Är barn och unga också Fullvärdiga människor?

idag har jag varit på en presentation av folkhälsorapporten 2015 för stockholms län. Här presenteras ett antal av de största ohälsosymptomen, orsaker och förslag till åtgärder. Särskilt presenterades rygg- och nackbesvär, psykisk ohälsa/självmord, rökning, övervikt/fetma, fysisk aktivitet och alkohol. Rökningen minskar visserligen stadigt, men tas ändå upp för att det fortfarande är den enskilda levnadsvana som orsakar störst sjukdomsbörda. Det rapporterades också om ojämlikheter i hälsa till följd av utbildningsbakgrund och bostadsort. Medellivslängden inom olika bostadsområden i Stockholms län skiljer sig idag mer än den gör mellan olika bostadsorter i en nationell jämförelse.

Det framkommer under föredragningarna att kvinnor har mer ont i ryggen, mer ont i nacken, mer ont i huvudet och mår mer psykiskt dåligt än män. Trots att kvinnor äter bättre, dricker mindre och rör sig mer än män. Förutom levnadsvanor tror man att faktorer som materiella levnadsvillkor, psykosocial stress och tillgång till hälso- och sjukvård påverkar människors hälsa. Till exempel de faktum att kvinnor tjänar sämre än män och tar ett större ansvar för hem och familj.

Flera gånger under förmiddagen lyfts det från talarstolen att det är viktigt med tidiga insatser. BVC, förskola och skola nämns som viktiga instanser i det förebyggande arbetet. Det ligger nog mycket i det, men känns det inte lite märkligt att bara lyfta det i föredragningarna och i åtgärdsförslagen? När vi talar om tidiga insatser kanske vi också ska nämna dem som befinner sig tidigt i livet, d v s barn och unga.

Man brukar säga att det under slutet av1900-talet har skett ett paradigmskifte i vår syn på barn. Från att barn tidigare betraktats som ofullständiga becomings, som av oss vuxna skulle fyllas med kunskap och goda erfarenheter, till att barn idag redan från början betraktas som fullvärdiga individer med egna rättigheter. Detta synsätt förstärks bl a av att förskolan idag har en egen läroplan och FNs konvention för barns rättigheter som, om jag förstått det rätt, är på gång att antas som lag i Sverige.

Det blir då märkligt med en folkhälsorapport som inte innehåller någon statistik för hur människor under 15 år mår. Barn- och ungdomsstadiet reduceras till en tid där insatser ska sättas in för att skapa friska och välmående vuxna. Som om barnens välmående inte har något värde i sig. Kanske handlar det om att barn inte är frånvarande från sitt arbete då de mår dåligt, att de inte är arbetsföra och därför direkt orsakar inkomstförluster för olika instanser i samhället? Är det så man tänker tror jag att det är ett feltänk då barns välmående och hälsa även påverkar föräldrarnas välmående och hälsa. Men barnen ska inte vara med i rapporten av den anledningen även om helhetsperspektivet är viktigt; de ska vara med i rapporten för att de är också en del av folket och således folkhälsan. I Rinkeby är en så stor andel som 50% av befolkningen barn och ungdomar.

Kvinnors hälsa - en fråga om alla människors lika värde

Igår var det landstingsfullmäktige i Stockholms län. Vänsterpartiet var på hugget och drev frågor om kvinnors hälsa, kvinnors rätt till valmöjligheter och lika värde. Här kommer ett axplock ur debatterna.

Sedan några dagar tillbaka har vi kunnat läsa att Södra BB hotas av nedläggning. Södra BB ligger på Södersjukhuset, som också har en större, mer traditionellt driven BB-avdelning, och erbjuder en alternativ mödravård/förlossning i landstingsregi. På Södra BB har de t ex ansvar för föräldrarna/barnet under hela graviditeten och förlossningen. Det drivs småskaligt av barnmorskor och är ett populärt alternativ bland t ex kvinnor med missbruk eller som på andra sätt har behov av mer avskildhet.

Anledningen till att Södra BB hotas av nedläggning är resursbrist. Med en stängning av Södra BB skulle resurser frigöras till den större förlossningsavdelningen och Södersjukhuset skulle slippa hänvisa kvinnor till andra sjukhus. Samtidigt så blir möjligheterna för Stockholms gravida att välja alternativ mödravård/förlossning mindre.

Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att värna möjligheten till alternativ i den landstingsdrivna vården. Vi vill ha valfrihet inte vårdval som slår ut verksamheter som inte går ihop ekonomiskt.

En annan fråga som Vänsterpartiet lyfte igår var köerna till ätstörningsvården i länet. Ätstörningsproblematiken ökar och det är främst unga kvinnor och flickor som drabbas. Visst är det viktigt att arbeta förebyggande på bred front med dessa frågor, men det är också av största vikt att de som har problem snabbt får hjälp då detta är ett tillstånd som oavkortat leder till döden om det inte kan stoppas i tid. Det får inte vara kö till den här typen av vård.

En annan typ av hjälp som det inte får dröja för länge med är abort. Alliansen i Stockholms län (styrande minoritet) föreslår nu nya ersättningar som är så låga att 15 abortmottagningar ännu inte velat skriva på avtalen inför 2016. Det skulle bli katastrof om länet misste så många mottagningar och det skulle bli kvinnor som med fysiskt och psykiskt lidande skulle få betala för detta. En medicinsk abort kan du göra t o m v9, sedan handlar det om dyrare och mer komplicerade kirurgiska ingrepp. Vecka 9 är väldigt tidigt i graviditeten och det är möjligt att kvinnan just då upptäckt att hon är gravid. Då gäller det att snabbt kunna få en tid för att kunna genomföra den mer skonsamma varianten av abort och framförallt, att kvinnan själv får välja.

Detta är några av de frågor som rör kvinnors hälsa och rättigheter som Vänsterpartiet lyfte till debatt igår.

Låt normen försvara sina ställningstaganden

Har under större delen av mitt vuxna liv varit vegetarian. Nu är jag det nästan. Äter lite kött då och då som jag själv köper och väljer utifrån ställningstaganden om klimat, hälsa och djurhantering. Skälen är många att inte äta så mycket kött som vi gör i västerlandet eller att helt avstå. Det handlar bl a om vår planet. Att förse människan med kött som basföda kräver enormt mycket energi och bidrar stort till klimatskadliga utsläpp. Regnskog skövlas för att odla foder till djur som ska slaktas och ätas på andra sidan jorden. De etiska aspekterna vad beträffar hur vi hanterar djuren, andra däggdjur än människan, är också viktiga. Är det rätt att döda för att äta trots att vi inte behöver det? Är det rätt att göra det om vi tror att djuren haft det bra fram till att vi dödar dem? En tredje aspekt som borde vara nog så viktig för var och en, är den egna hälsan. Studier visar gång på gång att det ökade intaget av fr a rött kött och charkprodukter orsakar cancer och hjärtproblem. Så skälen är många att äta mer vegetariskt

Ändå blir du ofta ifrågasatt som vegetarian. Och omgivningen suckar och tycker att nu blir det jobbigt. Det var värre för 20 år sedan, men än idag kan du tvingas försvara dina ställningstaganden om och om igen. Värre är det om du är barn, eller förälder till ett barn som valt att vara vegetarian. Gång på gång påtalas av andra barn och av vuxna att barnet kanske inte kommer att växa ordentligt, barnet kommer att bli trött, inte orka hänga med. Ställningstagandet blir också förminskat och förlöjligat genom kommentarer som : När ska du sluta med det där tramset? eller Är du bara hungrig så äter du nog. Lusten att lura en vegetarian att äta kött kan också vara väldigt stor.

Min dotter är 11 år och har valt att vara vegetarian p g a klimathotet och djurhanteringen. Jag känner att jag är en vuxen som har kunskap att stötta henne i detta av egen erfarenhet. Trots detta blir jag ifrågasatt. Trots detta får hon flera gånger om stå till svars inför kamrater och vuxna och förklara sitt val. Hon börjar tycka att det är jobbigt. Hon börjar känna sig som en obekväm person, en person som det är okej att kritisera för de ställningstaganden hon gör.

Jag tycker att det är helt okej att ifrågasätta varje människas ställningstagande. Vi bör fråga både oss själva och andra varför vi gör som vi gör i olika situationer. Och jag säger till henne: Be dina kamrater rättfärdiga sitt val att äta kött. Hur kan de försvara ett utarmande av planeten, djurplågeri och ökad ohälsa i befolkningen? Varför ska du stå till svars som gör ett aktivt val för en bättre framtid när de kan fortsätta leva normativt och aldrig ifrågasätta eller behöva försvara sitt eget beteende? Givetvis svårt för en elvaåring att ta den diskussionen. Givetvis tråkigt att hon blir tvungen att göra det. Men hon har åtminstone en vuxens starka stöd.

Bra betyg i gympa i nian ger friska lyckliga kvinnor

Idag presenterades på radionyheterna att flickor som hade dåliga betyg i idrott i högstadiet också får en sämre hälsa som vuxna. Detta gäller inte pojkar. Genast börjar en ju fundera på vad en hade för betyg i gympa i nian. Kan ju inte ha varit högt. För det mesta försökte en slippa, skyllde på mens och annat. Jag tror att idrotten för väldigt många flickor är extremt jobbig i den åldern, kanske inte själva idrottandet, men omklädning, dusch osv. För dem som inte idrottar på fritiden är det nog väldigt få som får, eller ens har ambitionen att få, höga betyg i idrott. Tyvärr. Själv idrottade jag ju en del då, men gympan var ändå något annat, något hemskt.

Varför tror jag att det är annorlunda för pojkar? Givetvis tycker många pojkar också att omklädning, dusch och prestationer i idrottshallen kan vara besvärande, men pojkarna ligger i femtonårsåldern några år efter flickorna i utveckling och klarar antagligen på det sättet av gymnastiken bättre. När jag börjar googla på ämnet ser jag att pojkar i snitt får bättre betyg än flickor i idrott och att år 2003 saknade så många som var tionde flicka betyg i ämnet idrott och hälsa.

Med detta i bakhuvudet blir forskningsnyheten att flickors idrottsbetyg i högstadiet påverkar deras framtida hälsa skrämmande. Jag har inte läst forskningsrapporten, kanske kan det vara så att kvinnor rent allmänt har en sämre hälsa som är knuten till fysisk aktivitet, men jag tycker detta tål att tänkas på. Hur får vi idrotten att vara lustfylld även för flickor med kroppar som utvecklas och inte fungerar som de vill och är vana med? Kanske är flickornas framtida hälsa också kopplad till att de i unga år mår mer psykiskt dåligt än pojkarna?

Flera studier visar att idrott på schemat varje dag ger såväl pojkar som flickor en bättre hälsa, även om det för flickor bör påbörjas i tidigare år än för pojkar för att ge resultat på starkare benstomme t ex. Detta är prövat i det s k Bunkefloprojektet. Skolan har mycket att göra, men även föreningslivet bör utarbeta strategier för hur vi håller kvar tonåringarna som inte kommer att bli elitidrottare inom föreningen och i rörelse. För den framtida folkhälsans skull. Och kanske bör vi satsa lite extra på flickorna.

Kropp och knopp

Jag hörde det redan när jag själv gick i skolan, en lärare som sa åt en klasskamrat till mig att sluta med idrottandet på fritiden och koncentrera sig på skolarbete istället. Idag har jag hört det igen, att lärare till en av dotterns kamrater sagt att det var förbjudet att gå på träning dagen innan ett prov och över huvud taget ifrågasatt att elever som inte presterar topp i skolan ägnar sig åt idrottsutövning på fritiden. Tydligen utdelas även priser till elever som gör bäst ifrån sig på proven, vilket givetvis stressar de barn som vet att de har svårt att trycka in just den här kunskapen i huvudet.

 

Jag blir så arg. Och det är av flera anledningar. För det första kan det ju vara så att den här idrotten är något som det här barnet är duktigt i, som hen får vara bra, kanske t o m en vinnare i, när nu inte skolarbetet går så bra. Varje barn har ju rätt att få känna sig bra, att få känna sig duktig. Att ta bort detta från ett barn kan inte ge hen lust och kraft att prestera bättre i t ex matematik.

 

För det andra visar forskning att dagens barn sitter alltför mycket stilla och blir fetare och fetare, vilket i sin tur leder till dåligt självförtroende, sjukdom och för tidig död. Och stora kostnader för samhället. Stora kostnader för samhället orsakas även av ensamma människor som saknar nätverk. Idrottsrörelsen fyller här en enormt viktig funktion för barnen som får lagkamrater och andra nätverk och förebilder bestående av aktiva ungdomar och vuxna ledare. Dessutom är idrotten och intresset för att sköta sin hälsa ett gott skydd mot rökning, alkohol och droger.

 

Forskning visar också att fler idrottstimmar i skolan skulle ge bättre resultat även i andra ämnen. Våra kroppar behöver röra sig för att fungera. Trots detta har idrottstimmarna i skolan minskat till förmån för svenska och matematik.

 

För det tredje är det väl knappast troligt att ett barn lär sig mer för att "lärandet" blir ett alltmer påtagligt tvång som också knuffar bort glädjeämnen i livet. Inställningen till skolan kan knappast bli positiv.

 

Det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper de behöver för att bli aktiva, friska deltagare i ett demokratiskt samhälle. Detta kan inte göras genom att vi förbjuder dem att delta i idrottsrörelsen och tvingar föräldrarna att tjata gångertabellen all "ledig" tid. Det är skolan som ansvarar för att kunna anpassa undervisningen så att alla elever kan tillgodogöra sig nödvändiga kunskaper. Föräldrarnas viktiga ansvar kan mycket väl vara att se till att barnen kommer till träningen och upprätthåller god hälsa och sunda nätverk för ett framtida friskt liv.

Ibland har man svårt att förstå

Jag skulle förstå om det vore svårt för människor i västvärlden och Sverige att ta emot ett budskap om att vi nu allihop omedelbart måste bli veganer för att rädda världen. För många är det ett jättekliv som de inte ens skulle kunna fantisera om och det tillhör ju liksom "svenskheten" att få grilla en korv över öppen eld i skogen (jodå, nåt lär man sig på förskollärarutbildningen). Men trots att rapporter från internationella FN-organ, världscancerfonden m fl varnar för hög köttkonsumtion av klimat, hälso-, rättvise och djurrättsskäl, så verkar det som att det ändå är fööör svårt för många att ens tänka sig att EN dag i veckan avstå från kött på tallriken.

Jag hade kanske förstått det om det varit för 20-25 år sedan då en vegetarisk rätt jämställdes med en konservburk majs och några salladsblad, men idag när det finns internationella kök i både offentlig och privat regi runtom i landet och recept på vegetariska rätter i mängder finns att tillgå via nätet är det, enligt mig, obegripligt. Hur kan man tro att landskapen ska växa igen och att barnen ska få näringsbrist genom att de en dag i veckan, under skoltid, serveras en vegetarisk rätt? Detta görs ju redan på flera skolor runtom i landet och på Ekebyholmsskolan serveras vegetarisk mat hela veckan. Mycket mat skulle också slängas hävdar köttfanatikerna, men om maten slängs måste väl mer handla om kvaliteten på maten än om den innehåller kött? Det finns många elever som redan idag skippar lunchen för en tallrik fil (vegetarisk) eller en macka eller rentav godis... Sen serveras det ju sedan långt tillbaka, som vår föreläsare Jonas Paulsson ikväll nämnde, processade potatisbullar med sylt i våra skolor, vad jag förstår både vegetariska och näringsfattiga och ändå på menyn liksom...

Ja, det finns övertygande bevis för att klimatförändringarna är orsakade av mänsklig aktivitet och livsstil. Ja, det finns övertygande bevis för att för mycket köttätande är skadligt för hälsan, djuren, rättvisan och klimatet. Ja, det finns bevis för att vi kan påverka jordens framtid genom att göra val och prioriteringar. Ändå är det så förbannat svårt .

Norrtälje borde bli Sveriges bästa förskolekommun

Vänsterpartiet vill att Norrtälje ska arbeta för att bli Sveriges bästa förskolekommun. Vi vill att kommunen erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid och vi vill också att kommunen sätter upp 15 barn/barngrupp som mål och tar fram en handlingsplan för att nå dit. Utvecklingen i landet går nu i fel riktning och samtidigt som de pedagogiska kraven på förskolan ökar blir barngrupperna allt större. Skolverkets rekommendationer är 15 barn/grupp och även färre i grupper där det finns barn under tre år eller många barn med utländsk härkomst. I Vänsterpartiet tror vi att satsningar på förskolan ger resultat i skolan och för de uppväxande släktets psykiska och fysiska hälsa.

En viktig motion i tiden

Kristian Krassman (S) lade på senaste kommunfullmäktige en motion om att även Norrtälje kommun ska införa en köttfri dag i de verksamheter där mat serveras. I sin motion hänvisar Krassman bl a till Haninge, som är en av de kommuner som redan gjort detta.

Det är en motion som vi i Vänsterpartiet stödjer och vi står också bakom den debattartikel i samma anda som publicerades i Norrtelje tidning i veckan. Jag har tidigare idag bloggat om att män äter mer kött än kvinnor. Även här uppmärksammas problemet med vårt köttätande.

Jag är glad att Vänsterpartiets kongress fattat beslut att vegetariskt alternativ ska vara huvudalternativ vid partiets konferenser och att den som vill ha kött får anmäla detta (på samma sätt som tidigare vegetarianer fick anmäla särskild kost). Det gör att fler äter vegetariskt, för även om du är köttätare, så kanske du inte har någonting emot att äta vegetariskt vid t ex en konferens. Själv har jag varit vegetarian i perioder av mitt liv, men började äta kött igen under min första graviditet för nio år sedan. Men vi har alltid köttfria dagar i vår familj, en köttbit behöver absolut inte ligga på tallriken för att vi ska inbilla oss att vi blir mätta. Vi äter i stort sett bara svenskt kött. Det har inte så mycket med kvalitet som med miljö att göra. Kortare transporter och gynnandet av en lokal arbetsmarknad.

Människan är allätare och kan äta kött eller inte för att få i sig den näring hon behöver. Problemet ligger i att vi i väst äter för mycket kött. Det är inte bra för vår hälsa och det är inte bra för vår miljö och vårt klimat. Vi kan lösa klimatproblematiken med att fler blir vegetarianer, men våra hälsoproblem kan vi bara lösa genom att var och en av oss äter mindre kött. Därför är en, eller varför inte två, köttfria dagar för våra barn på förskola och skola, för våra äldre och varför inte också hemma? ett toppenförslag som varken kommer att kosta eller att skada någon. På den tiden jag arbetade inom kommunen och var vegetarian fick jag olika fabriksfärdiga biffar av olika grönsaker varje dag och det var inte så kul (och antagligen inte billigt), men idag kan de flesta köksutbildade slänga ihop ett antal varierade och goda vegetariska rätter. Flera skolor har vegetariska alternativ som serveras varje dag.

Jag kan tänka mig att majoritetens svar som vanligt blir (trots att den borgerliga kommunen Haninge tagit ett sånt beslut) att vi inte ska komma med uppifrånpekpinnar om hur verksamheten ska skötas. Men vad jag förstår har vi väl inte ens en kostchef i kommunen längre. Vem är det då som ansvarar för vad som serveras? Samma löjliga debatt om uppifrånpekpinnar dyker upp i varje debatt med borgerligheten trots att de själva har en hel del kontrollbehov över verksamheter och bolag. Som för några år sedan då det var helt omöjligt att förbjuda försäljning av godis på skolor. Men det kan väl knappast vara en mänsklig rättighet att köpa godis under skoltid? Och på vilket sätt främjar det barns likvärdighet i skolan? Skolan ska vara gratis. Det är en annan motion som den produktive Krassman lagt i fullmäktige.

Sälj inte karusellerna!

"Det man förlorar på gungorna, tar man igen på karusellerna." Ett gammalt känt ordspråk som säkert är vägledande för många företagare (såna som vi rödgröna inte förstår oss på enligt Norrtelje tidning). Det är också ett ordspråk som är gällande för den verksamhet vi driver med våra gemensamma skattepengar, välfärden. Och det säger sig självt att allt inom vården inte är karuseller precis.

Alla vill ha god hälsa. Alla vill ha god vård, nära, snabbt, billigt. Det är svårt att förstå de olika budskapen i politiken inför ett val. Alla vill ju samma. Eller?

Det som skiljer partierna åt i grunden är att de som nu styr, med Moderaterna i spetsen och marionetterna strax bakom, tror att den bästa möjliga vården nås genom privatiseringar och att företag kan tjäna pengar på vården. Man säljer karusellerna, ibland ger man bort dem, t o m lottar ut dem. Frågan är hur man har tänkt att, med sänkt skatt, finansiera gungorna, det som inte går med vinst; missbrukarvården, de svåra otydliga multidiagnoserna, landsbygdsvården (och där kan man väl nästan räkna in akuten på Norrtälje sjukhus), den riktigt dyra specialistvården och var finner man pengar till förebyggande hälsoarbete som inte ger vinst förrän i framtiden?

Det cirkulerar rykten om att akutmottagningen på Norrtälje sjukhus är hotad. Jag har bloggat om det flera gånger och det har också Elisabeth Björk (S). Även Centerpartiet skriver om detta i Norrtelje tidning. Vissa förslag för att "rädda" akuten handlar nu om att sälja av lite av karusellerna, vilket jag vill varna för. Resultaten ser vi överallt, inte minst inom hemtjänsten/hemsjukvårdens kundvalsfiasko.

I Vänsterpartiet inser vi att vi måste samla gungor och karuseller i ett koncept för att på bästa, billigaste och effektivaste sätt få den bästa möjliga vården för ALLA. Världens bästa välfärd - utan ekonomiska vinstintressen. Bara mänskliga.

Du blir vad du äter

Jo,´det finns visst något program som heter så. Och maten påverkar oss i allra högsta grad. Det är skönt att tanken på ett storkök som lagar över 3000 måltider per dag är borta i Norrtälje, men än har vi en lång väg kvar att vandra mot bra mat i alla skolor, på alla boenden, i alla förskolor, på sjukhus och andra institutioner. Ulrika Falk, S, uppmärksammar att maten blivit en valfråga, och det är bra att nu även Socialdemokraterna övergivit de storskaliga matproduktionstankarna. För det är arbetarklassen, eller de som har de sämst ställt i samhället (behöver ju inte vara de som faktiskt har ett arbete) som drabbas när samhällets institutioner serverar halvfabrikat och tillsatser. Det är de som har de sämst ställt som aldrig får smaka ekologiskt, kravmärkt, närodlade råvaror utan tillsatser hemma. De är de med sämst utbildning eller förmåga som inte hittar rätt i livsmedelsdjungeln och det är de fattiga som har råd med CocaCola och Lätt & Lagom, men inte med de produkter som skulle vara nyttiga för dem.

Och det är där samhället måste verka utjämnande och minska klyftorna. Det är där samhället måste kunna visa barnen att det finns kikärtor och fisk, linssoppa och färska goda grönsaker, inte bara fiskpinnar, sönderkokta ärtor och morötter på påse och färdig pyttipanna. Det är där samhället måste väga upp och visa på mat som stärker de som är svagare. Det finns massor av forskning som visar på hur viktig kosten är för vår ork, för vår inlärningsförmåga, för vår hälsa och för vårt välmående. Vi måste i livets början erbjuda alla den bästa hälsan och möjligheten att få ett bra liv som vi själva kan påverka och njuta av. Vi måste under studietiden ge alla de bästa möjligheterna att tillgodogöra sig undervisningen och vi måste under tider i livet när någon inte mår så bra, när någon är sjuk, erbjuda bästa möjligheten till tillfrisknande. Under livets sista del måste vi erbjuda möjlighet till hälsa, till välmående och inte orsaka onödig sjukdom och svaghet. Allt detta kan vi göra genom att erbjuda god (i flera avseenden), hälsoriktig, närodlad, kravmärkt kost av hög kvalitet och utan tillsatser på våra gemensamma inrättningar.

okända - oviktiga?

Förra veckan skrevs det om hur okända landstingspolitiker är för allmänheten, ofta misstar man dem för tjänstemän tydligen. I de artiklar jag läste verkade det inte som om man tyckte att det var så konstigt. Egentligen tycker jag att det är mkt konstigt. När man frågar folk vad de tycker är viktiga politiska frågor svarar många sjukvård och omsorg och när man frågar vad som är viktigast i livet svarar de hälsa.

Det är sant att alla partier vill satsa på en god hälso och sjukvård, men det skiljer sig markant i hur man tror att detta uppnås. Bland Moderaterna handlar det om att vården är bättre ju mer av den som utförs privat, det spelar ingen roll att man klipper av vårdkedjor, förlorar helhetssynen eller skickar folk efter medicin runt halva stan, ju mer privat desto bättre.

Hur garanterar vi enligt oss i Vänsterpartiet att alla som behöver får vård av högsta kvalitet? Jo, genom att se till att skattepengarna går till vård och omsorg och förebyggande arbete, att inga privata företag ska göra sig själva rika på bekostnad av kvalitet i vården. Genom att skapa samordning och helhetssyn över patienterna, minska dubbla kostnader, onödiga medicinförskrivningar och allt för många olika kontakter för den sjuka. Läs gärna vad Lars Ohly skriver http://www.nwt.se/asikter/debatt/article747016.ece.

Norrtelje tidnings bloggare Leif Sparrman har här satt ihop sitt dreamteam av politiker från olika partier och ställen. Men man kan bara sätta ihop ett dreamteam av politiker man känner igen, som man har sett någonstans i media eller själv träffat på. Och det är väl där haken med personval ligger. Vem ser de som arbetar i det tysta, de som gnatar på som inte kastar sig framför varje fotograf, som inte orkar marknadsföra sig själv och sin förträfflighet om och om igen? Det finns mycket arbete bakom politiska handlingsprogram och idéer, många krafter som samlats, prioriterat och jämkat.

Man ler oftare mot en söt bebis. Ja, man har sett det i forskning. Man kryssar antagligen oftare en söt kandidat, eller åtminstone som på något sätt har utseendet för sig. Jag läste i en krönika i Norrtelje tidning efter förra valet om ett par kvinnor som hade röstat på han med ögonen...hm, ja, det är ju sorgligt. Det må vara en uppgift för ett parti att plocka fram en tilltalande partiledare, men det är ett nog så viktigt jobb att se till att det också finns människor som har mer än utseendet med sig. Kanske bör de t ex ha betalat TVlicensen...

Vänsterpartiets två förstanamn på landstingslistan i norra Stockholm är Thomas Magnusson, Solna och jag själv. Jag behöver varenda röst jag kan få för att ha en chans att komma in i landstingsfullmäktige. Ni som känner till mig sen tidigare vet att jag står för min sak.

Vabba, vabba äta lunch

Jag känner mig rätt slut. Tre dagar hemma medPMS mamma och trotsig, sjuk tvåochetthalvtåring. Somnar ovaggad om man säger så. Och det gjorde även barnen ikväll, trots att jag med våld och envishet fick Liten att sova middag idag också. Strax efter sju ber Storasyster om att få gå och lägga sig. Försöker minnas semestern när hon låg vaken till tolv och vred sig runt runt i sängen. Jo, för att förklara några ord i raderna ovan, jag var alltså tvungen att med milt våld lägga Liten i sängen och hålla henne kvar där tills hon slutade skrika och snarkade istället. Vet inte om jag överlevt dagen om hon inte somnat. Medan hon sov (en dryg timma tror jag) försökte jag röja upp allt hon rivit ner under de här dagarna. Det låg grejor överallt, överallt. Hon drar ut leksaksbackarna och tömmer ut dem, sen drar hon runt med leksaker, böcker, spelkort, äpplen, russin, kakor (mutor) i hela lägenheten.

Det känns lite bättre nu när jag hunnit förbereda några middagar, tagit hand om lite av äppelskörden och så här hemma. Nu är det bara jobbstressen som trycker på bröstet. jag har lovat jobba imorgon. Så är de snoriga och griniga imorgonbitti så är det bara att bita ihop, lyfta upp dem, klä på dem och köra iväg dem. För det är ju morgnar och kvällar som är jobbigast, mitt på dagen mår Liten utmärkt nu, sånär på lite snor.

Det är märkligt faktiskt, hur man känner pressen från jobbet. Man känner att man nästan inte får vara borta och även om alla mina arbetskamrater har stor förståelse för hur det är, så ser man ändå ner på sig själv, ursäktar sig och tycker sig vara sämre än de som är på jobbet. Alla vi har barn och alla är hemma nån gång, men man känner sig ändå som om man är hemma mycket oftare etc etc. Och inför chefen ska vi inte tala om, då känner man sig riktigt liten, som att man inte klarar av sitt jobb liksom...

Ändå stod jag själv på föräldramötet igår och deklarerade hur oerhört viktigt det är att barnen är hemma från förskolan när de är sjuka. Hellre en extradag hemma än att komma tillbaka halvdålig. Den devisen fungerar tyvärr inte för våra egna anställda. Och då kan man ju tänka hur de säger på barnens dagis; Hon som själv jobbar på förskola, hon borde väl veta bättre...

Det viktigaste i livet enligt de flesta är väl hälsan och då framför allt barnens hälsa. Att man då inte har stake nog att värna den bättre.

Hellre jämställd man och frisk än ojämställd kvinna och sjuk

Jag vet, jag vet, jag vet, jag har inte bloggat nästan någonting på flera veckor. Anledningen till detta är att jag är så outgrundligt trött, begriper inte om jag är förgiftad eller sjuk eller vad det kan vara. Det märkliga är att det inte bara är jag, hela min släkt verkar ha blivit drabbade. Jag är så trött att när jag lägger mig på kvällen så domnar händer och fötter bort och jag själv känner mig som in någon slags febrig dimma och tror att jag aldrig kommer att vakna igen. Liten däremot sover oroligt och väcker mig ganska snart, upp och ned, upp och ned hela natten, men ändå hinner jag somna om och sova som en stock mellan räderna. Min mormor, som är snart 93 år, trodde att det berodde på åldern att hon nu plötsligt somnar framför TV:n, min syster hade en släng av vinterkräksjukan (som vi alla hade) och skyller tröttheten på den, min mamma har som vanligt arbetat alldeles för hårt och stressat inför julen, men jag är vare sig gammal eller har jobbat för mycket. Visserligen har jag stressat och var ju också lite krasslig i magen en dag, men...

Jo, det är sant, solen har enligt statistiken bara lyst två timmar på två veckor. Det är mörkt när man vaknar, mörkt när man försöker städa, mörkt innan man somnar och egentligen är det väldigt svårt att märka att det har vänt, att det blir ljusare och ljusare. Och om solen mot förmodan skulle skina så går man ju bara upp för att upptäcka att fönstren inte alls är rena trots att man putsade dem dagen före och ingenting annat heller för den delen... Så hinner man inte ut innan solen gömmer sig bakom granarna igen.

Enligt statistiken så tycker även 96% av svenska folket att män och kvinnor bör ta lika mycket ansvar för hem och barn. Vill bara meddela att jag känner alla de 4% som inte gör det. Jaja, en del kanske säger att de tycker så, men de gör inte det, inte på riktigt... Men nu är det nämligen så att i förrgår läste jag att ojämlikhet i hemmet gör kvinnor sjuka. Så det är en fråga arbetsgivare bör ställa innan de anställer en kvinna; vem gör jobbet hemma? Kvinnor i ojämställda förhållanden har fler sjukskrivningsdagar och skattar sin psykiska och generella hälsa lägre än kvinnor i jämställda förhållanden.

Igår läser jag så i lokaltidningen att även pendlare har sämre hälsa än andra. Grattis, grattis till mig själv, kvinna i ett ojämlikt förhållande som imorgon börjar pendla till arbetet. Det är bara att se fram emot ett liv i sjukdom och misär. Tur att jag i alla fall har ett jobb att vara sjukskriven från nu då.

Att pendlare mår sämre än andra kan kanske ses som en av anledningarna till vår kommun brukar knipa nån av bottenplatserna i folkhälsoundersökningarna som görs vart fjärde år i länet. 7400 människor pendlar varje dag ut från kommunen och 2000 människor pendlar in. Alltså, förutom att vi har lägre utbildning och lägre lön som ju också är faktorer som påverkar hälsotillståndet.

Imorgon börjar alltså mitt nya jobb och jag ska "Komma igång" igen. Även med bloggandet. Hur trött jag än är så lovar jag att avge lite rapporter. Igår tog jag ungarna och åkte ut till stugan som en sista avkoppling. Solen sken ju och vi skulle grilla korv, men fick inte fyr på kolen, så det blev en stund vid vattnet, lek och klättring på stenar innan vi gick in och stekte korv i stugan och sen sov vi kvar på Storasysters begäran. Och trots viss tidsbrist i morse så hann jag få ner det mesta av julsakerna och dammsuga av golven.

Att ge sina barn allt, även sin hälsa

Idag har jag dragits med en gnällig liten tjej hela dagen och det är enormt tröttande. Hänger i mammas byxor och låter liksom "Uhh, uh, uh" hela tiden. Och inte blev det väl bättre av att vi var inne till klockan var halv ett ungefär. Men det blev så. För vi sov ganska länge (strax före åtta). Och storasyster ville se morgontv. Och ingenting gick fort med en sur och grinig ettåring hängande i byxan. Och vi var bortbjudna vid ett så det var ingen idé att hitta på något innan heller.

Försökte läsa DN om att Barns hälsa är en klassfråga. Iofs vet man ju det, men det är intressant med ny forskning. Läser att över 40% av alla ensamstående med barn tvingas stanna hemma på sommarlovet och att över 20% av samma barn helt saknar fritidsintressen. I tidningen Arbetaren (Ja, helt rätt, det är den där tidningen där det var ett helt suveränt inslag om undertecknad häromsistens. Undrar hur de fick mig att se så smal och glad ut på alla bilderna.) läste jag i ett debattinlägg (faktiskt i samma nummer som jag själv var med) att sysselsättningen (alltså att man jobbar) bland ensamstående föräldrar minskat från 79% 1990 till 63% idag. En ensamstående förälder tjänar i snitt 54% av en gift pappas lön. Inte konstigt att de inte har råd att åka på semester.

Artikeln i Arbetaren spinner på om att bristen på barnomsorg på obekväm arbetstid hindrar ensamstående föräldrar att jobba fullt ut. Det är någonting som regeringen helt missar i sin satsning på arbete åt alla.

Artikeln i DN berättar om en rapport från Majblommans riksförbund som konstaterar att en kvarts miljon barn i Sverige idag lever i familjer där brist på pengar är ett ständigt problem. En avhandling från Uppsala universitet (Magnus Westin) visar att ensamstående föräldrar har sämre hälsa än gifta och sambor och att föräldrarnas sociala kapital påverkar både deras egen och barnens hälsa. Nu startar snart ett nytt forskningsprojekt som ska reda ut vad för mekanismer som skapar ojämlik hälsa över en livscykel och senare återskapas i nästa generation.

Fattiga människor föder barn med lägre födelsevikt, de föds oftare för tidigt och dör oftare under första levnadsåret. Barn med låg födelsevikt har högre risk att drabbas av högt blodtryck, fetma, typ 2 diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Är det konstigt att man vill ge sina barn allt? Man vill inte vara fattig utan vänner och ge sina barn en dålig hälsa. Själv är jag uppvuxen i en idyll. Mamma och pappa var varken rika eller välutbildade men på den tiden fanns ändå möjligheten att skaffa ett hus och en trädgård vid sjön (men de hade väl inte heller klarat det utan mormor och morfar). Och jag vet att idag kämpar både mina syskon och jag på våra egna vis för att ge våra barn det vi själva fick. Däri ligger drömmen. Vi är trygga, starka och friska. Hur skapar man detta utan pengar?

Det är en kamp. Och jag var en av de första i min släkt som skaffade mig en akademisk examen. Men som jag berättat tidigare hade det inte varit ekonomiskt möjligt om inte min mamma hjälpt mig. Eftersom jag var dum och trodde att det lönade sig att arbeta så mycket som möjligt. Jag har alltid jobbat hårt och fått rätt dålig utdelning. Men tack vare min mamma kan jag åtminstone drömma om en enkel sommarstuga (som i fastighetsbeteckningen kallas "tomt med byggnad på"). Det är mer än vad alla dessa ensamstående, deltidsarbetande föräldrar som inte ens kan drömma om en semester med barnen kan. Jag är ändock priviligierad.

Hur går det då med sommarstugedrömmarna? Jo då, det är nog den segaste budgivning jag varit med om (och jag har faktiskt köpt ett par lägenheter tidigare i mitt liv, då det var hausse och sen förlorade jag alla pengar då jag sålde eftersom de då inte var värda ett dugg längre). Mäklaren (eller heter det mäklarinnan?) ringde vid halv elva imorse och hade fått in ytterligare ett bud från motspekulanten. Tydligen är han väldigt svår att få tag på. Jag gav mitt bud på stående fot och hon skulle återkomma så fort hon fick tag på honom. Och där är vi nu... halv elva på kvällen...

Kan inte låta bli att fundera vad det är för en kuf som vill köpa en sommarstuga, som det råder budgivning på, och inte kan finnas anträffbar. Hallå! Vi är i Sverige. Nästan alla har mobiltelefon. Det är både helg och semestertider. Vad är det som gör honom så upptagen att han inte kan lägga två minuter på att tala med mäklaren och tala om om han vill vara med och bjuda högre? Jag begriper då inte. Själv avstod jag från att åka till någon strand på landet när det var sol igår för jag tänkte att jag kanske inte skulle ha någon mottagning på mobilen och mäklaren kanske ringer och... Är det något slags svaghetstecken hos mig??? Jag vill ju inte låta varken säljaren, mäklaren (som ska på semester nästa vecka) eller den andre spekulanten vänta.

Mina friska, goa barn som föddes precis i tid (den ena exakt på beräknad dag faktiskt), precis lagom stora och som inte tillhandahålls en alltför storslagen ekonomi, men desto mer sociala nätverk och kärlek sover nu sött i sina sängar. Min huvudvärk (som kanske har något med begynnande PMS att göra) slog till strax efter ett idag när jag satt på barnklädesparty hos en väninna, försökte fika, hålla ordning på trött, grinig ettåring, köpa (inte för mycket) kläder och vara trevlig. Den sitter fortfarande i efter en halv chokladkaka och jag vet inte om jag orkar söka något nytt jobb ikväll, men ska försöka. Natt natt tills vidare.