En värdig ålderdom

Idag hade sjukvård- och omsorgsnämnden sitt sammanträde förlagt på Kristinagården i Hallstavik. Det är ett särskilt boende som jag besökt några gånger och jag blir alltid positivt överraskad och glad när jag är där. I anslutning till Kristinagården ligger också demensboendet Augustjansgården. På boendet bor de äldre i egna lägenheter och det finns också möjlighet till parboende. Just nu bor två par där tillsammans. Det finns också fem korttidsplatser som under förra året var hotade av nedläggning (eller flytt till ROS i Norrtälje). Det är bra att detta inte skedde. Många har växelboende där, men det förekommer också att en bor där när en blir utskriven från sjukhuset och inte är "tillräckligt" frisk för att klara sig själv hemma. En kvinna som jag träffade där hade bott där två veckor i taget i sju år och hon var så nöjd och ville givetvis inte bli flyttad till Norrtälje, 4,5 mil bort. Just växelboende tror jag är väldigt viktigt att det finns i närheten av hemmet så att eventuell partner eller familj har möjlighet att ha tät kontakt även under den tid då personen i behov av stöd är på boendet. Jag hoppas verkligen att alla planer på att lägga ned platserna är borta nu.

Enhetscheferna på de två boendena  berättar för nämnden att de har ett eget kök som lagar större delen av all mat från grunden. De talar om vikten av bra kost för de äldre och nämner bl a sömnen och fallolyckor. För några år sedan serverades mycket halvfabrikat och de äldre blev hungriga på natten, fick svårt att sova och personalen fick bre mackor åt dem. Nu sover de mycket bättre. Enhetscheferna nämner också kosten som förebyggande för fallolyckor, närmare går de inte in på det, men eftersom jag är övertygad om att en god kost har många positiva effekter på oss människor i livets alla skeden så tycker jag att det är mycket intressant om det finns vetenskapliga belägg för att en god kost också förhindrar fallolyckor hos äldre.

När vi går på en rundvandring efter lunch frågar en av enhetscheferna om särskilt boende utan biståndsbedömning. Hon har fått frågan från personer som besökt boendet på Öppet hus och fått för sig att detta kan vara någonting som diskuteras politiskt på någon nivå. De moderata representanterna avslår givetvis detta, troligtvis medvetna om att det är ett vänsterpartistiskt förslag, medan centerpartisten babblar på om att det måste finnas olika typer av boenden, t ex trygghetsboenden där de äldre själva kan välja om de vill bo. Enhetschefen berättar om en kvinna på 94 år som fått avslag från biståndsavdelningen två gånger för att hon är "för frisk". Hon undrar vem som bedömer det, om inte den gamle själv vet bäst hur hon mår och tycker att om det är så att det inte finns plats för att det är fullt så är det väl bättre att vi motiverar avslaget med detta? Hon har träffat flera äldre som undrar varför de inte anses kapabla att välja själva om de vill bo i särskilt boende vid sin ålder. Jag kan bara hålla med. Moderaterna är förstås rädda att alla då skulle välja att bo på särskilt boende och det skulle bli jättedyrt för skattebetalarna, men jag tror de har helt fel. De flesta vill antagligen bo kvar hemma så länge som möjligt, men det är dumt att utgå från att alla nödvändigtvis vill det. Äldre människor är antagligen fullt kapabla att bedöma hur de mår, hur trygga/ensamma de känner sig och om boende i ett särskilt boende skulle passa dem bättre än att bo kvar hemma. I vår kommun bor dessutom många äldre ensamma i stora hus, långt ut på landet och i hemtjänsten ingår långt i från allt som måste skötas på ett sånt ställe. Det är dags att vi diskuterar kvarboendeprincipen och hur den påverkar äldre människors valfrihet och delaktighet i vården.

Kristinagården har en egen facebooksida där de lyfter fram positiva händelser/upplevelser/moment från omsorgen och vården av de äldre. Det är ett äldreboende där de äldre ofta får komma ut, de har en härlig trädgård och inte bara höns utan även en vårdhund som kommer på besök två gånger i veckan.

Och sen det här med maten

Idag tog sjukvård och omsorgsnämnden beslut att förlänga avtalet om leverans av matlådor till äldre med Sodexho i ytterligare ett år. Det märkliga i det är att när avtalet tecknades för några år sedan gjordes detta dagen efter att styrande Centerpartiet haft ett debattinlägg i tidningen där man klargjorde att man ville satsa på närodlat och ekologiskt. Centerpartiet förklarade det hela med att något sådant underlag inte hunnit arbetas fram, men det skulle göras tills dess att detta avtal löpte ut. Vilket det nu gör och förlängs... Eftersom resurserna på förvaltningen inte varit tillräckliga för att arbeta med detta är läget egentligen status quo. Hur som helst ser det i siffrorna ut som om de äldre uppskattar Sodexhos mat, åtminstone den tredjedel av de äldre som fortfarande har matlåda, så mycket har efterfrågan minskat sedan de lokala köken fråntogs uppgiften att laga maten till de äldre.

I Dagens samhälle skrivs det om två livsmedelsjättar som strider om att få servera maten på äldreboenden, sjukhus och skolor runt om i landet. De två jättarna innehar halva marknaden och lämnar endast små smulor åt andra leverantörer. Att slå sig in på den här marknaden för små lokala odlare finns inte. Och tvärtemot vad en majoritet av svenska befolkningen önskar, mer ekologiskt, mer närodlat och högre kvalitet på maten, så importeras alltmer av maten som serveras på offentliga inrättningar utifrån. En rapport från Lantbrukarnas riksförbund visar att 70% av grönsakerna och hälften av potatisen i offentliga storkök importeras.

Idag lade S+V+Mp i sjukvård och omsorgsnämnden i Norrtälje ett förslag på ändring av sista attsatsen i beslutet om förlängning av matlådeavtalet som innebar att ett nytt upphandlingsunderlag med sikte på mer närodlad mat skulle finnas till hands så att nytt avtal kan börja gälla direkt när denna förlängning går ut. Den borgerliga majoriteten köpte formuleringen så nu återstår att se vad som händer. När avtalet löper ut har vi förhoppningsvis en ny majoritet.

Men även våra barn i skolan och förskolan behöver bättre mat. I tre Skånekommuner (Ystad, Tomelilla och Simrishamn) tar kommunerna över matdistributionen som ett sätt att öppna upp för mindre företag att slåss mot de dominerande livsmedelsföretagen. Med detta arrangemang som går under namnet Samordnad Varudistribution ( Boken Samordnad varudistribution 2.0 av Olof Moen) räknar kommunerna även med mindre utsläpp, lägre priser och ökad trafiksäkerhet. Detta blir möjligt genom s k ruttoptimering, något som borde vara en självklarhet inom alla branscher som innebär transporter.

Samordnad varudistribution i kommunal regi, lägg det på minnet, kan bli ett förslag från Vänsterpartiet, Norrtälje.