Unga flickor och äldre kvinnor i ökat missbruk

Idag har vi fått en avtalsuppföljning gällande det mycket goda arbete som bedrivs på Beroenderådgivningen i Norrtälje. Arbetet är ett samarbete mellan kommun och landsting som startade långt innan detta rekommenderades från statligt håll. Tydlig t är att volymerna av besökare har ökat de senaste åren. Mer komplexa vårdbehov har resulterat i längre och intensivare behandlingsperioder. Mottagningen genomför också över 60 neuropsykiatriska utredningar per år.

Under föredragningen får vi också veta att unga kvinnor i Norrtälje kommun mår mer psykiskt dåligt och dricker mer än i övriga länet. Även äldre kvinnors drickande ökar rejält. Det blir då ofullständigt att uppföljningsrapporten inte innehåller siffror som anger andel kvinnor/män som söker/får hjälp genom beroendemottagningen. Samhället ser olika på kvinnors och mäns alkoholbruk och även missbruksvården gör ibland felaktiga bedömningar utifrån dessa synsätt. Det kanske är svårare för en kvinna att erkänna/visa att hon har problem eftersom det inte är lika accepterat som att t ex en frånskild man sitter på krogen och saknar kontakten med sina barn. En frånskild kvinna som sitter på krogen upplevs nog av många som en som själv är orsaken till förlorad kontakt med barnen. Eftersom kvinnan är den som mestadels har ansvar för barnen kanske hon döljer sitt missbruk in i det längsta. Kanske är den andel personer som söker sig till beroendevården utanför kommunen i större utsträckning kvinnor? Detta vet vi inte eftersom det inte framgår av rapporten.

Om vi ska kunna arbeta för en förbättrad hälsa för flickor/kvinnor i Norrtälje kommun är det viktigt att vi analyserar varför de mår dåligt och varför de dricker. Det är också viktigt att veta i vilken omfattning de får hjälp idag. Andelen långtidssjukskrivna kvinnor i arbetsför ålder har sedan länge också varit hög i Norrtälje kommun. Ett tydligt samband som syntes vid en uppföljning av det projekt som bedrevs för att komma till rätta med detta, var att många av dessa kvinnor hade barn med någon typ av diagnos eller ett infekterat förhållande med barnets andre vårdnadshavare. Flera av kvinnorna var också ensamstående.

Att unga kvinnor mår dåligt är visserligen en nationell trend, men det hindrar inte att vi i Norrtälje tar reda på vad som skulle kunna få våra tonårstjejer att må bättre. Finns det möjligheter för kommunen att bli en kommun som unga kvinnor kan känna sig hemma och trivas i? Att samhället i stort ser mannen som norm och att patriarkatet fortfarande håller utvecklingen i ett järngrepp är visserligen givet, men det hindrar inte att vi i Norrtälje försöker förändra våra synsätt och strukturer. I vår kommun ska det vara möjligt att vara vem en vill oavsett kön. Du ska inte behöva vara man för att kunna göra karriär, köpa villa, äta lunch på restaurant, få pengar kvar i plånboken efter att räkningarna är betalda, skratta och dunka din bästis i ryggen när ni fattat ett avgörande beslut om kommunens framtid...

Att äldre kvinnors drickande också ökar rejält är oroväckande. Vi kan inte skylla det på att det finns Bag-In-Boxvin. Men vi kan ifrågasätta systemet som gör att hälften av de kvinnor som går i pension idag kommer att bli fattigpensionärer till följd av deltidsarbete och låga löner (pensionsutredningen). I kommunen har vi väl svårt att påverka pensionssystemet, men det finns kanske andra åtgärder som kan lätta upp vardagen för de som inte har det så lätt. 

Men å andra sidan är det väl bäst att byta ut regeringen också? För kvinnornas, männens och barnens skull,

kultur hemma och ute på stan

Igår var vi hemma i stort sett hela dagen, sånär på en sväng till närmaste ICA för att köpa råsocker och solhavre (skulle baka veganbullar). Helt otroligt. Brukar aldrig funka med mina barn, men det gick bra. Kusinerna kom och efter bullbak som tog sin tid så blev det bad i bassängen i trädgården och sedan showuppvisning med dans till Tarkan. Vi hade lånat ut bilen till halvsystrarna som skulle till Uppsala och införskaffa en ny säng till systerdottern nu när hon ska blir storasyster vilken dag som helst, så vi skulle i alla fall inte ta oss någon längre stans. Efter att kusinerna åkt (vid fyra) blev det middag (pasta med bacon, svamp, ärtor och grädde) och väntan på kompis som inte dök upp. Liten hade inte sovit middag så hon dunkade in strax före sex och Storasyster var tvungen att gå i säng vid åtta eftersom mamman såg fram emot ett avsnitt av Morden i Midsomer i lugn och ro.

20.52. Båda barnen vakna. Panik. 21.03. Smyger upp och sätter på TVn. Liten sov oroligt hela kvällen, men Storasyster var däckad.

Idag ville vi komma iväg någonstans, men det gick trögt. Åt tidig lunch (rester från igår) och fick besöket som uteblev igår. Fikade och tog en promenad till Rusta. (Kommentar: Mamman är svettig och har ont i huvudet. Kom så stressar vi ner med en promenad längs övertrafikerad gata och trängsel i butik!) Men det gick bra och jag fick tag på två par sommarskor till storasyster (som bara har ärvda alldeles för stora skor), en hudlotion och en jättepack Head & Shoulders schampo för 150.50 kronor. Nöjd. Promenerade hem och sövde Liten med det ambitiösa löftet att Storasyster skulle få leka mer med kompis senare idag. Hängde tvätt och städade bilen. Storasyster ritade (present till sig själv när hon fyller år).

Till middag åt vi sejfilé med banan och curry, kokta morötter och nudlar. Smalande åtgång. Och eftersom det klarnade upp tog vi en tur till stranden och barnen badade förnöjt. Mormor såg oss från andra sidan sjön, eller rättare sagt; hon såg några ensamma idioter på stranden och förstod att det var vi, så hon kom förbi med en burk blåbär. Vi åkte förbi macken och köpte glass och sen hem och smaskade. Barnen tjafsade inte nådigt vid sängdags och några stjärnor delar jag inte ut ikväll. Det tog nästan två timmar att söva dem och jag som kände mig pigg och inspirerad att söka jobb och blogga var så trött att jag mådde illa när de väl sov. Och bara mörk choklad hade jag hemma för jag försöker ju sluta med socker... funkade inte alls...

Intressanta debattartiklar i dagens NT (var nu vår mammapolitikartikel tagit vägen...) var moderaten Mikael Eriksson som tycker att hela Kultur och Fritids budget kan tas och läggas på äldrevård eftersom kultur inte tillhör samhällets kärnverksamheter. I artikeln intill skriver Helene Sigfridsson från Sveriges Makalösa Föräldrar om hur barn till ensamstående har svårt att över huvud taget få något sommarlov och som exempel på sommaraktiviteter som även fattiga barn kan ta del av nämns bl a bibliotek, badhus och muséer med ingen eller låg avgift. Alltså just de verksamheter som Mikael Eriksson vill ta bort. Intressant.

Själv tycker jag det är underbart med satsningar som Konst i ån (som är en av de saker M. E angriper i sin artikel). Jag tycker det är underbart att allt i stan inte kostar pengar. Jag, som inte har någon sommarstuga, och är kvar i stan hela sommaren, vill ju också kunna göra något annat än att bada med barnen (även om de älskar det). De gamla (som M.E. värnar om) är också en grupp som ofta har dålig ekonomi och som kan njuta av gratisutbudet av konst och kultur. Det höjer livskvaliteten. Och helt krasst ekonomiskt, så höjer det kvaliteten på vår stad som köpstad, turiststad, besöksnöje eller vad man vill ha den till. Pengar som läggs på konst och kultur är knappast pengar som kastas i ån. (skojigt skojigt)

Att ge sina barn allt, även sin hälsa

Idag har jag dragits med en gnällig liten tjej hela dagen och det är enormt tröttande. Hänger i mammas byxor och låter liksom "Uhh, uh, uh" hela tiden. Och inte blev det väl bättre av att vi var inne till klockan var halv ett ungefär. Men det blev så. För vi sov ganska länge (strax före åtta). Och storasyster ville se morgontv. Och ingenting gick fort med en sur och grinig ettåring hängande i byxan. Och vi var bortbjudna vid ett så det var ingen idé att hitta på något innan heller.

Försökte läsa DN om att Barns hälsa är en klassfråga. Iofs vet man ju det, men det är intressant med ny forskning. Läser att över 40% av alla ensamstående med barn tvingas stanna hemma på sommarlovet och att över 20% av samma barn helt saknar fritidsintressen. I tidningen Arbetaren (Ja, helt rätt, det är den där tidningen där det var ett helt suveränt inslag om undertecknad häromsistens. Undrar hur de fick mig att se så smal och glad ut på alla bilderna.) läste jag i ett debattinlägg (faktiskt i samma nummer som jag själv var med) att sysselsättningen (alltså att man jobbar) bland ensamstående föräldrar minskat från 79% 1990 till 63% idag. En ensamstående förälder tjänar i snitt 54% av en gift pappas lön. Inte konstigt att de inte har råd att åka på semester.

Artikeln i Arbetaren spinner på om att bristen på barnomsorg på obekväm arbetstid hindrar ensamstående föräldrar att jobba fullt ut. Det är någonting som regeringen helt missar i sin satsning på arbete åt alla.

Artikeln i DN berättar om en rapport från Majblommans riksförbund som konstaterar att en kvarts miljon barn i Sverige idag lever i familjer där brist på pengar är ett ständigt problem. En avhandling från Uppsala universitet (Magnus Westin) visar att ensamstående föräldrar har sämre hälsa än gifta och sambor och att föräldrarnas sociala kapital påverkar både deras egen och barnens hälsa. Nu startar snart ett nytt forskningsprojekt som ska reda ut vad för mekanismer som skapar ojämlik hälsa över en livscykel och senare återskapas i nästa generation.

Fattiga människor föder barn med lägre födelsevikt, de föds oftare för tidigt och dör oftare under första levnadsåret. Barn med låg födelsevikt har högre risk att drabbas av högt blodtryck, fetma, typ 2 diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Är det konstigt att man vill ge sina barn allt? Man vill inte vara fattig utan vänner och ge sina barn en dålig hälsa. Själv är jag uppvuxen i en idyll. Mamma och pappa var varken rika eller välutbildade men på den tiden fanns ändå möjligheten att skaffa ett hus och en trädgård vid sjön (men de hade väl inte heller klarat det utan mormor och morfar). Och jag vet att idag kämpar både mina syskon och jag på våra egna vis för att ge våra barn det vi själva fick. Däri ligger drömmen. Vi är trygga, starka och friska. Hur skapar man detta utan pengar?

Det är en kamp. Och jag var en av de första i min släkt som skaffade mig en akademisk examen. Men som jag berättat tidigare hade det inte varit ekonomiskt möjligt om inte min mamma hjälpt mig. Eftersom jag var dum och trodde att det lönade sig att arbeta så mycket som möjligt. Jag har alltid jobbat hårt och fått rätt dålig utdelning. Men tack vare min mamma kan jag åtminstone drömma om en enkel sommarstuga (som i fastighetsbeteckningen kallas "tomt med byggnad på"). Det är mer än vad alla dessa ensamstående, deltidsarbetande föräldrar som inte ens kan drömma om en semester med barnen kan. Jag är ändock priviligierad.

Hur går det då med sommarstugedrömmarna? Jo då, det är nog den segaste budgivning jag varit med om (och jag har faktiskt köpt ett par lägenheter tidigare i mitt liv, då det var hausse och sen förlorade jag alla pengar då jag sålde eftersom de då inte var värda ett dugg längre). Mäklaren (eller heter det mäklarinnan?) ringde vid halv elva imorse och hade fått in ytterligare ett bud från motspekulanten. Tydligen är han väldigt svår att få tag på. Jag gav mitt bud på stående fot och hon skulle återkomma så fort hon fick tag på honom. Och där är vi nu... halv elva på kvällen...

Kan inte låta bli att fundera vad det är för en kuf som vill köpa en sommarstuga, som det råder budgivning på, och inte kan finnas anträffbar. Hallå! Vi är i Sverige. Nästan alla har mobiltelefon. Det är både helg och semestertider. Vad är det som gör honom så upptagen att han inte kan lägga två minuter på att tala med mäklaren och tala om om han vill vara med och bjuda högre? Jag begriper då inte. Själv avstod jag från att åka till någon strand på landet när det var sol igår för jag tänkte att jag kanske inte skulle ha någon mottagning på mobilen och mäklaren kanske ringer och... Är det något slags svaghetstecken hos mig??? Jag vill ju inte låta varken säljaren, mäklaren (som ska på semester nästa vecka) eller den andre spekulanten vänta.

Mina friska, goa barn som föddes precis i tid (den ena exakt på beräknad dag faktiskt), precis lagom stora och som inte tillhandahålls en alltför storslagen ekonomi, men desto mer sociala nätverk och kärlek sover nu sött i sina sängar. Min huvudvärk (som kanske har något med begynnande PMS att göra) slog till strax efter ett idag när jag satt på barnklädesparty hos en väninna, försökte fika, hålla ordning på trött, grinig ettåring, köpa (inte för mycket) kläder och vara trevlig. Den sitter fortfarande i efter en halv chokladkaka och jag vet inte om jag orkar söka något nytt jobb ikväll, men ska försöka. Natt natt tills vidare.