Därför föreslår Vänsterpartiet Norrtälje en återställning av skattesatsen

Här följer Vänsterpartiets protokollsanteckning vid beslut om skattesats på veckans budgetfullmäktige. Vi är övertygade om att kommunen kommer att bli tvungna att återställa skattesatsen förr eller senare med de behov som vi ser idag. Vi föredrar förr för att stå rustade och inte behöva ställa grupper mot varandra.

Vänsterpartiet föreslår en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå för att värna välfärden och långsiktiga investeringar i kommunens medborgare. Vi ser att det behövs resurser för att kunna höja kvaliteten inom skolan och för att klara av ett ökat antal äldre medborgare. Vi blir fler i vår kommun och vi blir äldre. Det finns också stora behov inom individ och familjeomsorgen.

Vi har under lång tid haft ett borgerligt styre med prioriteringar som skiljer sig från de vi har och vi förstår att det kan ta tid att lägga om ekonomin så att vi får en förebyggande och god välfärd för alla. Den, av det nuvarande styret, lagda budgeten klarar nätt och jämt av att upprätthålla den kvalitet vi har idag. Det ligger t ex fortfarande kvar besparingskrav i skolans verksamhetsplan. Vi vill se en starkare satsning på att ge alla våra medborgare goda förutsättningar till ett gott liv. En återställning till den skattesats vi hade för fyra år sedan ger oss ca 40 miljoner kronor till. Det är inte mycket, men vi står åtminstone något mer rustade för att möta de behov som kommunens medborgare har.

SKL, Sveriges kommuner och landsting, varnar för behov av mycket stora skattehöjningar de närmaste fem åren och flera stora kommuner väljer att justera skattesatserna redan 2016 för att bl a kunna anställa fler behöriga lärare. Exempel är Stockholm, Uppsala och Örebro.

Här följer även mitt anförande, del ett och två

Inlägg 1: Återställaren

Ordförande, fullmäktige

Norrtälje kommun, liksom många andra kommuner, står inför stora utmaningar. Efter många år av borgerligt styre i såväl kommun, landsting som riket har resurser omfördelats från den gemensamma kassan till privata fickor. Samtidigt har allt mer av samhällets kärnverksamheter konkurrensutsatts. Skola, äldreomsorg och vårdverksamhet har pressats att gå med vinst och sänka kostnaderna för personal och verksamhet. På vissa områden har detta varit positivt, på vissa enskilda enheter har detta också varit bidragande till en höjd kvalitet. På andra ställen har det varit ren katastrof. Rent ekonomiska förlustverksamheter blir ofta kvar i offentlig drift då ingen privat vill stå för de extra utgifterna. Det vi kan vara överens om är att privatiseringen av våra gemensamt finansierade verksamheter har lett till ojämlikheter; din bostadsadress har betydelse för vilken vård du får/kan välja, om du över huvud taget kan välja, om någon entreprenör väljer att etablera sig på din bostadsort, skolan är inte längre likvärdig och det finns risk att välja FEL skola.

Översiktsplanen för Norrtälje kommun talar om att kunskapsresultaten i skolan ska förbättras och utbildningsnivån ska höjas. För att detta ska bli möjligt tror vi att det behövs en hel del förstärkningar inom skolan. Just nu pågår en skolutredning som kommer att ge rekommendationer till utvecklingsplan för skolan. Oavsett vad dessa blir så kommer det inte att gå att spara sig till bättre kvalitet även om det säkert går att effektivisera en del funktioner med bättre studieresultat som på köpet. Några av de områden där vi ser att det kommer att kosta mer pengar för att nå en högre kvalitet är t ex att vi måste anställa fler behöriga lärare, vi måste tidigare och i större utsträckning nå alla elever i behov av särskilt stöd. Elevhälsan måste vara tillräckligt utbyggd för att fånga upp de barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt. Fritidshemsgrupperna behöver bli mindre för att fritidshemmen ska kunna efterleva de mål som läroplanen anger. Vi behöver också bli bättre på att kunna erbjuda modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet till de elever som har rätt till detta. Vi vill att lärarna som kollektiv ska ha ett bra löneläge. De utgör en nyckelfaktor i utbildningssystemet och ska ges det ansvar, förtroende och den lön denna roll tarvar. Vi vill dock inte se ett lönesystem som vänder kollegor emot varandra utan ett system som lyfter alla lärare eftersom alla barn har rätt till en bra lärare. Vi tror att detta är grundläggande funktioner som kanske kostar pengar idag, men som kommer att ge tiofalt tillbaka på längre sikt. Det är investeringar vi gör i barn och unga idag som ger oss trygga och kompetenta vuxna imorgon.

En annan satsning som vi i Vänsterpartiet länge drivit är gratis simundervisning till kommunens barn, utomhus och inomhus. Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi som bor i en skärgårdskommun kan simma. Nu kommer till vår kommun också ett större antal människor från kulturer där simning inte är en självklar färdighet. Desto viktigare blir det att se till att alla får ta del av simundervisning samt utbildning i bad- och båtvett. Varje drunkningsolycka är onödig. Det finns resurser att lära människor hur vi undviker drunkning.

Trycket på socialförvaltningen har under lång tid varit stort. För att kunna göra rättvisa och riktiga bedömningar i situationer där det handlar om ”barns bästa” behövs tillräckligt med kompetent personal och idag finns ett behov av att anställa sju socionomer till för att hinna med att göra ett bra arbete. Att ett gott och förebyggande arbete görs för de människor i samhället som har det svårast är av yttersta vikt för att åstadkomma ett samhälle där alla kan må bra och vara delaktiga.

Därför kommer Vänsterpartiet idag att yrka på en återställning av skattesatsen till 2012 års nivå. Det ger oss runt 40 miljoner extra att investera i trygghet, omsorg och utbildning för våra medborgare. Detta är givetvis inga stora pengar i sammanhanget, men vi ser det som en investering i ett annat tänk där mjuka värden har hög status och solidaritet är ett ord som genomsyrar verksamheterna. Vi vill långsiktigt kunna investera i en stark välfärd och genomföra omfördelningar. I en tid då antalet medborgare i vår kommun ökar, och många av de som kommer hit är äldre eller har andra behov av stödinsatser för att få en bra start i vår kommun, kan vi inte lägga oss på en nivå utan marginaler så att grupper riskerar att ställas emot varandra. Att satsa och ha tillräckliga resurser nu ser vi som en långsiktig investering i våra medborgare och ett gott samhälle.

Inlägg två: Återställaren

Ordförande, Fullmäktige

Låt mig fortsätta tala om de omställningar vi i Vänsterpartiet vill se. Det borgerliga marknadstänket har inneburit ett eftersatt underhåll för våra hyresgäster i Roslagsbostäder då bolaget tvingats bidra till kommunens ekonomi. Detta gör att vi nu måste finna en varaktig modell som tillåter att bostadsbolaget kan behålla sina resurser för underhåll och nyproduktion. Att gå med vinst ska inte vara ett allmännyttigt bostadsbolags främsta uppgift, det måste vara att fungera som ett verktyg för kommunen att leva upp till lagen och försörja sina medborgare med bostäder till rimliga priser. Det finns modeller för att eftersträva så låga hyror som möjligt, men då krävs också en omställning av hur planering av nya bostadsområden sker. För att få ta del av den statliga bostadssatsningen krävs också att det finns en bostadsförmedling i kommunen, något som Vänsterpartiet länge har efterfrågat.

Likadant påverkar en marknadsmässig hyressättning nu möjligheten för kulturverksamheter att flytta in i gamla brandstationen/konsthallen i Norrtälje centrum. Vänsterpartiet tror på kulturen som en stark faktor i samhället som ska kunna komma så många som möjligt till del. Därför kan inte kulturverksamhet styras på ett marknadsmässigt sätt. Kulturen är viktigt för varje medborgare, den stärker, inspirerar och manar till eftertanke. Det måste finnas gott om offentliga, kostnadsfria rum där olika typer av kultur är tillgänglig och kulturella miljöer som t ex Gevärsfaktoriet måste öppnas upp så att det åter blir till ett värde för Norrtäljes medborgare.

I Vänsterpartiet tycker vi också att det är absurt att biltrafiken ohämmat har fått växa på de oskyddade trafikanternas bekostnad. Vi ser fler investeringar i utbyggnad av säkra gång- och cykelvägar som nödvändiga för att ändra den obalansen och stärka bl a barn och ungas position i samhället. Medborgare utan tillgång till bil måste säkert kunna ta sig till och från skola/arbete och fritidsaktiviteter. Detta är också en långsiktig satsning på en bättre miljö och en fossilbränslefri kommun.

Vad är detaljer Kjell Jansson? Tror du inte lärarna kan sitt jobb?

Vad roligt. Moderaterna som styrt Norrtälje kommun i 16 år och ständigt har beskyllt oppositionen för att vilja peta i detaljer, varenda motion, varenda interpellation, har ansetts vara detaljpetande, tycker nu att det är helt på sin plats att tala om för lärarna att de måste undervisa om vad som hänt i Europa under 1900-talet, ja, de vill t o m tala om för lärarna att de bör göra en resa till ett koncentrationsläger med sina elever. Det är ju en väldigt viktig del av undervisningen, naturligtvis, vi i Vänsterpartiet tycker också att lärarna ska göra sitt jobb och undervisa eleverna om detta, och visst är det önskvärt att de också gör studiebesök i samband med detta, om det finns ekonomi för det.

Det som vi skrattar åt nu, är väl att detta måste vara höjden av att peta i detaljer? Tror Moderaterna att lärarna inte kan sitt jobb? Vill de att alla elever ska få besöka ett koncentrationsläger så kan kommunen antagligen ge direktiv om detta, men inte utan att tala om hur det ska finansieras, var ska pengarna tas? Ska kommunen skjuta till extra medel för att göra detta möjligt? Ska eleverna betala ur egen kassa? Oavsett vilket, så är det på gränsen till om det är möjligt att detaljreglera av politiker i kommunfullmäktige. Lärare har ju en gedigen utbildning och har idag dessutom krav på att inneha legitimation för att bevisa att de är behöriga/kunniga/kompetenta på sina områden. Det finns antagligen många lärare som skulle vilja göra studiebesök i koncentrationsläger med sina elever, en del gör det också, men då gäller det ju att skapa utrymme för detta genom att dra in på någonting annat. Skolan badar inte precis i pengar.

När vi föreslog att införa ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. När vi ville införa EN vegetarisk lunch i veckan inom kommunens verksamheter, sa Moderaterna att vi petade i detaljer. Och detta är ju bara en bråkdel av alla idéer som vi fört fram och fått benämnt som detaljer.

Jag vill gärna spinna vidare på förslaget om ett maxtak på 15 barn per barngrupp i förskolan. Till en början var detta någon som även Socialdemokraterna motsatte sig, de hävdade att det var svårt att avgöra vad som var en barngrupp i förskolan. Efter det har ju partiet centralt kommit på  bättre tankar och vi kan bara hoppas att detta tänk kan få slå rot i huvudet på politiker, tjänstemän och verksamhetschefer i vår kommun. Idag är vi så itutade att sätta ekonomin och inte barnens bästa i fokus. Vi talar om idealbarngrupper på 23-25 barn för då kan vi behålla en stabil personalstyrka. Men det handlar ju inte om vad som är bäst för barnen egentligen. Jo, ok, det kanske är bättre med 17 barn och fyra personal än 16 barn och tre personal, men det är ju inte så vi ska diskutera den här saken. Att många chefer och politker får till svar av de verksamma på golvet att det är ok med barngrupper på 20 barn handlar ju om att de anställda vet att om barngruppen blir mindre försvinner personaltimmar från avdelningen. Och då blir det svårt att jobba i smågrupper, det blir skört när någon är sjuk osv osv. De flesta som jobbar ute i förskoleverksamheten vill inte ha stora barngrupper, de vill bara ha tillräckligt med personal för att hinna med omsorgen och det pedagogiska uppdraget med barnen. Och kanske t o m ta rast.

Går jag till nästa förslag om att införa en vegetarisk dag på matsedeln så slår Moderaterna verkligen bakut, i landstingsfullmäktige får även Folkpartiet spel när denna fråga lyfts; "Peta inte i MIN lunchtallrik", liksom. Det är ju otroligt märkligt att samma människor tycker det är helt ok att ha en fiskdag, en korvdag, en färsdag osv. Men GUD FÖRBJUDE en vegetarisk dag. Trots all kunskap och forskning som pekar på att detta vore bättre för så väl vår hälsa, miljön och ekonomin.

Och där kan vi ju fortsätta med nästa grej, som också går emot precis all vetenskap och forskning och där jag faktiskt är grymt besviken på regeringen. Hur kan de över huvud taget låta major Björklund få en enda påverkan till på den svenska skolan? Han är den människa i detta land som troligtvis är minst intresserad av lärande, lärandemiljöer och vetenskap och han har redan haft sin chans att bevisa det. Han har inte en gång under sin tid som högst ansvarig för kommande generationers kunskapsnivå lyssnat till vad forskningen säger. Nu går regeringen honom till mötes och inför betyg från årskurs fyra i 100 frivilliga skolor. Samtidigt föreslår hans parti att arbetslösa ska fungera som extraresurser i förskolans stora barngrupper, när ingen är sjuk vill säga, för då ska de gå hem till barnen och ta hand om dem i deras hem medan föräldrarna kan arbeta som vanligt.

Detta är ju ett förslag som sänker kvaliteten i förskolan, inte innehar något som helst barnperspektiv och ökar pressen på föräldrarna att arbeta trots att deras barn är sjuka och behöver dem. Hur sänker det kvaliteten i förskolan? Jo, det blir en större andel outbildad arbetskraft i förskolan. När ordinarie utbildad personal är sjuk kommer inte vikarier att tas in eftersom den extra arbetskraften ju finns där. Det kommer dessutom att kunna uppstå otrevliga tvister när personal har befunnit sig i de s k "kundernas" hem, saker kan försvinna ur hemmen, personalen kan bli anklagad, det kan spridas skvaller på förskolan om hur barnet har det hemma som gör att barnet inte behandlas likvärdigt (speciellt som andelen outbildad personal ökar). Förutom detta blir ju denna "extrapersonal" också en levande smittspridare som går från sjuksäng till sjuksäng och emellan detta kommer in i förskoleverksamheten och kramas med barnen. Vad som kan hända i hemmet med ett barn och en outbildad personal låter jag här vara osagt.

Oj, det blev lite mer än Moderaternas motion till kommunfullmäktige om att elever i årskurs åtta och nio ska få mer undervisning om nazismen och kommunismens illdåd och helst också besöka ett koncentrationsläger, men jag kände väl att jag måste skriva av mig om en del andra detaljer också.

Många barn i förskolan kräver hög kvalitet på verksamheten

Skolverket meddelar i en rapport att nästan 490 000 barn nu är inskrivna i förskolan, en ökning med 7000 barn sedan förra året. Det betyder att 85% av alla barn mellan 1-5 år är inskrivna i förskolan och 95% av barnen i åldersspannet 3-5 år. Detta ställer höga krav på en god kvalitet i verksamheten eftersom det blir det första steget i utbildningsväsendet för så gott som alla barn i Sverige. Det ställer också höga krav på en jämn kvalitet som ger barnen likvärdiga förutsättningar inför skolstarten. Skolverket rapporterar dock regionala skillnader där barngrupperna är störst i förortskommuner, varuproducerande kommuner och kommuner i tättbebyggda regioner. Mindre barngrupper återfinns i turism och besöksnäringskommuner.

Det kan vara lite svårt att avgöra vilken av dessa typer av kommuner Norrtälje kommun räknas som. Samtidigt som vi lanserar oss som handelsstad och har en stor fritidsbefolkning (turism/besöksnäring), så ligger vi också i en tättbefolkad region och ses ibland som en avlägsen förort till Stockholm. Hur som helst  har, enligt skolverkets siffror barngruppsstorlekarna inte ökat utan ligger på runt 17 barn/barngrupp. Vuxentätheten ligger också still på 5,3 barn per vuxen. Enligt tidigare rekommendationer från Skolverket har ett maxtak på 15 barn per barngrupp varit önskvärt, med möjlighet till än mindre grupper för yngre barn, barn i behov av särskilt stöd eller barngrupper med många olika modersmål representerade. Om de rekommendationerna (som plockades bort för något halvår sedan) skulle gälla skulle vi ju också vilja se en snittsiffra på 13 barn/barngrupp. I Vänsterpartiet, Norrtälje, anser vi att barngrupper inte bör vara större än 15 barn, lite flexibelt, men 17 barn ska inte vara snitt då vi vet att många grupper t ex på landsbygden är betydligt mindre.

Förskolan har en nyligen reviderad läroplan som ställer ganska så stora krav på verksamheten, hur den ska följa varje barns utveckling och ta vara på varje barns förmågor samt anpassas efter barnens behov och intressen. Forskning visar att barn som gått i en förskola med hög kvalitet klarar av skolan bättre än barn som inte gått i förskola. Samma forskning visar att barn som gått i en förskola av lägre kvalitet klarar skolan sämre än barn som inte gått i förskola. Med en situation där 95% av barnen under en tid av sin yngre uppväxt är inskrivna i förskolan är det mycket viktigt att alla förskolor håller en hög kvalitet. Likvärdigheten i den svenska skolan har, enligt PISArapporten, stadigt försämrats och det blir inte bättre av att barnen inte ges likvärdiga förutsättningar då de börjar skolan.

Skolverket konstaterar att 56% av de anställda i kommunala förskolor har förskollärarutbildning medan endast 41% av de anställda i friförskolorna har det. Det är dessutom en siffra som sjunkit. Det sägs att det är brist på förskollärare och samtidigt kräver förskollärarna - med rätta - högre lön. Vissa fristående förskolor betalar högre löner än kommunerna, andra betalar lägre. Norrtälje kommun satsar extra för att höja lönerna till förskollärare för att komma närmare de löner som erbjuds närmare Stockholm. Denna satsning gäller dock inte de som inte har en tillsvidareanställning. För att få en tillsvidareanställning måste du först och främst ha din legitimation, som du kan få då du skickar in intyg efter fullgjort introduktionsår (som beräknas på antal arbetade timmar, så arbetar du deltid tar det längre tid än ett år). Introduktionsåret får du sedan inte tillgodoräkna dig som anställningstid på din arbetsplats och som grund för LAS, vilket hade gjort att du automatiskt konverterades till tillsvidareanställning efter två år. Så, i Norrtälje kommun är det fullt möjligt att  som utbildad förskollärare arbeta deltid på visstidsanställning och lägre löneutveckling i flera år trots att det sägs att det är ett bristyrke och trots att det sägs att det satsas.

Andelen anställda män är fortsatt låg, dock något högre i de fristående förskolorna. Detta kan vara en följd av att de inte i lika hög utsträckning kräver förskollärarutbildning. Det är viktigt att fler män anställs i förskolan, gärna då också med förskollärarexamen. Vänsterpartiet, Norrtälje har lagt en motion om att locka fler till förskollärarutbildningen, även män. Vi vill också att kommunens förskolor aktivt ska försöka rekrytera män då de stora pensionsavgångarna kommer att orsaka ett stort behov av nya förskollärare i kommunen.

Vad är flumskolan? Hur ser skolan ut idag och vad är problemet?

Idag skriver några miljöpartister i Norrtelje tidning om hur viktigt förskoleklassåret är för eleverna och hur fel det är att ta bort det. Jag har också tidigare bloggat om detta, att ytterligare ett år av samma sak inte kommer att förbättra elevernas kunskaper. Det är tråkigt att se hur pendeln svänger mot det håll som inte förstår att lek och lärande är tätt sammanhållna för barn och kanske även för vuxna, att det finns olika lärstilar och att det inte är bra för inlärningen att sitta still och vara tyst hela tiden.

Igår menade ledaren i samma tidning att föräldrar inte har någon respekt för skolan och att detta smittar av sig på barnen. Föräldrar låter sina barn komma försent och ta med sig mobilerna till skolan. Det är så tråkigt att läsa. Jag tror inte att föräldrar med flit låter sina barn komma försent till skolan, det ligger nog mycken möda i att försöka få iväg barnen i tid, allt är inte görligt. Jag tror också att föräldrar har respekt för skolan och förväntar sig att skolan ska kunna bemöta just deras barn, utifrån just deras barns behov, och kunna hjälpa deras barn att nå samma kunskaper som de flesta andra barn når. Jag tror att det som möjligtvis tar udden av den här respekten kan vara när skolan inte kan hantera barnen och, i stället för att använda sig av modern pedagogisk forskning, återgår till 1800-tals metoder som bestraffning och kvarsittning. Men vad ska lärarna göra när de är överhopade av arbete, stora klasser och ouppnåeliga krav uppifrån? De försöker nog efter bästa förmåga möta varje barn på sin egen nivå och hjälpa dem efter sina förutsättningar, men finns tiden och ron till detta? Eller är det lättare att störa sig på att barn kommer för sent? Är det lättare att lägga sabotaget av hela klassens studiero på en eller ett par elever som kommer för sent än att förändra studiemiljön så att den passar alla?

Inom förskolan har det länge arbetats med att anpassa verksamheten efter familjernas behov. Det kanske inte är tvunget att ha gemensam samling klockan nio på morgonen, det kanske fungerar att ha den då alla barn har hunnit komma på plats? Eleverna i skolan idag arbetar mycket självständigt och det borde vara fullt möjligt att börja skoldagen med självständigt arbete och vänta med den gemensamma biten tills alla elever hunnit komma. Det är otidsenligt att ha ett system som bygger på att alla elever ska ta exakt lika lång tid på sig att göra alla uppgifter. Trots det är det de som har svårast för skoluppgifterna som blir ålagda att arbeta vidare hemma på sin fritid. Trots det är det föräldrarna till de elever som har de svårast i skolan som ställs för de största kraven att själva hjälpa sina barn, trots att svårigheterna kan vara ärftligt betingade.

Många gånger har jag upprepat det faktum att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och då duger det inte att skylla på eleverna själva och föräldrarna, det är skolans uppdrag att utjämna de skillnader i förutsättningar som eleverna har. Om en elevs föräldrar ständigt "låter" denne komma för sent med flit, så är det ju inte elevens fel och skolans uppdrag är att kompensera denne elev för förälderns bristande förmåga att ta sitt barn till skolan i tid. Det finns skolor där en personal hämtar några barn i hemmet för att de ska komma i tid, det finns skolor som serverar gratis frukost för att få barn att komma i tid, det finns skolor med flexibel skolstartstid. Det är knappast halva klassen som kommer för sent och detta är ett "problem" som går att bemöta på många olika sätt. Men det är definitivt inte orsaken till att svenska elever presterar dåligt i PISArapporten.

Själv är jag född i slutet av sextiotalet och gick genom grundskolan under sjuttio och åttiotalet. Nu har jag haft barn i grundskolan sedan 2008. Jag har aldrig sett den s k flumskolan. Ärligt talat vet jag inte exakt vad det är, men jag börjar ledsna på att den på alla möjliga olika vis används i diskussionen om skolans kvalitet. Allt är flumskolans fel! En skola där alla bara glider omkring utan att lära sig någonting, det har jag förstått. Om det ändå vore så väl, nu är det ju så att de med rätt föräldrar lär sig en hel massa medan de som kommer från skralare förhållanden slås ut redan tidigt i skolsystemet. Skolans problem ligger inte i om några få barn kommer för sent, de ligger inte heller i att det är för få prov, för många kepsar eller för slappa föräldrar. Det handlar inte heller om att barnen spelar dataspel, eller för den delen idrottar, på fritiden. Alla har sina sätt att koppla av och det ska gälla även barn. Det är inte rimligt att den som har kämpigt i skolan ska behöva ha 20 timmars arbetsdag. Skolarbete måste kunna ske inom skolans arbetstid, såväl lärarnas arbete som elevernas. Fritiden är till för att göra annat. Ska vi göra någonting åt elevernas kunskaper måste vi ge lärarna möjlighet att använda sina kunskaper om hur barn lär, vi måste minska lärarnas arbetsbelastning och öka deras löner. Vi måste minska antalet elever i klasserna och öka antalet vuxna på skolorna. Då kan vi nog vara en bit på väg....

Är lösningen mer av samma vara?

Idag har regeringen presenterat ett förslag för att förbättra skolresultatet i Sverige. Och jag har lite svårt att greppa hur mer av samma vara ska kunna ge bättre resultat. Om vi ger alla barn ett års längre skolplikt, d v s från en ålder då många kanske inte är helt mogna för skolstart, d v s sex år, ger det automatiskt bättre resultat? Idag går nästan alla barn i förskoleklass. Förskoleklassens arbete utformas lite olika på olika skolor, men den är tänkt att vara en mellanform mellan förskola och skola och ha större möjligheter att utformas efter barnens behov. Nu ska den alltså obligatoriskt bli en del av en skola som på många håll misslyckas med att ge barnen de kunskaper de har rätt till?

Och för de som inte hänger med bättre av ett ytterligare års obligatoriska studier på samma sätt, finns ännu mer; obligatorisk sommarskola, ett ytterligare obligatoriskt år i grundskolan efter nian osv. Mer av samma sak som eleverna inte hittills har lyckats förstå.

Om en tänker så här, att klasserna är för stora och lärarna inte hinner med alla, så blir det ju ett straff för dem som läraren inte hinner med, de får sin tid då de andra, som inte krävde så mycket, har fått möjlighet att avsluta och gå vidare.

Eller, om en tänker att läraren använder sig av ett lärsätt som eleven inte tar in, då kommer ju den eleven inte att ta in det oavsett hur många extra år eleven blir kvar i obligatorisk skola. Ja, jag upprepar ordet obligatorisk för det är ett ord som stör mig, som gör mig rastlös och orolig. Skolan och undervisningen är ju en rättighet för barnen, kunskap är en makt som alla barn ska ges möjlighet till. Då låter obligatorisk skolgång så väldigt märkligt, självklart, men varför används ordet gång på gång på gång som något tvingande och överifrånkommandekrav på själva eleven?

Jag tror, rent personligt, som pedagogikstuderande, att lärarna i stället måste ges möjligheter och verktyg att arbeta med eleverna på ett sätt som de vet gynnar elevernas lärande. Det är kunskaper som lärare har efter flera år på högskola. Vilka möjligheter har lärare idag att ta hänsyn till alla elevers olika lärstilar och kunskapsnivåer i stora klasser där lärarna också får hantera en rad "ickepedagogiska" frågor i brist på tillräckligt med kringpersonal på skolorna? I stället för att locka barnen till lärande tvingas de införa disciplinära åtgärder för att hinna med.

Ett av mina barn har under snart tre års tid haft obligatorisk närvaro på den extra läxläsningstimman som ges i skolan. Det är jättebra att den timmen finns, det måste jag börja med att säga, men när den blir obligatorisk, så får den  lätt en negativ klang. Ett år läste hon även modersmål utanför skoltid. Jag räknade ut att under det året hade hon tre veckors extra skoltid + läxor utöver vad hennes klasskamrater hade. Hon har efter det i två år till haft ungefär 1,5 vecka per år utöver ordinarie skoltid. Gör det att hon klarar sig bättre i skolan? Tveksamt. Vad hon själv anger är att hon helst har undervisning i liten grupp där det är lugnt, hon kan ställa frågor och få svar så att hon förstår. Då lär hon sig mest. 

Ja, med dessa funderingar om regeringens förslag till hur vi höjer kvaliteten i den svenska skolan och med en del funderingar om de förskolor i Nacka kommun som saknar förskollärare och i framtiden ska få kallas "pedagogisk omsorg med lokal", så lämnar jag er för idag, inte helt tillfreds med min framtidstro om det svenska samhället. En får ju bara jubla åt att det är valår, måtte det bara hamna tillräckligt långt ut åt vänster för att kunna rädda skutan.

Lås inte dörren - det ger inte barnen mer kunskap

Jag har alltid varit en människa som tycker det är av yttersta vikt att komma i tid. Jag har inte rätt att slösa med någon annan människas tid hur som helst. Det finns alltid situationer då det är befogat att inte hinna till utsatt möte, men regeln ska vara att passa tiden; inga akademiska kvartar eller "fint folk kommer alltid sent" i min värld. Det gör mig bara irriterad.

Sen jag fick barn har saker och ting förändrats och jag har blivit tvungen att vara lite snällare mot mig själv. För att överleva. Hur tidigt jag än stiger upp, hur lång tid jag än planerar för att komma i tid, så är det oftast stört omöjligt; vi kommer alltid för sent. Det var olidligt i många år, tills jag tvingade mig själv att ändra inställning, vi gör så gott vi kan. Ingenting blir bättre av att vi skriker åt varandra och gråter varje gång vi ska någonstans. Så säger jag. Men ofta hamnar vi i stora konflikter ändå. Allra oftast när vi försöker komma iväg till skolan i tid på morgonen.

Jag tar på mig hela skulden. Det går inte att belasta barnen för att jag inte får ut dem genom dörren i tid på morgonen. Ibland är det den yngsta som strejkar, ibland är det den mellersta, ibland måste någon gå på toaletten i sista minuten eller hittar inte sin skolbok. Ibland har det snöat. Det är alltid något. Vi kommer nästan alltid för sent.

Det är orimligt att straffa barnen för detta. Nu har jag sett allt från att få sitt namn uppskrivet på tavlan, prickar, kvarsittning, hemringning, Björklunds favorit utlåsning  (tack och lov inte mina egna barn, men nära släkt) och mera. Leder detta till bättre resultat i skolan? På vilket sätt skulle mina barn förstå matematikundervisning bättre genom att läraren låste dörren och de fick sitta utanför klassrummet fram till rasten?

Jag har tre barn. Om ett av dem krånglar på morgonen kommer alla tre för sent, eventuellt kommer även jag för sent till arbetet. Jag går upp i extremt god tid, ibland hjälper jag de två yngsta (som inte är jättesmå) att klä på sig, borsta tänderna osv; alltihop, för att ha en möjlighet att komma i tid, men det funkar inte ändå. Och det känns inte bra att klä på så pass stora barn, de kan klä sig själva. Vad lär jag dem genom att hjälpa dem med sånt? Det finns kanske föräldrar som inte bryr sig så mycket om om deras barn kommer i tid till skolan, men det är fortfarande orimligt att straffa barnen för detta. Och det är helt orimligt att tro att barnens kunskaper skulle bli bättre av detta. Det går också helt stick i stäv med skolans kompensatoriska uppdrag.

Det är ett problem att elever inte kommer i tid till lektionerna, men det finns andra sätt att arbeta med detta. Det finns ju en anledning till att de kommer för sent, antagligen ser det olika ut för varje elev. Om skolan genom samtal med elever och föräldrar tar reda på detta kanske det finns en möjlighet att lösa problemen. Det finns lärare som hämtar barn hemma, det finns skolor med flexibla starttider, det finns säkert mängder av idéer som inte härstammar från 1800-talet eller Björklunds tid inom det militära. Det är lärare och rektorer som har den kunskapen. Om de fick handla utifrån sin kunskap, erfarenhet och utbildning och slapp pådyvlas en anda "von oben" om disciplin och straff som inte alls omtalas i modern litteratur och forskning skulle de kanske kunna ta sig an varje utmaning på ett sätt som inte lägger skuld på elever eller föräldrar. Skuldbeläggande kommer inte att leda till mer kunskap.

En dyster läsning

Dagens mest uppmärksammade händelse verkar, landstingsfullmäktige till trots, vara presentationen av årets PISA-rapport. Rapporten visar att svenska elever presterar sämre i såväl matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Pojkar presterar sämre än flickor och lågpresterande elever försämrar sina resultat ytterligare, d V S kunskapsklyftorna ökar. Rapporten kommenteras i gammelmedia och flitigt i sociala media. Givetvis blir den ett politiskt slagträ, så kaxigt som jan Björklund har dömt ut och förändrat den svenska skolan efter sina egna tankar får han nu också stå till svars. Under de sju år han varit utbildningsminister har resultaten gått stadigt nedåt. Många kommentarer i sociala media menar att politiker nu ska "sluta tjafsa" och nå konsensus kring de förbättringar som måste göras i skolan. Detta är, menar jag, är kommentarer från människor som inte har förstått att "förbättringar i skolan" är ett politiskt betingat begrepp. Det skiljer sig partier emellan vad vi tror är det bästa för skolan. Jan Björklund (fp) har nu genom att tvärtemot vad all pedagogisk forskning visar, tillåtits att försöka förbättra skolresultaten genom tidigare betygssättning, hårdare disciplin och segregering genom det fria vinstinitierade skolvalet.

Sen kan jag hålla med om att det blir löjligt att bara skuldbelägga varandra, det leder inget vart. Björklund skyller ju i sin tur på socialdemokraterna och flumskolan. Flumskolan? Vilket ovetenskapligt använt begrepp. Vad innebär flumskolan? När var flumskolan i bruk? Hur länge kan den användas som argument för dåliga skolresultat?

Oavsett vems fel de ständigt nedåtgående kunskapsresultaten är, är det allra allvarligaste alla de barn som drabbas av detta. Dessutom tycker barnen, enligt PISArapporten, att de är ganska duktiga i skolan. Vem ska tala om sanningen för dem? Och vilka system för att ge dem en andra chans finns då kvar i samhället?

Oroande är också var detta kommer att leda arbetet med förbättringar av skolresultaten i norrtälje kommun. Det är sedan länge accepterat att skylla barnens resultat på avsaknad av studietradition i hemmen. Det finns också hos många en acceptansen för att slå sig till ro med detta och tro att alla, oavsett fullständig skolgång, kommer att ha möjlighet att starta sitt eget lilla företag och gå runt på det. För dem kommer det här resultatet att vara välkommet, de kan nu också luta sig tillbaka på en nationell trend som befriar dem från allt ansvar att ta initiativ till en förändring.

En av de allra viktigaste punkterna i PISArapporten är den som visar på hur likvärdigheten i utbildningen försämrats. Detta har gått att utläsa redan i tidigare rapporter och det är ganska enkelt att se att det fria skolvalet är en huvudorsak till denna segregering av elever. I skollagen finns tydliga skrivningar om skolans kompensatoriska uppdrag. Skolor måste nu också ges reella möjligheter att arbeta med detta uppdrag. Skattepengar som tillförs skolan ska stanna i skolan och användas för att ge eleverna den undervisning de har behov av. De pengarna behövs i skolan och ska inte gå till privata vinster. Mindre klasser, fler lärare och möjligheter att tillämpa olika inlärningsstilar. Hög kvalitet på förskola och fritids. Trygga barn som tycker det är roligt att lära sig nya saker, inte stressade och pressade barn som är beroende av hjälp hemifrån för att hänga med i skolarbetet genom läxor.

Vi tycker inte lika, Jan Björklund och jag, det kan bli svårt att arbeta för en höjd kvalitet inom skolan genom politisk samsyn. Jag tror ett maktskifte är en bättre lösning.

Mycket snack om Elit just nu tycker jag

Jo, det är en del snack om elit just nu. Häromdagen debatterades tidiga elitsatsningar på barn i TV. En elitsimmare som tagit simborgarmärket när hon var 2 år tyckte det var helt okej och sa att barnen bara tyckte det var roligt. Själv har jag väldigt svårt att föreställa mig en tvååring som på eget initiativ ber om att få simma 200 meter och dessutom skrattar hela vägen. Detta när 8,3% av femteklassarna i landet inte ens kan simma. Och när barn under 5 år inte anses "idrotta" när de simmar så bidragen till babysimundervisningen dras in och det blir svindyrt för föräldrar att se till att deras barn lär sig simma. I Vänsterpartiet, Norrtälje, anser vi att simundervisning ska vara gratis för alla barn. Detta är enligt dagens Norrtelje tidning en uppfattning som vi delar med 94% av Sveriges befolkning. Drunkning är, enligt samma källa, den vanligaste dödsorsaken bland barn mellan 1-6 år.

Nu kom jag visst ifrån ämnet lite, men jag har blivit nekad plats i simskola till något av mina barn för att det hävdades att motoriken inte är tillräckligt utvecklad för att lära sig simma förrän man är sex år gammal. Så elitsimmaren som tog simborgarmärket när hon var två år gammal var nog inte bara ute och plaskade i vattnet på lek, det känns som en ganska hård satsning från vuxna runt omkring.

Mitt äldsta barn "normalbreddidrottar" i två olika sporter; fotboll och simning. I debatten nämndes också att det bästa för barn är att hålla på med flera sporter tills de är ungefär 16 år. Fotbollen och simningen lägger för min dotter beslag på 4-5 kvällar/dagar per vecka och då krockar det ändå ibland så att hon måste välja den ena träningen/tävlingen. Tomas Bodström påstod på fullt allvar att det gick att kombinera en elitsatsning inom en idrott med utövandet av flera andra idrotter för en tolvåring... Nu undrar jag om han menar att detta barn ska gå i skolan också. Jag har tidigare bloggat om lärare som ställer krav på sina elever att inte träna dagen före prov och att vid dåliga resultat i skolan lägga ned idrottandet. Det är ingenting som jag stödjer, men samtidigt en verklighet för många barn som  tyngs av läxor som ska göras efter skoltid.

Idrottande ska vara roligt,  om det blir för mycket kanske man inte märker det just för stunden, men i längden leder det kanske till att man hoppar av; att man så att säga Går in i väggen och inte vill mer. Samtidigt, för att citera det min dotter sa för ett par år sedan; "Jag VET att vi bara spelar fotboll  för att det roligt och att det är en lek, men mamma, jag tycker inte det är roligt att förlora. Jag tycker att det är roligt att VINNA!"

Mer om elit; Norrtälje har fått sina första elitlärare. Jojomen. En undrar om detta ska döva sorgen över att sjunka till plats 277 av 290 kommuner i Lärarförbundets ranking av Bästa skolkommun. Inte blir en gladare av  att läsa den borgerliga majoritetens s k "satsningar" på skolan i budgetförslaget som ska klubbas 28 oktober heller. Nej, ordet elit får mest en bitter klang av segregering i mina öron. En av de viktigaste faktorerna som avgör elevernas studieresultat och vilja att läsa vidare är föräldrarnas utbildningsnivå. Är det då möjligen även en satsning på vuxenutbildning som skulle behövas i Norrtälje kommun? 

Ja, för den som inte är så duktig i skolan, för den som ständigt känner sig sämre än alla andra i klassrummet, kanske idrotten är en tillflykt där det är möjligt att bli bäst, att bli elit. Men idag måste en kanske elitsatsa både i skolan och på fritiden för att överhuvudtaget ha något existensberättigande. Det är den starkes samhälle där svaghet föraktas.

vem vill vad? Vi vet vad vi vill.

Valrörelsen rullar på och jag tror aldrig jag varit med om en mer otydligt valrörelse, vem vill egentligen vad? Eller vill alla samma? Idag läser jag på sidan 3 i lokaltidningen att Folkpartiet vill bevara Norrtälje sjukhus. På sidan 5 läser jag att Centern vill trygga akutsjukhuset i Norrtälje. Jag har inte hört någonstans att någon skulle vara av någon annan uppfattning. Men idag när jag står vid valstugan på torget kommer en kvinna fram till mig och frågar om jag står fast vid min uppfattning att akutsjukhuset ska vara kvar i Norrtälje och när jag svarar JA så säger hon att hon ska rösta på mig, trots att hon aldrig röstat på Vänsterpartiet förr (och hon var inte typ 23).

Det är lika rörigt i alla frågor. Centerns annons radar upp ett antal punkter som allihop skulle kunna vara hämtade ur vårt program (bygg roslagsbanan till rimbo, fler cykelvägar, biogasbilar och bevara fraktstödet i skärgården). Ändå har ju just Centern klart och tydligt deklarerat att de inte kan tänka sig att samarbeta med något av de rödgröna partierna ens för att hålla SD kort, p g a just Vänsterpartiet som delar deras uppfattning i alla de punkter de vill profilera sig i annonsen med. Vad är egentligen politik? och vem tycker någonting annat i årets valrörelse i Norrtälje?

Alla partier är lika rörande överens om att någonting måste göras åt skolan. Det spelar ingen roll om man suttit 12 år vid makten, man lovar ändå förändring och förbättring om man åter får väljarnas förtroende. Norrtäljes skolor klättrar vid Lärarförbundets ranking i år tre platser; från 286 till 283 av 290. Nu vill alla partier ha fler lärare, dialog med lärare, föräldrar och elever samt en utbyggd elevhälsa. Jättebra. Det har visat sig att de kommuner som hamnat i topp i Lärarförbundets ranking har tre saker gemensamt; de har alla hög lärartäthet, hög andel utbildade lärare och en generös resurstilldelning till skolan. I de tre kategorierna ligger Norrtälje på plats 260,208 & 209, varav den första siffran är en försämring. I den här kommunen har man alltid fått höra att skolan kostar så mkt och man jämför med s k jämförbara kommuner. (Samma sak är det förresten inom hemtjänsten/hemsjukvården där det ju också visar sig att vi betalar för lite.)

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska se till att de elever som inte har så mycket med sig hemifrån kompenseras för det i skolan. Alla barn har rätt till samma kunskaper. Det är skolans ansvar att alla barn kan ta till sig kunskaperna och komma ut ur skolan som delaktiga, demokratiska medborgare som känner sig kapabla att delta i samhället och vet hur de ska gå tillväga för att påverka. I vår kommun finns många elever från hem som kanske inte har så mycket studietradition och studievana. Det finns många elever som behöver kompenseras från skolans håll och det kräver mer resurser.

Ett problem är ju också antalet friskolor. Flera friskolor har den karaktären att de samlar på sig många barn till medvetna föräldrar som kan motivera och hjälpa sina barn hemma. Skolorna får samma elevpeng men ett mindre kompensatoriskt uppdrag, eleverna kostar m a o mindre. Kvar i de kommunala skolorna blir kanske de med föräldrar som inte orkat, förmått, klarat av att välja en annan skola eller som inte har möjlighet att skjutsa sitt barn, föräldrar som fortfarande litar på att det bästa möjliga erbjuds alla... Fler elever som kanske kräver ett större kompensatoriskt uppdrag, men med samma medföljande elevpeng. Samma resonemang som med gungor och karuseller som jag tidigare bloggat om.

Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan?" säger mycket tydligt att det som försämrat läget är: segregering, individualisering och ett misslyckande med det kompensatoriska uppdraget. Att det handlar om segregering och det fria skolvalet bekräftar också Stockholms utbildningsförvaltning och ett antal rektorer.

Nu ska vi lyssna på lärarna (säger alla partier). Nu ska vi ha dialog (säger alla partier). Nu ska vi förbättra resultaten (säger alla partier). Men vi dubbelröda(eftersom rödgrönt inte finns ännu i Norrtälje) säger att vi vill höja lärartätheten till 9 lärare per 100 elever. Vänsterpartiet vill att obehöriga lärare ska få utbildning, att det ska finnas en vikariepool som ser till att elever inte blir lämnade utan undervisning. Elever som lämnar skolan utan fullständiga betyg har inte misslyckats, det är skolan som har misslyckats. Det handlar om skolans ansvar för det kompensatoriska uppdraget. För att skolan ska kunna klara det uppdraget krävs i Norrtälje mer resurser. Det är vi dubbelröda medvetna om och därför kommer vi också att ge skolan mer resurser om vi får förtroendet att styra kommunen nästa mandatperiod.