Om tillgänglighet och springvik

Tillgänglighet är otroligt viktigt i dagens snabba samhälle. Finns du inte där när någon söker dig är du borta, du finns inte mer, du är utbytbar. För den som söker dig är det själva grejen; att kunna byta ut det/den som inte snabbt svarar upp mot förväntningarna. Att alltid nå snabb tillfredsställelse.

Därför ser det ut som det gör på.arbetsmarknaden i många branscher; du anställs under kortare perioder och på få timmar, men förväntas vara tillgänglig 24:7. Detta är ett faktum inom många kvinnodominerade branscher som handel, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård och säkert bidragande till höga ohälsotal inom dessa yrken.

Därför är det ett gott betyg för socialdemokraternas Ulrika Falk då hon får pris som mest företagarvänlig politiker med motivationen att hon alltid är tillgänglig när företagen behöver henne. Det låter ju lite som hon fått pris för "bästa springvikarie", men motiveringen har nog en.helt annan innebörd, en viktig sådan och det visar också att heltidspolitiker spelar i en helt annan division än vi andra.

Själv blev jag upprörd när jag läste artikeln i norrtelje tidning,  inte för att ulrika och Jansson (m) fick priset från företagarna utan för att vi missade en debatt kring centrumutvecklingen i Norrtälje,  en fråga som engagerar mig djupt. Varför missade vi debatten? Har mail och telefonsamtal lämnats olästa/obesvarade p g a den stora anhopningen av inbjudningar och förfrågningar?  Har jag själv haft så många bollar i luften att jag inte lyckats uppfatta just den här? Har vi varit otillgängliga och därför bortvalda i dagens snabba samhälle?  Eller har ingen ens behövt oss så att vår tillgänglighet aldrig testats? För det säger sig själv, om det var första gången företagarföreningen försökte få tag på oss och de av nån anledning inte lyckades, så har de ju aldrig provat förut och aldrig kunnat avgöra hur tillgängliga vi är när de "behöver" oss, och på så vis har vi aldrig ens fått kvala till priset med motiveringen "tillgängliga när vi behövs".

Sorry för ett djuplodande inlägg så.här en solig fredag eftermiddag,  men jag förebrår mig själv för att vara för otillgänglig samtidigt.som jag hoppas att detta inte var en medveten handling för att utestänga dem som en inte ser "behovet" av.

Valfrihet i all ära - men den är varken reell eller århundradets hit

Vårdvalet får underkänt i en stor forskarrapport som bla DN och SvD skriver om. I DNartikeln påminner Ulrika Winblad, forskare vid Uppsala universitet, om att det varit möjligt att välja vårdcentral ända sedan 1990-talet och att det i sig inte är någonting nytt som kommit med borgarnas s k vårdval. I en föredömligt bra artikel i dagens Norrtelje tidning, som tyvärr inte går att länka till, skriver folkpartisten Lennart Rohdin om de moderata dimbankerna kring Tiohundra och upplyser oss om att regeringen på intet vis påtvingar hela landets landstingsverksamheter till den vårdmodell som finns i Stockholm. Anledningen till att de olika vårdvalsmodellerna i landet döms ut är bl a att valfriheten inte ökat eftersom det är omöjligt för patienter/kunder/brukare att få en helhetsbild och kunna göra bra val. Antalet företag och utförare har ökat, men konkurrensen har inte lett till ökad kvalitet. Ledaren i Kommunals länstidning berättar om hur Stockholm översvämmas av hemtjänstföretag sedan kundval införts, men hur valfriheten för de som är i behov ändå lyser med sin frånvaro. När man är i behov av hemtjänst är man ganska skröplig och vad de olika företagen kan erbjuda enligt sina reklambroschyrer är sammanfattningsvis "Vård, omsorg och service av hög kvalitet, dygnet runt samt trevligt bemötande." Ja, skam vore det väl annars.

I Tiohundranämnden har jag klart känt av att antalet utförare varit viktigare än medborgaren i fokus under genomförandet av kundvalet inom hemtjänsten. Förvaltningen arbetade med att ta fram riktlinjer, inga nya utförare dök upp, de gamla var nöjda med hemtjänsten. Förvaltningen ändrade riktlinjerna, en ny utförare dök upp, Tiohundra AB (det egna bolaget) sade upp hemtjänståtagandet i två av fyra geografiska områden p g a för dålig ersättning (bl a). Förvaltningen upphandlade hemtjänsten i två områden och gav två jättar inom vård och omsorg möjlighet att på allvar rota sig i kommunen. Då upphandlingstiden löper ut kommer kundvalet att börja gälla igen inom de två områdena, men då har ju det två storföretagen redan fått möjlighet att arbeta upp en kundstock och ges en klar fördel gentemot ev nya etableringar. Givetvis gjorde förvaltningen inte detta utan politiken i ryggen.

En del partier ser, lite naivt, framför sig hur hemtjänsten/hemsjukvården i framtiden kommer att skötas av en mängd duktiga, initiativrika lokala småföretag. Andra partier (läs Moderaterna) tycker att det är huvudsaken att vård, omsorg, skola eller vad det nu handlar om, sköts av andra än offentligt anställda. Mängden utförare har egentligen inte så stor betydelse, bara andelen av den totala servicen som faktiskt är privat och inte offentlig.

Peter Andersson skriver i sin blogg: "Vad jag kan se talas här om "alla landsting" och att "inget landsting" har lyckats. Det tolkar jag som att det också gäller Stockholms läns landsting som har slagit på trumman ganska intensivt om vårdvalet. Nu finns ett stort behov att släppa det fokus som funnits på fler entreprenörer i vården och i stället se till patientbehovet. Tyvärr har det kommit skymundan i euforin kring vårdens producenter. "

Det låter som att Peter Andersson har greppat det där med Tiohundratanken mer än någon engagerad Moderat. Men de senare verkar inte ha mycket till övers för forskare eller utbildat folk heller, så länge de inte föreslår privatisering som allena saliggörande och bot på samhällets alla problem.