Damfotboll kan också ha nyhetsvärde

Från och med i år finns det åter ett damlag i BKV och i Norrtälje stad. Det är en ganska djärv satsning som det här väldigt unga laget gjort tillsammans med sina ledare. Det är också toppen på en våg av flicklag som vuxit fram genom starkt engagerade ledare som organiserat och samarbetat ihop en flicksektion i BKV. Nu finns gott om tjejer som tränar och spelar ända ner på NT-ligan nivå.

Ända sedan seriespelet drog igång i våras har jag funderat på varför det öht inte rapporteras om tjejernas spel i lokaltidningen. Visserligen spelar de i lägsta serien, div 5, det är där en börjar. I tidningen rapporteras ju om herrlag som spelar i div 6, norra.

Idag fick jag så svar från sportredaktionen där man förklarar att man inte har resurser att bevaka div 5-matcher, dam; att herrfotbollen, enbart till följd av att det finns fler lag och serier också har ett större nyhetsvärde. Det är ett sätt att tänka, menar jag. Det finns andra sätt att se på det hela, bl a utifrån vilken roll vi tycker att media har.

Jag vet inte hur många herrlag det finns i kommunen, men uppenbarligen rätt många om lokaltidningen väljer att bevaka div 1-6, norra och södra. Jag tror att det finns 5 damlag i kommunen, och enligt ett annat sätt att se det skulle detta kunna ha ett betydligt större nyhetsvärde, en större dynamik. Dessutom är damfotbollen på frammarsch i kommunen och det finns fullt av tjejer där ute som drömmer om en fotbollskarriär. Inte helt säker på att de (eller deras föräldrar)  ser att nyhetsvärdet i alla dessa herrserier är större än det som finns i damfotbollen.

Efter en kort tweetkonversation om frågor som för mig är otroligt viktiga att vi har en diskussion om känner sig sportredaktionen skrämda av att "en annan politiker"  retweetar mina tweets. Detta efter att jag påtalat att media är en del av verkligheten som inte bara kan spegla den utan även har makten att förändra den. Tydligen uppfattade sportredaktionen det som att två kvinnliga politiker med intresse för damfotboll och med fotbollsspelande döttrar försökte idka påtryckningar på fri media.

Jag vet att media är fri och att media rapporterar om det som säljer. Vi kan inte med likabehandlingsplaner och jämställdhetsplaner förändra detta på samma sätt som i politiskt styrda organisationer. Däremot kan jag tycka att media har ett ansvar för vad som blir nyhetsvärde. Media har en stor roll i hur vi ser på saker och uppfattar vad som är viktigt och intressant. Journalister är välutbildade människor som borde ha intresse av att utmana normer och slentrian. Jag säger inte att det är viktigt att bevaka div 5, damfotboll, men jag tycker att det är viktigt att reflektera över hur vi bedömer vad som har nyhetsvärde, att vi reflekterar över vår roll och att vi kan diskutera olika sätt att se på vilka val vi gör.

FIFA diskriminerar halva jordens befolkning

Enligt FIFA får sommarens fotbollsvm inte kallas för fotbollsvm utan damvm. Som om det var brädspelet dam det skulle duelleras i. Fotbollsspelarna måste dessutom bevisa att de verkligen är damer genom blodprov. För gud nåde om de skulle vara män, då kanske de skulle spela fotboll också. Och det går ju inte an i ett damvm. FIFA tillåter inte heller spelare av kvinnligt kön i sina TV-spel. Hur löjligt som helst. Varför lyssnar vi på FIFA? Ett gäng fifflare som nu avslöjats. Passa på att åtala dem för denna massiva diskriminering av halva världens befolkning på en gång.
I alla småklubbar runt om som kämpar på ideell basis får vi lära oss att inte särbehandla, inte diskriminera. Vi lär oss mer och mer om vilka som känner sig utsatta och kränkta genom idrottsvärldens inrutade normer och vi arbetar för att bli bättre, ta till vara allas talanger, välkomna fler i gemenskapen. FIFA kan inte vara vår förebild och högsta organisation. Det måste bli en ändring. NU.

Fotboll för alla?

Idag stod jag vid kanten av planen då NT-ligan kördes. NT-ligan är den speciella klumpfotboll som är inkörsporten för många 5-8åringar till fotbollens värld. Nu är det yngsta dotterns tur att delta. Ett gäng vilda ungar springer glatt efter bollen (eller efter något annat) på planen i en timma utan att riktigt veta vilket lag de tillhör eller var de ska göra mål. Då föräldrarna mognat tar de sina barn vidare till mer regelbunden träning, de startar lag, något som oftast sker lite tidigare för pojkar än för flickor.

När äldsta dottern skulle påbörja sin tredje säsong i NT-ligan, nu med ytterligare påfyllning av yngre tjejer, tog vi saken i egna händer och lät henne börja träna med de äldre tjejerna. Då hade vi hört en hel del kommentarer i föräldrarskaran som: "Spela lite försiktigt, tjejer" och "Det är ju kul att de får prova på..." Många glada skratt åt tjejerna när de missade bollen, när de verkligen försökte. Så var det vid tjejplanenen. Redan då hörde en ju att det lät helt annorlunda vid killplanerna.

När mellandottern gick NT-ligan hade klubben gått in och satsat så att det blev gratis för tjejer. Detta för att locka fler tjejer till fotbollen. Det blev succé på ett sätt; fler tjejer än vad klubben kunnat drömma om dök upp och det var de väl inte riktigt beredda på så speltiden blev väl inte så väldigt lång för tjejerna. Tror det var ett femtiotal tjejer som samsades om en plan, medan killarna var uppdelade på flera planer. Hur som helst fortsatte inte NT-ligan att vara gratis för tjejer för att det kunde uppfattas som orättvist av pojkföräldrar.

Nu är det ju rätt mycket som är orättvist inom fotbollen, inte minst då det kommer till kön. T ex presenterar fotbollskanalen.se en färsk rapport som visar att 76% av de styrande inom fotbollssverige är män. Och då är det kanske inte så konstigt att det ser ut som det gör?

Även vid dagens besök i NT-ligan-världen skrattade föräldrarna vid tjejplanen då spelarna fått syn på en regnbåge som de pekade på. "Det är bara vid en tjejplan man kan få uppleva sånt...", var en av kommentarerna. Samtidigt står en pappa med sonen på planen bakom och vrålar till sin unge precis hela tiden så vi knappt hör vad domaren säger vid vår plan; "Det är bra XX, gå på där XX, så spring kanten XX. Nä, låt domaren vara XX, du säger ingenting till domaren XX. Kör på nu! Bollen XX, fokusera på bollen!"

I helgen vid en pojkmatch, födda 04, stod en ledare (manlig) i det andra laget och gapade och skrek åt spelare och åt domaren (en 15årig kille från vår klubb), så både spelare och domare (och kanske några föräldrar) grät efter matchen. Flera försökte prata med ledaren, men det gick inte att stoppa honom.

Jag tror inte att någon av tjejerna i de fyra lag som finns i klubben skulle skrika saker till domaren (även om de ibland tycker att domare är partiska). Jag har heller aldrig hört några föräldrar som redan innan skolåldern pushar sina tjejer att prestera på planen. Kanske är det knasigt, kanske är det därför Zlatan tycker att landslagsspelarna i damlaget kan nöja sig med en cykel då herrarna får en bil? Men det finns ingen forskning som stödjer elitsatsningar på små barn. Det finns inga politiska direktiv om att elitsatsa i ungdomsidrotten. Det finns ingenting som talar för att hårda tag, utskällningar och krav på barnen leder till högre prestationer. Allting talar faktiskt tvärtemot allt detta. Men självklart är det tydligt för barnen vilka föräldrarna är mest engagerade i, vilka som kan bli något inom fotbollen.

På TV4-sporten berättas om en ny barnbok som handlar om Kosovare Aslani, svensk landslagsspelare i fotboll. Boken ska ge unga spelare kvinnliga förebilder. Då reportern frågar några fotbollsspelande sjuåriga flickor vilka förebilder de har svarar de mansnamn, de vet inga kvinnor, de kan inte namnen. Det finns mycket mycket att göra innan fotbollen blir en sport för alla på lika villkor. Svenska landslaget med Pia Sundhage i spetsen gör ett stort arbete för detta. Det är bara att önska lycka till i Kanada.

Föräldrars uppgift i barnens fritidssysselsättningar

Första barnet, då kommer en som en total gröngöling till fritidsaktiviteten. Har ingen aning om vad det  krävs/förväntas av en som förälder. Och det där kan variera väldigt mycket beroende  på vilken aktivitet ditt barn har valt att prova på. Vad det gäller t ex fotboll, så är det A och O att det finns föräldrar som kan ställa upp och träna barnen, anmäla dem till serier och cuper, hålla reda på kassa, fixa domare mm. När det gäller dans (som också är mkt dyrare) får föräldrar inte ens vara med vid träningen utan inbjuds att köpa biljetter till en avslutningsuppvisning i slutet av terminen. I simklubben är det ungefär samma som fotbollen, det är önskvärt att föräldrar kan ställa upp och träna barnen och sköta diverse andra göromål (åtminstone en förälder per familj kan bli funktionär, hette det vid ett tillfälle). Däremot vid det kommunala badhusets simskola får föräldrar inte befinna sig i samma rum som bassängen, inte ens i fiket ovanför. En del aktiviteter kräver m a o väldigt självständiga barn som klarar av att delta i gruppaktiviteter utan förälder på plats från relativt låg ålder (simskola t ex 6 år, dans finns från 4 år). Andra aktiviteter kan inte bli aktuella för barnen om det inte finns någon (helst några) föräldrar som har kunskap och möjlighet att ta på sig ett ledar/tränaruppdrag utan ersättning.

I flera verksamheter används äldre aktiva ungdomar som ledare/tränare. Detta har jag tidigare bloggat om. Samtidigt som det är bra att barnen får förebilder, så saknar ungdomar pedagogisk erfarenhet och utbildning.  Ofta saknar de också insikt om yngre barns olika utvecklingsfaser, svårigheter och beteenden. Speciellt när det handlar om yngre barn kan mycket gå snett som kan göra att barnen inte längre vill vara med och träna. Därför tycker inte jag att ungdomar ska träna yngre barn utan att detta sker tillsammans med någon vuxen som har ansvaret. Vuxna som tar på sig ledar/tränarroller ska givetvis erbjudas utbildning och informeras om klubbens policy och riktlinjer. Det är viktigt att ingen känner sig utstött av någon anledning. Vuxna måste finnas och kunna upptäcka ev mobbing eller diskriminering t ex p g a kön. Som femtonåring kan det vara svårt att inte ge all uppmärksamhet till den gapiga femårige grabben medan de blyga barnen kanske inte ens ges möjlighet att ta sig in i verksamheten på ett sätt som känns positivt för dem.

Själv engagerar jag mig gärna som förälder om jag har tidsmässig och kunskapsmässig möjlighet. Samtidigt tycker jag att det är bra att barnen möter andra vuxna och får andra vuxna förebilder. Det finns otroligt många duktiga ledare inom idrottsrörelsen och att få vara med som barn är nästan alltid en positiv upplevelse och erfarenhet som breddar nätverk och ökar hälsa och samarbetsförmåga. Det är också mycket viktigt att barn till föräldrar som inte har möjlighet att hjälpa till får möjlighet att delta och det är vi andra föräldrar som då får hjälpa till att hämta/skjutsa och söka upp dessa barn.

Men även om jag inte behöver ställa upp och träna barnen så vill jag ha möjligheten att delta. Det är ju av intresse för mig som förälder att se vad mitt barn är med om under träningen, hur agerar de vuxna, hur agerar andra barn? Vill jag vara med en dag i skolan eller förskolan så är jag alltid välkommen. Det känns inte helt bra att lämna sitt barn på ett ställe där jag själv inte FÅR vara med, även om jag förstår syftet med det. Många barn blir väldigt distraherade av att se mamma eller pappa sitta vid sidan av träningshallen. För andra barn är det den ultimata tryggheten som gör att de över huvud taget kan delta.

När tredje barnet väljer sysselsättning finns intresse för att hon väljer samma som de andra två, då vet en vad som förväntas av en. Ska jag sitta utanför och vänta? Ska jag vara med och träna barnen? Ska jag koka kaffe?

Mycket snack om Elit just nu tycker jag

Jo, det är en del snack om elit just nu. Häromdagen debatterades tidiga elitsatsningar på barn i TV. En elitsimmare som tagit simborgarmärket när hon var 2 år tyckte det var helt okej och sa att barnen bara tyckte det var roligt. Själv har jag väldigt svårt att föreställa mig en tvååring som på eget initiativ ber om att få simma 200 meter och dessutom skrattar hela vägen. Detta när 8,3% av femteklassarna i landet inte ens kan simma. Och när barn under 5 år inte anses "idrotta" när de simmar så bidragen till babysimundervisningen dras in och det blir svindyrt för föräldrar att se till att deras barn lär sig simma. I Vänsterpartiet, Norrtälje, anser vi att simundervisning ska vara gratis för alla barn. Detta är enligt dagens Norrtelje tidning en uppfattning som vi delar med 94% av Sveriges befolkning. Drunkning är, enligt samma källa, den vanligaste dödsorsaken bland barn mellan 1-6 år.

Nu kom jag visst ifrån ämnet lite, men jag har blivit nekad plats i simskola till något av mina barn för att det hävdades att motoriken inte är tillräckligt utvecklad för att lära sig simma förrän man är sex år gammal. Så elitsimmaren som tog simborgarmärket när hon var två år gammal var nog inte bara ute och plaskade i vattnet på lek, det känns som en ganska hård satsning från vuxna runt omkring.

Mitt äldsta barn "normalbreddidrottar" i två olika sporter; fotboll och simning. I debatten nämndes också att det bästa för barn är att hålla på med flera sporter tills de är ungefär 16 år. Fotbollen och simningen lägger för min dotter beslag på 4-5 kvällar/dagar per vecka och då krockar det ändå ibland så att hon måste välja den ena träningen/tävlingen. Tomas Bodström påstod på fullt allvar att det gick att kombinera en elitsatsning inom en idrott med utövandet av flera andra idrotter för en tolvåring... Nu undrar jag om han menar att detta barn ska gå i skolan också. Jag har tidigare bloggat om lärare som ställer krav på sina elever att inte träna dagen före prov och att vid dåliga resultat i skolan lägga ned idrottandet. Det är ingenting som jag stödjer, men samtidigt en verklighet för många barn som  tyngs av läxor som ska göras efter skoltid.

Idrottande ska vara roligt,  om det blir för mycket kanske man inte märker det just för stunden, men i längden leder det kanske till att man hoppar av; att man så att säga Går in i väggen och inte vill mer. Samtidigt, för att citera det min dotter sa för ett par år sedan; "Jag VET att vi bara spelar fotboll  för att det roligt och att det är en lek, men mamma, jag tycker inte det är roligt att förlora. Jag tycker att det är roligt att VINNA!"

Mer om elit; Norrtälje har fått sina första elitlärare. Jojomen. En undrar om detta ska döva sorgen över att sjunka till plats 277 av 290 kommuner i Lärarförbundets ranking av Bästa skolkommun. Inte blir en gladare av  att läsa den borgerliga majoritetens s k "satsningar" på skolan i budgetförslaget som ska klubbas 28 oktober heller. Nej, ordet elit får mest en bitter klang av segregering i mina öron. En av de viktigaste faktorerna som avgör elevernas studieresultat och vilja att läsa vidare är föräldrarnas utbildningsnivå. Är det då möjligen även en satsning på vuxenutbildning som skulle behövas i Norrtälje kommun? 

Ja, för den som inte är så duktig i skolan, för den som ständigt känner sig sämre än alla andra i klassrummet, kanske idrotten är en tillflykt där det är möjligt att bli bäst, att bli elit. Men idag måste en kanske elitsatsa både i skolan och på fritiden för att överhuvudtaget ha något existensberättigande. Det är den starkes samhälle där svaghet föraktas.

När ska halvgamla mammor få spela mot Zlatan?

Idag stod att läsa i lokaltidningen att världens bästa förbundskapten Pia Sundhage och det svenska landslaget i fotboll ska komma till "stan" och lira boll mot det lokala juniorlaget. Herrar?! Jag blev faktiskt förvånad när jag läste det. Skulle inte det vara ett ypperligt tillfälle för unga tjejer att få visa upp sig för en så välrennomerad ledare? Skulle det inte vara ett ypperligt tillfälle för den lokala klubben att få lyfta sin tjej/damverksamhet till högre höjder? Skulle det inte vara en ypperlig sporre för alla våra småtjejer som kämpar på, faktiskt något mer i motvind en sina killkompisar inom samma sport, runtom i sporthallar och på leriga gräsplaner?

Äh, nästa gång får världens bästa herrlandslag komma hit och möta juniordamerna så är vi kvitt.

Eller så kan väl Zlatan och grabbarna komma hit och möta mammalaget? Vi är ju typ superbra. Vi kan komma till Paris också. Om det kniper. För det är väl där han lirar?

Vad var det jag sa - vårdval och lite fotboll...

Idag blev precis en sån dag som jag sa att hela livet blir när man har fått barn. Alltså, igår i bloggen sa jag det. Vi kom i tid till fotbollsskolan, det gjorde vi, men sen skulle jag släpa med mig Liten på sammanträde i Tiohundranämnden. Hon hade sovit rätt dåligt och hade feber på morgonen, men verkade ändå pigg. Tänkte hon kunde vila lite i vagnen.

Och då kom vi nästan en timma sent till nämnden som hade börjat dagen med föredragningar. Det handlade bl a om utvärderingar och om vårdval. Tänk att borgarna vill införa Vårdval i Norrtälje också. I april, alltså fem månader innan val till riksdag, kommun och landsting och risk för majoritetsskifte, vill man genomföra en så stor och omtvistad förändring av vårdsystemet. Förvaltningen har räknat med att det kommer att innebära en fördyrning av verksamheten med ca 3,5 miljoner kronor. Vad kommer vi då att vinna? I handlingarna står om ökad tillgänglighet och ökad valfrihet... Vårdvalet innebär ju fri etableringsrätt, men för det kan man ju inte räkna med att det etablerar sig läkare, sjukgymnaster och allt vad det var överallt, jämnt spritt över kommunen så att man lever upp till Hälso/sjukvårdslagens punkt om rätt till en jämlik sjukvård.

Kommer vårdval i Norrtälje att innebära en ökad tillgänglighet för kommuninvånarna på t ex Björkö, Edsbro, Häverö, Riala? Och vad menas med ökad valfrihet, att det finns mer att välja på? Det vet vi ju inte än, vi vet ju inte om det blir fler som vill etablera sig eller om det blir verksamheter som får lägga ner för att de inte kan leva upp till auktorisationskraven för vårdvalet. Redan idag har du ju rätt att välja vilken vårdcentral du vill gå till (även om borgarna i nämnden nekar till detta).

Hur som helst, vi skulle förkorta dagen och sluta nämnden redan vid 13.00 eftersom flera ledamöter skulle hem och klippa gräset innan midsommar, men redan vid tjugo över tolv så blev Liten jätteledsen och varm (tror det hade något att göra med att de testade brandlarmet också). vI BLEv tvungna att avvika lite tidigare.

Åkte upp till fotbollsplanerna och lämnade mellis som jag glömt lägga i Storasysters tunga väska. Hon visade sig åter vara uppe och leka i gräset och fick sig en liten avhyvling av fotbollsmamman som såg till att hon sprang ut på planen igen. (jag har ju faktiskt ingen lust att betala 650 kronor för att hon ska leka i gräset).

Detta fick jag ju sen ångra eftersom hon efter en dryg timmas hårt gnatande på planen inte lyckats få tag på bollen en enda gång och var helt förkrossad när jag åter kom för att hämta henne. "Det är inget kul att spela fotboll på fotbollsskolan för ingen passar mig och jag får aldrig bollen. Därför leker vi i gräset istället." Mamman tog tillbaka sina hårda ord. Det är ju inget kul att aldrig få bollen, det förstår jag med, men jag fick ju lägga till att man måste träna och försöka och allt spring är inte i onödan för man får kondition och slipper både håll och träningsvärk i framtiden. Storasyster grät och ville inte gå på fotbollsskola mer. Vi satt länge kvar i bilen och pratade när vi kom hem och det slutade med att hon skulle gå imorgon också, sista dagen, och att mamman skulle komma upp och vara med och heja på efter lunch. Då kändes det bättre.

När vi kom ut ur bilen spelade barnen fotboll i trädgården tills det var dags för mamman att åka på kvällsmöte på jobbet. tjejerna skulle vara hos moster vilket till en början verkade flyta på smidigt. Men när Liten kom på att mamma skulle åka fick hon en hysterisk gråtattack och blev osnackbar och omutbar en lång lång stund. Till sist svalde hon förtreten och tog Storasyster som substitut. Mamman kom iväg och blev bara ca 20 minuter sen till mötet. Att komma försent och gå lite tidigare. Kanske blir mina ord på vägen..............

Och sen, om det nu bara blir FÖR mycket. Glad midsommar i förskott.

Det är roligt att vinna, således är det också viktigt

Jag vet inte om det är för att jag själv har så positiva minnen av fotbollsträning eller om det är för att jag tyckte att det var så väldigt bra förra året då Storasyster tränade fotboll, men det är någonting som stör mig hela tiden i år. Jag känner mig liksom inte nöjd.

Igår var det så stressigt också, mycket trafik och jag slängde upp Storasyster på planen fem över sex och drog som en avlöning för att hämta Liten på förskolan innan den stängde. Flåsande uppe igen efter ca en kvart.

Det var matchomgång, det var så förra året, att varannan gång gjorde man olika träningsmoment och varannan gång spelade man match mot varandra. Det är nog så nu med. En av skillnaderna var att nu fanns ingen tränare med utan det var en förälder som "verkade" vara lite ansvarig (delade in lagen). Sen skötte hans 12årige(?) son domarjobbet. Utmärkt domarjobb, men det blir lite mycket för ett barn att också ta det pedagogiska ansvaret.

Förra året hade vi en kvinnlig fotbollsspelare som var med vid flera tillfällen och peppade tjejerna. Hon pratade också enskilt med oss föräldrar och talade om att vi skulle skrika positiva saker till barnen och att det var bannlyst att svära och skrika bu och sånt där. Hon tog också upp det där att det inte är viktigt att vinna utan att det viktiga är att det ska vara kul.

Tillbaka till igår. Otroligt ojämna lag där alla de minsta som aldrig spelat förut var i samma lag (i Storasysters lag har ni väl redan listat ut). Det andra laget vann efter en knapp timmas spelande med 13-1. De glada tillropen var många från vinnarlagets föräldrar (även den förälder som jag trodde var lite ansvarig). Frågor som "Hur många mål gjorde du egentligen?" och många många upprepningar av resultatet.

Alla barn var inte lika glada. Storasyster sa: "Jag vet att det inte är viktigt att vinna, att det viktiga är att ha roligt, men mamma, jag tycker det är roligt att vinna. Jag tycker inte att det är roligt när man inte vinner."

Så sant. Och fotboll är väl ett spel som går ut på att vinna? Naturligtvis vill man vinna. Och om det funnes en ledarroll i träningspasset så skulle man kanske ha bytt lag efter halva passet? Kanske hade några till fått uppleva glädjen av att vinna. Kanske hade man i större utsträckning glömt de olika resultaten.

Att enbart förlita sig på att föräldrar ska klara av att sköta träningen tror jag blir tokigt. Alla vill ju att sitt eget barn ska få vinna och känna sig lycklig. Sen gäller ju det där andra om att bara ha roligt för alla andra.

Fotbollsnördsmamman stannade kvar på planen med tjejerna i 40 minuter och körde privatdrillning. Vi tränade dribbling, skott, bredsidor och nedtagningar. Sen kunde jag åka hem med två glada och trötta tjejer, varav den ena nästan glömt att hon förlorat med 13-1.

Spela försiktigt Zlatan!!!

Jag undrar uppriktigt om förbundskaptenen i Sveriges landslag någonsin skulle ropa: Ta det lite försiktigt, Zlatan!

Jag undrar uppriktigt om någon förut hört en fotbollsledare uppmana någon på planen att sparka bollen lite försiktigt!

Jag undrar uppriktigt om detta är något som drabbar tjejer i större grad än killar (om det nu drabbat någon tidigare).

Även om fotboll för barn är på lek, så går fotboll inte ut på att vara försiktig med bollen. Igår när Storasyster spelade fotboll (jag återkommer till det) studsade en boll som hon sköt upp i ansiktet snett bakifrån på en liten tjej som var där för första gången. Eftersom det var i slutet av träningspasset var tjejen trött och blev lite rädd så hon började naturligtvis gråta (kanske gjorde det lite ont också).

Ledaren går fram till henne och sitter där en stund. Samtidigt pratar han med de andra tjejerna och säger att man måste vara lite försiktig när man sparkar bollen...

som tur är hörde inte Storasyster det. "Vara lite försiktig"???

Jag tycker att ledaren istället borde ha förklarat att det hör fotboll (och annan idrott till) att man gör sig lite illa ibland, men att ju mer van man blir och ju duktigare blir, desto mer kommer man också att kunna undvika att bli överraskad av att få bollen på ett icke önskvärt ställe. Hade den lilla tjejen varit bollvan hade hon stått vänd mot den plats på planen där bollen fanns och kunnat ta emot den med kroppen utan att skada sig.

"Man måste tåla lite om man ska spela fotboll", borde han ha sagt. Det hade han säkert sagt om det varit killar.

Kul med fotboll i alla fall

Fotboll är i alla fall roligt. Men visst är det typiskt att när ledarna talar om att 01orna går dit och 02orna stannar där etc, så är det givetvis pojkar det talas om. Flickorna, som är indelade i blandlag med både 01or och 02or förväntas dessutom förstå att de inte är dem man talar om. Kul är det, men redan från start blir man van att på något vis bli åsidosatt.

Inte riktigt på humör nu

Nej, jag fick något att grunna på som liksom känns större än huruvida man skjutsar sina barn till förskola och skola eller inte. Vi var på fotboll och Storasyster tyckte det var jättekul, hon hade längtat så och nu hade hon fått ett par bättre begagnade benskydd på smalbenen också. Nästan direkt träffade hon en tjej hon kände igen från klassen och de stod och småbusade lite medan vi väntade på resten. Rätt vad det är märker jag att klasskamraten står och slår min dotter med bollen i huvudet och ansiktet. Hon slår om och om igen trots att Storasyster säger Nej, jag vill inte och Sluta flera gånger. Jag lägger min arm över hennes huvud för att skydda och hon gömmer sig villigt, men kompisen fortsätter att försöka hitta nya vinklar att slå från. Efter en stund blir jag tvungen att ryta ifrån, jag menar, hur skulle det annars se ut om jag stod där och tillät någon att slå mitt barn trots att hon protesterade mycket tydligt?

- Sluta med det där, sa jag, hör du inte att hon säger nej? Hon vill inte, du måste väl lyssna lite också?

Fy, så pinsamt det blev. Storasyster slår ner blicken och byter sida, säger ingenting. Kompisen bara blänger på mig som om hon skulle ville dunka bollen i ansiktet på mig istället.

- Jag vill inte att hon ska bli arg, förklarar Storasyster när jag frågar vad hon tycker. Jag förstår, jag förstår faktiskt hur hon känner, men vad skulle jag ha gjort? Jag förklarar det för henne, jag kan inte bara låta någon trakassera en av dem jag älskar mest på jorden utan att göra någonting. Det är inte okej att slå någon som säger ifrån, det är inte på skoj då...

Fotbollsträningen börjar och allt verkar okej igen. Tills de ska stå på led och skjuta mot mål. Plötsligt tränger sig klasskamraten före Storasyster i kön, knuffar henne och gör fula miner. Inte en gång. flera gånger. Jag hör inte vad hon säger och dottern vill sen inte heller berätta.

- Vi leker ibland i skolan, säger hon. Hon är inte så där då.

Jag försöker förklara, men det känns som allt jag säger kommer att ha motsatt effekt, jag försöker få henne att förstå att hon måste tala om för mig om något liknande händer i skolan, att hon måste berätta det för någon vuxen. Hon försöker bagatellisera, jag försöker skydda. Helt krasst, helt ärligt, jag är livrädd, den där lilla tandlösa tjejen har fått mig ur balans. I natt får båda tjejerna sova bredvid mig.

Bravo Försäkringskassan-ni är nåt på spåren

Ja, jag tycker det är bra att Försäkringskassan nu tänker ägna sig åt att betala ut sjukpenning i stället för att jaga VABfuskare. Detta betyder inte att jag tycker att det är okej att fuska, men då fusket har visat sig vara så försvinnande litet så tycker jag att Försäkringskassan i stället borde lägga sina resurser på att se till att människor som rätteligen ska ha pengar får dem i tid. Bravo.

Annars har det varit en bra dag på jobbet, schemat som jag satt och ritade på till närmare halv tolv i natt verkade vara justerbart och användbart inför hösten. Är mest stressad över att jag måste hinna handla inför midsommar just nu. Och att vi ska till parken och titta på Tobbe Trollkarl imorgon. Jag som vill till landet så fort som möjligt. Nu kommer vi inte ut förrän på eftermiddagen och sen är det fotboll hela kvällen och jag har lovat Storasyster att få se matchen.

I övrigt tyckte jag att jag hade ett bra förslag igår när jag bloggade om att barn själva borde få vara med och skapa sina förskolelokaler och apropå det har jag själv ringt en förskola idag för att höra mig för om plats för Liten till hösten. Jag känner mig tveksam redan från början eftersom det tog så lång tid att skola in henne och hon nu trivs så bra. Varför tänker jag då ens på att byta? Jo, det är ju så att Storasyster börjar skolan och skolan ligger åt andra hållet och iofs åker jag alltid bil, men kanske blir det ändå lite enklare om man bara ska åt ett håll. Och om någon ska hjälpa till att hämta... Vi ska på besök nästa torsdag så får jag väl bestämma mig sen...

Det har åskat och regnat och det har tydligen även haglat och stormat här hemma. I helgen ska det vara ostadigt, men inte så mycket nederbörd. Tja, inget vidare, hellre ostadigt med en massa nederbörd så kan det klarna upp och bli soligt och varmt till midsommar sen. Bara två veckor kvar till semestern. Får se hur jag ska lösa bloggen då.

Klockan är bara knappa tio men jag får väl ta mig i säng om jag ska orka köpa slang till pumpen, getingmedicin, myggmedel och storhandla mat samt kolla in Tobbe Trollkarl och Markoolio, och sent omsider ta mig till landet för nån typ av lugn och ro framför fotbollen. Natti.

Heja Sverige

JO, visst ville jag sätta mig framför TVn och se Sverige vinna, men samtidigt kände man sig lite blåst efter Eurovision SongContest; vi trodde vi var så bra, vi trodde vi hade chansen att sopa mattan med de andra... Och Sverige brukar ju inte göra en massa mål när de spelar fotboll, det brukar vara trögt, vi brukar vara på vippen att åka ur hela tiden, men ändå sega oss kvar till typ semifinal. Och Grekland blev ju Europamästare sist.

Jag brukar (skämtsamt) säga att det land som vinner ESC borde vara det land som fick inneha ordförandeskapet inom EU året efter. Nu känns ju det inte alls aktuellt. Kanske man skulle köra det land som vinner fotbollsEM istället?

Sverige spelade både roligt och bra, lite småmissar men vaddå? grekerna var ju görtråkiga. Heja Sverige nu tar vi det här...

genuspedagogik, fotboll, skolstart mm

På jobbet diskuterar vi just nu genuspedagogik ganska mycket. Privat diskuterar jag det också. Och det är inte alltid så lätt som det först ser ut.

Vi diskuterade t ex en väninnas väninna som har två söner som hon låter gå i kjol och pippilotter till förskolan för att HON vill överbrygga könsåtskillnader i samhället. Och visst, nu reagerar ni, precis som jag. För man tycker det är FÖR, liksom. Man tycker att hon utsätter barnen. Antagligen mest för att de är pojkar och blir nedgraderade genom att kläs i utstuderat tjejiga attiraljer.

Det är helt annorlunda med tjejer som har tuffa kläder och spelar fotboll. Eller är det egentligen det?

Det är nu ett tag sedan jag läste boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor" (vem är det egentligen som lånat den av mig och inte lämnat tillbaka den?), men jag minns speciellt hur den berättar om hur en flicka som inte lärt sig flickors normer och koder känner ett utanförskap som är svårt att ta på, som man inte riktigt kan säga vad det beror på. I grunden beter sig flickan fel, på ett sätt som inte förväntas av henne och det gör henne konstig i andras ögon.

Jag är jätteorolig för att jag missat att ge mina flickor de här koderna. Eventuellt är jag inte helt på det klara med dem själv. Jag tog för givet att genom att de båda går på förskola så kommer de att få de bitarna automatiskt, jag behöver bara ta ansvar att de får motvikten; känslan av att vara människor obegränsade av kön. Men kanske begränsar jag dem ändå?

Fotbollen var hur som helst rolig som vanligt (även för Liten som med hjälp av alvedon kunde supporta Storasyster). 39 graders feber slog oss nämligen med storm här hemma, så nu blir det till att vara hemma imorgon. Många av tjejerna i Storasysters nya klass är med på fotbollen och det känns jättekul. Idag har vi även fått veta att grannen snett nedanför kommer att gå i samma klass till hösten. Spännande.

Annars har vi i helgen (med strålande soligt väder) klippt gräs, städat uterum, tagit första doppet (ja, även jag), varit på mulleavslutning och letat efter TBE-vaccin vid Coop. Visst är det typiskt, jag har ju bloggat om min skepsis mot att ta vaccin på parkeringar vid stormarknaden; när vi nu skulle ta vår andra spruta som skulle göra oss immuna redan denna sommar så fanns ingen vaccinatör på plats, bara att åka hem. Ska nu försöka med en privat vaccinklinik imorgon och hoppas att det inte är för sent. Husläkarmottagningen (de har slut på vaccin sedan länge) har jag försökt ringa ett antal gånger av andra skäl, men en röst talar bara om att telefonkön är full och hänvisar till jouren vid akuta åkommor. Vad är akut? Efter ett tag blir det mesta rätt akut.

Fotboll, transfetter, busskort och sparkade kommundirektören

Bara ett barn som grät av trötthet ikväll när vi landade hemma strax efter nio. Och då åkte vi hemifrån kvart över sex i morse. Puh puh. Storasyster var med i lokaltidningen idag och såg ut som ett riktigt fotbollsproffs så nu har hon framtiden utstakad. Men när jag skulle gå in på hemsidan för att titta på fler fotbollsbilder så hittade jag inga, bara en ledare om att kommundirektören fått sparken. Det stod väl inte i tidningen i morse? Eller har jag blivit helt mossig? Vilken tid på kvällen släpps morgonnyheterna? Om jag läser tidningen på kvällen via nätet kanske jag spar in ett par minuter på morgonen...

Annars hade jag bl a tänkt att kommentera debattartikeln om transfetter som fanns i dagens tidning. Jag har själv redan tagit del av initiativet i Nynäshamn och motionerat om att man även i vår kommun ska ta bort transfetterna från den mat vi serverar till t ex gamla och barn på skolor och förskolor. Transfetter är onaturligt ihopsatta fetter som ökar risken för bl a hjärtinfarkter och kärlsjukdomar. Transfetter finns i många halvfabrikaträtter, pommes frittes, chips, kakor mm.

Jag ville också skriva något om det lokala SLkortet som nu ska införas i kommunen. Det ska bli intressant att se en utvärdering av det framöver. Visst finns det många som pendlar inom kommunen, men jag tror att de allra flesta vill ha ett kort som även tillåter besök i Stockholm, eller varför inte Uppsala? Det räcker ju nästan med att du vill besöka någon av dessa metropoler en gång per månad för att det ska löna sig att köpa ett "riktigt" busskort med full täckning. Med detta menar jag att jag inte riktigt tror på idén med det lokala busskortet, det är för dyrt i förhållanden till vad det ger. I min ungdom hade vi kallat den "kommunarrest", det man använde busskort till var ju att ta sig ur denna gudsförgätna kommun... men som sagt, en utvärdering blir intressant.

Innan jag går och hänger tvätt och kojar mig inför ännu en lång dag med kvällsaktiviteter så vill jag bara berätta om den engagerade fotbollsledaren som igår talade till oss fotbollsföräldrar och uppmanade oss att engagera oss och bli tränare för våra barn. Jag kände mig supersugen, men hur ska jag få in det i mitt liv, tänkte jag. Då sa ledaren att det inte finns någonting som heter att man inte har tid, vi har alla tid... Säkert sant, men, men, men, då får man väl sluta jobba... Och hur mycket tid jag än tycker mig ha så fungerar det ju inte med barnen, de bara måste sova. Jag kan ju inte komma hem med dem gråtande varje kväll. För när man väl engagerar sig i ungdomsidrott så handlar det ju inte längre om att bara vara engagerad i sina egna barn utan i alla andras barn också. Och jag gör som alla andra (som jag inte ens gillar att de gör) jag skyller på barnen, de orkar inte, det är mycket som det är redan nu...

Den här veckan hoppas vi på middag tillsammans på fredag, kanske, om vi orkar laga mat då. Imorgon måste jag åka direkt till Rusta och lämna in diskmaskinen och köpa träolja. Sen är det kvällsmulle. Yoghurt och macka till middag. Igen. God natt (nångång ska jag duscha också, tack syster att du badade mina barn idag).

Tuff vecka har bara börjat

Sommaren var kort även i år och det var inte utan att det bet genom märg och ben när man vågade sig ut i nordan i morse strax före sju. Alla var vi trötta efter en sommarhelg med långa, ljusa, ljumma kvällar på landet. Lämpade in barnen på dagis och tankade full tank. 12.84 var dagspriset, något man nog får vara nöjd med för jag såg att de tog 13.19 hos konkurrenten när jag åkte hem. Förresten drar ju bilen märkbart mindre nu när man äntligen fått på sommardäcken. Men imorgonkväll blir det säkert nollgradigt och regn. Det har det nämligen varit varenda gång jag åkt hem från våra arbetsplatsträffar...

Hade ett sting av ont i halsen och kände mig allmänt trött idag. När jag böjde mig över barnen på jobbet var det nästan så att snoren började rinna ur näsan. Jaja, gäller det bara mig så klarar jag mig nog bara jag hinner förbi apoteket och köpa alvedon.

Det var lite märkligt på jobbet. Flera föräldrar var försenade till hämtning och vid fyra hade vi jättemånga barn kvar, men när jag gick vid halv fem var det bara en kvar, så alla kom på en gång liksom. Pang bom. Sen hämtade jag mina barn vid halv sex. Hade stannat vid Statoil och köpt drickyoghurt som de fick avnjuta tillsammans med macka med baconost som jag hade på tub med mig sen i morse. Banan. Sen raka vägen till fotbollen.

Blåsigt fält, massor av barn. Fick med mig brorsans dotter också. Storasyster spelade match. Randig i ansiktet efter att ha vurpat med cykeln i diket ett par gånger i helgen. Jodå, hon drog iväg på cykel med granntjejen utan att tala om att hon aldrig cyklat utan stödhjul förut. Tufft, men frågan är om hon gör om det(cyklar alltså). Blåsigt, soligt. Blev avlöst av brorsan kvart i sju eftersom Liten och jag skulle skynda vidare till föräldrarmöte på Storasysters kommande skola.

Kände igen flera av föräldrarna (om inte annat så från fotbollen). Lite kort info. Vi var klara tjugo i åtta och då skulle vi ut och jaga Storasyster som åkt med morbror till kalas. Nej, svarade jag när jag kom dit, jag vill inte ha kaffe. Orkar inte. Måste hem (första gången sen i morse). Måste lägga barnen. Måste lägga mig. Storasyster ledsen för att hon missade tårta och glass. Jag stannade vid konsum och köpte glass (även till mig fast jag slutat med sötsaker, trött, ont i halsen). När jag kom hem grät ändå båda barnen av trötthet.

I säng med barnen. På med tvättmaskinen. Imorgon är det jag som öppnar på jobbet. Måste upp kvart i fem. Möte på kvällen. Hemma nio. Hoppas barnen kan somna hos moster. God natt.

Fotboll

Så var det dags att börja arbeta efter fyra härliga lediga dagar... puh, men vi hade det rätt lugnt på jobbet, endast tio barn på båda avdelningarna tillsammans. Lugn start som var välbehövlig för både barn och personal. Ganska kallt på förmiddagen men på eftermiddagen blev det soligare och varmare i vår lilla gryta till gård. Jag jobbade till halv fem och då var det rush rush iväg eftersom Storasyster skulle börja på fotboll, klockan kvart över fem hade de kallat till samling, men själva fotbollandet skulle börja sex. Fyrahundra kronor måste man ha med sig också, annars fick man ingen tröja och boll.

Med andra ord var det brått. Jag hade inte tagit del av denna information förrän igårkväll eftersom den endast fanns tillgängligt på nätet och vi varit på landet hela helgen. Hade slängt ner ett par bananer och mackor i en väska redan på morgonen. Och nån typ av mjuka byxor och de ärvda röda fotbollskorna.

Tjejerna åt banan i bilen. Jag hade plundrat Litens sparbössa på 200 kronor eftersom jag inte hade mer just nu. Tröja, vattenflaska, festis och en liten lagom läderboll. Så gå till skylten med laget som Storasyster tillhörde enligt listor på nätet: Chelsea.

Hon träffade en kompis från dagis. Allt var jättekul. Hon frös ingenting trots att hon bara hade t-shirt och vi stod i jackor och småhuttrade i blåsten. Liten och jag åt upp mackorna. Nästa gång ska jag ha med en extra boll och en vagn. Liten ville inte gå hem när det var slut. "Min tur, min tur" skrek hon och ville ha Storasysters fotboll.

Hemma duschade båda barnen men vägrade tvätta håret och jag orkade inte bråka eftersom klockan var mycket. Måste öppna på jobbet imorgon eftersom kollegan blivit sjukskriven en månad till. Storasyster var tillfreds med livet. Liten satt med vattenflaska och boll och muttrade: "min motboll, min motboll". När de väl kom i säng somnade de nästan genast.

Jag ska hänga tvätt. Sen måste jag sova. Det var kul med fotboll.