Röstar ni fram moderaterna och deras lydpartier blir det fler skolnedläggningar av kommunala skolor i kommunen (vi måste ju ha råd att betala hyran till de privata alternativen som förökar sig med ljusets hastighet) och den skola som står först i tur är med all säkerhet Singö Skola.