TBEvaccin (igen)

Så var vi idag på vårdcentralen för att ta vår andra spruta mot TBE. Det första vi blir informerade om är att Liten inte alls behöver ta någon spruta eftersom man inte konstaterat något fall av allvarlig TBEinfektion hos barn under sju år någonstans i världen. Därför rekommenderas man inte vaccinera små barn i onödan.

Nästa information; det finns två olika sorters vaccin och man rekommenderas ta de två första sprutorna med samma. Vårdcentralen hade inte samma vaccin som det vi fått utanför Coop i maj och hon rekommenderade oss att åka till Täby!!! Nej nej nej, vi chansar på att det funkar trots att det är två olika. Vid nästa vaccinationstillfälle spelar det inte längre någon roll.

Nu vet jag åtminstone två skäl att inte vaccinera sig utanför stormarknaden utan gå till sin vårdcentral. Förutom den att de som står på parkeringen kanske inte står där nästa gång du kommer.

genuspedagogik, fotboll, skolstart mm

På jobbet diskuterar vi just nu genuspedagogik ganska mycket. Privat diskuterar jag det också. Och det är inte alltid så lätt som det först ser ut.

Vi diskuterade t ex en väninnas väninna som har två söner som hon låter gå i kjol och pippilotter till förskolan för att HON vill överbrygga könsåtskillnader i samhället. Och visst, nu reagerar ni, precis som jag. För man tycker det är FÖR, liksom. Man tycker att hon utsätter barnen. Antagligen mest för att de är pojkar och blir nedgraderade genom att kläs i utstuderat tjejiga attiraljer.

Det är helt annorlunda med tjejer som har tuffa kläder och spelar fotboll. Eller är det egentligen det?

Det är nu ett tag sedan jag läste boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor" (vem är det egentligen som lånat den av mig och inte lämnat tillbaka den?), men jag minns speciellt hur den berättar om hur en flicka som inte lärt sig flickors normer och koder känner ett utanförskap som är svårt att ta på, som man inte riktigt kan säga vad det beror på. I grunden beter sig flickan fel, på ett sätt som inte förväntas av henne och det gör henne konstig i andras ögon.

Jag är jätteorolig för att jag missat att ge mina flickor de här koderna. Eventuellt är jag inte helt på det klara med dem själv. Jag tog för givet att genom att de båda går på förskola så kommer de att få de bitarna automatiskt, jag behöver bara ta ansvar att de får motvikten; känslan av att vara människor obegränsade av kön. Men kanske begränsar jag dem ändå?

Fotbollen var hur som helst rolig som vanligt (även för Liten som med hjälp av alvedon kunde supporta Storasyster). 39 graders feber slog oss nämligen med storm här hemma, så nu blir det till att vara hemma imorgon. Många av tjejerna i Storasysters nya klass är med på fotbollen och det känns jättekul. Idag har vi även fått veta att grannen snett nedanför kommer att gå i samma klass till hösten. Spännande.

Annars har vi i helgen (med strålande soligt väder) klippt gräs, städat uterum, tagit första doppet (ja, även jag), varit på mulleavslutning och letat efter TBE-vaccin vid Coop. Visst är det typiskt, jag har ju bloggat om min skepsis mot att ta vaccin på parkeringar vid stormarknaden; när vi nu skulle ta vår andra spruta som skulle göra oss immuna redan denna sommar så fanns ingen vaccinatör på plats, bara att åka hem. Ska nu försöka med en privat vaccinklinik imorgon och hoppas att det inte är för sent. Husläkarmottagningen (de har slut på vaccin sedan länge) har jag försökt ringa ett antal gånger av andra skäl, men en röst talar bara om att telefonkön är full och hänvisar till jouren vid akuta åkommor. Vad är akut? Efter ett tag blir det mesta rätt akut.

Privat monopol på vaccin? mm mm

I lokaltidningen hittar jag flera annonser om privata entreprenörer som erbjuder TBE-vaccin på olika tider och platser runt om i kommunen. Och till olika priser. Alla priser är definitivt snäppet högre än vad de var för ett halvår sedan. Man kan få sitt vaccin mot kontanter, eller ibland t o m på kort, vid bryggan, utanför ICA eller konsum, hur enkelt som helst. Men när jag för en dryg månad sedan ringde husläkarmottagningen så svarade de att de hade slut på vaccin sen länge tillbaka. Och då är min fråga, var finns valfriheten i detta?

Uppenbarligen finns det massor av vaccin eftersom det erbjuds ut både här och där, men det finns inte hos de läkare och sköterskor som vi har fattat förtroende för och valt att utföra vår övriga hälso och sjukvård. Istället ska vi skuffa oss iväg till någon stormarknad och stå på en skitig parkering för att få förebyggande hälsoservice från vilt främmande människor. Hur vet vi att de är läkare/sjukvårdsutbildade? Ja, vi kan begära leg, men är vi vanliga dödliga kapabla att avgöra om de är äkta? Hur vet vi att det är vaccin de har i mängder när det nu är slut hos den läkarmottagning vi litar på, hur har de som står utanför ICA kommit över större mängder än vårdcentralen? Är det köpt på svarta marknaden? Är det månne koksaltlösning vi betalar 300 kronor för att få insprutat i blodet?

Okej, det är bra att man förenklar för människor att få tillgång till ett bra hälsoskydd, kanske finns det mer av förebyggande hälsovård som borde bedrivas på parkeringen utanför Konsum, men valet att få den vården hos sin vårdcentral måste ändå finnas. Huvuddelen av vaccinet borde finnas hos våra fasta vårdcentraler och till ett fast pris året om. Nu tyckte jag att jag kände igen de två som stod utanför Coop förra veckan och gav oss vaccin, men, för allt vad jag vet, de kan ju ha varit skådisar....

Första maj a la Mammapolitik

Vaknade som vanligt kvart i fem. Konstaterade att jag skulle få nästan tre timmars extra sömn denna morgon. Klockan var ställd på halv åtta. Funderade på om det verkligen var ett klokt beslut att tacka nej till att få säga ett par ord på torget på första maj. Har jag då ingenting att tala om?

Gick upp vid halv åtta. Duschade och satte mig vid köksbordet och punktade ner ett tal om barnomsorgens villkor och vara. Gjorde välling och satte på TVn. Ingen morgonbarnTV på ettan? Just det, det är ju torsdag. Satte på barnkanalen och Liten hade redan störtat upp. Väckte Storasyster.

Satte igång diskmaskinen och började duka fram frukost. Allting var lugnt. Ingen telefon ringde (som det brukar kunna göra på första maj) och barnen satt som klistrade framför TVn med sina vällingflaskor. Väckte sambon och började äta frukost. Diskmaskinen började pipa. Alltså det gör den när det är färdigdiskat, men nu slutade den inte pipa. Stängde av, satte på och testade lite fram och tillbaka. Ingenting hjälpte. Diskmaskinen paj. Ingen tid att fixa det nu.

Började bli bråttom. Barnen vägrade klä på sig. Liten bajsade. Bara två blöjor kvar. Skickade SMS till mormor om att hon skulle ta med sig ett par blöjor till torget. Klädde oss ordentligt för att inte frysa. Hann inte borsta tänderna. Storasyster skulle ha flätor, halsband och örhängen. Fick strunta i örhängena när brådskan blev överhängande och båda två grinade i lekrummet.

På partilokalen strax efter tio. Barnen hjälpte mig (eftersom det bara var vi där) att bära allt som skulle till torget till hallen, att möblera om i samlingsrummet inför eftermiddagens fika samt att ladda kaffebryggaren. Några kamrater kom och hämtade plakaten och flaggorna och vi åkte till torget.

Första talaren hade missat bussen och jag improviserade in med mitt barnomsorgstal. Solen sken från blå himmel. jazzmusik. Huvudtalaren AnnMari Engel gick in som tvåa och Storasyster viskar att hon kissat på sig. snabbt SMS till mormor med fråga om hon kunde gå förbi hemma hos oss och hämta rena byxor på vägen till torget. Barnen dansade till jazzen och hade skoj.

Amelia Morey Strömberg anländer med bussen från Rimbo och håller sitt tal (Mycket bra tal av alla talare förresten, vill bara påpeka det). Mormor anländer med blöjor och byxor. Barnen tar en promenad med mormor och köper glass. Bertil Karlsson håller avslutningstal. Mer Jazz. Internationalen. Vi avslutar på torget precis i tid och tar oss upp till partilokalen för fika och smörgåstårta.

Börjar på toaletten med barnen. Kissning och blöjbyte. Sen äter vi tårta och dricker festis (jag drack lättöl). Politiska diskussioner. Skickar barnen till lekrummet. Storasyster måste bajsa. Avbräck mitt i den internationella politiken. Vi blir kvar till sist. Barnen vill inte åka hem. Vi tar med oss smörgåstårta som blivit över hem.

När vi kommer hem börjar jag med att städa bilen. Vinterdäcken ner i källaren. Dammsugning. Torka med våt trasa. Storasyster börjar leka med grannen. Sambon säger att de står utanför Coop och säljer TBEvaccin. Jag blir överväldigad eftersom vaccinet är slut på Husläkarmottagningen och när fästingbussen står vid ICA är det så lång kö att jag inte kan gå dit. Jag kan nämligen inte köa. Klarar inte av det. Spelar ingen roll vad det gäller. Jag lämnar mina varor och går om det är för lång kö (okej okej, jag köade jättelänge för att Storasyster skulle rida ponny så sent som igår). Ingen kö, utlovar i alla fall sambon.

Men jag har ju inga pengar? Sambon hostar upp pengar till vaccin till mig och barnen. Städar färdigt bilen och beger mig till Coop. Rätt. Ingen kö. Lite dyrt, men det gör inte ont (bara på Liten som skriker som en vettvilling, men det var nog mest för att hon blev överraskad). 800 kronor för oss tre och vi måste vaccinera oss en gång till inom fyra veckor. Och sen en gång till nästa vår. sen har vi livslångt skydd. Får se om sambon kan hosta upp 800 till...

De bygger om på Coop och det är alldeles hemskt för man hittar absolut ingenting. Jag handlar ju inte där så ofta annars heller så jag hittar dåligt, men nu var det hopplöst. Och med två getter som kutade precis hur som helst och letade efter glass som mamma utlovat om man tog spruta.

Sambons son kom på middag. Diskmaskinen fortfarande trasig och jag hittar inte bruksanvisningen. Inte kvittot och garantin heller, men någonstans i köket vet jag att de ligger. Massor av disk och inget diskställ. Handtork. Liten trött över alla gränser. Storasyster vill inte gå in. Inte Liten heller. Med lite hårda tillsägningar ligger de så i säng vid åtta och somnar på momangen båda två (men Liten lite fortare ändå).

Nu ska jag leta bruksanvisning och laga diskmaskin. Ha en fortsatt bra dag som vår chef skulle ha sagt.