Och sen det här med maten

Idag tog sjukvård och omsorgsnämnden beslut att förlänga avtalet om leverans av matlådor till äldre med Sodexho i ytterligare ett år. Det märkliga i det är att när avtalet tecknades för några år sedan gjordes detta dagen efter att styrande Centerpartiet haft ett debattinlägg i tidningen där man klargjorde att man ville satsa på närodlat och ekologiskt. Centerpartiet förklarade det hela med att något sådant underlag inte hunnit arbetas fram, men det skulle göras tills dess att detta avtal löpte ut. Vilket det nu gör och förlängs... Eftersom resurserna på förvaltningen inte varit tillräckliga för att arbeta med detta är läget egentligen status quo. Hur som helst ser det i siffrorna ut som om de äldre uppskattar Sodexhos mat, åtminstone den tredjedel av de äldre som fortfarande har matlåda, så mycket har efterfrågan minskat sedan de lokala köken fråntogs uppgiften att laga maten till de äldre.

I Dagens samhälle skrivs det om två livsmedelsjättar som strider om att få servera maten på äldreboenden, sjukhus och skolor runt om i landet. De två jättarna innehar halva marknaden och lämnar endast små smulor åt andra leverantörer. Att slå sig in på den här marknaden för små lokala odlare finns inte. Och tvärtemot vad en majoritet av svenska befolkningen önskar, mer ekologiskt, mer närodlat och högre kvalitet på maten, så importeras alltmer av maten som serveras på offentliga inrättningar utifrån. En rapport från Lantbrukarnas riksförbund visar att 70% av grönsakerna och hälften av potatisen i offentliga storkök importeras.

Idag lade S+V+Mp i sjukvård och omsorgsnämnden i Norrtälje ett förslag på ändring av sista attsatsen i beslutet om förlängning av matlådeavtalet som innebar att ett nytt upphandlingsunderlag med sikte på mer närodlad mat skulle finnas till hands så att nytt avtal kan börja gälla direkt när denna förlängning går ut. Den borgerliga majoriteten köpte formuleringen så nu återstår att se vad som händer. När avtalet löper ut har vi förhoppningsvis en ny majoritet.

Men även våra barn i skolan och förskolan behöver bättre mat. I tre Skånekommuner (Ystad, Tomelilla och Simrishamn) tar kommunerna över matdistributionen som ett sätt att öppna upp för mindre företag att slåss mot de dominerande livsmedelsföretagen. Med detta arrangemang som går under namnet Samordnad Varudistribution ( Boken Samordnad varudistribution 2.0 av Olof Moen) räknar kommunerna även med mindre utsläpp, lägre priser och ökad trafiksäkerhet. Detta blir möjligt genom s k ruttoptimering, något som borde vara en självklarhet inom alla branscher som innebär transporter.

Samordnad varudistribution i kommunal regi, lägg det på minnet, kan bli ett förslag från Vänsterpartiet, Norrtälje.

Om att inte förstå konsekvenserna av sina egna beslut

De moderatstyrda förvaltningarna i Norrtälje kommun har flera gånger lagt fram förslag som snudd på gått igenom. Om ingen annan i leden upptäckt hur tokigt det skulle bli skulle vi ha 10 färre kommunala grundskolor i kommunen, vi skulle ha en betydligt bantad skolhälsovård (SARAH-teamet skulle läggas ned som besparingsåtgärd) och vi skulle inte ha några MVC, BVC eller husläkarfilialer på landsbygden/mindre orter.

Nu ska majoriteten (M,C,KD,Fp) rädda MVC i Hallstavik från sitt eget beslut. När inte systemet fungerar som de vill kan de tydligen gå in och ändra förutsättningarna. Om ett beslut nu tas att Tiohundra AB ska tvingas driva MVC i Hallstavik vidare, så gäller ju inte Vårdvalet. Då gäller ju inte heller att Tiohundra AB ska behandlas som ett vårdföretag, vilket som helst, i kommunen. Det ska bli mycket intressant att se hur Alliansen samtidigt ska rädda MVC i Hallstavik och fortsätta försvara införandet av Vårdval Stockholm. Det ska bli intressant att se hur de fortsatt klarar att förneka att det behövs något annat än konkurrenspolitik för att klara av en bra service i mindre tättbefolkade områden.

Tyvärr bryr sig inte den borgerliga Alliansen ett dugg om att Tiohundra AB också aviserar en nedläggning av MVC i Rimbo, som också är en del av det relativt nystartade Familjens Hus. Det spelar ingen roll, menar Alliansföreträdarna, eftersom en privat gynekolog nyligen etablerat sig i Rimbo och denne förväntas också gå in och driva MVC. Och det är ju det de vill i majoriteten, avlöva Tiohundra AB och få in fler privata entreprenörer, så det passar dem som handen i handsken, men en rad frågor uppenbarar sig ju också; Är det meningen att den privata entreprenören (som nu inte finns på samma adress som Familjens Hus) ska flytta in i Tiohundra ABs gamla lokaler? Ska utrustningen övertas eller slumpas bort (sånt har sannerligen hänt för inom Stockholms läns landsting)? 

Antingen går väl den politiska majoriteten in och förändrar spelreglerna så att det blir lönsamt för Tiohundra AB att driva MVC vidare i såväl Hallstavik som Rimbo eller så särbehandlar de Hallstavik och sätter på så vis Vårdvalet ur spel.

Det är dags nu, att vi går samman för att erbjuda samma goda service i hela vår kommun. Det kan vi göra genom samverkan över gränser (som ju Familjens Hus är ett ypperligt exempel på), genom att utnyttja de möjligheter vi har genom att Tiohundra fortfarande är ett projekt som gör att vi kan testa nya lösningar och genom att genast stoppa experimentet Vårdval Stockholm.

Ett medvetet politiskt val av system

Idag skriver norrtelje tidning om hur barnmorskemottagningen i hallstavik hotas av stängning. Det är det nya systemet med vårdval som den borgerliga alliansen med moderaterna i spetsen påtvingar alla i Stockholms läns landsting som orsakar denna försämring för de boende i den norra kommundelen. I syfte att skapa konkurrens och öppna upp för privata vårdgivare skapar borgarna ett system där vårdgivarna själv väljer var de vill vara verksamma, och då väljer ett företag givetvis att etablera sig där det är ekonomiskt gynnsamt för dem att verka eftersom inget företag finns till för enbart välgörenhet. Tanken med Tiohundraprojektet; att genom samverkan kunna hålla en god högkvalitativ vård och omsorg inom rimligt avstånd för befolkningen även i en kommun som inte ser ut som stockholms innerstad, slås sönder och det som, enligt moderaterna, innebär ökad valfrihet för de enskilda medborgarna, blir bara en kvalitetsförstärkning för de som valt att bosätta sig på rätt ställe.

Tidigare kunde politiken samverka med vården som drevs i det kommun- och landstingsägda bolaget tiohundra ab, och ge dem specialuppdrag i syfte att bryta gränser mellan kommun och landsting, sätta den enskilda medborgaren i fokus och få vård och omsorg att hålla lika hög tillgänglighet och kvalitet    Även i områden som inte är tätt befolkade av rika, friska och unga människor som gör driften av vård och omsorg lättsam och billig. Idag ska, på moderat begäran, Tiohundra AB vara ett vårdföretag bland andra, alla företagare är lika välkomna att utföra vård och omsorg i norrtälje kommun. Givetvis kommer då INGEN, inte ens ett kommun- och landstingsägt bolag, att ge sig in i verksamheter som inte ger tydlig vinst. Tiohundra AB har redan avsagt sig ett flertal verksamheter p g a dålig lönsamhet. I och med att Tiohundra AB klassas som ett företag, vilket som helst, står norrtälje kommun också utan vård och omsorg i s k egen regi, all vård och omsorg i kommunen är privatdriven och har vinstkrav på sig. Hur detta påverkar den mest kostnadskrävande vården och dess patienter, det förebyggande arbetet och folkhälsan på sikt, det har vi bara sett början på. För en ort som hallstavik innebär den här politiken en kraftigt ökad segregering och utslagning. Det är dags att stoppa den moderata visionen om ett samhälle där de starka väljer och de svaga blir utan. Nu. Eller åtminstone i september 2014.

Låt alla skolor vara BRA skolor - låt alla skolor verka utan ekonomiska vinstintressen som drivmedel

Här följer dagens debattartikel i Norrtelje tidning, skriven av undertecknad, gruppledare för Vänsterpartiet, Norrtälje, tillsammans med Vänsterpartiets representant i Barn och skolnämnden samt Utbildningsnämnden; Kia Hamnö.

Gunnar Kjelldahl, Centerpartiet, fortsätter, i debattartikel den 25 september, att lyfta friskolorna som utbildningssystemets frälsning. Andra undersökningar, än de han väljer att hänvisa till, visar på andra tendenser. Till exempel visar den stora internationella studien PISA på hur likvärdigheten i den svenska skolan under det senaste decenniet kraftigt minskat. Två orsaker till detta är friskolereformen och det fria skolvalet som bevisat segregerat de svenska eleverna. Detta klargörs i skriften ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?”, utgiven av Skolverket 2009.  I en debatt i kommunfullmäktige i Norrtälje för ett par år sedan slog sig kommunalrådet Kjell Jansson för bröstet och påtalade att det visst finns bra skolor i kommunen. Det är ju bra, men det räcker inte att det finns bra skolor, alla skolor ska vara bra. Alla skolor ska hålla en hög kvalitet när det gäller undervisning och trygghet. Föräldrar och barn ska aldrig behöva oroa sig för att deras val av skola ska leda till sämre kunskaper och utslagning. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med resurser för att upprätthålla och förbättra kvaliteten på alla våra skolor, kunna erbjuda bra löner till våra lärare och hålla klasser och fritidshemsgrupper rimligt stora. Enligt artikel i NT den 27 september har barngrupperna på fritidshemmen ökat med sju barn under de senaste fem åren. Nu går det i genomsnitt 40 barn per grupp.

Fortsättningsvis oroar sig Kjelldahl för att de förbättringar, han anser har sprungit ur friskolereformen, kraftigt kommer att begränsas om företag inte tillåts plocka ut vinster ur skolverksamheten. Det är, som han själv också påtalar, hans åsikt som friskolerektor och part i målet. För drygt en månad sedan skrev två andra friskolerektorer, från Freinetskolorna Mimer och Hugin, en debattartikel. De ansåg det vara absurt med vinstutdelning i friskolor. I sin debattartikel refererar de till SOM-institutets undersökning 2012, som visar att 62 procent av svenskarna är emot vinstutdelning inom skattefinansierad skola, vård och omsorg.

I Vänsterpartiet tycker vi att skattepengar ska användas för att på ett likvärdigt sätt ge alla människor förutsättningar för ett gott liv, till exempel genom att bara erbjuda skolor av hög kvalitet. Idén att ekonomisk vinst är en viktig drivkraft stämmer nog i många sammanhang, men ”är ett skadligt mål i allt som har att göra med omsorg om människor”. Här citerar vi, i likhet med Peter Gerdman i NT 17 september, professor Sverker Sörlins genomgång av den svenska skolan i Dagens Nyheter den 12 juni. Sörlin skriver vidare: ”Entreprenörer finns ju överallt – i de idéburna friskolorna och i den kommunala skolan. Innovation sker i alla de skolor där skapande, ansvarskännande människor är verksamma. Skapande kräver inte alls någon vinst. Den doktrinära övertygelsen, rotad i en bestämd förståelse av orsakssamband mellan konkurrens, valfrihet och kvalitet, har visat sig helt felaktig.”

Låt oss freda våra grundläggande behov, som utbildning, vård och omsorg, från vinstintressen.

En effektiv stympning av en framgångsmodell - alla måste välja

Mitt inlägg från landstingsfullmäktiges budgetdebatt. Ökad så kallad valfrihet och tillgänglighet hyllas av alliansen, och det enda sätt att kunna åstadkomma detta , enligt dem själva, är genom total fri konkurrens inom alla vårdområden. Att någon kallar ett system för modernt och fräscht många gånger gör inte systemet modernt utan ger bara en annan innebörd åt ordet. Projektet Tiohundra är ett projekt som hade nytänk som syfte och är också i mångt  och mycket modernt i ordets rätta bemärkelse. När jag ställt frågor kring framtiden för denna framåtsatstsning i denna församling (landstingsfullmäktige) har vi alla kunnat få uppfattningen om att alla är överens om att detta är en bra verksamhet som alla är måna om. Och överens om. Torbjörn Rosdahl (m) har här deklarerat att det är viktigt att alla är med , att vi hittar ett brett samförstånd för frAmtiden och att ingen oenighet finns inom alliansen. Trots detta ställdes styrgruppsmötena om framtiden för projektet in och nu ligger ett oventilerat förslag inbakat i budgeten. Det är tydligt i alliansens förslag för tiohundras framtid att verksamheten inte är tillräckligt bra för att permanentas. Alliansen föreslår en ytterligare förlängning av projekttiden med tre år. Trots fem års projekttid och tre vetenskapliga utvärderingar som alla rosar det mesta i verksamheten.Det är också tydligt att allas delaktighet i verksamhetens framtid inte är viktig, dels på det sätt förslaget nu läggs fram och dels med tanke på att antalet ledamöter och ersättare i nämnden minskas så att  inte alla partier kommer att vara representerade. Som om det inte är nog med detta ser alliansen till att vingklippa de försök till gränsöverskridande medborgarfokuserade arbetssätt genom att underställa verksamheten i projektet Vårdval Stockholm  fullt ut, utan undantag.  Att kunna erbjuda mesta möjliga valfrihet och tillgänglighet för medborgarna görs inte alltid genom konkurrens. Det finns fall där en stor sammanhållen organisation med möjlighet till stor flexibilitet och samverkan är det som ger det önskade resultatet. Öppna ögonen, låt tusen blommor blomma. Hela länet är inte Stockholm. Tillåt alternativa , lokalt utvecklade och anpassade system för att tillgodose alla patienters behov Jag yrkar bifall till vänsterpartiets budgetförslag

Prioriteringar i en blå kommun

Vad är för mycket för pengar, vad är dyrt? Och vad är en bra investering? I Norrtälje blå kommun klubbas investering på investering; badhus, förskottering av vägar och järnvägar, avloppsledningar mm. Det är jätteviktiga investeringar och jag vänder mig inte emot dem, men, vad jag undrar är hur en ny förskola kan snubbla på målsnöret p g a ett par miljoner. "Det blir för dyrt", hette det på fullmäktige i juni, då ärendet gått igenom alla andra instanser. Det handlade om några miljoner.

Istället valde kommunalrådet att dra ur ärendet och börja om från början. Enligt kommunens tjänsteman så är kön till barnomsorg i Norrtälje stad ca 250 barn och det kommer den att vara ca fyra år framöver. Häromdagen hörde jag en förälder som vill börja jobba i april nästa år. Hon bor och arbetar i Norrtälje och blev erbjuden barnomsorg i Svanberga. Det är det enda som går att uppbringa. Det är akut brist på förskoleplatser i Norrtälje stad, ändå väljer man att fördröja ett ärende om en ny förskola p g a några futtiga miljoner (som det ändå kommer att kosta extra).

Nu öppnar kommunen 20+20 nya platser i Vigelsjö gård, samtidigt som planeringen av en ny förskola med fyra avdelningar fortsätter. Detta är långt ifrån nog. Blåklinten, som är den förskola som ska ersättas, har sex avdelningar idag, så den utbyggnaden (vigelsjö gård + blåklintens ersättningspaviljonger) kommer endast att täcka de platser som finns redan idag. Det blir ingen reell utbyggnad av platser. Samtidigt är det omöjligt för personer som vill starta fristående verksamheter att hitta lämpliga lokaler.

Och det är det här jag inte förstår, det finns pengar och det investeras hej vilt, men vad det gäller den viktigá utbyggnaden av barnomsorgen står det still. Utan en utbyggd barnomsorg får vi människor som inte kan komma i arbete. Och utan ett överskott av barnomsorgsplatser finns inga valmöjligheter för föräldrar och barn. Och utan valmöjligheter finns inga kvalitetshöjande incitament i en konkurrensmodell.

Detsamma gäller väl inom skolans värld. Vilka val finns egentligen att göra och hur lätt är det att byta om man inte är nöjd. Igår var sista dagen att göra skolval i kommunen och vad jag förstår låg "skolvalssidan" nere och visade meddelandet "Error" hela dagen. Nu väntar föräldrar runtom i kommunen på att kunna ge sina blivande sexåringar ett besked om vilken skola de får gå till. "Jag har redan valt", säger min femåring. "Ja, valt, ja", tänker jag, "men du ska inte tro att man får välja själv."

Världens bästa arbetsgivare

En bra arbetsgivare kan få en väl fungerande verksamhet. Hos en bra arbetsgivare känner sig personalen behövd, uppskattad och lyssnad på. Om personalen trivs och gör ett bra arbete spar man pengar på minskad sjukfrånvaro, stabila personalgrupper, personalidéer mm. Inom många områden tjänar man också pengar på en nöjd personalstyrka eftersom de levererar det som efterfrågas och på så sätt lockar nya "kunder".

Varför får kommuner och landsting inte vara bra arbetsgivare? När man mer och mer talar om medborgaren/patienten/brukaren i fokus, när man talar om mål som ska nås oavsett vilka metoder som används eller hur stor personalstyrka man ha (inget fel i något av dessa synsätt), så blir det ofta att ingen bryr sig om hur det ser ut för de som utför arbetet/tjänsten. Som politiker får man ofta höra att vi inte ska bry oss om hur arbetet utförs eller av vem utan att vi bara ska bry oss om att patienten/kunden/medborgaren får det denne vill ha till bästa pris. Och ja, medborgaren ska ha service av hög kvalitet till bästa pris, för det är väl förvaltade skattepengar. Men kommuner och landsting är också arbetsgivare och i den iver som idag finns att konkurrensutsätta, privatisera och hitta den billigaste lösningen på allt, så glömmer vi ofta det. Anställda inom kommun och landsting får veta att de inte utför arbetet tillräckligt billigt, effektivt, bra eller vad det nu är och ska därför konkurrensutsättas för att förbättra verksamheten och göra den billigare. Situationen blir osäker för så väl de offentliga arbetsgivarna som för de privata som kommer in som konkurrenter och detta leder till att fler människor blir timanställda/deltidsanställda, ofta är samma personer anställda på flera konkurrerande företag. Istället för att erbjuda fler människor trygga heltidsanställningar så slår man sönder verksamheter och bidrar till fler osäkra anställningar, något som inte kan vara bra för hjulsnurret.

Det är inte heller bra för öppenheten på arbetsplatsen. Med osäkra anställningar ökar tystnaden bland de anställda, ingen vill vara obekväm.

Jag har hört om flera dåliga varianter av konkurrens där kommuner och landsting inte har samma möjligheter att konkurrera som de privata entreprenörerna utan bara ska "ta hand om" de verksamheter som ingen vill ha, där det inte finns några pengar att tjäna, förlustverksamheter helt enkelt. Det är de tyngsta arbetena som blir kvar, de tråkigaste och de mest olönsamma. De offentliga verksamheterna får inte lägga anbud på samma sätt som de privata, de får inte marknadsföra sig, de är bundna till omöjliga upphandlingsregler, de kan inte välja sina kunder/brukare och de är låsta i personalsituationer och tvungna att rätta sig efter politiska beslut (som t ex kan lägga ned, slå ihop, organisationsförändra).

I Vänsterpartiet vill vi ha världens bästa välfärd. Vi vill att skolor, förskolor, hälso/sjukvård mm ska drivas med offentliga medel utan vinstintressen. Vi vill att patienten/kunden/brukaren ska vara i centrum, men för detta krävs att vi också är goda arbetsgivare och lyckas rekrytera duktiga, kreativa, brinnande arbetare som älskar sina jobb och trivs med sina anställningar, som känner sig trygga att utveckla verksamheterna, säga vad de tycker och känna ärlig solidaritet med sin arbetsplats.

Spår i himlen

Det finns inga spår i himlen. Därför är det ganska konstigt att jämföra att vem som helst ska få köra tågen på våra järnvägar med att vem som helst flyger flygplan i himlen.

Och det var inte det enda som var konstigt med den jämförelsen som kommunikationsminister Åsa Torstensson gjorde i radions ekonyheter idag. Hon menade dessutom att uppkomsten av en massa nya flygbolag var av bara godo och att eftersom vi vanliga dödliga nu upplevt det goda med fri konkurrens i himlen så skulle vi också se fram emot fri konkurrens På Spåret...

Hon missade nog att fråga de tusentals resenärer som blivit strandsatta på olika destinationer i flera dagar då lågprisbolagen gått i konka.

Privat monopol på vaccin? mm mm

I lokaltidningen hittar jag flera annonser om privata entreprenörer som erbjuder TBE-vaccin på olika tider och platser runt om i kommunen. Och till olika priser. Alla priser är definitivt snäppet högre än vad de var för ett halvår sedan. Man kan få sitt vaccin mot kontanter, eller ibland t o m på kort, vid bryggan, utanför ICA eller konsum, hur enkelt som helst. Men när jag för en dryg månad sedan ringde husläkarmottagningen så svarade de att de hade slut på vaccin sen länge tillbaka. Och då är min fråga, var finns valfriheten i detta?

Uppenbarligen finns det massor av vaccin eftersom det erbjuds ut både här och där, men det finns inte hos de läkare och sköterskor som vi har fattat förtroende för och valt att utföra vår övriga hälso och sjukvård. Istället ska vi skuffa oss iväg till någon stormarknad och stå på en skitig parkering för att få förebyggande hälsoservice från vilt främmande människor. Hur vet vi att de är läkare/sjukvårdsutbildade? Ja, vi kan begära leg, men är vi vanliga dödliga kapabla att avgöra om de är äkta? Hur vet vi att det är vaccin de har i mängder när det nu är slut hos den läkarmottagning vi litar på, hur har de som står utanför ICA kommit över större mängder än vårdcentralen? Är det köpt på svarta marknaden? Är det månne koksaltlösning vi betalar 300 kronor för att få insprutat i blodet?

Okej, det är bra att man förenklar för människor att få tillgång till ett bra hälsoskydd, kanske finns det mer av förebyggande hälsovård som borde bedrivas på parkeringen utanför Konsum, men valet att få den vården hos sin vårdcentral måste ändå finnas. Huvuddelen av vaccinet borde finnas hos våra fasta vårdcentraler och till ett fast pris året om. Nu tyckte jag att jag kände igen de två som stod utanför Coop förra veckan och gav oss vaccin, men, för allt vad jag vet, de kan ju ha varit skådisar....