Spelet om budgeten

Idag var det dags för budgetdebatt i Norrtälje kommunfullmäktige. Samverkansstyret, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern hade lagt fram ett mastigt budgetförslag som vi andra partier försökte förhålla oss till. Det gjorde vi på lite olika sätt, kan jag säga, men alla våra andra förslag var ju beroende av Styrets förslag som utgångspunkt. Inga andra partier har ju på samma sätt haft tillgång till tjänstemän och siffror som gjort att de med någon större säkerhet har kunnat peka på kostnader och intäkter.

Det välbetalda oppositionsrådet, som egentligen bara representerar sitt eget parti som alla vi andra gruppledare, yttrade visserligen att det var det sämsta budgetförslag han sett på 25 år. Själv hade han åstadkommit ett löst blad med siffror, ingen text som förklarade på vilket sätt han och moderaterna föreställde sig att dessa pengar skulle plockas in/delas ut eller någon slags vision. Där fick han ju hjälp kan jag avslöja av ett annat oppositionsparti, SD, som bara hade en vision och sedan yrkade bifall till de siffror som Moderaterna lade fram.

Precis som förra året hade oppositionsrådet en debattartikel om budgeten införd i lokaltidningen samma dag som den kommunala budgeten också skulle behandlas. I artikeln slår han fast att samverkansstyrets usla budget skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. På liknande sätt har han tidigare gått ut i en artikel och slagit fast att parkeringsstrategin skulle gå igenom med stöd av Vänsterpartiet. Jag vet inte vilken källa oppositionsrådet använder sig av, men tydligt är att han är desinformerad när han går ut i pressen.

Och sanningen är ju en helt annan.

Det fanns skillnader mellan de olika budgetförslagen som låg på bordet vid dagens fullmäktige, men som jag redan tidigare nämnt så byggde de allihop i stor utsträckning på det förslag som styret lagt fram. KD hade till exempel ett förslag som bara skiljde sig på tre att-satser från det som samverkansstyret lagt. Den allra tydligaste skillnaden mellan Styret och de andra budgetförslagen som fanns idag, var att i stort sett alla andra partier ville lägga mer pengar till Kommunförbundet för vård och omsorg. Moderaterna och SD hade 12,9 mnkr mer, Liberalerna hade 16 mnkr mer och från Vänsterpartiet föreslog vi 23,5 mnkr mer till vård och omsorg (minns inte vilket av detta KD stöttade). Hur detta skulle finansieras fanns det dock delade meningar om; medan Moderaterna ville göra neddragningar på fr a kultur och utbildning för att också få till stånd en skattesänkning föreslog vi i Vänsterpartiet en skattehöjning. Vad alla oppositionspartierna var överens om var dock att besparingsbetingen på vård och omsorg var på tok för otydliga i förslaget från Samverkansstyret. I Vänsterpartiet är vi inte beredda på att acceptera ospecificerade neddragningar inom vården av gamla och svaga människor på över 20 miljoner kronor. Det är helt horribelt.

Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det fanns en majoritet i fullmäktige idag för att tillskjuta mer pengar till Kommunalförbundet för vård och omsorg. Och. Om fullmäktige beslutat i budgetärendena i den ordning som från början var bestämd och betat av nämnd för nämnd hade detta kunnat bli verklighet. Den moderate ordföranden föreslog dock en annan ordning som gjorde att de olika budgetförslagen ställdes emot varandra i sin helhet.

 Det är en helt klart lättare modell som säkert besparade oss många timmar i fullmäktigesalen och det är också lätt att se vad samverkansstyret hade att vinna på den här hanteringen; finansiering och kostnader hänger ihop, inga tilläggsyrkanden som riskerar att stjälpa budgeten osv. Det är också möjligt att tänka att Moderaterna, som suttit länge vid makten i Norrtälje, kan känna styrets kval över detta och därför går med på denna hantering för att på något sätt kunna räkna med samma förståelse i framtiden, ett slags "visomaxlardettungaansvaretatthamakten"-perspektiv. För ärligt talat, här hade en samlad opposition kunnat fälla styrets budget. Vi kunde ha enats om ett antal ytterligare miljoner till vård och omsorg och yrkat på det. Hur mer resurser till detta sedan skulle trollas fram skulle inte vara vårt problem. Det är alltid de som sitter vid makten som har ansvaret att se till att de har stöd för sin budget innan den ska beslutas. Det bör givetvis ske i god tid innan budgetfullmäktige. Har de inte det stödet så får de problem. Stöd för sitt budgetförslag får man ju bland annat genom att förhandla med andra partier om man som i detta fall inte har majoritet. Här förhandlades det i sista stund med det största oppositionspartiet som genom sitt bifall till ändrad hantering räddade den sämsta budget de sett på 25 år. Samverkansstyrets budget gick inte igenom med stöd av Vänsterpartiet, som oppostionsrådet hävdar i lokaltidningen, det gick igenom med stöd av Moderaterna.

HELA mina inlägg från budgetdebatten i landstinget

I budgetdebatten delar vi kamratligt på talartiden, vilket betyder att vi inte har så många minuter på oss att säga allt vi vill och allt eftersom tiden tickar så stryker vi mer och mer ur våra manus. Här tänkte jag publicera en text som utgår mer från originalinnehållet, d v s lite mer än det jag hann säga från talarstolen. Mina talarområden är 1. Barn, kvinnor och förlossning. 2. Tiohundra/Norrtäljemodellen



"I går sa Torbjörn Rosdahl att 92000 personer skulle bli arbetslösa om vinstuttag i vården förbjuds. Inte då det är vårt primära ansvar att se till detta, men jag undra ändå om medborgarnas behov av vård, som ju är vårt ansvar, kommer att minska så pass. Kommer ett vinstförbud i vården att göra människor friskare? Nej, så är det ju inte. Och visst ska vi ha vinster i vården, men kanske inte nödvändigtvis ekonomiska. Vi ska göra hälsovinster. För den största besparingen är ju ändå de människor som aldrig behöver uppsöka vården.



BVC och MVC är exempel på beprövande förebyggande verksamheter som funnits länge i Sverige. Just nu råder ett särskilt stort tryck på dessa att stödja blivande och nyblivna föräldrar under experimentet Vårdval Förlossnings haveri. De ska ge föräldrarna tillräcklig trygghet för att de ska hålla sig borta från förlossningsavdelningarna så mycket som det bara går.



Tillsammans med kommunens öppna förskola och socialtjänsten kan MVC och BVC skapa ett brett stöd för familjen i Familjecentraler. I Norrtälje och Tiohundra har vi utökat detta ytterligare med BUP och andra verksamheter som berör familjerna i ett Familjens hus. Samarbete med kommunens verksamhet har också skett i  Ritnkebyprojektet med ett utökat hembesöksprogram för förstagångsföräldrar. BVC-sköterskor tillsammans med familjerådgivare från kommunen har besökt familjer sex gånger i stället för en gång i ett projekt som slagit mycket väl ut och fungerat som en brobyggare mellan svenska myndigheter och människor som innan hade lågt förtroende för samhället. I vårdtunga och svårarbetade områden är dessa verksamheter speciellt viktiga för att åstadkomma en jämlik vård. På de ställena har man också upplevt stora problem att rekrytera. Förstärkning genom samarbete kan vara det som hjälper oss att minska ojämlikheten i hälsa i länet. Vänsterpartiets budget innehåller fler Familjecentraler med sikte på en i varje kommun/stadsdel.



Även när barnen blir ungdomar vill vi förstärka deras möjligheter att behålla sin hälsa. Många unga mår idag dåligt, inte minst psykiskt. Vänsterpartiet vill satsa på utökade öppettider, ökad tillgänglighet och flera olika kompetenser på ungdomsmottagningarna. Vi vill göra särskilda insatser för att locka fler pojkar till mottagningarna. Mottagningarna ska finnas där ungdomarna finns och vara öppna när de behöver dem. Därför innehåller vår budget två nya ungdomsmottagningar, varav en mobil.



När barnen mår bra påverkar det också föräldrarnas hälsa. En studie som gjordes på långtidssjukskrivna kvinnor i Norrtälje visade att en betydande andel av dem, utöver sin egen sjukdom, låg i en svår vårdnadstvist eller hade barn med någon slags diagnos. Generellt drabbas kvinnor i högre grad av stress, ångest och kronisk smärta än män. Samtidigt har män omotiverat kortare väntetider och får dyrare behandlingar än kvinnor. En färsk undersökning från Försäkringskassan visar att ensamstående mammor är fattigast i Sverige. Vänsterpartiets feministiska vårdpolitik innehåller en satsning på ökad forskning om kvinnors hälsa, kartläggningar om kvinnors vårdbehov samt kvalitetsuppföljning av verksamheter där kvinnors vårdbehov dominerar.



I och med den nya cancerplanen har bröstcancervården centraliserats till tre bröstcentra i länet. Det har inneburit kraftiga försämringar i tillgänglighet till screening för kvinnor, framför allt i de norra länsdelarna. Anna Starbrink talade tidigare om att det inte var något fel med att verksamheter etablerades centralt eftersom det är lätt att ta sig till centrala delar med kollektivtrafiken. Anna  har nog aldrig försökt ta sig från norra länsdelarna till Karolinska sjukhuset. Vänsterpartiet föreslår att bröstcancerscreeningen förstärks med en mobil mammografivagn.



Naturligtvis ska vården också fungera när barnen blir sjuka. Ett svårt sjukt barn i förskoleåldern ska inte kallas till operation, sövas för att sedan vakna och få åka hem igen. Tre gånger! Detta är inte bara ett skandalöst brott mot Barnkonventionen, det är också ett slöseri med resurser. Operationssal och läkare står och väntar och sedan faller det på, enligt läkarna, att sjukhuset inte får betala tillräckliga löner för att kunna anställa de specialistsjuksköterskor som behövs. Men blir inte detta dyrt?



Borde inte Sveriges främsta barnsjukhus ha möjlighet att betala de löner som krävs för att kunna anställa de främsta specialisterna?"



Inlägg 2

"Tiohundra är namnet på projektet som pågick i tio år innan det blev permanent fr o m årsskiftet. Det finns många exempel i arbetet på hur ett utvecklat samarbete mellan kommun och landsting ger fördelar för medborgarna. I en kommun som Norrtälje, som inte på något vis gynnats av införande av olika vårdvalsområden, snarare tvärtom, så är samverkan och samutnyttjande av resurser nödvändigt. Att prata om att få välja var, vem och när i vården är ett hån mot våra medborgare i t ex Hallstavik där MVC/ungdomsmottagning är bemannad en dag/vecka med olika personal, där vårdcentralen inte haft några fasta läkare på flera år och där fysioterapin fick stänga igen när vårdvalet infördes.  Nu har både fysioterapi och MVC räddats genom specialkonstruktioner som bara har varit möjliga genom Tiohundraarbetet.

I Vänsterpartiet ser vi positivt på denna typ av samarbete och tycker att det kan spridas till flera platser i länet, t ex Nynäshamn. Det är viktigt att uppföljning och statistik görs jämförbar med övriga länet."

 

En inte helt okontroversiell vecka

En skulle kunna säga att det har varit en händelserik vecka. Även om ingenting egentligen var oväntat. En skulle kanske egentligen kunna säga att det har varit en vecka som har varit ganska jobbig, och det har också kunnat gå att förutse. Om jag utgår från mig själv borde jag haft både ångest och olustkänslor som liksom tagit över av en sån här vecka, både innan, under och efter.


Men jag tycker att jag hanterat det rätt bra. Jag försöker vara konstruktiv när det gäller olust.


Veckan började med skolavslutning. Inte min grej, men jag gick dit. På något sätt kunde jag bjuda på det för jag hade klarat av en hel del jobb på dagen. Var lite nöjd liksom. Mitt bland alla barn och vuxna på skolgården låg en äcklig hundbajs. Verkligen inte min grej. Jag har fobi för hundbajs och i stort sett hela uppträdandet försvann bort i någon slags dimma där jag stod och fabulerade om hur jag och mina barn ramlade i hundbajsen, hur den kladdade in sig och fastnade och aldrig gick att få bort från våra kroppar ordentligt. Men men.. i alla fall glad att sjuorna sjöng om Roslagens famn och inte om "flaskor, glas och fimpar". Jag överlevde i år igen. Barnen var glada och på väg ut i sommarnatten. Jag gick hem och moffade pastasallad och mådde lite bättre.


Dagen efter var det dags för kommunstyrelse. Och det var ju inte heller oväntat att det kommunala styret med Socialdemokrater, Miljöpartister och Centerpartister skulle komma överens med Moderaterna om den nya skolstrukturplanen utan att ens lyssna på det alternativ som de kära kamraterna i Vänsterpartiet diskuterat fram under många långa sittningar. Vi valde att lägga ett alternativt förslag till skillnad från andra partier som inte gillade strukturförslaget, men bara yrkade avslag. Det finns många välgrundade tankar i vårt förslag och några av dem skulle också gå att kombinera med det strukturförslag som Styret och Moderaterna lagt, det skulle kunna fungera som en förbättring och komplettering av det helt enkelt. Vi små partier som var emot strukturförslaget har inga heltidspolitiker, inga politiska sekreterare, inga tjänstemän och dessutom saknar vi insyn i de flesta beredande organ. Vi saknar verkligen en hel del för att kunna lägga fram våra förslag så att de blir lyssnade på och har möjlighet att gå igenom, för ibland, finns det faktiskt en majoritet för dem även i de politiska församlingarna. Ibland tröttnar man på sitt eget gnatande om samma förslag hela tiden, men vi kommer inte att ge upp. Beslutet om skolstrukturen är ännu inte fattat. Det ska upp i fullmäktige (långfullmäktige) den 20/6 och var, om inte i kommunens högsta beslutande organ, ska ett så viktigt beslut fattas? Även då beslutet är fattat kommer vi att fortsätta att arbeta för att inlemma de idéer och tankar vi har. I en ideal kommun är det tydligt och enkelt att utöva inflytande och att källsortera. Vi har väl en bit kvar.


Hemma sent. Utan middag. Fortsätter nästa dag till landstingskansliet. Här är allt upp och ned nu för tiden. Kamrater med goda idéer och skickligt arbete för en vinnande politik har problem på någon slags grundläggande nivå. Det är budget nästa vecka och stämningen är spänd. Men det beror inte på att Alliansen vill höja SL-taxan eller att de vill utöka vårdvalen. Vi våndas inte över att vården blir alltmer ojämlik, att förlossningsvården är i kris eller att bussarna inte längre trafikerar vår landsbygd (jo, det gör vi). Men mest av allt verkar vi fundera på om vi gillar våra kamrater och på vad vi ska säga till pressen imorgon. Hur hamnade jag centralt i denna soppa? Tjafselitjafs är ju liksom en grej som jag är nästan lika allergisk mot som hundbajs. Jag vill inte att det ska kleta fast i mig och inte gå att få bort ens med rotborste och galltvål. Vad gör jag då mitt i?


Överlevde, kom hem sent. Hämtade dotter på skolavslutningsdisco och fick handla frukost på macken, alla affärer var redan stängda. Dottern somnade sent. Jag hade inte mage att berätta att de ringt från sjukhuset och meddelat en operationstid.


Nästa dag åker jag tidigt till jobbet. Får lite gjort. Alla bugs blir inte lösta, men det känns ändå okej. Lyckades koncentrera mig fast tjafset från gårdagen tydligen gått vidare ut i etern och blivit en nyhet. Telefonen plingar och surrar. Ibland undrar en, suckar, förstår, men ändå inte. Så blir en bara ledsen.


Hade en plan att vara hemma i god tid, att solen skulle skina och jag skulle springa en riktigt härlig långlöpning. Kom ganska sent. Min bil lämnades på verkstaden förra veckan och fler problem än dem jag visste om uppmärksammades och måste åtgärdas. Dyrt kommer det att bli. Har i brist på bil lånat sambons bil, men helt plötsligt börjar den hacka. Han ska köra den till verkstaden, lämna den där och hämta min. Jag lånar mammas bil. Precis när sambon kommer fram till verkstaden brakar bilen ihop. Han har tur. Hjulbultarna är borta. När har detta hänt? Hur länge har vi kört så? Hur kan detta ha hänt? Min bil var inte färdig. Nu har jag mammas bil och han hyrbil. Detta kommer inte att bli billigt, tänker jag och försöker att INTE tänka på att jag också har tandvärk.


Jag handlade, lagade mat, behöll mammas bil lite längre än planerat och hämtade dotter på simning. Vid middagen är jag tvungen att delge henne datum för operation. Det blir en tystlåten middag. Svår fredagsstämning. Det är ett positivt, men jobbigt besked. Det blir ingen löpning. Sambon kommer vid halv tio efter en lång dag med bärgning och annat. Jag tar ett glas vin i stället. Det är ju fredag nu. En jäkligt jobbig vecka är faktiskt över. Nya tag nu, nya strategier. Imorgon tacklar vi världen igen med den stolta punkten på rätt ställe.

Första maj 2016 - underlag för tal i Norrtälje

Kamrater, mötesdeltagare

Vi har samlats här idag för att manifestera första maj, arbetarrörelsens dag. Idag är dagen då de röda fanorna ska vaja och solidaritet och gemenskap ska fylla våra hjärtan. Vi lever i ett samhälle där klyftorna ökat, där såväl andelen fattiga som andelen mycket rika har ökat. Det ger inte ett samhälle av solidaritet utan ökar tvärtom konflikter mellan svaga grupper som ställs mot varandra när de offentliga resurserna inte räcker till. Vi behöver en samlad arbetarrörelse mer än någonsin.

Vi lever i ett samhälle där rasism har normaliserats och socialism och feminism betraktas som det extrema. Och mitt i detta har vi svårt att hålla ihop, vi har svårt att se den gemensamma kampen för alla människors frihet och rättvisa.

Vi har en socialdemokratisk statsminister och ett socialdemokratiskt kommunalråd, men har vi en socialistisk politik? Socialdemokraterna har den här mandatperioden tydligt valt att samarbeta med partier som inte självklart delar arbetarrörelsens värderingar, t o m rent borgerliga partier. Andra delar av de personer som skulle kunna tillhöra arbetarrörelsen har i stället förirrat sig ut på högerkanten och engagerat sig i Sverigedemokraterna. De ser orättvisorna, men de riktar inte ilskan mot dem som roffat åt sig på andras bekostnad utan de riktar ilskan mot andra svaga grupper, fr a invandrare och flyktingar.

Allt medan de rika skatteplanerar och flyttar kapitalet utomlands. Allt medan Anna Kindberg Batra kommer undan med att föreslå oanmälda kontrollbesök hos socialbidragstagare. I det samhället lever vi idag och i det samhället behövs en stark och enad arbetarrörelse för att stoppa de rikas skatteflykt och i stället utveckla välfärden.

På ett möte med Vänsterpartiet Norrtälje i förra veckan ställde en medlem frågan varför investeringar i kultur alltid beskrivs som kostnader. Kultur är nödvändigt för oss människor och borde vara en självklar investering för en stark och frisk befolkning. I stället har kulturen hamnat på kant i den här kommunen. Nämnden har nätt och jämnt resurser att hålla ishallar, bibliotek och fritidsgårdar öppna medan vi saknar upprustning av faktoriet och Roslagsmuséet vars samlingar hyrs in i en fuktig lada, vi har en f d konsthall som står tom där kulturföreningar har blivit lovade att få komma in, men nu säger sig kommunen inte ha råd att låta dem vara där, vi har Folkets hus i Hallstavik som behöver resurser för att kunna bedriva sin kulturverksamhet och vi har Rimbo som saknar en kulturscen. Så har vi det nya ”kulturhuset” som blev betydligt dyrare än beräknat, men som för den skull inte alls täcker de behov som vi visste fanns redan innan bygget. På måndag ställer vi i Vänsterpartiet en interpellation till kommunalrådet Ulrika Falk om hur hon ser på framtiden för lokaler för kultur i kommunen? Vad tänker styret göra? Hur ser man på förslag från medborgarna? Vänsterpartiet kommer också att yrka återremiss på styrets förslag till bygge av ny skola i Rimbo då vi tycker att man måste lyssna in det förslag från Rimbo samrådsgrupp om att samtidigt bygga en kulturscen i anslutning till skolan. Det nya styret måste nu visa att de menar allvar med att lyssna på medborgarna.

När jag nu pratar om skola så förstår jag att ni gärna vill höra något om vad vi i Vänsterpartiet tycker om skolutredningen och det arbete som pågår för att få en högre kvalitet på skolan i Norrtälje kommun. Som det ser ut idag verkar det ju bara bli pannkaka igen. Inga beslut, inga planeringsförutsättningar för personal, föräldrar eller barn. Det är inte bra.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att alla våra barn ska ha rätt till en god utbildning och goda förutsättningar att ta till sig kunskaper. Det ska inte gå att välja eller hamna på ”fel skola”. Alla skolor ska vara bra. I en bra skola finns möjligheter för lärarna att utvecklas genom gemensamma reflektioner och kollegialt lärande. I en bra skola utgör ett arbetslag en kvalitetssäkring av verksamheten. I en bra skola finns också möjlighet för barn som har behov av mindre sammanhang att studera i liten grupp. I anslutning till en bra skola finns också fritidshemsverksamhet i lagom stora barngrupper med tillräckligt med utbildad personal och ändamålsenliga lokaler.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det kan finnas skolor som är för små för att uppnå detta. Vi tycker också att det kan finnas skolor som blir för stora för att uppnå detta. Vi har redan tidigare sagt att det är viktigt att vi kommer fram till ett beslut om vilka skolor som ska vara kvar och satsar på att uppnå en god kvalitet på dessa. Helst så god att de som får resa lite längre ändå tycker att det är värt det. En skola som det redan fattats beslut om är Grisslehamns skola. Därför har Vänsterpartiet bl a föreslagit att Roslagsbostäder får i uppdrag att bygga hyresbostäder i Grisslehamn för att underlätta inflyttning och stärka underlaget för skolan.

Vi ser inte att vårt ställningstagande behöver innebära att alla små skolor läggs ned. Vi kan också undersöka möjligheten och kanske även önskan hos föräldrar och elever att i stället bussa barn till en mindre skola. Det är alltid lika långt från landet till tätorten som tvärtom. Jag vet att det är svårt att förstå, men det är faktiskt så. Vissa skolor ligger också så pass långt från nästa skola att resorna blir för långa för att det ska bli en god kvalitet för barnen. Här menar jag Björkö Arholma skola. Vid skolan finns också en förskola som inte heller skulle kunna existera utan skolan eftersom barngruppen fylls på med fritidsbarn efter skolans slut. Här skulle man behöva komma med nya idéer för att kunna upprätthålla god kvalitet. Jag säger inte att det är dålig kvalitet idag, men vi måste också ha system för att kvalitetssäkra verksamheten på längre sikt. Exempel på detta kan vara användning av internet, men också ett tätare samarbete med något lärosäte, fler studenter och lärare som forskar på deltid. Då får vi automatiskt ett större arbetslag kring barnen och kollegor som kvalitetssäkrar och utvecklar varandra.

Det finns också andra varianter av samarbete mellan olika professioner och olika huvudmän för att kunna erbjuda god service på landsbygden. Detta ser vi som nödvändigt t ex inom sjukvården, men det borde också vara möjligt inom andra områden.

Norrtälje är periferin i Stockholms län. Hit åker stockholmarna när de har semester för att allt är så pittoreskt och mysigt. Men det är litet i jämförelse med Stockholm och för inte allt för länge sedan så ansågs Norrtälje och Södertälje sjukhus vara för små för akutmottagningar. Patienterna var för få. Läkarna fick inte tillräckligt med träning. Kvaliteten skulle inte kunna gå att upprätthålla.

Genom samarbete och nytänk har vi bevisat att det går att ha ett akutsjukhus i Norrtälje. Ingen funderar idag på att lägga ned det. I stället lyfts fördelarna med det lilla sjukhuset ofta fram. På Södertälje sjukhus har man just fått ett utökat uppdrag för förlossningar. Sjukhuset har också fått uppdrag att utveckla ett speciellt koncept som tidigare fanns på SÖS, Södra BB, som innebär en helhet kring den gravida och födande kvinnan, från mvc till eftervård. Detta lämpar sig bra för STS eftersom det är ett litet sjukhus. Samtidigt ger det sjukhuset ett bättre underlag och kvalitetssäkrar verksamheten. Personalen är taggad för uppdraget. Något som vi i Vänsterpartiet tror händer när små enheter som länge levt på gränsen till nedläggning, som pusslat och pusslat och haft svårt att få personal, plötsligt ges ett ansvar att utveckla något nytt, då växer de och blir också populära som arbetsgivare. Så bör vi kunna arbeta mer inom både kommun och landsting. Tänk nytt. Ge ansvar till personalen att utforma sin verksamhet. Se behoven.

Här har styret i Norrtälje kommun varit föredömliga när det gäller flyktingmottagningen. I stället för att köpa in dyra platser åt de människor som kommer hit i behov av skydd och stöd har man lyssnat på personalen på socialkontoret och låtit dem skapa boenden i egen regi. Någonting som stärker personalen och förbättrar verksamheten genom att färre personer och myndigheter måste blandas in för att får det hela att rulla på. Norrtälje kommun har idag fortfarande ansvar för ett hundratal barn som är bosatta runt om i Sverige och som vi betalar andra för att ta hand om. När de nya boendemodulerna står färdiga kommer vi att kunna ha dem boende här på plats och så förenklas kontakter med skola, god man, arbetsförmedling osv. vilket ger lägre kostnader och högre kvalitet.

Idag har Hallstaviks vårdcentral mödravård en dag i veckan. Olika barnmorskor åker dit för de tycker att det är jobbigt att åka dit. Hallstavik har många tonårsgraviditeter, många gravida röker eller har annan problematik. Antalet aborter är också högt. I Hallstavik skulle det, om någonstans, behövas fasta barnmorskor som kunde stötta dessa kvinnor genom graviditeten och tiden efter att barnet har fötts. I Hallstavik finns behovet av en professionell ungdomsmottagning och SESAMmottagning. I stället sköts verksamheten med vänstra handen av Familjens hus i Norrtälje och barnmorskorna som deltar känner sig otillfredsställda med det jobb de kan utföra. Här är ett ställe där vi måste tänka nytt. Behoven finns. Vi kan inte lägga ner verksamheten. Vi är som medborgarföreträdare tvingade att erbjuda en bättre verksamhet. Det är vår utmaning och vi i Vänsterpartiet kommer att kämpa för att kunna göra detta. Vi måste bevisa att vårdval inte är det bästa sättet att möta befolkningens behov.

Ett annat område där vi behöver tänka nytt för att kunna erbjuda hela länet en tillgänglig service är mammografi. Efter att bröstcenter på Danderyd varit tvungna att lägga ner i enlighet med den regionala cancerplanen där bröstcancervården ska koncentreras till tre centra i länet som ansvarar för hela vårdkedjan så blir du som kvinna i Norrtälje kommun kallad till mammografi på KS i Solna, ett ställe som det är minst sagt knepigt att ta sig till både kollektivt och med bil. Samtidigt pågår en kampanj från cancercenter att fler kvinnor ska screena sig för att upptäcka cancern i tid och kunna behandla den. Här motionerar vi i Vänsterpartiet i landstinget nu om en rullande mammografivagn, någonting som redan finns på flera ställen runt om i landet. Det är en fullt utrustad buss som åker runt och står ett par dagar på olika ställen i länet, ungefär som blodbussen. En sån här lösning skulle vi se både kan få fler kvinnor att screena sig i tid, men gör även vården mer tillgänglig för alla oss som inte råkar bo i centrala Stockholm.

Jag tänker avsluta med en av mina hjärtefrågor, nämligen förskolan. Regeringen har nu beslutat att införa rörliga riktmärken för hur stora barngrupperna i förskolan bör vara. När det gäller de yngsta barnen mellan 1-3 år säger riktlinjerna att barngruppen kan vara mellan 6-12 barn och när det gäller de äldre barnen 4-6 år är riktmärket 9-12 barn i gruppen. Variationerna ska baseras på hur utbildningsnivån i personalgruppen ser ut, vilka lokaler man har tillgång till och vilken barngrupp man har (t ex socioekonomi, utlandsfödda). Idag ligger många barngrupper i Norrtälje kommun långt över dessa riktlinjer och när man t ex bygger ny förskola i Hallstavik har man räknat med att få in 100 barn på fem avdelningar. Då var det också tänkt att två befintliga förskolor skulle kunna stänga, men idag ser det ut som att den nya förskolan inte kommer att räcka till ens om den tar in planerade 100 barn. På flera ställen i kommunen sätts nu också upp paviljonger för att kunna ta emot barn inom garantitiden. Paviljonger är dyra och fungerar inte optimalt för förskoleverksamheten. Styret har på en fråga från Vänsterpartiet svarat att man är villig att ta fram en handlingsplan för att kunna minska barngrupperna och följa de statliga riktlinjerna. Nu gäller det att vi alla som har barn i förskolan eller själva arbetar i förskolan är med och bevakar detta så att det blir en bra verksamhet, att hänsyn tas till utbildningsnivå, lokaler och barngruppernas sammansättning. Att arbetet med en hög kvalitet i förskolan tas på allvar, att vi inte får en s k avdelning i materialrummet eller att avdelningen bara finns på pappret. Regeringen har också avsatt pengar för detta arbete.

Vänsterpartiet i Norrtälje är ett oppositionsparti. Vi ska dock medge att det sittande styrets politik ligger närmare vår politik än vad den övriga oppositionens politik gör. Oppositionen i Norrtälje företräds av två heltidsarvoderderade moderater. Ni förstår att det kan vara lite tufft. Vi ser dock att vi är ett starkt gäng som kan stötta varandra och vara en nagel i ögat på styret när de vill dra för långt högerut. Vänsterpartiet vill vara er kraft för ett solidariskt Norrtälje där hela kommunen kan vara livskraftig.

Därför föreslår Vänsterpartiet Norrtälje en återställning av skattesatsen

Här följer Vänsterpartiets protokollsanteckning vid beslut om skattesats på veckans budgetfullmäktige. Vi är övertygade om att kommunen kommer att bli tvungna att återställa skattesatsen förr eller senare med de behov som vi ser idag. Vi föredrar förr för att stå rustade och inte behöva ställa grupper mot varandra.

Vänsterpartiet föreslår en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå för att värna välfärden och långsiktiga investeringar i kommunens medborgare. Vi ser att det behövs resurser för att kunna höja kvaliteten inom skolan och för att klara av ett ökat antal äldre medborgare. Vi blir fler i vår kommun och vi blir äldre. Det finns också stora behov inom individ och familjeomsorgen.

Vi har under lång tid haft ett borgerligt styre med prioriteringar som skiljer sig från de vi har och vi förstår att det kan ta tid att lägga om ekonomin så att vi får en förebyggande och god välfärd för alla. Den, av det nuvarande styret, lagda budgeten klarar nätt och jämt av att upprätthålla den kvalitet vi har idag. Det ligger t ex fortfarande kvar besparingskrav i skolans verksamhetsplan. Vi vill se en starkare satsning på att ge alla våra medborgare goda förutsättningar till ett gott liv. En återställning till den skattesats vi hade för fyra år sedan ger oss ca 40 miljoner kronor till. Det är inte mycket, men vi står åtminstone något mer rustade för att möta de behov som kommunens medborgare har.

SKL, Sveriges kommuner och landsting, varnar för behov av mycket stora skattehöjningar de närmaste fem åren och flera stora kommuner väljer att justera skattesatserna redan 2016 för att bl a kunna anställa fler behöriga lärare. Exempel är Stockholm, Uppsala och Örebro.

Här följer även mitt anförande, del ett och två

Inlägg 1: Återställaren

Ordförande, fullmäktige

Norrtälje kommun, liksom många andra kommuner, står inför stora utmaningar. Efter många år av borgerligt styre i såväl kommun, landsting som riket har resurser omfördelats från den gemensamma kassan till privata fickor. Samtidigt har allt mer av samhällets kärnverksamheter konkurrensutsatts. Skola, äldreomsorg och vårdverksamhet har pressats att gå med vinst och sänka kostnaderna för personal och verksamhet. På vissa områden har detta varit positivt, på vissa enskilda enheter har detta också varit bidragande till en höjd kvalitet. På andra ställen har det varit ren katastrof. Rent ekonomiska förlustverksamheter blir ofta kvar i offentlig drift då ingen privat vill stå för de extra utgifterna. Det vi kan vara överens om är att privatiseringen av våra gemensamt finansierade verksamheter har lett till ojämlikheter; din bostadsadress har betydelse för vilken vård du får/kan välja, om du över huvud taget kan välja, om någon entreprenör väljer att etablera sig på din bostadsort, skolan är inte längre likvärdig och det finns risk att välja FEL skola.

Översiktsplanen för Norrtälje kommun talar om att kunskapsresultaten i skolan ska förbättras och utbildningsnivån ska höjas. För att detta ska bli möjligt tror vi att det behövs en hel del förstärkningar inom skolan. Just nu pågår en skolutredning som kommer att ge rekommendationer till utvecklingsplan för skolan. Oavsett vad dessa blir så kommer det inte att gå att spara sig till bättre kvalitet även om det säkert går att effektivisera en del funktioner med bättre studieresultat som på köpet. Några av de områden där vi ser att det kommer att kosta mer pengar för att nå en högre kvalitet är t ex att vi måste anställa fler behöriga lärare, vi måste tidigare och i större utsträckning nå alla elever i behov av särskilt stöd. Elevhälsan måste vara tillräckligt utbyggd för att fånga upp de barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt. Fritidshemsgrupperna behöver bli mindre för att fritidshemmen ska kunna efterleva de mål som läroplanen anger. Vi behöver också bli bättre på att kunna erbjuda modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet till de elever som har rätt till detta. Vi vill att lärarna som kollektiv ska ha ett bra löneläge. De utgör en nyckelfaktor i utbildningssystemet och ska ges det ansvar, förtroende och den lön denna roll tarvar. Vi vill dock inte se ett lönesystem som vänder kollegor emot varandra utan ett system som lyfter alla lärare eftersom alla barn har rätt till en bra lärare. Vi tror att detta är grundläggande funktioner som kanske kostar pengar idag, men som kommer att ge tiofalt tillbaka på längre sikt. Det är investeringar vi gör i barn och unga idag som ger oss trygga och kompetenta vuxna imorgon.

En annan satsning som vi i Vänsterpartiet länge drivit är gratis simundervisning till kommunens barn, utomhus och inomhus. Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi som bor i en skärgårdskommun kan simma. Nu kommer till vår kommun också ett större antal människor från kulturer där simning inte är en självklar färdighet. Desto viktigare blir det att se till att alla får ta del av simundervisning samt utbildning i bad- och båtvett. Varje drunkningsolycka är onödig. Det finns resurser att lära människor hur vi undviker drunkning.

Trycket på socialförvaltningen har under lång tid varit stort. För att kunna göra rättvisa och riktiga bedömningar i situationer där det handlar om ”barns bästa” behövs tillräckligt med kompetent personal och idag finns ett behov av att anställa sju socionomer till för att hinna med att göra ett bra arbete. Att ett gott och förebyggande arbete görs för de människor i samhället som har det svårast är av yttersta vikt för att åstadkomma ett samhälle där alla kan må bra och vara delaktiga.

Därför kommer Vänsterpartiet idag att yrka på en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå. Det ger oss runt 40 miljoner extra att investera i trygghet, omsorg och utbildning för våra medborgare. Detta är givetvis inga stora pengar i sammanhanget, men vi ser det som en investering i ett annat tänk där mjuka värden har hög status och solidaritet är ett ord som genomsyrar verksamheterna. Vi vill långsiktigt kunna investera i en stark välfärd och genomföra omfördelningar. I en tid då antalet medborgare i vår kommun ökar, och många av de som kommer hit är äldre eller har andra behov av stödinsatser för att få en bra start i vår kommun, kan vi inte lägga oss på en nivå utan marginaler så att grupper riskerar att ställas emot varandra. Att satsa och ha tillräckliga resurser nu ser vi som en långsiktig investering i våra medborgare och ett gott samhälle.

Inlägg två: Återställaren

Ordförande, Fullmäktige

Låt mig fortsätta tala om de omställningar vi i Vänsterpartiet vill se. Det borgerliga marknadstänket har inneburit ett eftersatt underhåll för våra hyresgäster i Roslagsbostäder då bolaget tvingats bidra till kommunens ekonomi. Detta gör att vi nu måste finna en varaktig modell som tillåter att bostadsbolaget kan behålla sina resurser för underhåll och nyproduktion. Att gå med vinst ska inte vara ett allmännyttigt bostadsbolags främsta uppgift, det måste vara att fungera som ett verktyg för kommunen att leva upp till lagen och försörja sina medborgare med bostäder till rimliga priser. Det finns modeller för att eftersträva så låga hyror som möjligt, men då krävs också en omställning av hur planering av nya bostadsområden sker. För att få ta del av den statliga bostadssatsningen krävs också att det finns en bostadsförmedling i kommunen, något som Vänsterpartiet länge har efterfrågat.

Likadant påverkar en marknadsmässig hyressättning nu möjligheten för kulturverksamheter att flytta in i gamla brandstationen/konsthallen i Norrtälje centrum. Vänsterpartiet tror på kulturen som en stark faktor i samhället som ska kunna komma så många som möjligt till del. Därför kan inte kulturverksamhet styras på ett marknadsmässigt sätt. Kulturen är viktigt för varje medborgare, den stärker, inspirerar och manar till eftertanke. Det måste finnas gott om offentliga, kostnadsfria rum där olika typer av kultur är tillgänglig och kulturella miljöer som t ex Gevärsfaktoriet måste öppnas upp så att det åter blir till ett värde för Norrtäljes medborgare.

I Vänsterpartiet tycker vi också att det är absurt att biltrafiken ohämmat har fått växa på de oskyddade trafikanternas bekostnad. Vi ser fler investeringar i utbyggnad av säkra gång- och cykelvägar som nödvändiga för att ändra den obalansen och stärka bl a barn och ungas position i samhället. Medborgare utan tillgång till bil måste säkert kunna ta sig till och från skola/arbete och fritidsaktiviteter. Detta är också en långsiktig satsning på en bättre miljö och en fossilbränslefri kommun.

Berör politik människor?

I fredags var det första maj, arbetarrörelsens internationella dag, en stor och viktig dag och det brukar jag alltid passa på att berätta när det är första maj. Det är inte så att arbetare idag har det bra och inte behöver någon dag, vare sig här i Sverige eller i världen. Tvärtom har anställningar blivit osäkrare, arbetsuppgifter tyngre och mer ansvarsfulla samtidigt som många utför viktiga jobb till alldeles för låga löner. Alla arbetare/anställda i Sverige idag har det definitivt inte bra, även om det givetvis är gött att ha ett jobb att gå till, att kunna betala sin hyra och sin mat. Klyftorna i Sverige har ökat och antalet fattiga barn växer. Vi har hemlösa och EU-migranter som på något sätt ger oss en illustration av klyftorna i vårt eget, lagomland Sverige.

I år 2015, har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i Norrtälje kommun. En företrädare för arbetarrörelsen som arbetar för att vända trenderna i kommunen mot ett samhälle med mindre klyftor och större delaktighet bland invånarna. Hon gör detta tillsammans med bl a lokaltidningens oberoende favoritparti, Centern. Av den anledningen borde det ju vara dubbelt intressant för tidningen att ta del av vad kommunalrådet har för politiskt budskap på självaste första maj?

Men i måndagens tidningen finns bara en liten stänkare från Socialdemokraternas förstamajfirande i parken, som enligt artikeln samlade ca 200 personer. Att oppositionspartiet Vänsterpartiet haft en tillställning med ca 60 deltagare vid Pythagoras industrimuseum nämns inte ens med en suck. Däremot ägnas tre stora uppslag åt att Knutby torgs handelsområde fyller tio år och att schlagerartisten Magnus Carlsson var där. Jo, men det är väl jättekul, men vad är proportionerna? Så vitt jag vet talade kommunalrådet Ulrika Falk (S) även i Hallstavik på första maj och för en lokaltidning borde det vara av yttersta intresse att ta del av de sittande styrets idéer för utvecklingen av Hallstavik, inte minst det nedläggningshotade poliskontoret som de faktiskt skriver om i en annan artikel. Det handlar ju inte bara om ett poliskontor, det handlar även om en halvt ödelagd vårdcentral, som jag själv talade om í mitt förstamajtal. Det handlar om vilka insatser vi vill se för att få till en utveckling av en bygd som behöver just utveckling. Det räcker ju inte här med att, som Berit Jansson (C) föreslår, låta ungdomarna gå hem och vika strumpor på eftermiddagarna. Här handlar mycket om arbete, om arbetare som blivit av med sina arbeten då behovet av mänsklig arbetskraft krymper på bruket, om en omställning, om ungdomars hopp om ett kvalificerat arbete med god lön. Hur ska vi möta detta? Det hade tidningen kunnat skriva om, men i sin pyttelilla artikel om första maj har de inte nämnt någonting om vilken politik Ulrika Falk förde i sitt tal. Fattigt, kan en tycka, fattigt. En dagstidning måste väl ändå kunna utgå från att politiken som styr kommunen också är någonting som berör människorna?

Och en kan ju undra om det är samma nyhetsredaktion som gång på gång får reda på besluten i kommunen innan ledamöterna själva vet om dem som sedan visar sånt totalt ointresse för politik över huvud taget.

råtext till förstamajtal

Kamrater, mötesdeltagare!

Välkomna till första maj med Vänsterpartiet i Norrtälje året efter val till riksdag, landsting och kommun. 2015. Det har hänt en del sen förra första maj, vi har fått ett nytt styre i riket och ett nytt styre i kommunen. I landstinget är det samma gamla borgarstyre. Skillnaden är att de idag måste styra med stöd av SD. Det som inte har förändrats är att vi fortfarande sitter i opposition i alla tre nivåer. Men det är en förändrad oppositionsroll då styret på alla tre nivåer är beroende av stöd från fler partier för att kunna driva igenom sin politik. I landstinget lutar man sig som sagt mot SD, men i kommun och riksdag har vi större möjlighet att påverka.

Vi är väldigt tacksamma att vi nu har en ny regering och ett nytt styre i kommunen. Vi är glada och tacksamma över det och önskar inte tillbaka de moderatledda allianserna som drivit landet mot ett kallare samhälle med större klyftor. Och det kändes kanske lite konstigt i början, att vara i opposition med ett annat styre, en inte lika tydlig motståndare, men nu har vi vant oss och tycker oss ändå kunna arbeta som ett skarpt oppositionsparti som drar politiken åt vänster.

Vi har fått väldigt många nya medlemmar. Och väldigt många vill vara aktiva och arbeta för en mer solidarisk politik. Vi har verkligen tur för på sista tiden har det vid flera tillfällen uppdagats att det krävs många uppmärksamma personer för att saker och ting ska gå rätt till i den här kommunen.

I vårt kommunala handlingsprogram för 2014-2018 inleder vi:

”Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av allas lika värde, rättigheter och möjligheter. I det samhället bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sina behov.

Vänsterpartiet vill demokratisera Norrtälje kommun. Människor som lever här måste känna att de kan ta del av och påverka beslut och förändringar som rör deras vardag. Varje människa måste kunna förstå hur hen kan vara med och bilda opinion för att förändra det som upplevs som felaktigt eller orättvist. Alla beslut ska föregås av en tydlig förberedelsetid och de ska vara enkla och begripliga samt fattas så nära människor som möjligt.

Vi vill också demokratisera vår gemensamma sektor. Brukare, anhöriga och personal ska få större inflytande över den verksamhet som i första hand berör dem. Vi motsätter oss fortsatt privatisering och marknadsstyrning av skola, vård och omsorg. Människors behov, inte företagares vinstintressen, ska styra den gemensamt finansierade välfärden.

Vår uppfattning, som bekräftas av aktuell forskning, är att minskade klyftor främjar en god samhällsutveckling. Vi vill bekämpa de klyftor som finns genom att, inom politikens alla områden, arbeta för jämställdhet och rättvisa.”

Japp. Och med dessa ambitioner känns det som vi har en del att göra.

Kommundirektörerna har redan trampat i klaveret åtminstone två gånger. Med vems goda minne kan undras? Först var det kontokorten som användes för privata utgifter och sprit. Sen var det utbyggnaden av vattenledningar, Moderaternas skötebarn och enligt f d kommunalrådet den största miljösatsningen genom tiderna och då menade han inte bara i Norrtälje utan i världen. Här hade tydligen direktörerna en hel del att göra med mörkandet av att allt inte stod rätt till.

Nu är frågan om kommundirektörens s k ”föreläsning” för samtliga nämnder och nya parlamentariker kan bli droppen som får bägaren att rinna över. Vi är flera inom Vänsterpartiet som reagerat på den bild av hur kommunikationen i kommunen ska gå till enligt kommundirektören. Politiker talar till chefer som talar till medarbetare som utför åt medborgare och åt andra hållet får ingen information gå. Medarbetare ska verkställa politiskt fattade beslut, inte protestera, inte prata med politiker. Det är helt på tvärs med den utveckling vi i Vänsterpartiet vill se. Frågan är om kommundirektören håller denna ”föreläsning” enligt uppdrag från politiker. Och i såna fall; Vilka politiker?

I Vänsterpartiet är vi glada att ambulansanställda i Hallstavik kontaktade såväl oss politiker som pressen för att visa på sin ohållbara situation med nuvarande politiska beslut. Det har också visat sig att patienter i Norrtälje kommun tillhör den fjärdedel som får vänta längst på ambulans i landet. Trots att vi tillhör Stockholms län. I Vänsterpartiets landstingsbudget finns nu en ytterligare ambulans i Norrtälje kommun med.

I Vänsterpartiet är vi glada att personalen på Häverö resursskola gick ut i tidningen för att berätta om sin oro över den omorganisation som skulle innebära nedläggning av enheten. I och med deras agerande kunde en diskussion startas kring inkludering och vad detta innebär i praktiken.

Vi är glada att läkare inom mag- tarmkirurgi kontaktade oss och berättade om konsekvenserna för sjukhuset då verksamheten flyttas till Danderyd. Att patienter med bröstcancer hör av sig till oss och berättar om hur bröstmottagningens flytt från Danderyd till St Göran drabbar dem. Vi vill som politiska representanter kunna fånga upp människors oro och synpunkter och föra in dem i beslutsunderlagen. Men det är svårt. Det är svårt när vi själva får veta vad som är på gång. När även vi som förtroendevalda får läsa om beslut, som t ex nedläggningen av Singö och Närtuna skola samt att det inte blir någon skolutredning, i Norrtelje tidning. Vi hade faktiskt hoppats att det skulle bli annorlunda med det nya styret.

Och enligt kommundirektören ska vi politiker inte ha någon kommunikation med medarbetare. Politiker får sedan gammalt i denna kommun inte heller besöka skolor utan att vara inbjudna, vilket vi blir ungefär en gång vart fjärde år.

Hur ska vi då kunna ha ett öppet och demokratiskt samhälle där vi tar till vara människors kraft och idéer?

Hur ska vi då kunna uppfostra våra ungdomar i den representativa demokratins anda? Hur ska vi engagera människor? Hur ska vi göra dem delaktiga i sin vardag och i sitt liv?

Ska den enda kommunikation förtroendevalda personer kan ha med andra medborgare vara genom anonyma nättroll i tidningens kommentarsfält? Vad ger de för signaler?

I Vänsterpartiet gillar vi att göra studiebesök. Förutom att alla vi vänsterpartister med uppdrag här i kommunen har civila arbeten, för ingen av oss är heltidsarvoderad som politiker, så besöker vi gärna även andras arbetsplatser och lyssnar till deras version av hur politiska beslut påverkar deras vardag. Det kan vara så väldigt annorlunda från den dragning vi får av tjänstemännen på ett sammanträde. Så, bjud gärna in oss. Vi kommer, vi lyssnar.

Vi besökte t ex Hallstaviks vårdcentral i februari. En vårdcentral som drabbats hårt av Vårdval Stockholm. En vårdcentral som var en av de enheter som skulle stärkas av tiohundrasamarbetet, men som offrades för Filippa Reinfeldts vårdvalsmodell. En modell som bygger på vinstintresse och utarmar enheter i olönsamma områden som t ex icke tättbebyggda områden, fattiga områden, områden med hög medelålder och höga sjuktal. På Hallstaviks vårdcentral finns en hel flygel byggd för sjukgymnastik, men den står tom. För enligt vårdvalet måste den som erbjuder sjukgymnastik även erbjuda arbetsterapeut och logoped, vilket vårdcentralen varken har behov eller resurser till. Ett rum på Hallstaviksvårdcentral som nästan också står tomt är mödravårdscentralen/ungdomsmottagningen. Hit kommer en sköterska från Norrtälje ett par timmar i veckan. Det finns inga fasta läkare på Hallstaviks vårdcentral. En sköterska berättar om en läkare som skulle stanna tre månader; hm, tänkte hon, då är det kanske värt att lära känna honom.

Bot på detta är enligt borgarna att sälja vårdcentralen, men det fanns ingen som ville köpa den. I Vänsterpartiet anser vi att vi måste låta behoven styra. Finns behov av sjukgymnastik i Hallstavik ska det finnas sjukgymnaster i lokalerna. Finns behov av mödravård, ska mödravårdscentralen vara bemannad till fullo. Ungdomarna ska ha en ungdomsmottagning som är bemannad, inte bara kunna plocka kondomer i ett öde väntrum.

Det kostar kanske mer än i centrala Norrtälje eller Stockholm, men det måste vara behoven som styr. För att kunna locka läkare vill vi göra arbetet vid vc mer intressant, kanske göra det till en akademisk vårdcentral med möjlighet till forskning och en viss överkapacitet. Samarbetet med Akademiska sjukhuset i Uppsala bör också kunna stärkas. Länsgränsen får inte förhindra den närmaste och bästa vägen till vård. Vårdvalet har för invånarna i Hallstavik knappast inneburit någon ökad valfrihet, snarare tvärtom när de nu blir tvungna att åka till Norrtälje för t ex sjukgymnastik.

Tiohundra AB är ett bolag och inte egen regi. Men det är kommun och landsting som äger bolaget och vi borde därför kunna utforma en personalstrategi för såväl Tiohundra AB som för Norrtälje kommun som gör vår kommun känd som en god arbetsgivare.

Till kommunfullmäktige på måndag 4/5 har vi fått bilagt ett personalbokslut som manar till en del funderingar. Till exempel beskriver bokslutet hur antalet tillsvidareanställda i kommunen sjunkit de senaste fem åren till följd av minskade barnkullar. Vad är det för slutsats att dra när vi har knökfulla barngrupper i förskolan och på fritids, stora klasser i skolorna och långt ifrån tillfredsställande resultat? Bör vi då i stället inte kunna se denna minskning av tillsvidareanställd personal som en utebliven satsning på högre kvalitet?

Bokslutet anger också att andelen tillfälliga anställningar ökat något, men inte hur stor den andelen är. Nu vet jag genom en interpellation som vi ställt i fullmäktige att siffran i december 2014 låg på 14,3 % av de månadsanställda. De flesta av dessa hittar ni inom barn och utbildning som står för nästan 70 % av kommunens anställda då kommunen inte har någon hemtjänst och äldrevård i egen regi. Då hade antagligen siffran för tillfälliga anställningar varit högre.

Till detta kommer att sjuktalen hos de anställda ökar, liksom långtidssjukskrivningarna. Hur påverkar allt detta kvaliteten på vår verksamhet?

Att människor drabbas av långtidssjukskrivningar beror inte sällan på stress och liten möjlighet till inflytande över sitt arbete. Båda dessa orsaker kan hänga ihop med osäkra anställningar och deltidsanställningar, men även med stora barngrupper och dåliga förutsättningar att kunna utföra sitt arbete med hög kvalitet. När nu barnkullarna blir mindre ser vi ändå hur fritidshemsgruppsstorlekarna ökar och personaltätheten minskar. Är detta verkligen önskvärt?

I Vänsterpartiet har vi sedan länge jobbat för att få mindre barngrupper i förskolan och på fritids. Vi är övertygade om att det har betydelse för barnens möjligheter att ta till sig kunskaper i skolan. Det har också betydelse för förskollärare, barnskötare och fritidspedagogers möjlighet att utföra sina uppdrag. Vi vill att de kommunala enheterna ska vara så bra att såväl barn, föräldrar och personal väljer dem. Därför vill vi förbättra arbetsmiljön genom att i första hand se till att bemanningen är tillräcklig med avseende på arbetsbelastningen. Vi vill att meddelarskydd och meddelarfrihet ska omfatta alla som arbetar inom skattefinansierade verksamheter samt att fasta heltider ska vara normen för kommunala anställningar. På så vis vill vi bli en attraktiv arbetsgivare, höja kvaliteten på verksamheten samt bidra till friskare medarbetare. Dessa initiativ vill vi också skapa förutsättningar för inom Tiohundra AB.

Till sist; ordning och reda, god ekonomisk hushållning, det sistnämnda enligt kommunens finanschef också likalydande med kommunens mantra. Känn på den; god ekonomisk hushållning…

Kommunens finanschef, sen finns kommunens ekonomichef och sen de två kommundirektörerna då. Det är nog för övrigt några av dessa som drar upp kommunanställdas genomsnittslön till över 28 000 kronor. God ekonomisk hushållning.

De initiativ och idéer som vi i Vänsterpartiet har, och några av dem har jag nämnt här idag, men skulle jag nämna alla skulle jag få prata i timmar, de finns i vårt kommunala handlingsprogram 2014 – 2018. Programmet kan ni hämta här om ni är nyfikna. Den sjätte juni gör vi vår årliga uppföljning på programmet ute på Färsna gård i form av seminarium, tal, men också underhållning, allsång och grillning. Mer om detta kommer att finnas på vår hemsida och på vår Facebooksida. Ni är varmt välkomna även då. På vår hemsida finner ni också debattartiklar, motioner, interpellationer mm som vi har lagt sedan den nya parlamentariska gruppen tillträdde vid årsskiftet.

Det finns mycket att göra kamrater. Tillsammans kan vi göra skillnad!

En vision/målsättning om en högre kvalitet inom barnomsorgen

Denna rubrik har Vänsterpartiet i Norrtälje använt sig av för en rad motioner och interpellationer under föregående mandatperioder. Under rubriken har vi lagt förslag bl a om mindre barngrupper, något som vi fortfarande arbetar för. Vi vill att taket ska ligga vid Skolverkets tidigare rekommendationer på 15 barn.

När en lyssnar runt får en ofta höra att personalen inte vill ha mindre barngrupper och det kan nog till viss del stämma för personalen är medveten om att färre barn också kommer att innebära mindre pengar till enheten och även färre personal. Förutom det obehagliga i att det är någon nära kamrats arbete som äventyras så blir det också ett hot om en mer sårbar organisation; en färre i arbetslaget betyder en större skörhet vid sjukdom, mindre möjligheter att vara frånvarande för t ex fortbildning eller fackliga uppdrag mm. Och på så sätt får vi personalen att ständigt acceptera större barngrupper.

Jag anser inte att politiker ska "sätta sig över" professionen och tro att de vet bättre, men när vad professionen egentligen tycker är så tätt sammanlänkat med deras egna arbetsvillkor och förutsättningar så kanske politikerna borde lyssna till en expertis som finns ovanför golvet, t ex forskare, psykologer osv. Skolverket skrev inte rekommendationer för att "j-vlas" med kommunerna, lika lite som Länstyrelsen eller Trafikverkets uppgift är att sätta käppar i hjulet utan snarare att värna rättigheter och värden som inte kan försvara sig själva.

Idag har vi diskuterat barngruppsstorlekar på vårt APT. Min känsla är att de bara blir större och större, vi accepterar ett par barn till och ett par barn till av olika goda anledningar, men vad blir resultatet? Samtidigt informeras om en övertalighet på barnskötare. Själv sitter jag tredje året i rad och hör kollegorna planera inför hösten, själv är jag fortfarande vikarie på samma ställe, tredje året i rad är jag inte medräknad och då har jag utbildning inom ett s k bristyrke; förskollärare. Det finns inga fasta tjänster. Var är kvalitetshöjningen? Inte ens en Ipad till varenda förskolebarn kan greja den höjningen. Vi måste också se till de mänskliga faktorerna. Finns målsättningar och visioner om en högre kvalitet inom barnomsorgen i vår kommun i det nya samverkansstyret eller ska vi i Vänsterpartiet fortsätta att ensamt driva på i denna fråga?

En dag i Hallstavik

Började dagen med att cykla till förskolan med minstingen, för att känna lite på den nollgradiga våren som bet i öronen. Sedan tankade jag bilen, köpte en mackkaffe och drog mot länets norra delar, Hallstavik, där jag mötte upp landstingsråd Håkan Jörnehed (V) och pressekreterare Anna Knöfel Magnusson vid bussen. De kom med buss 639 från Stockholm så de hade skumpat runt ett tag och var rätt möra redan vid ankomsten till Hallstavik.

Första besöket för dagen gjorde vi på brandstationen i Hallstavik där ambulansen finns stationerad, länets nordligaste placerade ambulans med ca 6,5 mil till Akademiska sjukhuset i Uppsala och 11 mil till Danderyds sjukhus, 4,5 mil till Norrtälje sjukhus. Besöket har initierats av att ambulanspersonalen varit i kontakt med media och med enskilda politiker för att uppmärksamma dem på det faktum att norra delarna av länet under långa tider står helt tomt på ambulans. Efter det har Norrtelje tidning skrivit om problematiken och undertecknad har ställt en interpellation, vilket ledde till en bra debatt i landstingsfullmäktige där representanter från andra partier kom fram och tackade för att jag lyfte frågan.

De norra delarna av länet står utan ambulans när Hallstaviksambulansen är ute på körning och ingen bil från Norrtälje eller stationer söderut dirigeras upp på pass. Det avtal med Uppsalaambulansen som Marie Ljungberg Schött (M) hänvisade till under interpellationsdebatten i landstingsfullmäktige existerar enligt personalen inte och det finns aldrig bilar att dirigera upp norr om Norrtälje då ambulansen är på uppdrag och kanske kör ner en patient till Karolinska universitetssjukhuset/Astrid Lindgrens barnsjukhus (12 mil). Bara för ambulansen att ta sig till patient längst ut på Björkö tar 50 minuter.

Mycket av diskussionen kommer att handla om hur ambulansen är organiserad i Uppsala län. Där ligger både dirigering och verksamhet kvar i landstingets egen regi och det verkar ge en bättre överblick och planeringsmöjlighet för att täcka upp hela länet. Personalen har inget ont att säga om arbetsgivaren Samariten AB, men de gör ju bara det som de får politiska direktiv om, så är det problem ligger de på det politiska planet. Kanske är det så att en landstingsdriven verksamhet också skulle ha en ambition att höja kvaliteten och förbättra verksamheten?

I och med befolkningsökningen och den variation av befolkning som finns under året (tredubblad på sommaren) samt att kommunen har länets i särklass äldsta befolkning finns ett behov av en ytterligare ambulans som är stationerad i kommunen, åtminstone mellan 07.00 och 22.00 om vi ska kunna garantera att det alltid finns en ambulans som också befinner sig i kommunen. Helikoptern kan inte flyga alla dagar, den flyger inte vid dåligt väder så ambulansbilarna är mycket viktiga. Vad som skulle hända vid en olycka med t ex båtbussarna i Grisslehamn vid dåligt väglag och ingen ambulans norr om Norrtälje? Det vågar vi inte ens tänka på.

Ett problem i de norra delarna av länet är också länsgränsen. Inte bara när en åker buss. Hallstaviksambulansen får inte köra en svårt brännskadad person direkt till Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning utan måste först köra patientet till KS som ska dirigera patienten vidare till specialistklinik. Andra patienter får inte heller köras till akademiska, men detta görs ändå ibland. Om de kommer till Akademiska blir de alltid omhändertagna, men så fort de är pigga nog så skickas de för vidare vård i Stockholms län. För mig är det en självklarhet att en ambulans kör svårt sjuka människor till närmsta sjukhus, allt annat är galenskap.

Efter lunch fortsatte vi till Hallstaviks vårdcentral, länets nordligaste vårdinrättning, en vårdcentral som varit ämne för eventuell försäljning sedan 2011 och inte har en enda fast anställd läkare. Däremot fanns en trogen trupp undersköterskor, distriktsköterskor osv. Hallstaviks befolkning är åldersstigen, arbetslösheten är hög och missbruket förhållandevis stort. Nu har vårdcentralen även hand om de flyktingar som finns på de två flyktingförläggningarna vid Skebo och Bergby, så det är ingen liten Östermalmsskara med förkylningar och stukade tummar som utgör underlaget. Nej, det är ett underlag som i allra högsta grad har behov av ett brett utbud av primärvård med stabil och kunnig personal. Det är ju verkligen en utmaning för läkare som vill åstadkomma någonting i sin yrkesroll.

För Hallstaviks vårdcentral är det inte bara den eventuella försäljningen, som nu är avblåst sedan i fredags då Tiohundra AB avvisade den enda intressenten och valde att istället själva driva vårdcentralen vidare, som sätter käppar i hjulet för verksamheten. De olika vårdvalen som införts i Stockholms län och även i Norrtälje kommun har inte inneburit ett större utbud av service för invånarna i Hallstavik. Ersättningarna t ex, som ger 53 kr extra för ett hembesök av distriktssköterska, men resan till patienten kanske bara den tar 45 minuter och där är den extra ersättningen redan på minus. Eller vårdvalet MVC som gör att Hallstavik idag endast har en barnmorska på plats 1-2 dagar i veckan och ingen ungdomsmottagningsverksamhet alls. Blivande föräldrar, av vilka många talar ingen eller dålig svenska, ombeds vända sig till Familjens hus i Norrtälje för att boka tider genom knapptryckningar. Ca 60-70 barn per år föds i Hallstavik och kvinnorna som bär dem är hänvisade till Norrtälje sånär som någon dag i veckan. Jag skulle vilja ha statistik på hur många av de blivande mödrarna som regelbundet besöker mödravården, om siffrorna skiljer sig i Hallstavik från övriga länet och om besöken på förlossningen innan det är dags att föda är högre hos mödrar med en så dålig tillgänglighet till barnmorskemottagning. På BVC arbetar en kvinna som aldrig är sjuk. Hon upplever sin arbetsbelastning som stor, inte minst p g a att tolk nu behövs vid många besök. Stockholms läns landstings beslut att alla flyktingar ska erbjudas hälsosamtal verkade inte vara någonting som man på vårdcentralen kände till. 

Vårdvalet inom primärvårdsrehab har också inneburit att för att bli auktoriserad krävs att man är ett team med sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist. Behovet av alla dessa funktioner finns inte i Hallstavik och det har inneburit att man också blivit av med de tre sjukgymnaster man tidigare hade. Nu står lokalerna spöklikt tomma medan de som är i behov av sjukgymnastik hänvisas till ortens enda privata sjukgymnast eller till Norrtälje.

Det är en stor utmaning att kunna erbjuda ett likvärdigt vårdutbud till Hallstaviksborna som de som bor i centrala Stockholm. Egentligen har ju många här ett större vårdbehov också till följd av sin höga ålder, sitt missbruk, sin långvariga arbetslöshet eller sina trauman från krig och flykt. Tiohundra ABs primärvård ska ha statusen "akademisk", men vad jag förstod idag är endast en vårdcentral idag inkopplad på detta. Jag hoppas verkligen att Hallstaviks vårdcentral nu blir en akademisk vårdcentral med tät koppling till forskning och studenter och att vi på så sätt kan locka duktiga och taggade läkare att etablera sig här. Men för det krävs kanske en del runt i kring också, en satsning på förbindelser och avtal med Uppsala, studentbostäder, satsning på bra skolor osv. Landstingets utmaningar är stora och sträcker sig, som Håkan Jörnehed sa idag, från Sergel torgsproblematik till att lösa sjukvården i glesbygd och skärgård.