Familjens Hus hotas

Idag är det dags för första sammanträdet med nya sjukvård och omsorgsnämnden i Norrtälje. Det blir en spännande konstellation där Centern ingår i styret i såväl landsting som kommun. Vänsterpartiet ingår i opposition i de båda församlingarna. Resten sitter i styre (minoritetssådana) i det ena sammanhanget och i opposition i det andra sammanhanget. Så det blir en brokig grupp ledamöter, varav en hel del är nya i sammanhanget också. Hur kommer konstellationerna se ut? Kommer det finnas några grupper? Kommer varje parti att kunna hålla med sig självt, d v s representanter från kommun respektive landsting? Egentligen borde väl Centerpartiet inneha ordförandeposten och Vänsterpartiet oppositionsledarposten med dessa förutsättningar? Hahahaha, skämt åsido.

Idag är också dagen då ett ärende som vi i Vänsterpartiet tidigt flaggat och varnat för dyker upp. Ansökningsärenden om att bli godkända utförare av Barnmorskemottagningsverksamhet och Barnavårdcentralsverksamhet i Norrtälje stad. I början av diskussionerna kring att införa vårdval i Norrtälje kommun trots vårt unika samarbetsprojekt Tiohundra, så höjde Vänsterpartiet ett varnande finger vad det gällde just dessa verksamheter. Detta gjorde vi trots att diskussionerna i början handlade om en vårdvalsmodell anpassad någorlunda efter Norrtälje kommuns förutsättningar. Vi hade ganska starka argument för att dessa verksamheter inte skulle ingå i vårdval och i första omgången fick vi också med oss hela nämnden i detta, så dessa verksamheter drogs från början ur.

För att förklara saken från början: I Norrtälje kommun finns barnmorskeverksamhet och BVC på flera olika platser, Norrtälje stad, Blidö, Bergshamra, Hallstavik, Rimbo/Edsbro. Det finns också andra verksamheter som i stor utsträckning vänder sig till familjer med små barn, vissa är kommunalt ansvar andra går under landstingets försorg. Under nästan 15 år pratades det i samverkansgrupper mellan kommun och landsting hur vi skulle kunna samla dessa verksamheter under ett tak för att förenkla för såväl familjerna som för de anställda inom de olika verksamheterna, som ju alla hade uppdrag att samverka. Inte förrän Tiohundraprojektet startade lyckades vi dock med att frigöra lämpliga lokaler och låta verksamheterna flytta in i det som idag är Familjens hus på Flygfältet i Norrtälje. Här finns barnmorskemottagning, BVC, BUP, Elevhälsan, Öppen förskola och mycket mer. Det finns dessutom gemensamma fika- och lunchrum, något som personalen pekat på som en faktor för ökat samarbete. De hade, som sagt, redan uppdrag att samverka, men verkligt samarbete uppstår genom gemensamma lokaler där man stöter på varandra på t ex fikarasten. Det var ett mål vi strävat efter, från kommun och landsting, från rött till halvblått åtmistone, vad jag minns var Bengt Ericsson (C) ansvarig för att driva frågan så att den verkligen skulle bli av.

Underlaget för dessa verksamheter i Norrtälje kommun är inte jättestort. Det föds inte tillräckligt många barn för att ha så många mottagningar som vi har och därför är de små mottagningarna bara filialer med begränsad service. Det duger egentligen inte. Under det röda majoritetsstyret i landstinget 2002-2006 arbetade vi för att utöka barnmorskemottagningarnas tillgänglighet, något som är nog så viktigt i vår kommun där det är långt till närmsta förlossningsmottagning. Oroliga föräldrar och havande kvinnor skulle inte behöva åka till förlossningen för att få hjälp av en barnmorska, detta skulle gå att lösa på barnmorskemottagningen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, 75% av alla havande kvinnor besöker någon gång förlossningen innan det är dags att föda, p g a oro och funderingar som skulle gått att avhjälpa med ett besök på barnmorskemottagningen. Om den varit öppen. Om de haft tid att ta emot. Osv.

Samarbete mellan olika verksamheter gör att vi kan hålla en tillgänglig och högkvalitativ service även där underlaget inte är megastort. I vårdvalskonkurrensen där ekonomin stramas till har t ex barnmorskemottagningen i Hallstavik varit nedläggningshotad. Efter politiska påtryckningar finns den nu kvar, men med mycket begränsade öppettider. Försöket att starta ett Familjens hus i Rimbo avslutades efter endast ett år då en privat entreprenör öppnade upp BVC och Tiohundrabolaget valde att då lägga ner sina verksamheter i Familjens hus. Detta har inte drabbat enbart Norrtälje kommun, i Stockholms län finns nästan inga s k Familjecentraler (en enklare form av Familjens hus som ändå innehåller kommunala och landstingsverksamheter i samverkan) kvar efter införandet av vårdval inom verksamheterna barnmorskemottagning och BVC.

Idag finns alltså ärendet att godkänna utföraren Lugn och Ro för att bedriva barnmorskemottagning och BVC i andra lokaler än Familjens hus i centrala Norrtälje. Den fria etableringsrätten ger dem full rätt att göra det även om behovet kanske egentligen är en fullskalig verksamhet i Hallstavik. Även om detta påverkar underlaget för att driva verksamheterna vid Familjens Hus med hög kvalitet och kontinuitet. Jag ser med stor oro på detta och kommmer på dagens sammanträde att nämna detta, även om jag själv bara är ersättare och inte får delta i beslutet. Detta är ett beslut i helt annan anda en tiohundraandan. Detta är ett beslut som går emot det som vi från alla läger kämpat länge för att få till. Spännande att se vad alla andra minoriteter och styren och opponenter har att säga.

Vad är Vårdvalfrihet och för vem råder den?

Ingen vill/har råd att driva vårdcentralen i Edsbro med den special filialersättning som Norrtälje kommun, inom ramen för Vårdval Stockholm, tiggt till sig. Inte så häpnadsväckande kanske. Små mottagningar i områden med svagt befolkningsunderlag har inte visat sig vara framgångsrika i vårdvalsmodellen. Ändå pådyvlas landsbygdskommunen Norrtälje denna modell för enligt Moderaterna i Stockholms läns landsting ska ALLA i Stockholms län ha LIKADAN vård, samma villkor trots olika förutsättningar.Vårdvalsmodellen har redan drabbat MVC i Hallstavik, Familjens hus i Rimbo och hotat den prisbelönta vårdcentralen på Blidö. Vårdvalsmodellen tvingar även Tiohundra ABs parkinssonvård att rätta sig i ledet och inte sticka ut som bättre än annan parkinssonvård i länet.

Det är inte medborgare/brukare/patienter och deras behov av vård och trygghet som styr utbudet och inriktningen av vård, det är olika vårdföretags intresse av att driva vården efter politikernas regelböcker och ersättning. Och detta kamoufleras med begrepp som valfrihet. En kan bara undra, valfrihet för vem? Företag kan fritt välja om de vill driva en vårdcentral i Edsbro för den ersättningen som bjuds, vad kan invånarna i Edsbro välja på? Att åka till Hallstavik (så länge vårdcentralen finns kvar), Rimbo eller Norrtälje? Är det ett val som uppskattas då en tidigare haft en mottagning på hemorten? Om föräldrar i Rimbo vill ha tillgång till ett Familjens Hus hänvisas de till Norrtälje, annars får de besöka de olika ingående verksamheterna separat i Rimbo. Är det en reell valfrihet?

Idag varnar även ledaren i Norrtelje tidning för att Vänsterpartiet vill tvinga alla vårdföretag att gå med exakt +-0 i resultat, annars får de stänga igen. Naivt, eller medvetet vilseledande, skrivet av en politisk redaktör som borde veta att det inte är vinster som återinvesteras i verksamheten som Vänsterpartiet vill plocka bort från skattefinansierad välfärd utan vinstutdelning till aktieägare, d v s direkt utplock av skattepengar ner i privata fickor. Ledaren menar att människors rätt att välja måste gå före sådana principer. Det vore mycket intressant att se en objektiv utredning av hur många reella val människor kan göra till följd av detta system.

Ett val som t ex inte verkar gå att göra, är att få flytta in i ett Särskilt boende då en känner sig gammal, skruttig och otrygg i sitt eget hem. I kväll på kommunfullmäktige ställer jag en fråga till Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande om hur många personer över 80 år som förra året nekades plats i särskilt boende i vår kommun. Svaret är 20 stycken. Förmodligen är flera av dem t o m över 90, förmodligen bor flera av dem långt ut på landet och har kanske dålig kontakt med anhöriga och grannar. Förmodligen känner de sig otrygga i sitt eget hem. Svaret från Erik Langby (M) talar nämligen om att vi tillämpar kvarboendeprincipen, eftersom gamla har det bäst i sitt eget hem. Frågan är om de personer som ansökt om plats i Särskilt boende anser att det bästa för dem är att bo kvar hemma? Varför finns ingen valfrihet för dessa gamla, otrygga människor? I Vänsterpartiet har vi tidigare motionerat om att alla personer över 80 år borde ha rätt till en plats i Särskilt boende utan behovsprövning. Det skulle innebära en trygghet och en valfrihet för de äldre.

Att tappa andan och se den gå upp i rök

Idag ser vi hur bit efter bit av det som en gång kallades Tiohundraandan splittras upp och försvinner. Privata och politiska intressen kliver också in för att påskynda processen. Det är inte meningen att vi ska komma ihåg vad Tiohundraandan hade sitt ursprung och vad den syftade till. Det är inte meningen att vi längre ska kunna tänka på den och få positiva förnimmelser.

Med argumenten att vården ska vara LIKA BRA i hela Stockholms län, tillägg: även i Norrtälje, så vill borgarna också att vården ska vara LIKADAN  i hela Stockholms län och har uppenbarligen inte förstått att detta inte har samma innebörd.

Trots att vi i Norrtälje kommun drivit samarbetsprojektet Tiohundra sedan 2006 har borgarna i Stockholms läns landsting påtvingat oss såväl kundval som vårdval. Trots att projektet skulle sudda ut gränser mellan kommunal och landstingsfinansierad vård och omsorg så har vi i Norrtälje tillåtits att skapa en egen modell av kundval inom hemtjänst/hemsjukvård/hemrehabilitering, men när det gäller vårdval inom primärvården så ska samma modell som i resten av Stockholms län tillämpas, oavsett förutsättningarna.

Vårdvalsreformen i Norrtälje kommun har hittills inte lett till någon större valfrihet för medborgarna. Däremot har stora resurser lagts på att plocka fram regelverk och att kontrollera företag och eventuella oegentligheter. Vårdvalet har lett till att Hallstavik i dag har hälften så mycket mödravård som de hade innan, i Rimbo har MVC och BVC i Tiohundra ABs regi stängt och på så vis splittrat Familjens hus-verksamheten. Distriktsläkarmottagningen i Edsbro kommer troligtvis inte att drivas vidare av privata Cevita care. Ett tag var prisbelönta Blidö vårdcentral med på nedläggningslistan. Och nu lägger den lokalt utvecklade Parkinssonverksamheten ned.

Tiohundrabarometern är en stor undersökning där 2400 personer tillfrågas varje år sedan projektets början. I den kan vi tydligt se hur den positiva inställningen till Tiohundraarbetet successivt minskar sedan 2011 och hur en stor majoritet (64%) anser att det inte ska finnas fler vårdföretag än idag i Norrtälje kommun. I sin verksamhetsberättelse för 2013 väljer sjukvård och omsorgsnämnden helt och hållet att bortse från dessa resultat och hänvisar i stället till att det finns så många olika undersökningar.

När Tiohundraprojektet startade 2006 och det fanns en positiv känsla och ingång bland medarbetare och invånare i Norrtälje kommun, praktiserades såväl medborgardialoger som att hänsyn togs till de resultat som Tiohundrabarometern visade. Nu var det mycket länge sedan nämnden träffade medborgare i dialog och de pengar som läggs på Tiohundrabarometern kan väl tyvärr ses som förlorade slantar. I stället för att förbereda dialoger med medborgare lägger tjänstemännen tid på att utforma regler för val mellan olika företag. Den positiva inställningen till projektet har i takt med detta minskat.

Just nu driver Roger Svensson, VD för ett av vårdföretagen i kommunen, en debatt i lokaltidningen där han ifrågasätter vårdbolaget Tiohundra ABs, som han tycker, ensamrätt på begreppet Tiohundraandan. Artiklarna verkar ha som syfte att få läsarna att glömma bort det projekt som lett till stora framgångar för vård och omsorg i Norrtälje kommun. I stället vill han lyfta fram vårdval och kundval som unika allenagörare inom hälso/sjukvård och omsorg. Det vore tråkigt om han och hans gelikar lyckas slarva bort allas vårt fina och framgångsrika projekt på detta sätt. Men det skulle inte förvåna mig.

Framtidens hälso/sjukvård?

Moderaterna i Stockholms läns landsting har nu under allt för lång tid fått härja fritt med sitt experimenterande inom hälso- och sjukvården. Huvudsyftet med politiken verkar inte vara att kunna erbjuda alla medborgare en god vård och en tillfredsställande tillgänglighet, utan att öka antalet utförare, minska egenregiandelen så mycket som möjligt och skapa en konkurrensmarknad som gör det enklare för människor som bor i innerstan att få tillgång till den vård de så önskar.

I Norrtälje hävdar alla partier att de är anhängare av Tiohundraprojektet och att de värnar fortsatt verksamhet vid Norrtälje sjukhus. På många sätt driver dock Moderaterna och deras jasägarpartier en helt motsatt politik. Tiohundraprojektets grundsyfte, att rädda en dygnetruntöppen akutmottagning på Norrtälje sjukhus, byggde helt och hållet på att kunna skapa tvärsektoriellt samarbete mellan kommun och landsting, mellan landsting och landsting, för att på så sätt finna lösningar som fungerar i en kommun som inte är så tätt befolkad utan att kosta allt för mycket extra.

Utan att fundera närmare över den kris som då rådde kör Allianspartierna på, och verkar på fullt allvar tro att de ska kunna skapa en marknad med ett överutbud som gör det möjligt för Norrtälje kommuns befolkning att praktisera någon form av valfrihet inom vård och omsorg. Låt mig ta ett exempel; förut fanns det ett BVC i Rimbo kopplat till ett Familjens Hus, nu finns det ett BVC i Rimbo, ej kopplat till Familjens Hus eftersom det fått stänga igen av ekonomiska skäl. Skillnaden är att det BVC som idag finns i Rimbo är privat. I Hallstavik fanns det tidigare ett BVC, det höll på att bli inget, eftersom ingen såg det som en lukrativ verksamhet, men efter direktiv från högsta ort finns även nu ett BVC i Hallstavik, dock med halverad öppettid. Jag önskar SÅÅÅÅ att någon kunde förklara för mig hur detta innebär någon som helst ökad valfrihet för våra medborgare.

Vad händer på vårt sjukhus? Utan att göra någon konsekvensbeskrivning för vare sig patienter eller sjukhusens verksamhet, beslutas om en omlokalisering av cancervården. En stor del av kirurgin på Norrtälje sjukhus består av mag/tarmcancerpatienter och att flytta dem härifrån skulle inte bara innebära extra bök för de sjuka utan även en dränering på kirurger vid sjukhuset. Som om det för patienternas del inte skulle räcka med detta så skriver Norrtelje tidning om hur den nästan helt nya bröstcancermottagningen vid Danderyds sjukhus ska stängas och patienter från Norrtälje kommun i stället kommer att hänvisas till Södersjukhuset, en avsevärd bit längre bort när det handlar om många besök.

Nu kommer det också fram att två avdelningar på Danderyds psykavdelning, även de nyrenoverade och anpassade att ta hand om svåra fall, ofta patienter med våldstendenser, ska stängas av ekonomiska skäl och patienterna kommer istället att vårdas tillsammans med andra på allmänna avdelningar. I stället för att ersätta sjuksköterskor med sjuksköterskor konverterar KS tjänsterna till underskötersketjänster. Av ekonomiska skäl. På förlossningsavdelningarna är det kaos och akut brist på barnmorskor. Cancerpatienter får vänta i månader både på diagnos och på behandling och de som är starka nog tjatar sig före i kön eller betalar ur egen ficka. Är det valfrihet? Betala själv eller dö. Är det den hälso/sjukvård vi vill ha i Sverige och i Stockholms län? Om du inte tycker det, kom gärna och diskutera sjukvårdspolitik med oss i Vänsterpartiet. Vi har en annan syn på hur vi skulle kunna få en mer jämlik och tillgänglig vård för alla i hela länet och landet. Och kanske kommer den äldre damen på Östermalm att få en färre fotvårdsspecialist att välja på för vi tycker att det är viktigare med ett fullvärdigt BVC i Hallstavik.

Familjens hus, MVC, BVC, Rimbo, Hallstavik och vidare....

Idag hade jag hoppats på att få en föredragning av ärendet "Avtalsuppföljning av Barn och Unga i Norrtälje kommun 2012" som lades till handlingarna vid förra sjukvård och omsorgsnämndsmötet. Tyvärr blev det inte så då vi skulle hinna träffa Tiohundra ABs nya VD Peter Graf samt vara ute ur lokalerna vid 14.00. Vi hann inte heller få någon föredragning om Tiohundrabarometern 2013, vilket hade varit intressant. Den visar nämligen att skaran som motsätter sig fler vård och omsorgsföretag i kommunen växer. Den visar också att kännedomen om Tiohundraprojektet som sådant sjunker drastiskt, snart minns ingen vad det är/var eller vilket syfte det hade. Om vi inte gör något åt saken vill säga.

Vad det gäller uppföljningen av barn och ungdomsverksamheterna fanns en hel del intressant information; t ex framgår arbetet i Familjens Hus, Norrtälje, nu försvåras av att vårdval införts för MVC och BVC. Det samarbete som idag bedrivs ska i fortsättningen utföras konkurrensneutralt (?). Vårdvalet försvårar också, enligt uppföljningen, beställarens möjligheter att ställa krav på MVC och BVCs medverkan i Familjens Hus eftersom de då måste ställa samma krav på ev nyetablerade MVC och BVC. Samarbetet på Familjens Hus måste således i framtiden bli frivilligt.

I uppföljningen nämns inte med ett enda ord den Familjens Husverksamhet som funnits i ett drygt år i Rimbo i Tiohundra ABs regi. En kan givetvis undra varför, men när verksamheterna en efter en ska läggas ned kanske det inte spelar nån roll om det var bra? Enligt den patientenkät som fanns med angående BVC framgår i alla fall att Tiohundra ABs BVC i Rimbo, som ingått i Familjens Hus, har fått gröna siffror rakt av. Det handlar om allt från bemötande, förtroende, delaktighet och upplevd nytta med besöken. Till årsskiftet stänger nu Tiohundra AB inte bara sin MVC utan även BVC i Rimbo. Den borgerliga majoriteten är inte oroad över detta, eftersom en privat entreprenör kommer att bedriva såväl MVC som BVC i Rimbo. Denna entreprenör har även tidigare haft en BVCmottagning i Rimbo som i enkäten som redovisas i uppföljningen har sex röda fält och ett gult (grönt är bättre än rikssnitt, gult rikssnitt och rött under rikssnitt). Uppföljningen visar också att den privata entreprenören har sämre samarbete med andra vårdgivare än Tiohundras verksamhet. Det är alltså inte kvalitet på verksamheten som avgör vilka mottagningar som blir kvar. Brukarna i Rimbo kan nu välja den privata entreprenören eller åka till Norrtälje (minst en timmas resa ToR). 

På sammanträdet idag kom också ärendet om MVC i Hallstavik upp. Stockholms läns landsting låter sig inte nöjas med en verksamhet som har stängt åtta veckor på sommaren. Från oppositionen ville vi också lyfta det snåla öppethållandet på två dagar i veckan som föreslås. Det är en för dålig tillgänglighet då MVCs verksamhet inte enbart ska bestå av planerade besök. En barnmorskemottagning ska vara tillgänglig så att oroliga gravida kan ringa eller komma förbi och bli undersökta/lugnade av en barnmorska under en stor del av veckans dagar. Annars åker dessa oroliga blivande mammor in till förlossningsavdelningen och där har ingen tid att ta emot dem med lugnande besked om graviditetens fortgång. Dessutom blir detta kostsamt för såväl kvinnorna som för samhället då ett besök på förlossningen är betydligt dyrare än ett besök hos en barnmorska på hemmaplan. Jag hörde tydligt hur en moderat kvinna viskade till sin bordskamrat att oplanerade besök under graviditeten får göras på sjukhuset. Undrar om Filippa Reinfeldt ställer upp på det upplägget av SLLs mödravårdskedja. 

Lite grand i skymundan har väl tilläggsuppdraget om Ungdomsmottagning i Hallstavik som tydligen hörde ihop med MVC, hamnat. Jag har ingen aning om hur det blev med det nu. Det är så mycket som försvinner på vägen, allt som inte är lagstyrt, allt som inte ger klirr i kassan.

Beslutet blev att om inte Tiohundra AB kan ordna en bättre tillgänglighet under sommaren på MVC Hallstavik så måste verksamheten stängas 31/12 2013. Men eftersom bolaget är beordrade att bedriva denna verksamhet vidare är det väl knappast troligt att det blir så?

Och vad händer med de som inte kan skrika???

Idag har Tiohundra AB på order från ägarna beslutat att fortsätta driva MVC i Hallstavik trots dålig lönsamhet. Bara ett beslut i raden som den borgerliga majoriteten med Moderaterna i spetsen fattar utan att förstå innebörden och när sedan folk protesterar så ändrar de i besluten. Förra veckan var det äldreomsorgen som skulle stramas åt och kapas på 22 tjänster. Genast gick kommunalrådet (M), som tidigare inte förstått varningssignalerna om för lite pengar, in och sköt till mer pengar. Sarahteamet som skulle läggas ned flyttades i stället till en annan nämnd för att undkomma kostnaderna. Blidö vårdcentral fick pris för bästa bemötande och blev på så vis svår att lägga ner. Otaliga är de ärenden i sjukvård och omsorgsnämnden som fått skickas tillbaka till förvaltningen då konsekvenserna uppdagats för den styrande majoriteten.

I barn och skolnämnden var gången ungefär likadan. Tio skolor föreslogs stängas. När människor hade skrikit och försvarat sina skolor och sina orter tillräckligt länge drogs förslaget tillbaka, inga skolor skulle läggas ned. Nu händer ingenting med skolpolitiken och så länge läget är sådant är fortfarande alla byskolor hotade. För att säkra en långvarig fortsatt verksamhet krävs politiska beslut och prioriteringar.

Det bästa är om de som har makten först gör en konsekvensanalys, kanske till och med skissar upp ett antal scenarior, och sedan fattar beslut. I underlaget för morgondagens sjukvård och omsorgsnämnd framgår klart och tydligt hur vårdval inom MVC och BVC hotar konceptet Familjens hus, ett erkänt gott koncept som ger en helhet kring barn och familj. Borgarna vill inte se detta. De ville inte heller se hur detta skulle kunna hota verksamheten i Hallstavik. I Rimbo kommer MVC nu att drivas av en privat entreprenör, vilket spräcker Familjens hus i Rimbo. Samma sak kan hända i Norrtälje. När det händer, ska Moderaterna då gå in och rycka i snörena om folk protesterar, ändra på spelreglerna som de själva satt upp så att de har en chans i valet igen nästa år? Mitt råd är; ge dem inte den chansen, år som inte ligger före valår kommer de inte att lyssna lika mycket på er som skriker. Och vad händer med dem som inte kan skrika, de som inte har någon som skriker åt dem? Jo, där kan Moderaterna fortsätta skära för att sänka skatten för de som redan har mest. Det är inte ett sånt samhälle vi vill ha.

Oacceptabla skillnader

RFSU presenterar en rapport om hur mycket det kostar att sterilisera sig på olika platser. I Sverige. Det är alltså stora skillnader på vad det kostar att sterilisera sig i olika landsting i Sverige. I Jämtland erbjuds inte sterilisering över huvud taget. Det är likadant med preventivmedel. Olika landsting subventionerar olika många preventivmedel och erbjuder t o m vissa gratis upp till en viss ålder, men det är inte samma ålder i alla landsting.

Detta innebär förstås väldigt olika förutsättningar för människor som grundar sig i var de bor och vilken privatekonomi de har. I vissa landsting får en kvinna betala 15000 kr för en sterilisering i andra görs det till den ordinarie patientavgiften på 300 kr.

Ofrivilliga graviditeter och aborter är kostnader och psykiska och ev medicinska lidanden som kan undvikas genom ett gott förebyggande arbete med information, samtal, rådgivning och erbjudanden av preventivmedel till låga kostnader, helst gratis till yngre människor. Var och en måste kunna välja preventivmetod som passar sin livsstil och hälsa oavsett var i landet denne är bosatt. Jag vet att SKL (Sveriges kommuner och landsting) arbetar med att ta fram riktlinjer för att åstadkomma jämlikars förhållanden över landet, men varför tar det sån tid? Är det för att detta är ett problem som i störst utsträckning drabbar kvinnor? Kvinnor 2013 ska inte någonstans i Sverige tvingas till begränsningar i  sin sexualitet p g a sin privatekonomi eller bostadsadress.

Preventivmedelsrådgivning sköts med fördel på ett tillgängligt MVC eller Familjens hus nära dig.

Åsikter blir ointressanta när systemet bestämmer

Igår deklarerar Kjell Jansson, moderat kommunalråd i Norrtälje att han är positiv till tiohundraprojektet och att han vill ha kvar MVC i Hallstavik. För den som är lite insatt i ämnet blir detta uttalande tämligen märkligt. Bengt Annebäck (mp) uttrycker i sitt klarsynta blogginlägg att det inte räcker med att vara positivt inställd för att rädda tiohundraprojektet och Norrtälje sjukhus. Inte heller för att rädda MVC i Hallstavik eller Familjens hus i Rimbo. Det spelar ingen roll om alla politiker är överens om detta så länge de inte är beredda att göra avsteg från vårdvalet. Vårdvalsmodellen bygger på att den som tycker sig se ekonomi i en verksamhet och som uppfyller de krav som handboken ställer upp, är fri att starta verksamheten, var som helst denne behagar. Tiohundratanken bygger i grunden på att kunna erbjuda bra verksamhet även i områden där det kanske inte är ekonomiskt lönsamt, genom samverkan över verksamhetsgränser, nya sätt att arbeta, nya sätt att ersätta. Därför haltar dessa två modeller illa tillsammans i ett enda fragmenterat sammelsurium av moderata valfrihetsskimärer.

Samtidigt som K Jansson (M) bedyrar att han vill se ett MVC i Hallstavik sitter han som representant i den ägarstyrelse som givit Tiohundra, vårdbolaget, i uppdrag att sälja ut vårdcentralen i Hallstavik. Hur menar Jansson att bolaget ska kunna finansiera ett MVC med tillgång till läkare och annan service utan en vårdcentral eller någon annan vårdverksamhet att samverka med? Bristen på läkare till MVC är stor i hela Stockholm, men speciellt i länets yttre delar. Ett MVC utan tillgång till läkare på plats uppfyller inte de krav som ställs på verksamheten i Stockholms län och skulle i såna fall innebära att moderaterna vill se en verksamhet av lägre kvalitet i Hallstavik.

Samtidigt som K Jansson bedyrar att han visst uppskattar tiohundraprojektet monterar han aktivt ner grundtanken bit för bit tills alla delar är privata, tills ingen samordning längre går att åstadkomma och när målet är nått skyller han säkert på någon annan att systemet inte fungerar.

Om att inte förstå konsekvenserna av sina egna beslut

De moderatstyrda förvaltningarna i Norrtälje kommun har flera gånger lagt fram förslag som snudd på gått igenom. Om ingen annan i leden upptäckt hur tokigt det skulle bli skulle vi ha 10 färre kommunala grundskolor i kommunen, vi skulle ha en betydligt bantad skolhälsovård (SARAH-teamet skulle läggas ned som besparingsåtgärd) och vi skulle inte ha några MVC, BVC eller husläkarfilialer på landsbygden/mindre orter.

Nu ska majoriteten (M,C,KD,Fp) rädda MVC i Hallstavik från sitt eget beslut. När inte systemet fungerar som de vill kan de tydligen gå in och ändra förutsättningarna. Om ett beslut nu tas att Tiohundra AB ska tvingas driva MVC i Hallstavik vidare, så gäller ju inte Vårdvalet. Då gäller ju inte heller att Tiohundra AB ska behandlas som ett vårdföretag, vilket som helst, i kommunen. Det ska bli mycket intressant att se hur Alliansen samtidigt ska rädda MVC i Hallstavik och fortsätta försvara införandet av Vårdval Stockholm. Det ska bli intressant att se hur de fortsatt klarar att förneka att det behövs något annat än konkurrenspolitik för att klara av en bra service i mindre tättbefolkade områden.

Tyvärr bryr sig inte den borgerliga Alliansen ett dugg om att Tiohundra AB också aviserar en nedläggning av MVC i Rimbo, som också är en del av det relativt nystartade Familjens Hus. Det spelar ingen roll, menar Alliansföreträdarna, eftersom en privat gynekolog nyligen etablerat sig i Rimbo och denne förväntas också gå in och driva MVC. Och det är ju det de vill i majoriteten, avlöva Tiohundra AB och få in fler privata entreprenörer, så det passar dem som handen i handsken, men en rad frågor uppenbarar sig ju också; Är det meningen att den privata entreprenören (som nu inte finns på samma adress som Familjens Hus) ska flytta in i Tiohundra ABs gamla lokaler? Ska utrustningen övertas eller slumpas bort (sånt har sannerligen hänt för inom Stockholms läns landsting)? 

Antingen går väl den politiska majoriteten in och förändrar spelreglerna så att det blir lönsamt för Tiohundra AB att driva MVC vidare i såväl Hallstavik som Rimbo eller så särbehandlar de Hallstavik och sätter på så vis Vårdvalet ur spel.

Det är dags nu, att vi går samman för att erbjuda samma goda service i hela vår kommun. Det kan vi göra genom samverkan över gränser (som ju Familjens Hus är ett ypperligt exempel på), genom att utnyttja de möjligheter vi har genom att Tiohundra fortfarande är ett projekt som gör att vi kan testa nya lösningar och genom att genast stoppa experimentet Vårdval Stockholm.

Skilda världar

Imorgon ska jag nästan vara heltidspolitiker, tja, men inte med lön då då, men heltidsfritidsideell politiker ska jag vara. Jag börjar i Radio Roslagens politikervecka där imorgon Vänsterpartiet och Folkpartiet är inbjudna. Vilken intresseorganisation vi ska samtala med vet jag inte ännu, men det blir säkert spännande. Det enda jag har hört från veckans tidigare program är det när kommunalrådet Kjell Jansson (M) bekymrat säger att han förstått att inte alla föräldrar tar sitt ansvar och gör läxorna med sina barn. Så det är ju inte undra på.... att skolresultaten inte är högre.....

Jansson lever i sin värld. Det bekräftas också genom hans sätt att tala om allt som Moderaterna gjort vid sina år vid makten i kommunen och på det vis han träffar intresseorganisationerna. Tänkte på det idag, att det är lustigt att den andre styrande moderaten som var med i sändningen, Mats Hultin, sitter i en massa styrelser i olika bolag och företag som frekvent förekommer i förhandlingar, upphandlingar, köp, uppdrag mm som kommunen genomför. Det kallas aldrig för jäv, men när en vanligmänniskafritidspolitiker engagerar sig i nån intresseförening och samtidigt har politiska åsikter i frågan så börjar kommunfullmäktiges ordförande (M) höja pekfingret och med värsta härskarteknikmetoden få vederbörande att be om ursäkt och gå och sätta sig på sin plats igen.

Skilda världar. Heltidspolitikerna träffar intresseorganisationer och lyssnar halvhjärtat på deras önskemål för att sedan besluta som de vill. Vanligamänniskorfritidspolitikerna engagerar sig i intresseorganisationer, men vågar knappt prata om engagemanget i de politiska lokalerna rädda för att bli anklagade för jäv och vågar knappt prata om sitt politiska engagemang i intresseorganisationen rädda att bli spottade på av politikerförakt och/eller grundläggande samhälleliga meningsskiljaktigheter.

När de styrande politikerna pratar i radio talar de om vad de har gjort, när jag själv och min partikollega Kia Hamnö (vår representant i Barn och skolnämnden) pratar i radio imorgon hoppas vi få prata om våra visioner. Eftersom vi inte är kommunalråd blir vi sällan inbjudna att träffa olika grupper för att höra vad de vill, däremot är vi ofta engagerade i vårt vardagsliv och som Birgitta ohlsson (Fp) sa på P3 idag så finns det nog människor som behöver en förändravärldenkrok att hänga upp sitt liv på. Många av oss nästan ideellt arbetande fritidspolitiker är såna. Vi kanske inte kan svara på alla frågor om allt, men vi har en dröm, en vision och en vilja att bygga ett annat samhälle.

Efter radioinspelningen och ett par timmars studier med kära studiekamraterna så fortsätter dagen med studiebesök på Vårdbolaget Tiohundra, Familjens hus och sjukhuset tillsammans med kamrater från Vänsterpartiets landstingsgrupp. Vi avslutar dagen med en våravslutning och ett öppet möte om vården tillsammans med vårt landstingsråd Birgitta Sevefjord och vår gruppledare i landstinget Håkan Jörnehed m fl. Alla är välkomna till vår partilokal på Estunavägen för att fika och diskutera vårdval, kundval, akutsjukvård, barnsjukvård, distriktsköterskemottagningar eller vad som nu ligger närmast hjärtat. Mötet börjar klockan 18.00 och håller på i ca två timmar. Sen sover nog en fritidspolitiker rätt gott efter att samtidigt ha grejat logistik så att barn blir hämtade får mat, hinner träna fotboll och läsa läxor och komma i säng.

Barnrikehus - något för 2010-talet?

Missade kommunstyrelsen idag. Missade BVCbesök. Och inskolningen på förskolan hamnade på is. Men jag var med i skolan i alla fall. Ja, sjuka barn ger ändrade planeringar. Det var väl inget ärende jag hade tänkt att sticka ut i på KS dagordning, så det ordnar sig, det kommer nya möten. Det var värre med BVC som inte kunde erbjuda en ny tid förrän om över en månad, och då får vi ändå träffa en annan sköterska för att det ska funka. Märkligt. Jag har träffat samma person på BVC sen Storasyster var bebis för över åtta år sedan. Och nu har ju BVC flyttat tillsammans med alla de andra familjeverksamheterna till det nya Familjens hus, som jag är så nyfiken på. Men tydligen har man häcken full.

Det föds ju enormt mycket barn och har så gjort under hela 2000talet. Det är brist på förskoleplatser och klasserna i våra skolor blir också större och större. Varför är det alltid så att det känns som om framförhållningen är noll?

På förra KS meddelade kommunalråd Kjell Jansson (M) att den nya standarden för bygglov av villa kommer att ligga på 200 kvadrat + 60. Samtidigt byggs inga större hyresrätter än 4or på ca 80 kvadrat. Familjerna blir större, men så länge de inte har råd med en jättevilla så får de förbli trångbodda. Idag har jag på www.maklarhuset.se hittat två bostäder som skulle kunna passa min familj. Den ena kostade ca 2,1 miljon, den andra 2,5 + månadsavgift (eftersom det var en bostadsrätt). Går jag in och söker på hyresrätter finns ingenting större än en trea på 58 kvadrat.

På fyrtio eller femtiotalet byggdes några s k barnrikehus, där familjer med många barn (och då menar jag betydligt fler än tre) kunde bo. På den tiden var det ju inte standard att varje barn skulle ha eget rum, men ändå, skulle det inte vara idé att låta det kommunala bostadsbolaget bygga några hus med större lägenheter? Vad jag förstår så har en av de stora hyresvärdarna i stan EN sexa i sitt bostadsbestånd. Jag skulle mer än gärna se några huskroppar med lägenheter på 4-6 rum och kök. Det behöver inte vara lyxstandard (för då har ju ingen råd att bo där), men anpassat för barnfamiljer med tvättmaskiner som är tillgängliga (i stuga eller i lgh), lättstädade badrum, slitstarka material, små sovrum, större barnsäkrade kök etc. Runtom trevliga, lummiga grönområden, fruktträd, bärbuskar, sandlådor och bänkar att sitta på.

En dag i valarbete

Börjar varje morgon med att läsa lokaltidningen och irritera mig på några debattartiklar. Det var fler som rörde upp mig igår än idag, men å andra sidan var jag helt fokuserad på att ta emot dagens gäster och att programmet skulle fungera idag. Satt vid datorn och skrev ut flygblad om vård och omsorg, plitade ned ett utkast till debattartikel om vår lokala miljöpolitik som Jens Holm sedan ska fylla på med rikspolitik och pratade med en reporter på lokaltidningen som ville veta vilka vallöften vi vill ge rimboborna (var väl bara vänta efter att en annan reporter ringt igår och frågat om vi skulle besöka hallstavik i valrörelsen) och med en annan reporter om våra tankar och idéer kring kulturen och vad som är viktigast där. Är ni nyfikna? Jag svarade att biblioteken var viktigast, resten får ni läsa i blaskan när den kommer.

Birgitta Sevefjord, toppnamn i landstinget, kom smått försenad med buss från Stockholm och Amineh Kakabaveh, fjärde namn på riksdagslistan fick skjuts från släktingar i Rimbo. Vårt första besök gjorde vi på Kompassen, ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten, där man arbetar med ungdomar som gått på försörjningsstöd en längre tid och försöker hjälpa dem att inte bli fast i detta utan att antingen kunna börja studera eller arbeta. Det var ett mycket bra besök där vi fick höra ungdomarnas egna berättelser om drömmar och frustration, om deras alienation och ensamhet, hopplöshet och ilska. Tydligt var att väldigt mycket gått förlorat under deras skoltid, som oftast var splittrad och oavslutad. Skolan hade inte förmått kompensera för det faktum att flera av dem kom från trasiga hem med problem, att flera av dem egentligen skulle ha fått diagnoser utredda redan under tidig skolgång. Skolan hade inte förmått möta dessa barn med positiva förväntningar och fått dem att känna att de kunde något, att de hade ett värde. De var undanskuffade och fast i ekorrhjul som de inte hittade ut ur trots att de var så unga. De kände sig svikna av samhället och vuxenvärlden.

Vi pratade mycket om hur det behövdes mer vuxna i skolan, psykologer, kuratorer, skolsköterskor, vi pratade om att det behövdes fler som kunde göra utredningar om neuropsykiatriska handikapp för att korta väntetider och lidande, vi pratade om hur det behövdes stöttande strukturer i samhället och en slående sak var väl att tre av de sex ungdomarna ville arbeta inom vården, om de bara kunde, fick och vågade.

Personalen önskade psykologtjänst i socialtjänsten för att kunna bistå med snabbare utredningar, arbetsförmedlingens ungdomsförmedlare vittnade om vilken stor tillgång kommunala feriejobb för unga var och vi fick också förstå hur skolan varit så negativ för många att motivation till vidare studier var någonting väldigt svårt. Vi pratade också om mobbing.

Efter snabblunch på snabbmatställe besökte vi Tiohundras nya administrationslokaler där vi fick träffa VD Lars Skoglund som kommenterade historia, nuläge och framtid. Vi träffade även Tom Grape som arbetat med projektet Långtidssjukskrivna kvinnor mellan 30-49 år, en nedslående rapport om multisjuka människor i sina bästa år som till 39% också var tyngda av problem i familjen. Geriatriker Leif Spångberg berättade om flytten av äldre patienter som varesig är sjuka eller friska från sjukhusets vårdplatser till ROS. En bra lösning för alla. Omhändertagandet av äldre har blivit bättre med Tiohundra konstaterades, men Tom Grape saknade satsningar på det uppväxande släktet. T ex var det rätt märkligt att vi nu träffades i det hus som redan 2008 skulle ha öppnats som Familjens hus, en stark satsning på barn, unga och familjer.

På eftermiddagen var det dags för oss att ta oss genom regnet ned till vår ensamma valstuga på Lilla torget. Apropå mobbing då alla andra stugor står på Stora torget (NEJ, vi är inte nöjda). Som sagt, det regnade, människor som var på stan satt i sina bilar, torgmöteskänsla? njjjje, vi skickade hem trubaduren och efter att ha pratat med några skolungdomar gav vi upp och låste stugan . Amineh ochBirgitta skulle vidare till fler politiska möten, själv skulle jag med dottern på fotbollsträningen.

Sen kommer jag hem, öppnar datorn, funderar på vad jag ska säga i debatten om jobben imorgon och varför Centern bara snackar goja och på vilka vallöften vi kan ge Rimboborna...

tillbaka i verkligheten - lera här med

Tillbaka på fast mark efter några dagar flytandes i gegga på landet och det är fullt ös med en gång. Premiär för mig i Socialnämnden och en Moderat oroade sig genast för om min två månader gamla dotter skulle greja sekretessen (om de kan höra musik redan i magen så...). Väldigt svårt att veta om vi fattade rätt eller fel beslut, vi är ju bara människor, och det är ju också människor vi beslutar om.

Konstaterade redan tidigt att Håkan Jonsson och jag hade ett inlägg om lokaliseringen av Familjens Hus i lokaltidningen idag. Bra. Det gäller att hålla bollarna i luften. Och jag kan tycka att Flygskolan är en rätt okej lokalisering för de flesta av Familjens Hus verksamheter, dock inte ungdomsmottagningen som borde ligga på gångavstånd från skolor och buss för att det ska bli lätt för ungdomarna att söka sig dit. Till MVC, BVC, Familjecenter, BUP mm tar sig många ändå med bil eftersom de också kommer utifrån kommunens alla delar. Flygfältet är ett område där många barnfamiljer som skulle kunna besöka Familjecenters öppna förskola bor. Jag vet att man åtminstone i många andra kommuner har haft svårt att nå just invandrarfamiljer, så det kanske rent av är en perfekt placering för den verksamheten. Det som inte kändes bra med den här placeringen var ju sättet den kom till på, att helt plötsligt när kommunen betalade för tomma lokaler hamnade Familjens Hus på dagordningen, en fråga som överhuvudtaget inte känts prioriterad under de år som den ändå har diskuterats.

Hämtade efter nämnden de andra barnen hos mormor. Gick in och ammade för det blåste så på gården, men de stora barnen stannade ute och jag hörde snart hur de tjöt av skratt. Visst, det är mkt torrare här i stan, men det fanns lera att rulla sig i även här och snart var de svarta och glada och lite konstigt tittade folk på oss när vi åkte till Rusta för att köpa in lite block och pennor till barnbordet vid kvällens jobbmöte med Josefin Brink (V).

Stekte blodpudding medan barnen hade mörkläggning och disco i lekrummet. Sen gick vi till Folkets Hus. Premiär för möte i Folkets hus, lite halvpremiär för gemensamt möte med Socialdemokraterna och ABF (i alla fall med oss som arrangörer). Det kom inte så mycket folk, men det var ett bra möte och nog tycker jag att vi fick en hel del matnyttigt kött på benen. Vi fick också bekräftelse på att vi ligger helt rätt i linje med vad vi jobbar med nationellt vad det gäller t ex barnomsorg på obekväm arbetstid (vilket föreslås att kommunerna ska bli skyldiga att tillhandahålla) och de stora barngrupperna på fritids. Det känns oerhört bra. Det känns att man tillhör rätt parti och rätt sida.

Nej, nu hör jag en telefon här hemma mitt i natten...måste vara från grannen eller? Tinnitus kanske..., jag går och lägger mig istället. Skriver en debattartikel om något annat imorgon. Verksamheten i Familjens hus kanske, eller möjligheternas äldreomsorg. Tänk vad det finns att tycka och tänka kring.

Fullmäktige från Fåtöljen

Det var iofs mycket behagligt att lyssna till fullmäktigedebatten hemifrån fåtöljen med en kopp te i näven, men man kunde ju inte direkt göra några inlägg själv. Eller, det kunde man ju, utan att begära ordet till och med, men det var ju ingen som hörde dem. Jag hörde inte riktigt hela debatten eftersom barnen först skulle se Bolibompa med Nicke Nyfiken och Allt om Djur och sen var jag tvungen att gå och natta dem vid halv åtta så då gick en dryg timma till.

Såååå, jag missade debatten kring Familjens hus. Hoppas nu att inte allt jag skrev i min debattartikel som inte publicerats än är inaktuellt. Detsamma gäller för den delen också för vår artikel om MVC i Hallstavik som inte heller publicerats än, men var ett ämne som diskuterades återkommande under kvällen.

Intressantast tyckte jag Hanna Stymne Bratts fråga kring Kompassen och förslag kring feriejobb för ungdomar var. Eller egentligen är det ju det moderata kommunalrådets svar som är intressanta. Som en partikamrat mycket riktigt påpekade i debatten så har ju kommunen råd med att satsa många miljoner på vägar (som egentligen ska finansieras av någon annan) och på avgångsvederlag till chefer som inte står ut med att vara kvar i kommunen eller som den politiska ledningen inte vill ha kvar i kommunen, men man har inte råd med 800 000 till feriejobb till våra gymnasieungdomar i tre veckor under sommaren.

Ville egentligen skriva mycket mer, men feberhet dotter frustar i sängen bredvid så jag får nog försöka förbereda någon alvedon eller något för att hon ska få sova en stund till.

Familjens Hus - och lite klank på Centerpartiet (igen)

Det är intressant att läsa i Norrtelje tidning att Bengt Ericsson (c) så starkt försvarar bildandet av ett Familjens hus, såväl verksamheten som den tänkta lokaliseringen i Trädgårdsstaden (bakom kommunhuset). Det är också intressant att läsa att centerpartisterna i Häverö nu tar till strid för att bevara MVC i Hallstavik. Alltså, det intressanta är ju att Centerpartiet sitter med i den politiska majoriteten i kommunen och i Tiohundra och borde således ha någonting att säga till om i dessa frågor. Eller?

Bengt Ericsson har rätt i en hel del i sin artikel; Familjens Hus är en plats som ger stöd till barn och föräldrar, där olika verksamheter som vänder sig till barn och föräldrar, oavsett huvudman, samlas. B. Ericsson räknar också upp en rad orsaker till varför behovet av en sån här plats är större idag än för 30-40 år sedan och som sista mening i det stycket uttrycker han att Familjens Hus är en plats för en typ av problem. Det är lite olyckligt uttryckt tycker jag. Familjens Hus är ju en plats där alla föräldrar och barn kan samlas och ta och ge av varandra. Råd, stöd och förstärkning kan ges av såväl professionell personal som av andra föräldrar. Det ska inte behövas problem för att uppsöka verksamheten. Sen är det väl lite felaktigt att påstå att Vallentuna har ett Familjens Hus. Jag var själv med och invigde ett Familjecenter i Vallentuna med ungefär samma uppbyggnad som det vi har i Norrtälje fast i mindre skala år 2006. Men har de redan ett fullt utbyggt Familjens hus så har det gått med en rasande fart.

B. Ericsson har också rätt i att han och läkaren Tom Grape fick uppdraget att hitta lämpliga lokaler och driva projektet Familjens Hus framåt. Ett fungerande Familjecenter med samverkan mellan socialtjänst, BVC och öppen förskola finns redan i Norrtälje, men att samla dessa verksamheter i närliggande lokaler på konstant basis och fördjupa samverkan var ett tydligt uppdrag från kommun och landsting. Det var innan Tiohundra bildades, men även efter detta anser jag att uppdraget legat kvar som ett prioriterat mål för den gemensamma nämnden och bolaget. Lokalerna i Trädgårdsstaden föreslogs för en ganska lång tid sedan och sedan dess har det skissats på hur huset ska se ut och vilka verksamheter som ska rymmas där. Nu är helt plötsligt inte lokalerna intressanta längre och arbetet ska börja om från ruta noll.

Jag skulle gissa att beslutet att straffkommendera tillbaka projektet till ruta noll kommer från en person som inte över huvud taget har förståelse för vikten av förebyggande arbete. Det har vi ju dessutom även fått höra från annat håll den senaste veckan. Istället är det kortsiktiga budgetmål och skattesänkningar som blinkar framför ögonen. Lokalerna i Trädgårdsstaden blir för dyra. För dyra för vad då? Är inte våra barn framtiden? Är inte våra barn värda några extra kronor?

Nej, barnfamiljer göra sig icke besvär att flytta till denna, Stockholms läns nordligaste, kommun, särskilt inte till de nordligaste delarna av den. Där lägger man gärna ner skolor, stänger mödravårdscentraler osv. Kommunen präglas också av nedslående resultat hos eleverna i skolan, brist på hyresrätter (särskilt små som ungdomarna kan flytta till när de flyttar hemifrån) och jakt på skattesänkningar som drabbar kvaliteten i skola och förskola. Nu visar den sittande majoriteten också att de ändrat inriktning i det prioriterade målet att tillskapa ett Familjens Hus. Det ska bli intressant att se hur Bengt Ericssons och Centerpartiets uttalade ståndpunkter i försämringarna för barnfamiljerna förvaltas i majoriteten.