Föräldrars uppgift i barnens fritidssysselsättningar

Första barnet, då kommer en som en total gröngöling till fritidsaktiviteten. Har ingen aning om vad det  krävs/förväntas av en som förälder. Och det där kan variera väldigt mycket beroende  på vilken aktivitet ditt barn har valt att prova på. Vad det gäller t ex fotboll, så är det A och O att det finns föräldrar som kan ställa upp och träna barnen, anmäla dem till serier och cuper, hålla reda på kassa, fixa domare mm. När det gäller dans (som också är mkt dyrare) får föräldrar inte ens vara med vid träningen utan inbjuds att köpa biljetter till en avslutningsuppvisning i slutet av terminen. I simklubben är det ungefär samma som fotbollen, det är önskvärt att föräldrar kan ställa upp och träna barnen och sköta diverse andra göromål (åtminstone en förälder per familj kan bli funktionär, hette det vid ett tillfälle). Däremot vid det kommunala badhusets simskola får föräldrar inte befinna sig i samma rum som bassängen, inte ens i fiket ovanför. En del aktiviteter kräver m a o väldigt självständiga barn som klarar av att delta i gruppaktiviteter utan förälder på plats från relativt låg ålder (simskola t ex 6 år, dans finns från 4 år). Andra aktiviteter kan inte bli aktuella för barnen om det inte finns någon (helst några) föräldrar som har kunskap och möjlighet att ta på sig ett ledar/tränaruppdrag utan ersättning.

I flera verksamheter används äldre aktiva ungdomar som ledare/tränare. Detta har jag tidigare bloggat om. Samtidigt som det är bra att barnen får förebilder, så saknar ungdomar pedagogisk erfarenhet och utbildning.  Ofta saknar de också insikt om yngre barns olika utvecklingsfaser, svårigheter och beteenden. Speciellt när det handlar om yngre barn kan mycket gå snett som kan göra att barnen inte längre vill vara med och träna. Därför tycker inte jag att ungdomar ska träna yngre barn utan att detta sker tillsammans med någon vuxen som har ansvaret. Vuxna som tar på sig ledar/tränarroller ska givetvis erbjudas utbildning och informeras om klubbens policy och riktlinjer. Det är viktigt att ingen känner sig utstött av någon anledning. Vuxna måste finnas och kunna upptäcka ev mobbing eller diskriminering t ex p g a kön. Som femtonåring kan det vara svårt att inte ge all uppmärksamhet till den gapiga femårige grabben medan de blyga barnen kanske inte ens ges möjlighet att ta sig in i verksamheten på ett sätt som känns positivt för dem.

Själv engagerar jag mig gärna som förälder om jag har tidsmässig och kunskapsmässig möjlighet. Samtidigt tycker jag att det är bra att barnen möter andra vuxna och får andra vuxna förebilder. Det finns otroligt många duktiga ledare inom idrottsrörelsen och att få vara med som barn är nästan alltid en positiv upplevelse och erfarenhet som breddar nätverk och ökar hälsa och samarbetsförmåga. Det är också mycket viktigt att barn till föräldrar som inte har möjlighet att hjälpa till får möjlighet att delta och det är vi andra föräldrar som då får hjälpa till att hämta/skjutsa och söka upp dessa barn.

Men även om jag inte behöver ställa upp och träna barnen så vill jag ha möjligheten att delta. Det är ju av intresse för mig som förälder att se vad mitt barn är med om under träningen, hur agerar de vuxna, hur agerar andra barn? Vill jag vara med en dag i skolan eller förskolan så är jag alltid välkommen. Det känns inte helt bra att lämna sitt barn på ett ställe där jag själv inte FÅR vara med, även om jag förstår syftet med det. Många barn blir väldigt distraherade av att se mamma eller pappa sitta vid sidan av träningshallen. För andra barn är det den ultimata tryggheten som gör att de över huvud taget kan delta.

När tredje barnet väljer sysselsättning finns intresse för att hon väljer samma som de andra två, då vet en vad som förväntas av en. Ska jag sitta utanför och vänta? Ska jag vara med och träna barnen? Ska jag koka kaffe?

Kropp och knopp

Jag hörde det redan när jag själv gick i skolan, en lärare som sa åt en klasskamrat till mig att sluta med idrottandet på fritiden och koncentrera sig på skolarbete istället. Idag har jag hört det igen, att lärare till en av dotterns kamrater sagt att det var förbjudet att gå på träning dagen innan ett prov och över huvud taget ifrågasatt att elever som inte presterar topp i skolan ägnar sig åt idrottsutövning på fritiden. Tydligen utdelas även priser till elever som gör bäst ifrån sig på proven, vilket givetvis stressar de barn som vet att de har svårt att trycka in just den här kunskapen i huvudet.

 

Jag blir så arg. Och det är av flera anledningar. För det första kan det ju vara så att den här idrotten är något som det här barnet är duktigt i, som hen får vara bra, kanske t o m en vinnare i, när nu inte skolarbetet går så bra. Varje barn har ju rätt att få känna sig bra, att få känna sig duktig. Att ta bort detta från ett barn kan inte ge hen lust och kraft att prestera bättre i t ex matematik.

 

För det andra visar forskning att dagens barn sitter alltför mycket stilla och blir fetare och fetare, vilket i sin tur leder till dåligt självförtroende, sjukdom och för tidig död. Och stora kostnader för samhället. Stora kostnader för samhället orsakas även av ensamma människor som saknar nätverk. Idrottsrörelsen fyller här en enormt viktig funktion för barnen som får lagkamrater och andra nätverk och förebilder bestående av aktiva ungdomar och vuxna ledare. Dessutom är idrotten och intresset för att sköta sin hälsa ett gott skydd mot rökning, alkohol och droger.

 

Forskning visar också att fler idrottstimmar i skolan skulle ge bättre resultat även i andra ämnen. Våra kroppar behöver röra sig för att fungera. Trots detta har idrottstimmarna i skolan minskat till förmån för svenska och matematik.

 

För det tredje är det väl knappast troligt att ett barn lär sig mer för att "lärandet" blir ett alltmer påtagligt tvång som också knuffar bort glädjeämnen i livet. Inställningen till skolan kan knappast bli positiv.

 

Det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper de behöver för att bli aktiva, friska deltagare i ett demokratiskt samhälle. Detta kan inte göras genom att vi förbjuder dem att delta i idrottsrörelsen och tvingar föräldrarna att tjata gångertabellen all "ledig" tid. Det är skolan som ansvarar för att kunna anpassa undervisningen så att alla elever kan tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper. Föräldrarnas viktiga ansvar kan mycket väl vara att se till att barnen kommer till träningen och upprätthåller god hälsa och sunda nätverk för ett framtida friskt liv.